NJA 1983 s. 517

Norrköpings TR meddelade d 29 dec 1982 dom i mål mellan allmän åklagare och J.K. J.K. fälldes till ansvar för narkotikabrott i 6 fall, bl a för att han i okt 1982 innehaft sammanlagt 30 gram amfetamin varav sammanlagt ca 20 gram överlämnats till J.L. (åtalspunkterna 3 och 4 i bilaga 7 till TR:ns dom), med hjälp till grovt bedrägeri, häleri, olovligt förfogande, falsk tillvitelse, olovlig körning och förseelse mot vägtrafikkungörelsen. Straffet bestämdes till fängelse 1 år. Domen vann laga kraft.

J.K. anhöll i ansökan, som inkom till HD d 17 maj 1983, om resning.

Riksåklagaren tillstyrkte bifall till ansökningen.

Föredraganden, RevSekr Ternert, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: Genom TR:ns dom - - - se HD:s beslut - - - vunnit laga kraft.

Mot bakgrund av L.L:s ändrade ståndpunkt i fråga om de uppgifter han lämnat i målet mot J.K. och den betydelse som dessa uppgifter kan antas ha haft för utgången, åtminstone vad gäller de för J.K. och J.L. gemensamma åtalspunkterna för narkotikabrott samt med hänsyn till omständigheterna i målet jämväl i övrigt, får synnerliga skäl anses föreligga att målet mot J.K. prövas på nytt.

På grund härav beviljar HD jämlikt 58 kap 2 § 3 RB den sökta resningen och förordnar, att målet mot J.K. på nytt tas upp av TR:n.

HD (JustR:n Gyllensvärd, Hesser, Welamson, referent, Hessler och Sven Nyman) fattade följande slutliga beslut: Genom TR:ns dom fälldes J.K. till ansvar för narkotikabrott med flera andra brott till fängelse ett år. J.K. förklarade sig nöjd med domen. Han har ansökt om resning med åberopande av 58 kap 2 § 3 RB. Till stöd för ansökningen framhåller han att TR:ns fällande dom i flera avseenden har grundats på utsagor av L.L. som var en av de medtilltalade i målet, och gör gällande att denne i TR:n har lämnat osanna uppgifter.

I TR:n hördes beträffande de olika åtalen mot J.K. flera personer som själva stod under åtal i samma mål, bland dem L.L. och J.L. Två av åtalspunkterna för narkotikabrott avsåg gärningar i vilka både J.K. och J.L. påstods vara delaktiga (åtalspunkterna 3 och 4 i stämningsansökningarna, bilagorna 5 och 7 till TR:ns dom). Båda förnekade dessa gärningar. Till styrkande av åtalet på dessa punkter hördes L.L. som därvid uppgav att han iakttagit J.K:s och J.L:s hantering av narkotika på sätt som angivits i gärningsbeskrivningarna. TR:n fann att L.L:s uppgifter kunde läggas till grund för fällande dom i huvudsaklig överensstämmelse med åtalet. Även i vissa andra andra delar av målet lämnade L.L. uppgifter som TR:n fann utgöra skäl för bifall till åklagarens ansvarsyrkanden gentemot J.K.

Talan mot TR:ns dom fullföljdes i olika hänseenden av J.L. Sedan L.L. hörd som vittne i HovR:n, återtagit vissa tidigare uppgifter, bl a gällande iakttagelser av J.K:s och J.L:s gemensamma förehavanden med narkotika, ogillade HovR:n åtalet mot J.L. i denna del. HovR:ns dom har vunnit laga kraft.

L.L:s uppgifter rörande nämnda iakttagelser har varit av betydelse för utgången av målet mot J.K. såvitt gäller åtalspunkterna 3 och 4 i TR:ns domsbilaga 7. Med hänsyn till att L.L. i sitt vittnesmål i HovR:n återtagit dessa uppgifter och till beskaffenheten av den med ifrågavarande åtalspunkter avsedda brottsligheten får synnerliga skäl anses föreligga att målet mot J.K. härvidlag prövas på nytt. Resning bör alltså beviljas i dessa delar. Beträffande övriga åtalspunkter - däribland även sådana i vilka andra utsagor av L.L. tillmätts betydelse - har däremot ej förebragts omständighet som kan föranleda resning.

HD beviljar resning i målet mot J.K. såvitt gäller dels frågorna huruvida J.K. gjort sig skyldig till brott enligt åtalspunkterna 3 och 4 i TR:ns domsbilaga 7 dels frågan om påföljd för den med domen avsedda brottsligheten. I övrigt lämnas resningsansökningen utan bifall.

HD förordnar att målet skall, i de delar i vilka resning beviljats, ånyo upptagas av TR:n och att, till dess annat föreskrivs, vidare åtgärd för verkställighet av domen ej får äga rum.