NJA 1987 s. 455

(Jfr 1983 s 418)

Göteborgs TR meddelade d 12 mars 1986 dom i mål mellan allmän åklagare och danske medborgaren M.J. angående brott mot lagen om transport av farligt gods. M.J. överklagade domen genom en d 1 sept 1986 till TR:n ingiven inlaga. I beslut d 3 sept 1986 avvisade TR:n M.J:s vadetalan på den grund att vadeinlagan hade kommit in för sent. M.J. kom d 18 sept 1986 in till TR:n med en skrift. TR:n uppfattade skriften som en ansökan om återställande av försutten tid och överlämnade den med eget yttrande till HD dit den inkom d 22 sept 1986.

HD upptog M.J:s skrift som ansökan om återställande av försutten tid för fullföljd av talan mot TR:ns dom.

Riksåklagaren bestred bifall till ansökningen.

Ärendet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Melchior, hemställde i betänkande att HD måtte meddela beslut enligt följande: Av handlingarna i ärendet framgår att sådan underrättelse om utgången i målet som avses i 30 kap 7 § 6 st RB sänts till M.J. under fel adress och därför, såsom får förstås av M.J:s ansökning, inte kommit honom tillhanda före vadetidens utgång. M.J. får till följd därav anses ha haft laga förfall för sin underlåtenhet att i rätt tid fullfölja talan mot domen.

Riksåklagaren har bestritt ansökningen på den grund att M.J. ej gjort sin ansökan om återställande av försutten tid inom föreskrivna tre veckor från det förfallet upphörde. Han har därom vidare anfört att av handlingarna i ärendet framgår att M.J. senast d 28 aug 1986 haft kännedom om innehållet i TR:ns dom och att det att döma av innehållet i M.J:s skrift framstår som övervägande sannolikt att han fått del av domen redan långt dessförinnan. I varje fall har enligt riksåklagaren, räknat från d 28 aug, mer än tre veckor förflutit innan M.J:s ansökan d 22 sept 1986 kom in till HD.

När som i förevarande fall talan mot domstols dom fullföljts för sent och därför avvisats bör - i överensstämmelse med den rättstillämpning som kommit till uttryck i NJA 1983 s 418 - fristen för ansökan om återställande av försutten tid räknas från den dag då lagakraftägande beslut om avvisning föreligger, om ej omständigheterna är sådana att klara skäl talar däremot.

Detta ärende skiljer sig från 1983 års avgörande främst såtillvida att vadeinlagan getts in ej kort tid efter fullföljdstidens utgång utan nästan fem månader för sent. Om anledningen till att M.J. först då vädjat mot TR:ns dom ger utredningen inte klart besked. Annat framgår emellertid inte än att M.J. till följd av feladresseringen fick del av domen först d 28 aug 1986. Det kan för M.J., som uppenbarligen saknat kunskap om hur han borde förfara i det uppkomna läget, inte ha framstått som utsiktslöst att genom vad söka vinna ändring i domen. Med beaktande härav kan det inte anses att omständigheterna är sådana att klara skäl talar mot att räkna fristen från d 17 sept, då TR:ns avvisningsbeslut vann laga kraft. M.J:s ansökan har alltså kommit in i rätt tid.

På grund av det anförda föreskriver HD, med bifall till M.J:s ansökan, jämlikt 58 kap 11 § RB, att M.J:s vadeinlaga skall av TR:n upptagas till behandling enligt 51 kap 5 § RB. Den i 2 § samma kapitel angivna tiden av en vecka skall räknas från den dag underrättelse om HD:s beslut genom TR:ns försorg tillställts åklagarmyndigheten i målet.

HD (JustR:n Welamson, Persson och Heuman, referent) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.

JustR Lind, med vilken JustR Gregow instämde, var av skiljaktig mening och anförde: M.J. har senast d 28 aug 1986 fått tillgång till TR:ns dom. I den till domen fogade fullföljdshänvisningen har angetts att vadeinlaga skulle inges till TR:n senast d 2 april 1986. Det måste därmed ha stått klart för M.J. att det var helt utsiktslöst att försöka överklaga TR:ns dom först i slutet av aug.

Den i 58 kap 12 § RB angivna tidsfristen på tre veckor från upphörandet av laga förfall för ansökan om återställande av försutten tid bör inte kunna förskjutas genom att part vidtar en åtgärd som han måste förstå saknar varje praktisk betydelse. Klara skäl talar följaktligen emot att i förevarande fall fristen räknas från den dag då TR:ns beslut att avvisa M.J:s vadeinlaga vann laga kraft. Tiden bör i stället räknas från d 28 aug 1986 då M.J. senast fick kännedom om TR:ns dom.

M.J:s ansökan om återställande av försutten tid kom in till HD först d 22 sept 1986 och alltså efter utgången av treveckorsfristen. Ansökningen skall därför avvisas.