NJA 1982 s. 842
Gåvoskattemål. En fader gav en fastighet till sin son. Som villkor för gåvan gällde att sonen skulle överlämna en revers till fadern. I reversen föreskrevs att den tills vidare skulle löpa utan ränta men att ränta skulle erläggas, om långivaren begärde det. Sådan begäran hade inte framställts vid tiden för skattskyldighetens inträde. Reversen har i gåvoskattehänseende inte ansetts löpa med ränta. Med hänsyn härtill har reversfordringens värde vid tiden för fordringens uppkomst befunnits skola uppskattas till lägre belopp än det nominella. Enligt villkoren i reversen förföll denna till betalning omedelbart, om fastigheten såldes eller eljest överläts och långivaren i samband därmed påfordrade betalning. Reversen förföll i övrigt till betalning tre månader efter uppsägning från någondera sidan varvid, om uppsägningen gjordes av långivaren, låntagaren ägde avbetala skulden under tio år med lika stora årliga belopp. Dessa villkor har ansetts innebära att förfallodagen var obestämd. Reversens värde har bestämts med tillämpning av 23 § D lagen om arvsskatt och gåvoskatt.
HovR:n
(Jfr 1982 s 182 med där lämnade hänvisningar)
L.A. överlät genom gåvobrev d 1 jan 1979 till sin son B.A. fastigheten 31:a kv Allélaven 7 i Näset, Göteborg. Som villkor för gåvan gällde att B.A. till L.A. skulle överlämna ett skuldebrev å 80 procent av egendomens gåvoskattepliktiga värde.
Till ledning för beräkning av gåvoskatten åsatte LSt:n i Göteborgs ock Bohus län fastigheten ett särskilt värde av 50 000 kr.
I skuldebrevet, som upprättats d 1 jan 1979 och löd på 40 000 kr, angavs följande villkor: Skuldebrevet löper tills vidare utan ränta. Ränta skall dock erläggas om långivaren så begär och för sådant fall beräknas efter en räntesats motsvarande vid var tid gällande diskonto. Skulden förfaller till betalning omedelbart om fastigheten försäljes eller eljest överlåtes och långivaren i samband därmed påfordrar betalning. Skulden förfaller i övrigt till betalning tre månader efter uppsägning varvid, om uppsägningen sker från långivarens sida, låntagaren äger avbetala skulden under tio år med lika stora årliga belopp.
Lst:n fastställde i beslut d 22 april 1980 gåvoskatten till 900 kr med följande motivering: Reversen kan ur gåvoskatterättslig synpunkt ej anses löpa med ränta. Vid bestämmande av gåvans värde kan avdrag därför endast medges med reversens diskonterade värde, vilket - vid beräkning som om långivaren genast uppsagt skulden till betalning - uppgår till 30 000 kr. Gåvans värde är alltså 20 000 kr. Efter grundavdrag om 2 000 kr utgör gåvoskatten 900 kr.
B.A. anförde besvär i HovR:n för Västra Sverige och yrkade att skatten måtte bestämmas till 400 kr. Han gjorde därvid gällande att skulden, vid beräkning av gåvans värde, borde tagas upp till sitt nominella värde, eftersom enligt reversen ränta kunde komma att utkrävas före förfallodagen.
HovR:n (hovrättslagmannen Arning, hovrättsrådet Ericsson samt adj led Stenberg, referent, och Rundegren) anförde i beslut d 12 dec 1980:
Domskäl
Skäl. LSt:n har förfarit riktigt vid beräkningen av gåvoskatten. Besvären skall därför lämnas utan bifall.
HovR:ns avgörande. HovR:n lämnar besvären utan bifall.
B.A. anförde besvär och yrkade att gåvoskatten måtte beräknas på det i gåvodeklarationen angivna värdet 10 000 kr.
Kammarkollegiet bestred i första hand ändring. I andra hand medgav kollegiet att gåvoskatten nedsattes till 800 kr. Kammarkollegiet anförde bl a: Värderingen av reversen skall enligt 42 § lagen om arvsskatt och gåvoskatt ske enligt de förhållanden som gällde vid skattskyldighetens inträde. Eftersom reversen vid denna tidpunkt var räntefri skall enligt 23 § C värdet uppskattas. Bestämmelserna i skuldebrevet innebär att förfallodagen är obestämd. Reversens värde bör bestämmas till det nominella beloppet med avdrag för det värde vartill räntefriheten enligt 23 § D kan beräknas. Dess värde utgör då (40 000 - 0,05 x 10 x 40 000 =) 20 000 kr och gåvans värde 30 000 kr. Av processuella skäl kan gåvoskatten dock ej fastställas till högre belopp än det av LSt:n bestämda beloppet 900 kr.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Östling, hemställde i betänkande, att HD måtte meddela beslut enligt följande: Skäl. B.A. har i skatteärendet och i besvären hävdat att vid beräkning av gåvans värde skulden bör tagas upp till sitt nominella belopp, eftersom enligt reversen ränta kan komma att utkrävas före förfallodagen och då även för tiden från reversens utfärdande till dess kravet framställts.
I reversen har dels föreskrivits att den tills vidare skall löpa utan ränta, dels B.A. utfäst sig att erlägga ränta om långivaren så begär. Dessa villkor kan inte tolkas på annat sätt än att förmånen av räntefrihet löper till dess den uppsägs av långivaren och att tidpunkten härför är beroende endast av långivarens - eller hans rättsinnehavares - viljeyttring. Villkoren om förfallodag i övrigt innebär att skulden kan sägas upp till betalning av endera parten.
HD har i sitt avgörande NJA 1982 s 182 uttalat att värdet av en fordran som löper utan ränta och med obestämd förfallodag bör - eftersom reglerna i 23 § C lagen om arvsskatt och gåvoskatt inte ger någon anvisning - uppskattas till det nominella beloppet med avdrag för det värde vartill räntefriheten enligt 23 § D kan beräknas. I detta avgörande var fråga om en räntefri fordran som var uppsägbar tidigast när försäljning skedde av den fastighetsandel vilken reversutfärdaren av långivaren erhållit som gåva mot vederlag av reversen. Möjligheten till uppsägning var således beroende av en låntagarens framtida åtgärd.
Enligt 23 § C 1 st lagen om arvsskatt och gåvoskatt skall fordran uppskattas till sitt kapitalbelopp jämte vid tiden för skattskyldighetens inträde upplupen ränta. I samma stycke föreskrivs därjämte att fordring, som ej är förfallen och varpå ränta ej skall beräknas för tiden före förfallodagen, skall uppskattas till ett enligt särskild tabell diskonterat belopp.
De olika i 23 § upptagna värderingsreglerna har som ändamål att varje slag av lös egendom skall så långt möjligt åsättas det värde som bäst kan antagas överensstämma med egendomens saluvärde; låt vara att i vissa fall tämligen grova schabloner uppställs.
I det föreliggande fallet måste fordringen med hänsyn till långivarens möjlighet att omedelbart säga upp räntefriheten och enligt allmänna värderingsprinciper antagas ha ett saluvärde som överensstämmer med det nominella kapitalbeloppet.
På grund av det anförda bör den i 23 § C 1 st intagna diskonteringsregeln - som bokstavligen endast omfattar fall då det står klart att ränta ej skall utgå före viss bestämd förfallodag - inte anses utgöra hinder mot att den ifrågavarande fordringen uppskattas enligt huvudregeln till sitt nominella belopp.
HD bestämmer följaktligen gåvans värde till, såsom B.A. yrkat, (50 000 - 40 000=) 10 000 kr. Gåvoskatten härpå blir 400 kr.
Slut. Med ändring av HovR:ns beslut fastställer HD gåvoskatten till 400 kr.
HD (JustR:n Westerlind, Holmberg, Brundin, Persson och Rydin, referent) fattade följande slutliga beslut:
Skäl. I reversen föreskrivs att den tills vidare skall löpa utan ränta men att ränta skall erläggas, om långivaren begär det. Såvitt upplysts hade sådan begäran inte framställts vid tiden för skattskyldighetens inträde. Reversen kan således i gåvoskattehänseende inte anses löpa med ränta. Med hänsyn härtill är reversfordringens värde vid tiden för fordringens uppkomst att uppskatta till lägre belopp än det nominella.
Enligt vad som anges i reversen förfaller denna till betalning omedelbart, om fastigheten säljs eller eljest överlåts och långivaren i samband därmed påfordrar betalning. Reversen förfaller i övrigt till betalning tre månader efter uppsägning från någondera sidan varvid, om uppsägningen görs av långivaren, låntagaren äger avbetala skulden under tio år med lika stora årliga belopp. De sålunda föreskrivna villkoren innebär att förfallodagen är att anse som obestämd.
På grund av det anförda skall, i enlighet med vad kammarkollegiet i första hand hävdat, reversens värde bestämmas till det nominella beloppet med avdrag för det värde vartill räntefriheten enligt 23 § D lagen om arvsskatt och gåvoskatt kan uppskattas (se NJA 1982 s 182). Värdet av reversen blir då (40 000 - 5 % av 40 000 x 10=) 20 000 kr. Gåvans värde är alltså (50 000 - 20 000 =) 30 000 kr. Gåvoskatten härpå uppgår till 1 550 kr. På B.A:s talan kan emellertid skatt inte uttagas med högre belopp än det som LSt:n fastställt.
Slut. HD fastställer det slut vartill HovR:n kommit.