NJA 1982 s. 559

När i mål om betalningsskyldighet svaranden ensam vädjat mot TR:ns dom, har HovR:n ansetts ej ha ägt ingå i bedömande av ett av TR:n ogillat betalningsyrkande, oansett att yrkandet haft väsentligen samma grund som kärandens yrkanden i de delar av målet vilka omfattades av vadetalan och oansett att HovR:n inte dömt ut sammanlagt högre belopp än TR:n. Tillika spörsmål om rättegångskostnader när parterna ömsom vunnit och tappat. 18 kap 4 § RB.

TR:n

Betr den första frågan hänvisas till Welamson, Om anslutningsvad och reformatio in pejus, 1953, s 17 ff med där anmärkta rättsfall; densamme, Rättegång VI, 2 uppl 1978, s 67; Ekelöf, Rättsmedlen, 9 uppl utg av Boman 1982, s 39 f.

G:s Mekaniska Verkstads AB försattes d 6 juli 1977 i konkurs vid Gällivare TR efter ansökan av kronofogdemyndigheten i Kiruna d 13 juni 1977. Bolagets styrelse utgjordes av makarna V. och B.G., vilka båda var anställda i bolaget och hade rätt att var för sig teckna dess firma.

Konkursboet yrkade efter stämning å B.G., såsom boet slutligen bestämde sin talan, förpliktande för B.G. att till boet utge dels jämlikt 33 § konkurslagen 155 009 kr 10 öre, utgörande överskottslön för tiden d 1 juli 1975-d 13 juni 1977, dels 13 322 kr 60 öre som ersättning för av bolaget under åren 1975-1977 erlagda utgifter för B.G:s räkning. Beträffande sistnämnda belopp gjorde konkursboet i andra hand gällande att även detta belopp, dock med avdrag för 920 kr 90 öre, skulle återgå till konkursboet såsom övetskottslön jämlikt 33 § konkurslagen. Vidare yrkades ränta på det sammanlagda beloppet.

B.G. bestred konkursboets talan. För den händelse boet skulle vinna bifall till sitt krav om återvinning av överskottslön yrkade hon jämkning av ersättningsskyldigheten jämlikt 40 § konkurslagen.

Domskäl

TR:n (rådmännen Häger och Bodén samt tingsfiskalen Laakso) meddelade dom d 14 mars 1980. I domskälen behandlade TR:n först frågan om storleken av den lön B.G. hade uppburit under tiden d 1 juli 1975-d 13 juni 1977. TR:n fann att beloppet uppgick till 173 kr 10 öre. Detta innebar att TR:n ogillade konkursboets påstående att med lön skulle jämställas premier för tjänstepensionsförsäkring om sammanlagt 14 180 kr som bolaget hade erlagt för B.G..

Konkursboet hävdade att skälig lön för B.G. för den tid talan avsåg borde beräknas till 32 500 kr. B.G. bestred att vad hon hade uppburit i lön hade varit oskäligt med hänsyn till hennes arbetsinsatser, verksamhetens lönsamhet och övriga omständigheter. TR:n fann på anförda skäl att B.G:s lön uppenbart hade överstigit vad som kunde anses skäligt med hänsyn till arbetsinsatserna och övriga omständigheter. Skälig lön för den angivna tiden beräknades av TR:n till 42 000 kr. Överskottslönen hade sålunda enligt TR:ns bedömning uppgått till 131 329 kr 10 öre.

Till stöd för kravet på återbetalning av den överskottslön som hade uppburits fram till d 13 dec 1976 åberopade konkursboet att bolaget hade varit på obestånd vid tiden för löneutbetalningarna. Detta bestreds av B.G.. TR:n uttalade, efter att ha redogjort för förebragd utredning och sin bedömning därav: TR:n finner att det inte med fog kan sägas, att B.G. visat att bolaget icke var på obestånd alltsedan d 1 juli 1975. - Konkursboets talan i denna del skall alltså bifallas såvitt avser hela den av konkursboet angivna tiden. På grund härav och då några synnerliga skäl för jämkning ej framkommit skall konkursboets talan bifallas till ett belopp av 131 329 kr 10 öre.

Konkursboets krav på 13 322 kr 60 öre avsåg utgifter för el, inköp av en mangel och en flaggstång samt restavgift för B.G. påförd skatt. TR:n fann B.G. ersättningsskyldig för elavgifterna och mangeln med sammanlagt 11 284 kr 60 öre men ogillade konkursboets krav i övrigt.

Beträffande rättegångskostnaderna anförde TR:n: Vid den utgång målet fått har B.G. att ersätta konkursboet dess rättegångskostnader. I sitt domslut förklarade sig TR:n i så måtto bifalla käromålet att TR:n förpliktade B.G. att till konkursboet utge 142 613 kr 70 öre jämte ränta.

Vidare ålades B.G. att ersätta konkursboet dess rättegångskostnader med 29 260 kr 25 öre jämte ränta.

HovR:n för Övre Norrland

B.G. fullföljde talan i HovR:n för Övre Norrland. Hon yrkade i första hand ogillande av konkursboets talan och i andra hand jämkning av ersättningsskyldigheten enligt 40 § konkurslagen. Vidare yrkade hon under alla förhållanden befrielse från ersättningsskyldighet för konkursboets rättegångskostnader vid TR:n.

Konkursboet bestred ändring och yrkade ersättning för rättegångskostnader i HovR:n.

HovR:n (hovrättslagmannen Andersson, hovrättsråden Böhme och Bertram, referent, samt hovrättsassessorn Åkesson) meddelade dom d 27 mars 1981. I domskälen anförde HovR:n inledningsvis följande. Parterna har till stöd för sin talan åberopat samma omständigheter som de enligt överklagade domen anfört vid TR:n. Konkursboet har dock i HovR:n såsom skälig lön godtagit det av TR:n bestämda beloppet, 42 000 kr, men vidhållit sin inställning att de försäkringspremier bolaget erlagt för B.G. skall anses som lön. Vidare har B.G. i HovR:n vitsordat att hennes lön för 1975 och 1976 överskridit skälig lön med 9 907 kr 40 öre resp 40 903 kr 2 öre men hon har gjort gällande att hon ej skall åläggas att återbetala beloppen eftersom bolaget ej varit på obestånd under sagda tid.

Vidare anförde HovR:n: Konkursboet har som grund för återvinning åberopat 33 § konkurslagen. Föremål för återvinning enligt nämnda lagrum är vissa gåvoliknande transaktioner till förmån för närstående, bl a utbetalning av oskäliga löner. Enligt förarbetena till lagstadgandet inbegrips däri alla slags ersättningar hur de än betecknats i det enskilda fallet (prop 1975:6 s 217, NJA II 1976 s 187).

Vad gäller de omtvistade försäkringspremierna har B.G. inte påvisat någon omständighet som medfört att bolaget haft att eller bort betala premierna, som för övrigt till storleken står i uppenbart missförhållande till den lön som avtalats för B.G.. Enligt HovR:ns mening är därför försäkringspremierna om sammanlagt 14 180 kr att anse som lön. På grund härav och på de av TR:n i övrigt anförda skälen finner HovR:n, att B.G. under den av konkursboet angivna tiden uppburit lön som med ett belopp av 145 509 kr 10 öre överstiger vad som kan anses skäligt med hänsyn till gjord arbetsinsats, verksamhetens lönsamhet och omständigheterna i övrigt.

HovR:n konstaterade att B.G. på grund av 33 § första meningen konkurslagen var skyldig att återbära den del av överskottslönen som hon hade uppburit under sex månader före fristdagen, d 13 juni 1977, till konkursboet. Vad beträffade den del av överskottslönen som hade uppburits dessförinnan fann HovR:n att B.G. inte genom den av henne åberopade bevisningen hade förmått styrka att bolaget icke varit på obestånd under den av konkursboet angivna tiden. B.G. var alltså återbäringsskyldig för överskottslön även för denna tid.

Rörande det av TR:n utdömda beloppet 11 284 kr 60 öre, avseende elavgifter och kostnad för inköp av en mangel, anförde HovR:n att dessa utgifter borde betraktas som lön till B.G.. HovR:n fortsatte: Vid denna bedömning skall konkursboets andrahandsyrkande vinna bifall, vilket medför att 920 kr 90 öre skall dras av från det tvistiga beloppet. Föremål för återvinning i denna del utgör sålunda ett belopp om 10 363 kr 70 öre. Beloppet skall - med hänsyn till bedömningen i det föregående avsnittet - i sin helhet betraktas som överskottslön och återbetalningsskyldighet föreligger sålunda.

HovR:n behandlade härefter B.G:s yrkande om jämkning av betalningsskyldigheten enligt 40 § konkurslagen. HovR:n fann ej skäl att medge sådan jämkning.

I domskälen anförde HovR:n vidare: Vid angivna utgång uppgår det belopp varmed återvinning kan ske till (145 509:10 + 10 363:70=) 155 872 kr 80 öre. Konkursboet har emellertid inte vädjat mot TR:ns dom, varför ersättningsskyldighet inte kan åläggas B.G. utöver det av TR:n bestämda beloppet. I fråga om ränta råder ej tvist. TR:ns domslut i huvudsaken bör därför fastställas.

Beträffande rättegångskostnaderna vid TR:n har B.G. anfört: Konkursboet måste i vissa delar anses som tappande, varför B.G:s ersättningsskyldighet för rättegångskostnaderna därstädes bör kvittas eller jämkas. I stämning och tilläggsstämning till TR:n yrkade konkursboet förpliktande för B.G. att utge sammanlagt 202 215 kr 5 öre. Beloppet nedsattes vid huvudförhandling i TR:n först till 199 221 kr 19 öre och slutligen till 168 kr 69 öre beroende på den utredning B.G. framlagt i målet. TR:n biföll käromålet till ett belopp om 142 613 kr 70 öre.

Konkursboet har visserligen, såsom B.G. anfört, nedsatt sitt yrkande vid TR:n och ej fått helt bifall till sin talan. HovR:n finner emellertid att konkursboet får anses som huvudsakligen vinnande i målet, och vad B.G. anfört bör med hänsyn till omständigheterna icke föranleda att konkursboet icke erhåller full ersättning för sina kostnader å målet vid TR:n.

Vidare skall B.G. ersätta konkursboets rättegångskostnader i HovR:n.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställde överklagade domslutet och ålade B.G. att ersätta konkursboet dess rättegångskostnader i HovR:n med 13 805 kr jämte expeditionsavgift för HovR:ns dom och ränta.

HD

B.G. sökte revision och yrkade att konkursboets talan helt skulle ogillas eller, i andra hand, att ersättningsskyldigheten skulle jämkas enligt 40 § konkurslagen. Vidare yrkade hon befrielse från skyldigheten att ersätta konkursboet för rättegångskostnader i TR:n och HovR:n.

Konkursboet bestred ändring och yrkade ersättning för rättegångskostnader i HD.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (JustR:n Gyllensvärd, Hesser, Welamson, referent, Sven N och Persson) beslöt följande dom:

Domskäl

Domskäl. Konkursboet har inte fullföljt talan mot TR:ns dom. HovR:n har därför ej ägt ingå i bedömande av konkursboets av TR:n ogillade yrkande om återvinning av försäkringspremier, oansett att yrkandet har väsentligen samma grund som konkursboets yrkanden i de delar av målet vilka omfattas av B.G:s vadetalan och oansett att HovR:n inte dömt ut sammanlagt högre belopp än TR:n. Inte heller i HD kan detta yrkande lagligen bli föremål för prövning.

Beträffande det i HovR:n tvistiga beloppet om 11 284 kr 60 öre, avseende elavgifter och kostnad för inköp av en mangel, har HovR:n med ogillande av konkursboets därutinnan i första hand framställda yrkande funnit att beloppet utgjort lön till B.G. och har HovR:n till följd härav reducerat beloppet med 920 kr 90 öre för elavgifter som betalats mer än två år före dagen för konkursansökningen. Konkursboet har i HD vidhållit sitt förstahandsyrkande i denna del. Eftersom konkursboet inte fullföljt talan mot HovR:ns dom skulle yrkandet normalt inte ha kunnat prövas i HD. I det läge vari målet kommit genom att HovR:n felaktigt ingått i bedömande av yrkandet om återvinning av försäkringspremier och genom att, till följd av HovR:ns ställningstagande i denna del, HovR:ns ogillande av förstahandsyrkandet inte föranlett ändring av TR:ns domslut kan emellertid hinder inte anses möta mot att förstahandsyrkandet prövas också i HD.

I själva saken, såvitt den enligt det anförda är föremål för HD:s prövning, finns inte anledning att frångå HovR:ns bedömning. Av det förut sagda följer emellertid att B.G:s betalningsskyldighet skall nedsättas med 920 kr 90 öre.

Beträffande rättegångskostnaderna vid TR:n är först att märka att en bedömning, som sker uteslutande på grundval av en jämförelse mellan utgången i målet och vad konkursboet vid TR:n slutligen yrkade, leder till att konkursboets anspråk på kostnadsersättning bör underkastas viss jämkning. Konkursboet har dessutom under målets handläggning vid TR:n frånfallit åtskilliga ursprungligen framställda yrkanden. De särskilda kostnader som hänfört sig till yrkanden vilka frånfallits eller ogillats får emellertid antas ha varit avsevärt mindre än de kostnader som belöpt på frågor av betydelse för de bifallna yrkandena, såsom frågorna om den tidpunkt då bolaget blev insolvent och om det arbete som B.G. utfört för bolagets räkning. Nu anförda förhållanden föranleder tillsammantagna, att konkursboets ersättning för rättegångskostnader vid TR:n bör jämkas med omkring en tredjedel.

Den framgång som B.G. genom fullföljd av talan till högre rätt vunnit i själva saken och beträffande rättegångskostnaderna vid TR:n kan inte - vare sig på grundval av en antagen fördelning av kostnaderna på olika delar av målet eller av hänsyn till framgångens storlek i jämförelse med B.G:s ändringsyrkanden - föranleda att B.G. undgår skyldighet att till konkursboet utge full ersättning för dess rättegångskostnader i HovR:n och i HD.

Domslut

Domslut. HD ändrar HovR:ns dom i huvudsaken på det sätt att B.G. förpliktas att till konkursboet utge 141 692 kr 80 öre jämte ränta.

Med ändring av HovR:ns dom jämväl beträffande rättegångskostnaderna vid TR:n förpliktar HD B.G. att ersätta konkursboet för rättegångskostnader vid TR:n med 20 000 kr jämte ränta.

Beträffande rättegångskostnaderna i HovR:n fastställes HovR:ns dom.

B.G. skall ersätta konkursboet dess rättegångskostnader i HD med 14 080 kr jämte ränta.