NJA 1982 s. 500
Stämpelskattemål. Vid kommuns försäljning av fast egendom har i överlåtelsehandlingen intagits föreskrift om att köparen hade att erlägga viss avgift för anslutning till allmänna vatten- och avloppsanläggningar. Föreskriften har inte ansetts utgöra ett villkor om vederlag för fastighetsförvärvet.
HovR:n
Kommunfullmäktige i Mora beslöt d 17 juni 1974 att till Kopparbergs läns landsting för en köpeskilling av 248 500 kr sälja Morkarlby 13:26 och 13:34 jämte ytterligare viss fast egendom, allt i Mora socken. Köpekontrakt om försäljningen tecknades d 28 febr och d 13 april 1977. I köpekontraktet upptogs under punkt 2 följande: "Köpeskillingen är överenskommen till 7 kr/m2 eller totalt 248 500 kr att erläggas vid detta kontrakts undertecknande varvid kvittering sker å kontraktet. Utöver köpeskillingen skall 20 000 kr erläggas för anslutningsavgift".
Landstinget sökte lagfart på förvärvet av Morkarlby 13:26 och 13:34. Inskrivningsmyndigheten i Mora domsaga (tingsnotarien Lindelöw) beviljade d 9 jan 1980 lagfart och bestämde stämpelskatten till 3 727 kr 50 öre, beräknad på en köpeskilling av 248 500 kr.
Landstinget och kammarkollegiet anförde besvär i Svea HovR.
Landstinget yrkade att erlagd stämpelskatt måtte återbetalas, enär fastigheterna förvärvats och utnyttjas för sjukvårdsändamål.
Kammarkollegiet yrkade att stämpelskatten måtte bestämmas till 4 027 kr 50 öre, beräknad efter ett vederlag av 268 500 kr.
Kammarkollegiet anförde: Enligt köpekontraktet skall, utöver köpeskillingen om 248 500 kr, erläggas 20 000 kr för anslutningsavgift. Då detta intagits som ett villkor i kontraktet är det uppenbart att avgiften skall erläggas av köparen till säljaren och att denna således utgör del av köpeskillingen.
Landstinget genmälde: Kontraktsbestämmelsen om anslutningsavgift utgör inget villkor för köpet utan är endast avsedd som en erinran om att landstingskommunen som ägare till den inköpta egendomen hade att erlägga anslutningsavgift enligt härför särskilt gällande bestämmelser.
HovR:n (hovrättsråden Bäärnhielm och Bolte, hovrättsassessorn Kallner, referent, samt adj led Hermelin) meddelade beslut d 6 okt 1980.
HovR:n fann på anförda skäl att vad landstinget anfört ej kunde medföra skattebefrielse för förvärvet.
HovR:n anförde härefter under rubriken
Skäl: Av kommunfullmäktiges beslut d 17 juni 1974 framgår att kommunen beslutat sälja fastigheterna för den sedermera överenskomna köpeskillingen 248 500 kr. Det förhållandet, att i kontraktet dessutom föreskrivits att 20 000 kr skall erläggas för anslutningsavgift, kan under sådana förhållanden ej anses innebära att anslutningsavgiften utgjort ett villkor för överlåtelsen.
På grund av vad som sålunda anförts finner HovR:n att stämpelskatt skall beräknas på en köpeskilling om 248 500 kr varför
såväl de av landstinget som
de av kammarkollegiet anförda besvären skall lämnas utan bifall.
HovR:ns avgörande. Såväl
landstingets
som kammarkollegiets besvär lämnas utan bifall.
Kammarkollegiet anförde besvär och yrkade, att HD med ändring av HovR:ns beslut måtte bestämma stämpelskatten till 4 027 kr 50 öre. Kollegiet anförde: Det har inte funnits anledning att ta in bestämmelse om avgiften i kontraktet om anslutningsarbetet inte redan var utfört vid överlåtelsen. Fastighetens värde har således höjts med beloppet 20 000 kr redan före överlåtelsen.
Landstinget bestred ändring.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Öhrström, hemställde i betänkande, att HD måtte meddela följande beslut:
Domskäl
Skäl. Eftersom kommunen enligt lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar är huvudman för nu ifrågavarande anläggning, har kommunen enligt 9 § nämnda lag ägt utkräva anslutningsavgift av den som från kommunen förvärvat fastigheten och detta oavsett om i överlåtelsehandlingen förekommit uppgift härom eller ej. Den i förevarande köpekontrakt intagna klausulen om skyldighet för landstinget att erlägga anslutningsavgift kan därför inte betraktas annat än som en erinran om sagda skyldighet med precisering av skyldighetens beloppsmässiga omfattning. Följaktligen kan klausulen inte anses utgöra ett villkor om vederlag för fastighetsförvärvet.
Slut. Med fastställande av HovR:ns beslut såvitt nu är i fråga bestämmer HD stämpelskatten till 3 727 kr 50 öre.
HD (JustR:n Hult, Holmberg, Mannerfelt, referent, Nordenson och Knutsson) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.