NJA 1983 s. 555

Domskäl

TR:n (ordf tingsfiskalen Sandin) anförde i dom d 30 dec 1980:

Domskäl. Ansvarsfrågan. De tilltalade har bestritt ansvar för gärningen. De har vitsordat de faktiska omständigheterna, men gjort gällande, i första hand, att de enligt statens naturvårdsverks anvisningar haft rätt att tillgodogöra sig älgen, varför gärningen inte är straffbar enligt 28 § och 29 § 1 mom 2 st jaktlagen. I andra hand har de gjort gällande att de inte känt till att älgen fallit på annans jaktområde i följd varav de inte kan anses ha haft uppsåt till gärningen.

Angående förhållandena på platsen hänvisade TR:n till en vid domen som bilaga fogad kartskiss och tillade: Åklagaren har vidare upplyst följande. Det rektangulära område som B.C. och B.L. jagade på sträcker sig i öst-västlig riktning. Området, som tillhörde E.S. är 400 m långt och 100 m brett. Älgen föll 46 m in på det jaktområde som i norr gränsar mot S:s jaktområde. Älgen släpades sammanlagt 52 m, d v s 6 m in på S:s område.

De tilltalade har hörts över åtalet, varvid de uppgett följande.

B.C: Han har tidigare jagat älg fem eller sex gånger. Han ingick tillsammans med sju andra personer i Holma jaktlag. Jaktlaget hade E.S. som jaktledare och jakten bedrevs på dennes jaktområde. Innan jakten började fick han information av S. att det rektangulära utskiftet var gränsmarkerat med snitslingar. I övrigt sades inget om var gränsen gick. B.C. kände inte till närmare hur stort utskiftet var; dock kände han till att det var rektangulärt till formen. Vid något tidigare tillfälle hade han varit med en annan person och byggt jakttornet i utskiftets östra del. - Den aktuella morgonen stod han på pass i jakttornet. Det regnade och var även dimmigt. Han gick ned från tornet och fick därefter syn på en älg i utskiftets nordöstra del sett från tornet räknat. Han påsköt älgen med två skott. Älgen drog sig in mot skogen och försvann. Efter en kvart följde han efter och fann då G.K. stående vid älgen, som var avlivad av denne. Han såg inga snitslingar mellan den plats där han sköt älgen och där han sedermera fann den. Bakom älgen, dvs i nordlig riktning från jakttornet, fanns dock snitslingar i olika färger. Han gick därefter och hämtade B.L. som befann sig någon km därifrån på ett annat utskifte. B.L. anropade S. per radio och omtalade att en älg påskjutits. Han gick därefter tillsammans med Bert L tillbaka till älgen. Älgen låg så att vatten forsade från träden ner på älgen. Tillsammans med G.K. och B.L beslöt han därför att dra undan älgen. Älgen drogs nedför en sluttning till en öppen plats. Det var lätt att dra älgen. Han trodde älgen fallit på S:s mark. Älgen passades på den öppna platsen. Det var bara en slump att de slutade dra älgen strax efter de passerat gränsen till S:s jaktområde. Det var aldrig något tal om att älgen fallit på annans mark.

G.K: Han befann sig inom det rektangulära utskiftet. Han hade aldrig tidigare jagat där. Han hörde att B.C. sköt två skott och förstod att han skjutit en älg. Han följde efter älgen och fann den liggande. Någon snitsling passerade han aldrig. När han kom fram till älgen såg han gula och röda snitslingar 3 till 5 m på andra sidan älgen. Han sköt två skott mot älgen och dödade den.

G.K. har i övrigt bekräftat B.C:s uppgifter angående S:s information om att utskiftets gränser markerades med snitslar och varför de släpade älgen och även uppgiften om att det aldrig diskuterades att älgen skulle ligga på annans jaktområde.

B.L. har uppgett att han jagat älg på det rektangulära skiftet en gång tidigare. I övrigt har han i allt väsentligt bekräftat och instämt i övriga tilltalades uppgifter.

De tilltalade har vitsordat att de inte fullgjort anmälningsskyldigheten enligt 16 § jaktlagen.

På åklagarens begäran har hållits vittnesförhör med kriminalinspektören S-O.K, född 1940, och lantbrukaren E.S, född 1936.

K har berättat: Han gjorde platsundersökning d 27 okt 1979. Det aktuella utskiftet består till största delen av ett kalhygge. Mellan jakttornet och den plats där älgen föll fanns ett skogsparti som skjuter in en bit på S:s jaktområde. Gränsen går således i det området där älgen släpades genom skog. Det kan vara svårt att upptäcka var gränsen går om man befinner sig i skogen, eftersom gränsen är nästan helt igenvuxen. Platsen där älgen föll var enligt hans bedömning inte särskilt olämplig för att passa älgen. Det hade varit tillräckligt att släpa älgen 10 till 15 m för att komma undan träden. Marken sluttade den sträcka som älgen släpades. Sluttningen fortsatte nästan ända fram till jakttornet. Bakom älgen fanns i nordlig riktning från jakttornet flera snitslar i olika färger. Från den plats där älgen passades, kunde han se tre eller fyra snitslar i orangefärg, vilka markerade den riktiga gränsen.

S har berättat: Hans jaktlag hade generell tilldelning på ett stort djur och en kalv. Ca 14 dagar innan jakten började 1979 hade han en genomgång med deltagarna i jaktlaget. Han delade även ut skriftlig information om vilka regler som gällde för jakten. Dessutom delade han ut en karta till samtliga deltagare. På kartan, som är identisk med den i målet ingivna kartan, fanns jaktområdet markerat. Han fick den uppfattningen att alla kände till gränserna för jaktområdet. Han visste att B.C. hade hjälpt till att bygga jakttornet på utskiftet tillsammans med en annan jägare, som kände till var gränserna gick. Ett tidigare år hade S. jagat med B.L. på detta utskifte. Han hade även tidigare visat gränserna för B.L. Han trodde att B.C. skulle visa G.K. var gränserna gick. Innan jakten påbörjades var det tal om att gränsen var markerad med snitslar. Snitslarna, som var röda men hade bleknat, hade han själv satt upp något år tidigare. I skogen fanns även skogshuggar- och skogskörarsnitslar i olika färger. Dessa fanns delvis parallellt med de röda gränssnitslarna. Gränssnitslarna kan mycket väl ha förväxlats med dessa snitslar. - Den aktuella morgonen var det regn och dimmigt. När han kom fram till området där älgen fanns var sikten på sin höjd 30 m. Han fick den uppfattningen att älgen fallit på den plats där den passades. Det var då inget tal om att älgen hade släpats.

En förutsättning för ansvar enligt 29 § 1 mom 2 st jaktlagen är att tillägnandet av djuret sker olovligen.

Huvudregeln enligt 1 § jaktlagen är att jakten endast får utövas inom det område jakträtten omfattar.

Tidigare, innan d 1 jan 1964, fanns i 16 § 1 mom jaktlagen en bestämmelse om vad en jägare, som under lovlig jakt sårat villebråd, hade att iaktta för det fall villebrådet föll inom annans jaktområde. Regeln innebar att jägaren hade rätt att tillvarata och behålla det sårade villebrådet om detta föll inom 100 m från gränsen från det egna jaktområdet. Dessutom fanns i detta fall stadgat anmälningsskyldighet till jakträttsinnehavaren. Enligt uttrycklig bestämmelse i nämnda paragraf innebar försummelse av dessa regler att olovlig jakt förelåg. Vidare fanns i 16 § 2 mom jaktlagen en regel som angav att anmälningsskyldighet till jakträttsinnehavaren förelåg i annat fall än i 1 mom om bl a en sårad älg tagit sin tillflykt till annans jaktområde. I sistnämnda fall angavs inte att underlåtenhet att göra anmälan skulle innebära olovlig jakt. Denna underlåtenhet var i stället straffsanktionerad enligt en särskild bestämmelse i 33 § jaktlagen. Vid översyn av bl a dessa regler i början av 1960-talet togs den s k förföljningsrätten i 16 § 1 mom bort. Däremot behölls regeln i 16 § 2 mom jaktlagen, som således därefter - efter vissa redaktionella jämkningar - ensam utgjorde 16 § jaktlagen. Denna bestämmelse, som alltjämt är straffsanktionerad i 33 § jaktlagen, hade ursprungligen till syfte att skydda djur från onödigt lidande (se bl a G A Bouveng, Jakträtt och viltvård, 1956, s 66). Vid nyssnämnda översyn av dessa regler angav departementschefen (se NJA II 1963 s 382) att regeln numera får anses ha till syfte att varsko jakträttsinnehavaren om att ett värdefullt vilt fallit på dennes jaktområde så att han får tillfälle att nyttiggöra villebrådet.

Statens naturvårdsverk har - med stöd av KM:s bemyndigande d 15 aug 1969 samt KM:s kungörelse d 9 april 1965 (260) om älgavgift m m - meddelat anvisningar om rätt till fälld älg m m. I dessa anvisningar anges bl a följande.

2: Älg påskjutes och skadas inom område registrerat för generell tilldelning

Älg påskjutes inom område där jakt bedrivs enligt generell tilldelning - anträffas inom licensområde (kantrubrik; red:s anm)

2.1. Älg, som påskjutits och skadats inom visst jaktområde (A) som är registrerat för generell tilldelning, men fallit eller fällts inom licensområde (B) - som ej behöver vara angränsande - skall i första hand tillfalla jakträttsinnehavaren på marken där älgen fallit (B) under förutsättning, att tilldelningen där inte är förbrukad eller licens tiden inte har utgått. Algen skall avräknas från licensen för B. Att jakträttsinnehavaren på B endast har tillstånd att fälla årskalv skall ej hindra att även vuxen älg tillfaller honom och avräknas från hans licens utan att denna därför anses överskriden.

Om jakträttsinnehavaren på B endast har tillstånd att fälla vuxet djur av annat kön än det påskjutna och skadade får detta djur ändå tillfalla honom och avräknas från hans licens utan att denna anses överskriden.

Om jakträttsinnehavaren på B genom att hans tillstånd är förbrukat inte får tillgodogöra sig älgen eller om han inte vill tillgodogöra sig denna, skall älgen tillfalla jakträttsinnehavaren på A - under förutsättning att jakttiden för honom inte har utgått. Denne är därvid skyldig att ta hand om älgen - i vilket tillstånd den än befinner sig - samt avräkna den från sin tilldelning.

I det nu aktuella fallet har älgen påskjutits inom jaktområde som var föremål för licensjakt. S:s jaktlag hade, såvitt utrett, generell tilldelning. Ostridigt är att jakträttsinnehavaren inom det jaktområde där älgen fallit hade förbrukat sin tilldelning. Detta kände B.C. enligt egen uppgift, till. S:s jaktlag hade inte förbrukat sin tilldelning. I detta läge skulle således den påskjutande jakträttsinnehavaren ha rätt till att tillgodogöra sig älgen. Ostridigt är även att ingen av de tilltalade har fullgjort anmälningsskyldigheten enligt 16 § jaktlagen. Fråga uppstår då om denna anmälningsskyldighet är en förutsättning för att de skall ha rätt att tillgodogöra sig älgen enligt nämnda anvisningar från naturvårdsverket. Vid denna bedömning beaktar TR:n följande. Syftet med 16 § jaktlagen får i första hand anses vara att göra det möjligt för jakträttsinnehavaren att tillgodogöra sig vilt som fallit inom hans jaktområde. I och med att någon sådan rätt enligt nämnda anvisningar inte finns i detta fall, förlorar regeln därmed sin funktion. Vidare är 16 § jaktlagen straffsanktionerad genom en särskild bestämmelse nämligen 33 § jaktlagen. Dessutom fanns i ovannämnda tidigare gällande 16 § 1 mom jaktlagen en särskild bestämmelse om att underlåten anmälning skulle innebära olovlig jakt. Någon sådan regel finns inte i nuvarande 16 § jaktlagen. Sistnämnda två omständigheter tyder på att lagstiftarens avsikt inte har varit att underlåten anmälan skall medföra att gärningen skall anses som olovlig jakt.

Mot denna bakgrund och då det finns anledning att iakttaga en viss försiktighet vid tolkning av bestämmelser som grundar straffrättsligt ansvar, anser TR:n att det inte kan anses som en förutsättning för att tillgodogöra sig älgen att anmälningsskyldigheten fullgjorts enligt 16 § jaktlagen. På grund härav kan de tilltalade i detta mål inte anses ha olovligen tillägnat sig älgen. Åtalet för olovlig jakt skall därför ogillas.

Övrigt. De tilltalade har bestritt förverkandeyrkandet. De har gjort gällande att de under alla förhållanden inte skall förpliktas utge mer än en åttondel vardera av värdet av älgen, eftersom det var åtta personer som delade på älgen.

Enär de tilltalade inte befunnits skyldiga till olovlig jakt skall även förverkandeyrkandet ogillas.

Domslut

Domslut. Ätalet ogillas. Yrkandet om förverkande av värde av älg ogillas.

Domskäl

Domskäl. I HovR:n har B.C. G.K. B.L. samt vittnena K. och S. hörts ånyo. De har därvid berättat i huvudsaklig överensstämmelse med vad som redovisats i TR:ns dom med följande ändringar, tillägg och förtydliganden.

B.C: Ungefär 14 dagar före älgjakten erhöll han en skiss över jaktlagets jakträttsområden. En sådan skiss delades ut till samtliga medlemmar i jaktlaget. Man drog härefter lott om passen. B.C. visste att det skifte där han hade sitt pass var ca 100 m brett. Den älg han påsköt befann sig söder om jakttornet. Den försvann sedan åt nordost. Efter en stund kom G.K. fram till honom och han berättade för denne vad som hänt. De nämnde inte för S. att älgen hade släpats innan den passades. - Han hade tidigare hört från en medlem i R.A:s jaktlag, på vars jaktområde G.K. avlivade nu ifrågavarande älg, att detta jaktlag hade licens på en älg. På eftermiddagen den första älgjaktsdagen hade han och G.K. sett hur en medlem i A:s jaktlag påsköt och fällde en älg.

G.K: Han hade varit på detta skifte en gång tidigare tillsammans med B.C. Han hade inte före älgjakten fått uppgift om skiftets ytmått men han hade fått ett kartutdrag liknande det i målet ingivna och med jägarnas placeringar angivna. G.K:s pass var beläget ca 50 m norr om jakttornet mitt i ett hygge. - Han såg inga snitslar från den plats där de passade älgen.

K: De röda och gula snitslar som fanns i närheten av den plats där älgen fälldes satt inte i rak linje. Under förundersökningen sade G.K. till en början att man endast "kultat" älgen medan B.C. sade att man flyttat den en mycket kort sträcka. - Det är inte brukligt att man flyttar en älg någon längre sträcka innan den passas.

S: Det hade regnat på morgonen men hade inte då varit så disigt som det blev senare på dagen. Från den plats där G.K. hade sitt pass kunde man klart bedöma var skiftets gränser öster- och västerut gick. Söderifrån och från jakttornet var det svårt att se den östra gränsen. S. frågade av intresse var älgen kommit ifrån och fick reda på var den påskjutits. Det syntes att det var upptrampat på den platsen.

B.C, G.K. och B.L. har varit medvetna om att det skifte, där B.C. och G.K. hade sina pass, var litet och mycket smalt. De har med hänsyn härtill haft särskild anledning att befara att älgen, sedan den påskjutits och därefter försvunnit åt nordost, tagit sin väg in på A:s jaktmarker. Älgen har sedan den fällts släpats drygt 50 m för att hamna 6 m innanför skiftets gräns. Från den plats dit älgen sålunda släpats har gränsmarkeringar i form av snitslar enligt vad utredningen visar varit klart iakttagbara. Med hänsyn främst till vad nu anförts finner HovR:n de tilltalades invändning att de ej insett att älgen fällts på A:s jaktmarker inte förtjäna avseende.

Enligt lagen om rätt till jakt har jägare som påskjutit ett villebråd som senare fallit eller fällts på annans jaktområde ingen rätt till villebrådet utan detta tillfaller jakträttsinnehavaren eller enligt 18 § nämnda lag, där fråga är om fridlyst djur, kronan, om ej regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förordnar annat. Med stöd av regeringens bemyndigande har statens naturvårdsverk meddelat anvisningar angående rätten till fälld älg m m, varigenom kronan för ett flertal olika fall avstått från sin i 18 § 2 mom stadgade rätt. I målet är ostridigt att A:s jaktlag redan innan nu ifrågavarande älg fälldes förbrukat sin tilldelning enligt licens, varför älgen enligt nämnda anvisningar kunde komma att slutligt tillfalla S:s jaktlag. B.C. G.K. och B.L. har hävdat att deras tillvaratagande av älgen med hänsyn härtill inte kan anses ha skett olovligen. Älgen får emellertid, när den tillvaratogs, anses ha varit i vederbörande jakträttsinnehavares besittning och B.C, G.K. och B.L. var enligt vad HovR:n i det föregående funnit medvetna härom. Genom att på sätt som skett omhänderta älgen utan vederbörande jakträttsinnehavares medgivande får de tilltalade anses ha olovligen på annan jakträttsinnehavares mark tillvaratagit och tillägnat sig älgen. B.C. G.K. och B.L. är därigenom övertygade om olovlig jakt på sätt åklagaren påstått. För brottet förskyller de böter.

Då det ej är uppenbart obilligt skall värdet av älgen förklaras förverkat.

Domslut

Domslut. Med ändring av TR:ns dom dömde HovR:n jämlikt 28 § lagen om rätt till jakt för olovlig jakt B.C. till 40 dagsböter å 45 kr, G.K. till 40 dagsböter å 30 kr och B.L. till 40 dagsböter å 35 kr. Vidare förpliktades de tilltalade att solidariskt som förverkat värde av älgen utge 1 350 kr.

De tilltalade sökte revision och yrkade, var för sin del, ogillande av åtalet och talan om förverkande.

Riksåklagaren bestred ändring.

I sitt genmäle konstaterade riksåklagaren att B.C. och hans jaktkamrater varit skyldiga att spåra upp och avliva den sårade älgen även om det skedde på annans jaktmark (3 § jaktstadgan) och att jägarna enligt 16 § jaktlagen varit skyldiga att underrätta jakträttsinnehavaren för att denne skulle ges tillfälle att tillgodogöra sig djuret, vilken underrättelseplikt de emellertid inte fullgjort. Riksåklagaren anförde i genmälet vidare:

"I målet är ostridigt, att A:s jaktlag redan innan nu ifrågavarande älg fälldes förbrukat sin tilldelning enligt licens, varför älgen enligt nämnda anvisningar kunde komma att slutligt tillfalla S:s jaktlag. Revisionskärandena hävdar att deras tillvaratagande av älgen med hänsyn härtill inte kan anses ha skett olovligen.

Som framhållits, har revisionskärandena underlåtit att fullgöra sin underrättelseskyldighet enligt 16 § jaktlagen. I stället har de fullbordat jakten genom att först släpa älgkroppen ett 50-tal meter så att den kom att ligga på de egna jaktmarkerna. Där har älgen sedan slaktats och omhändertagits och bortförts för jaktlagsmedlemmarnas räkning. Härigenom har B.C. och medparter brutit mot reglerna angående olovlig jakt. I och för sig har annat ej visats än att B.C. känt till att A. jaktlaget fyllt sin kvot. Med hänsyn emellertid till vad som är utrett om B.C:s och medparters handlingssätt den aktuella dagen och till att de ej meddelat sig med A. jaktlaget anser jag det styrkt att revisionskärandena vid tillfället haft uppsåt som omfattade den olovliga jakten. De är därför enligt min mening förvunna till ansvar för olovlig jakt enligt 28 § jaktlagen."

Till sitt genmäle fogade riksåklagaren ett från statens naturvårdsverk inhämtat yttrande, vari anfördes bl a: Då de åtalade skadskjutit älgen, ålåg det dem enligt 3 § jaktstadgan att se till att älgen dödades. Detta innebar både en rätt och en skyldighet att följa och döda djuret även i det fall detta gått in på annans jaktmark. I sådant fall ålåg det också de åtalade enligt 16 § jaktlagen att skyndsamt underrätta jakträttsinnehavaren eller den som innehade marken eller någon av deras folk. Att denna föreskrift noga iakttas anser verket vara mycket väsentligt för upprätthållande av god ordning i samband med älgjakt och detta oavsett om den som har jakträtt där älgen tagit sin tillflykt förbrukat sin tilldelning eller ej. Innan eftersök på annans mark påbörjas, skall anmälningsskyldigheten sålunda fullgöras. Men djurskyddsintresset kan motivera att med fullgörandet av anmälningsskyldigheten bör anstå, till dess ett påskjutet djur slutligen kunnat avlivas. En förutsättning härför bör bl a vara att det skadade djuret uppehåller sig i närheten av den plats där påskjutningen ägt rum och någon längre tid sålunda inte förflyter innan djuret avlivas. I sådant fall bör jägaren, bl a för att köttet inte skall förfaras, också kunna passa djuret, innan anmälan sker. Djuret skall dock inte flyttas från platsen, då det slutligen fällts. Givetvis skall anmälningsskyldigheten därefter verkställas. Utebliven anmälan kan leda till att polisen kopplas in av jakträttsinnehavaren på den mark där djuret föll. Om denna anträffar slaktplatsen kan han nämligen tro, att olovlig jakt ägt rum. Polisen kan därigenom belastas med onödigt arbete.

Om ifrågavarande älg skadsköts på de åtalades jaktmark och slutligen fälldes på grannens jaktmark, skulle den i princip tillfalla kronan. Men kronan har i sådant fall enligt statens naturvårdverks anvisningar d 4 aug 1976 om rätten till fälld älg och fallvilt av djur m m under vissa förutsättningar avstått från sin rätt till den fällda älgen. I stället tillfaller djuret i ett fall som det aktuella den som påskjutit och dödat älgen, eftersom jakträttsinnehavaren där älgen slutligen fälldes förbrukat sin tilldelning. Den som älgen tillfaller är då skyldig att räkna av den från sin tilldelning.

Det är, som redan nämnts, angeläget att anmälningsskyldigheten alltid noga iakttas. Underlåtenhet att fullgöra denna straffas emellertid enligt 33 § jaktlagen. Brott mot denna paragraf föranleder inte att fälld älg förverkas. Verkets anvisningar är då tillämpliga. Något åtal för underlåtenheten att fullgöra anmälningsskyldigheten har för övrigt inte väckts.

Med hänsyn till vad sålunda anförts kan verket ej finna att de åtalade bör fällas för olovlig jakt, även om älgen i fråga slutligt avlivats på grannens jaktmark.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Ternert, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande dom:

Domskäl

Domskäl. Åtalet avser att de tilltalade olovligen tillvaratagit en älg som efter lovlig påskjutning fallit på annans jaktmark.

Enligt anvisningar, som med stöd av 18 § 2 mom jaktlagen och regeringens bemyndigande meddelats av naturvårdsverket, gäller för ifrågavarande län bl a följande. Om en älg påskjuts och skadas inom ett område som är registrerat för generell tilldelning men fortsätter in på ett licensområde och faller eller fälls där, skall älgen tillfalla innehavaren av jakträtten på den mark där älgen fallit, förutsatt att inte tilldelningen där är förbrukad eller licens tiden har utgått. Om denne jakträttsinnehavare inte får tillgodogöra sig älgen genom att hans tillstånd är förbrukat eller om han inte vill tillgodogöra sig älgen, skall älgen tillfalla jakträttsinnehavaren på den mark där älgen påskjutits, under förutsättning att jakttiden för honom inte har utgått. Han är därvid skyldig att ta hand om älgen samt avräkna den från sin tilldelning. Det nu sagda gäller dock inte av annan än jakträttsinnehavaren illegalt fälld ("tjuvskjuten") älg.

Rörande förhållandena vid tiden för det med åtalet avsedda tillvaratagandet av en älg är utrett att det jaktlag som de tilltalade tillhörde jagade med generell tilldelning inom sitt område, att jakttiden för jaktlaget inte utgått, att det bedrivits licensjakt på det område där älgen föll och att tilldelningen för denna licensjakt var förbrukad. Vid angivna förhållanden har enligt de återgivna bestämmelserna i naturvårdsverkets anvisningar det jaktlag som de tilltalade tillhörde haft rätt att, oberoende av medgivande från annan, tillgodogöra sig älgen. Bedömandet kan inte påverkas av att de tilltalade underlåtit att fullgöra den i 16 § jaktlagen föreskrivna skyldigheten att skyndsamt underrätta innehavaren av jakträtten på den mark där älgen fallit, en skyldighet vars åsidosättande inte kan föranleda förverkande av jaktbyte.

På grund av det anförda har de tilltalades tillvaratagande av älgen - oavsett vad de själva må ha haft för uppfattning rörande faktiska och rättsliga förhållanden - inte varit olovligt. Med hänsyn härtill, och då underlåtenheten att underrätta jakträttsinnehavaren på den mark där älgen fallit inte kan anses omfattad av åtalet, skall åtalet ogillas.

Domslut

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom i ansvars- och förverkandefrågorna fastställer HD TR:ns domslut.