NJA 1983 s. 109

Kronofogdemyndigheten i Gävle distrikt (kronoassistenten Svensk} utmätte d 16 mars 1982 bl a 52 196 kr 15 öre i kontanter för uttagande av J.W. påförd obetald skatt m m. Medlen hade omhändertagits vid husrannsakan samma dag i J.W:s bostad i Älvkarleby. Vid husrannsakan hade upprättats en förteckning över omhändertagen egendom, vilken upptog bl a följande punkter:

1.Kontanter påträffade i byrå i sovrum.

Oräknade. Uppgavs avse Söderhjälmska

Värdshuset Kontanter 32 810:-

Check 200:-

3.Oräknad dagskassa 15/3. Söder-

hjälmska Värdsh. Kontanter 1 160:

Checkar 450:

5.Färdiginsättning Uplandsbanken.

Till Rest Kame AB:s konto

(Söderhjelmska Värdsh)

(pg utbet kort ställda till

Rest Kame AB, checkar in blanco) Kontanter 8 471:40

Pg utbet 4 830:15

Checkar 1 050:-

8.Oräknade växelmynt. Uppgavs

avse Söderhjelmska Värdsh. Kontanter 450:-

Restaurang Kame AB anförde besvär i HovR:n för Nedre Norrland och yrkade upphävande av utmätningen såvitt avsåg 42 891 kr 40 öre, motsvarande de kontantbelopp som upptagits i förteckningen under punkterna 1, 3, 5 och 8 (övrig där upptagen egendom omfattades ej av utmätningen). Bolaget gjorde gällande att de utmätta kontanterna var bolagets egendom.

J.W. medgav bolagets talan.

Riksskatteverket bestred bifall till besvären.

HovR:n (hovrättslagmannen Hedman, hovrättsrådet Englund samt adj led Björneke och Asklund, referent) anförde i slutligt beslut d 2 juli 1982:

Skäl. Bolaget har till stöd för sin talan anfört bl a: J.W. är ensam ägare till aktierna i Restaurang Kame AB. Bolaget, som driver Söderhjelmska Värdshuset i Gävle, har inget kontor i Gävle utan bokföring och annan egendom förvaras i J.W:s bostad. J.W. har haft som rutin att ta med dagskassor hem till kontoret för avstämning och kontroll av kassarapporter. Vid det aktuella tillfället hade han sparat extra många dagskassor i avsikt att d 18 mars 1982 fullgöra inbetalning av personalens A-skatter.

Riksskatteverket har i avgiven förklaring anfört i huvudsak: Om man utgår från att en normal dagskassa innehöll ca 1 600 kr (se punkt 3 i förteckningen) skulle de medel i förteckningen som kunnat härröra från dagskassor (46 989 kr 15 öre) motsvara ca 29 dagskassor. Även om bolaget skulle kunna visa att gäldenären hade anledning att ta hem bolagets dagskassa, fanns det inte rimlig anledning för honom att ens kortare tid behålla medlen i bostaden, speciellt med hänsyn till att bolaget haft konto hos Uplandsbanken (se punkt 5). Av åberopad förteckning och enligt vad verket inhämtat från polismyndigheten i Gävle framgår att kontanterna vid punkterna 1 och 8 påträffades instuckna i strumpor i en byrålåda i sovrummet. Även detta förringar starkt trovärdigheten i bolagets påståenden. Uppgifterna om kontanterna i punkt 5 grundar sig endast på gäldenärens uppgifter.

Bolaget har genmält: Eftersom båda makarna W är engagerade i restaurangverksamheten har bostaden lämnats utan tillsyn då makarna utfört arbete i Gävle. Några säkra förvaringsutrymmen för kontanter och värdehandlingar har inte funnits i bostaden. Om inbrott skulle ha skett dagtid kan det med stor säkerhet påstås, att de i byrålådorna undangömda pengarna inte skulle ha hittats av inbrottstjuvar. Alla uppgifter i samband med husrannsakan torde grunda sig på antingen J.W:s eller hans hustrus uppgifter. Uppgiften under punkt 5 är enligt bolagets uppfattning trovärdig. Detta måste anses visat inte minst genom att det bland kontanterna fanns postgiroutbetalningskort ställda till Restaurang Kame AB liksom checkar utfärdade in blanco. Såväl postgiroutbetalningskorten som checkarna har återlämnats till bolaget. Riksskatteverket har antagit att en normal dagskassa skulle innehålla ca 1 600 kr. Personal hos bolaget har antecknat dagskassorna för maj månad 1982. Den genomsnittliga dagskassan uppgår till 5 920 kr. Beräknat på detta sätt skulle de hos J.W. förvarade medlen motsvara ungefär 8 dagars öppethållande.

Gäldenären anses vara ägare till lös egendom som han har i sin besittning, om det ej framgår att egendomen tillhör annan. Det kan med hänsyn till de postgiroutbetalningskort och checkar som samtidigt påträffats i J.W:s bostad inte uteslutas att åtminstone viss del av de kontanta medel varom nu är fråga härrör från bolaget. Dessa medel har emellertid ej varit avskilda för bolagets räkning på ett tillfredsställande sätt. Mot bakgrund härav samt med beaktande av omständigheterna i övrigt har bolaget ej kunnat styrka att kontanterna i fråga tillhör bolaget. Ej heller har bolaget visat sådana skäl för sitt påstående därom att bolaget bör föreläggas att väcka talan i saken. Bolagets besvärstalan skall därför lämnas utan bifall.

HovR:ns avgörande. HovR:n lämnar besvären utan bifall.

HD

Bolaget anförde besvär och yrkade bifall till sin i HovR:n förda talan.

Riksskatteverket bestred bifall till besvären. J.W. medgav bolagets talan.

HD förordnade d 2 aug 1982 att till dess målet slutligen avgjordes eller annorlunda föreskrevs vidare åtgärd för verkställighet ej fick äga rum.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr A.N. hemställde i betänkande om följande beslut: Skäl. Vad angår de under punkterna 1 och 8 upptagna kontantbeloppen finner HD lika med HovR:n att bolaget varken styrkt sin äganderätt till kontanterna eller visat sådana skäl för påståendet därom att det bör föreläggas att väcka talan i saken. Besvären skall därför lämnas utan bifall i de delarna.

Beträffande de under punkterna 3 och 5 upptagna kontanterna har bolaget och J.W. i huvudsak anfört. Punkt 3: Kontanterna utgjordes av dagskassan från Söderhjelmska Värdshuset för d 15 mars 1982. Medlen förvarades förmodligen i en blixtlåsförsedd påse av tjock plast och hade medförts till bostaden av J.W. då han natten mot d 16 mars kom tillbaka dit efter arbetet i Gävle. Pengarna skulle ha räknats och vidarebefordrats till banken under dagen d 16 mars i den mån ytterligare medel inte behövts för skatteinbetalningarna. Det vore att ställa allt för stora krav på bolaget och J.W. om det påfordrades att en under natten avhämtad dagskassa borde vara avskild på annat sätt än som skett. - Punkt 5: Kontanterna, postgirohandlingarna och checkarna fanns tillsammans med en insättningsnota i en igenklistrad papperspåse med beteckningen "till Uplandsbankens Servicebox". J.W. skulle efter intagande av frukost medföra påsen till Gävle. Det måste vara tillfyllest för att medlen skall vara avskilda att kontanterna förvarades på sådant sätt.

Riksskatteverket har vitsordat att kontanterna under punkt 5 fanns i en kassett men har bestritt att medlen var avsedda för insättning på bolagets konto i banken. Med hänsyn till att bolaget hos patent- och registreringsverket uppgivit sin adress till Brynäsgatan 1 i Gävle kan bolagets påstående att dess kontor funnits i J.W:s bostad ej vitsordas.

HD gör följande bedömning.

Vad gäller kontanterna under punkt 3, 1 160 kr, har bolagets och J.W:s uppgifter om anledningen till och sättet för förvaringen av dem inte vederlagts. J.W:s förfarande synes även naturligt och sannolikt under ifrågavarande förhållanden. Även om medlen inte förvarades så att de kunde anses avskilda på tillfredsställande sätt bör en så tillfällig sammanblandning med J.W:s privategendom inte medföra att bolagets äganderätt till dem gått förlorad.

Ej heller beträffande kontanterna under punkt 5, 8 471 kr 40 öre, har bolagets uppgifter vederlagts. Tvärtom stöds de av vad som antecknats om förvaringssättet vid utmätningstillfallet. Dessa medel får därför anses ha varit på tillfredsställande sätt avskilda för bolagets räkning.

Bolaget har således styrkt sin äganderätt till kontanterna under punkterna 3 och 5 och dessa medel kan därför inte utmätas för J.W:s skulder.

Slut. HD ändrar på det sättet HovR:ns beslut att utmätningen upphävs såvitt avser 9 631 kr 40 öre.

HD (JustR:n Gyllensvärd, Mannerfelt, referent, Knutsson, Vängby och Jermsten) fattade följande slutliga beslut:

Domskäl

Skäl. Klart är att J.W. i förhållande till bolaget varit redovisningsskyldig för medel som han uppburit i bolagets restaurangrörelse. Kontorsgöromålen för bolagets verksamhet har enligt bolaget och J.W. utförts i J.W:s bostad i Älvkarleby. Sedan riksskatteverket invänt att en viss gatuadress i Gävle blivit till patent- och registreringsverket anmäld som bolagets adress, har bolaget - utan bemötande - genmält att enligt en av kronofogdemyndigheten verkställd undersökning något bolagets kontor i Gävle inte finns.

Bolaget har, med instämmande av J.W, uppgivit att man tillämpat den rutinen att J.W. efter arbetets slut tagit restaurangens dagskassor hem till kontoret för avstämning och kontroll av kassarapporter samt att han vid utmätningstillfället hade sparat extra många dagskassor i avsikt att d 18 mars 1982 inbetala personalens A-skatter.

De utmätta kontantbelopp varom tvist råder finns förtecknade under punkterna 1, 3, 5 och 8.

Beträffande kontanterna, angivna under punkterna 1 och 8, är upplyst att de påträffats instuckna i strumpor i en byrålåda resp inlagda i en typ av påse som tillhandahålls av riksbanken och som är avsedd för växelmynt. Omständigheterna är inte sådana att dessa medel kan anses ha blivit avskilda på sätt som avses i 1 st i lagen (1944:181) om redovisningsmedel eller kan antagas ha utan dröjsmål hållits omedelbart tillgängliga för avskiljande enligt lagens 2 st.

I fråga om de under punkt 3 upptagna kontanterna har bolaget och J.W. i huvudsak anfört: Kontanterna utgjordes av dagskassan från Söderhjelmska Värdshuset för d 15 mars 1982. Medlen förvarades förmodligen i en blixtlåsförsedd påse av tjock plast och hade medförts till bostaden av J.W. då han natten mot d 16 mars kom tillbaka dit efter arbetet i Gävle. Pengarna skulle ha räknats och vidarebefordrats till banken under dagen d 16 mars i den mån ytterligare medel inte behövts för skatteinbetalningarna. Det vore att ställa allt för stora krav på bolaget och J.W. om det påfordrades att en under natten avhämtad dagskassa borde vara avskild på annat sätt än som skett.

Anledning föreligger inte att ifrågasätta riktigheten av vad bolaget och J.W. anfört om hanteringen av medlen under punkt 3 och om förklaringen härtill. Fastmer får anses att tillvägagångssättet i avseende på en dagskassa, härrörande från näst föregående dygn, framstår som både naturligt och rationellt under de föreliggande förhållandena. Det bör därför godtagas att det förelegat sådan situation som åsyftas i 2 st av 1944 års lag.

Vad angår de under punkt 5 antecknade medlen har bolaget och J.W. uppgivit följande. Kontanterna - jämte postgirohandlingar och checkar - fanns i en kassett med beteckningen "till Uplandsbankens Servicebox". J.W. skulle efter intagande av frukost medföra kassetten till Gävle. Det måste vara tillfyllest för att medlen skall vara avskilda att kontanterna förvarades på sådant sätt.

Riksskatteverket har vitsordat att kontanterna under punkt 5 fanns i en kassett men har bestritt att medlen var avsedda för insättning på bolagets konto i banken. En av bolaget tillika lämnad uppgift att kassetten även innehållit en insättningsnota angivande bolagets konto som mottagare har inte bemötts av riksskatteverket.

Bolagets uppgifter, som vinner stöd av de vid utmätningsförrättningen gjorda anteckningarna i punkt 5, bör godtagas. På grund härav får anses att avskiljande av medlen för bolagets räkning skett på ett enligt 1944 års lag tillfredsställande sätt.

I enlighet med det anförda skall utmätningen upphävas såvitt angår de medel som anges under punkterna 3 och 5 men i övrigt stå fast.

Slut. HD ändrar på det sättet HovR:ns beslut att utmätningen upphävs såvitt avser 9 631 kr 40 öre.