NJA 1983 s. 418

Solna TR meddelade d 2 nov 1982 dom i mål mellan allmän åklagare och Y.A. angående olovlig körning. Domen vann laga kraft.

Y.A. anhöll hos HD om återställande av försutten tid för fullföljd av talan mot domen.

Riksåklagaren bestred bifall till ansökningen. -

Ärendet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr H. hemställde i betänkande att HD måtte meddela beslut enligt följande: Y.A. har uppgivit att han erhöll kännedom om TR:ns dom d 22 nov 1982. Sista dag att anföra vad mot domen var d 23 nov. När Y.A. d 26 nov avsände sin vadeinlaga var han alltså medveten om att fullföljdstiden gått ut. Även om Y.A. haft laga förfall, måste detta anses ha upphört d 22 nov, varför Y.A. tre veckor därefter eller senast d 13 dec 1982 skulle ha ansökt om återställande av försutten tid. Y.A:s ansökan inkom till HD först d 28 dec 1982. HD avvisar därför ansökningen.

HD (JustR:n Westerlind, Höglund, referent, Vängby, Ehrner och Heuman) fattade följande slutliga beslut: Talan mot TR:ns dom skulle föras genom vad senast d 23 nov 1982. Y.A. fullföljde talan mot domen genom vadeinlaga, som inkom till Svea HovR d 29 nov 1982. Hans sålunda för sent fullföljda talan avvisades av TR:n genom beslut d 1 dec 1982. Y.A:s ansökan om återställande av försutten tid inkom till HD d 28 dec 1982.

Av handlingarna i ärendet framgår att sådan underrättelse om utgången i målet som avses i 30 kap 7 § 6 st RB sänts till Y.A. under fel adress och därför kommit honom tillhanda först d 22 nov 1982, dvs dagen före vadetidens utgång. Y.A. får till följd därav såsom också riksåklagaren medgivit, anses ha haft laga förfall för sin underlåtenhet att i rätt tid fullfölja talan mot domen.

Riksåklagaren har emellertid bestritt ansökningen på den grund att Y.A. ej gjort sin ansökan om återställande av försutten tid inom föreskrivna tre veckor från det förfallet upphörde. Han har därom vidare anfört att försändelsen med Y.A:s vadeinlaga postbehandlats först d 26 nov 1982 samt att Y.A. vid fullföljden varit helt medveten om att hans inlaga insänts efter fullföljdstidens utgång och att hans talan således varit utsiktslös. Treveckorsfristen för ansökan om återställande av försutten tid skulle därför enligt riksåklagaren räknas från d 22 nov 1982, då Y.A. enligt egen uppgift erhöll TR:ns dom.

När som i förevarande fall talan mot domstols dom fullföljts för sent och därför avvisats bör, om ej omständigheterna är sådana att klara skäl talar däremot, fristen för ansökan om återställande av försutten tid räknas från den dag då lagakraftägande beslut om avvisning föreligger. För Y.A. gällde att talan mot TR:ns avvisningsbeslut d 1 dec 1982 skulle fullföljas senast d 15 samma månad. Då Y.A. ej fullföljde talan mot beslutet, skall i enlighet med det sagda ansökningsfristen räknas från sistnämnda dag. Med hänsyn härtill har Y.A:s ansökan inkommit i rätt tid.

På grund av det anförda föreskriver HD, med bifall till Y.A:s ansökan, jämlikt 58 kap 11 § RB, att Y.A:s vadeinlaga skall av TR:n upptagas till behandling enligt 51 kap 5 § RB. Den i 2 § samma kap angivna tiden av en vecka skall räknas från den dag underrättelse om HD:s beslut genom TR:ns försorg tillställts åklagarmyndigheten i målet.