NJA 1983 s. 519

Handräckning för utfående av ett barns glasögon, kläder och leksaker har ansetts inte tåla uppskov. 11 § handräckningslagen (1981:847).

K.E. ansökte hos Stockholms TR om handräckning för utfående av viss egendom, tillhörig sonen C. född 1971, från K.E:s tidigare hustru I.T-E:s bostad. I ansökningen hemställde K.E. om interimistiskt förordnande i enlighet med huvudyrkandet. TR:n lämnade i beslut d 29 mars 1983 yrkandet om interimistiskt förordnande utan bifall samt förelade K.E. att komplettera sin ansökan på visst sätt. K.E. ansökte därefter på nytt om interimistiskt förordnande.

Av HD:s beslut nedan framgår vilken egendom som omfattades av ansökningen.

I beslut d 18 april 1983 fann TR:n (tingsfiskalen Backström) ej skäl meddela interimistiskt beslut i målet och lämnade därför K.E:s yrkande utan bifall.

K.E. anförde besvär i Svea HovR och yrkade att HovR:n skulle meddela interimistiskt beslut om handräckning.

HovR:n (hovrättsrådet Grönvall samt adj led Kjellström och Lundqvist, referent) yttrade i beslut d 20 maj 1983: HovR:n som inte finner förutsättningar föreligga att bevilja den sökta åtgärden innan I.T-E. yttrat sig över ansökningen, lämnar besvären utan bifall.

Hovrättsrådet Hallmo var skiljaktig och anförde: Sonen C. har enligt min mening behov av att utan dröjsmål tå tillgång till kläder, som anskaffats för honom, till sina glasögon och leksaker. Då saken i denna del inte tål uppskov, förordnar jag - utan hinder av att I.T-E. inte yttrat sig över ansökningen - att K.E. genom handräckning skall från hennes bostad utfå förenämnda föremål eller sålunda de kläder, som anskaffats för sonen C. hans glasögon och leksaker.

HD

K.E. anförde besvär och yrkade bifall till sin begäran om interimistiskt beslut om handräckning.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr C. hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: Skäl. K.E. har till stöd för sin ansökan om utfående av sonen C:s glasögon, kläder, leksaker och övriga tillhörigheter anfört bl a följande. I.T-E. är vårdnadshavare för C. som är 11 år gammal. Sociala distriktsnämnden nr 2 i Stockholms kommun beslöt d 25 febr 1983 att omedelbart omhänderta C. med stöd av 6 § lagen om särskilda bestämmelser om vård av unga och placera honom hos fadern K.E. Länsrätten i Stockholms län fastställde nämndens beslut om omhändertagandet d 10 mars 1983. Enligt länsrättens beslut d 26 april 1983 har C. beretts vård med stöd av 1 § 2 st 1 nämnda lag. – C. är starkt oroad av att inte tå tillgång till sina personliga tillhörigheter. Han har drabbats av huvudvärk på grund av avsaknaden av sina glasögon. Det skulle bli en avsevärd ekonomisk belastning för K.E. att nyanskaffa de nödvändigaste sakerna, bl a kläder för C:s sommarvistelse på koloni. I.T-E. är manodepressiv och f n intagen på sjukhus för vård. Utmätning har verkställts hos henne och hyresvärden har begärt avhysning av henne. Risken för ett "försnillande" av C:s tillhörigheter är stor. På grund av I.T-E:s psykiska tillstånd är ett yttrande från henne utan intresse.

Anledning saknas att ifrågasätta att glasögonen, kläderna och leksakerna tillhör C. och att föremålen finns hos I.T-E. Handräckning får enligt 11 § handräckningslagen beviljas även om svaranden inte yttrat sig över ansökningen, om det görs sannolikt att saken inte tål uppskov. Enligt förarbetena till lagen bör en förutsättning för ett interimistiskt förordnande vara att saken är så brådskande att ytterligare dröjsmål medför risk för att utslaget blir utan värde för sökanden (prop 1980/81:88 s 58). Även med beaktande av vad som anförts om att utmätning ägt rum hos I.T-E. och att hon begärts avhyst torde nämnda förutsättning inte vara uppfylld. Emellertid är det uppenbart att C. är i omedelbart behov av att tå tillgång till så personliga tillhörigheter som glasögon och kläder samt med beaktande av hans ålder även leksaker. Enär saken vad gäller utfåendet av dessa tillhörigheter således inte tål uppskov, bör ansökan vinna bifall i dessa delar. I övrigt skall K.E:s begäran om interimistiskt beslut lämnas utan bifall.

Slut. Med ändring av HovR:ns beslut förordnar HD - utan hinder av att I.T-E. inte yttrat sig över ansökningen - att K.E. genom handräckning skall från I.T-E. utfå C.E:s glasögon, kläder och leksaker.

HD (JustR:n Hesser, Welamson, Hessler, Persson och Jermsten, referent) fattade följande slutliga beslut:

Domskäl

Skäl. Av handlingarna i målet framgår följande. I.T-E. är vårdnadshavare för sonen C. född 1971. I beslut d 25 febr 1983 förordnade Stockholms kommuns sociala distriktsnämnd 2 enligt 6 § lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga att C. skulle omhändertas omedelbart samt att han därefter skulle placeras hos sin fader K.E. Länsrätten i Stockholms län fastställde nämndens beslut om omhändertagandet d 10 mars 1983. Länsrätten har därefter på ansökan av distriktsnämnden d 26 april 1983 förordnat att C. skall beredas vård med stöd av 1 § 2 st 1 nämnda lag. Såvitt är upplyst i målet är C. fortfarande placerad hos fadern enligt 11 § samma lag.

K.E. har i HovR:n uppgivit att ansökningen om handräckning för utfående av C. tillhörig egendom omfattar följande föremål: skrivbord, byrå, dubbelsäng, sängkläder, hylla, skåp, lampa, bilar, grammofonskivor, tåg, pistoler, gevär, båt, spel (även elektroniskt), kamera, bollar, bordtennisracket, radio, kassetter, radiostyrd bil, kläder, glasögon och böcker.

Till stöd för sin begäran om interimistiskt beslut i saken har K.E. anfört bl a följande. C. är starkt oroad av att inte få tillgång till sina personliga tillhörigheter. Han har också drabbats av huvudvärk på grund av avsaknaden av sina glasögon. Det skulle bli en avsevärd ekonomisk belastning för K.E. om han tvingades ersätta de nödvändigaste sakerna med nya. Detta gäller bl a kläderna som C. behöver för en planerad månadslång vistelse på en sommarkoloni. I.T-E, som lider av en manodepressiv sjukdom, är f n intagen på sjukhus för vård. Utmätning har verkställts hos henne och hyresvärden har begärt att hon skall avhysas från sin bostad. Risken för ett "försnillande" av C:s tillhörigheter är stor. På grund av I,T-E:s psykiska tillstånd är ett yttrande från henne utan intresse.

Av de med handräckningsansökningen avsedda föremålen har vissa stark anknytning till C:s person och måste förutsättas vara hans egendom. Detta gäller glasögonen, kläderna och leksakerna. Såvitt gäller dessa föremål kan dröjsmål med den begärda handräckningen antas föranleda onödiga kostnader för nyanskaffning. Förhållandena får därför anses vara sådana att saken i denna del inte tål uppskov.

Beträffande ansökningen i övrigt saknas skäl att frångå HovR:ns bedömning.

Slut. Med ändring av HovR:ns beslut förordnar HD enligt 11 § handräckningslagen (1981:847) att K.E. genom handräckning skall från I.T-E. utfå de i handräckningsansökningen avsedda glasögonen kläderna och leksakerna.