1 §  Vilda däggdjur och fåglar för vilka det inte gäller någon allmän jakttid enligt jakttidsförordningen (1976:432) är fridlysta under hela jaktåret (den 1 juli-den 30 juni). Andra vilda däggdjur och fåglar är fridlysta under den tid som inte är allmän jakttid enligt jakttidsförordningen.

När djur är fridlysta får de inte jagas, om inte annat följer av denna stadga.

Om särskilt skydd för djurlivet inom vissa områden och om utplantering eller annat utsättande av vilt i frihet finns särskilda föreskrifter. Förordning (1981:678).

2 Denna stadga gäller i tillämpliga delar även i fråga om

1. vilda däggdjurs ungar, bon, gryt, iden och lyor,
2. bävrars boplatser och dammbyggnader,
3. vilda fåglars ungar, ägg och bon.

Första stycket hindrar inte att bon, gryt, iden eller lyor genomsöks vid tillåten jakt eller att intrång då görs i dem. I fråga om bävrars boplatser och dammbyggnader gäller dock 19 § tredje stycket.

Stadgan gäller inte avlivande av djur som har fångats med fångstredskap. Förordning (1981:678).

3 §  Jakt får ej bedrivas så, att villebrådet onödigtvis tillfogas lidande. Har villebråd sårats eller skadats, är den jagande skyldig att utan dröjsmål vidtaga de åtgärder som behövas för att djuret skall kunna uppspåras och avlivas. Kungörelse (1967:769).

Om jaktvapen och andra jaktmedel

4 Jakt får bedrivas endast med skjutvapen, om inte annat följer av 6 eller 8 §.

Vid jakt med skjutvapen får vapnet inte gillras. Förordning (1981:678).

4 a §  Jakt med skjutvapen är tillåten på följande tider av dygnet

1. under hela dygnet dels efter bäver, rödräv, grävling, mård och sådana djur som avses i 1 § jakttidsförordningen (1976:432), dels i Norrbottens län efter annat vilt än klövvilt under tiden den 1 november-utgången av februari,
2. under tiden från en timme före solens uppgång till solens nedgång dels efter älg, dels efter gäss med de undantag som anges i 2 § jakttidsförordningen,
3. under tiden från en timme före solens uppgång till och med en timme efter solens nedgång efter övrigt vilt.

I fråga om första stycket 3 gäller dock att dovvilt, kronvilt och rådjur får jagas efter solens nedgång endast om jakten bedrivs utan hjälp av drivande hund och endast om en hund som kan spåra skadat vilt finns att tillgå. Förordning (1981:678).

5 §  1 mom. Vid jakt får inte användas

1. mynningsladdare,
2. vapen med ljuddämpare,
3. kolsyrevapen, luftvapen eller fjädervapen,
4. armborst, pilbågar, harpunvapen, blåsrör eller andra till sin funktion liknande vapen,
5. bedövningsvapen eller andra anordningar för bedövning av vilt,
6. slätborrade skjutvapen som har större kaliber än 12 eller mindre kaliber än 36,
7. vapen av halvautomatisk eller pumprepeterande typ,
8. helautomatiska vapen,
9. ammunition laddad med svartkrut.

I fråga om första stycket 7 gäller dock undantaget att ett vapen av halvautomatisk eller pumprepeterande typ får användas, om det enligt föreskrifter som meddelas av naturvårdsverket varaktigt har ändrats så att det endast kan laddas med två patroner. Förordning (1981:678).

2 mom. Naturvårdsverket skall meddela föreskrifter om vilka slag av skjutvapen och ammunition som får användas vid jakt efter olika slag av villebråd. Förordning (1983:283).

3 mom. Slätborrade skjutvapen får inte användas vid jakt efter varg, björn, järv, säl eller annat klövvilt än rådjur. Sådana vapen får inte heller användas vid jakt efter rådjur när endast hornbärande bock får jagas. Förordning (1983:283).

4 mom. Ammunition med helmantlad kula får inte användas vid jakt efter bäver, varg, björn, järv, lo, säl eller klövvilt. Förordning (1983:283).

6 §  1 mom. Endast fångstredskap av godkänd typ som inte skadar eller dödar fångat djur får användas vid jakt efter däggdjur och sådana fåglar för vilka hela jaktåret är allmän jakttid.

Redskap skall vittjas minst en gång varje dygn. Fridlysta djur som råkar bli fångade i ett redskap skall genast släppas ut. Förordning (1981:678).

2 mom. Efter särskilt tillstånd får följande redskap användas som jaktredskap, om de är av godkänd typ, nämligen

1. bur eller nät vid fångst av matnyttiga fåglar för avelsändamål,
2. snara vid jakt efter räv eller ripa,
3. bur eller fälla vari levande djur används som lockmedel,
4. bur, slagnät eller liknande redskap vid jakt efter rovfågel,
5. fälla, flak, giller eller liknande redskap som dödar djuret, om jakten avser bisam, hermelin, mink, iller, frett, mård och andra mindre, pälsbärande djur.

Tillstånd att använda sådant redskap som avses i första stycket 5 behövs dock inte för bekämpning av sådana djur som anges i 15 § 1 mom.första stycketjaktlagen (1938:374). Förordning (1981:678).

3 mom.

3 mom upphört att gälla genom förordning (1981:678).

4 mom.kurs/ Naturvårdsverket prövar efter samråd med lantbruksstyrelsen frågor om godkännande av sådana redskap som avses i 1 och 2 mom.

Tillstånd som avses i 2 mom. meddelas av länsstyrelsen för högst tre år i sänder om inte annat följer av fjärde stycket. Tillstånd får meddelas i den omfattning och på de närmare villkor som naturvårdsverket föreskriver med hänsyn till intresset att möjliggöra viss jakt, tillgodose jaktvården eller motverka viltskador.

I tillståndsbevis skall anges de villkor som skall iakttas för att hindra skada eller olägenhet av redskapets användning.

Tillstånd som avses i 2 mom. meddelas av naturvårdsverket i de fall verket med stöd av 19 § första stycket eller 20 § första stycket meddelar tillstånd till jakt under viss tid eller annars medger undantag från fridlysning. Förordning (1981:678).

7 §  1 mom. För att ge möjlighet till viss jakt, tillgodose något jaktvårds- eller naturvårdsintresse eller motverka viltskador får naturvårdsverket besluta om jakt på annan tid än som avses i 4 a §. Frågor om sådan jakt efter hare prövas dock av länsstyrelsen. Förordning (1982:319).

2 mom. För vetenskapligt behov eller för sådant ändamål som anges i 1 mom. får naturvårdsverket medge undantag från 5 § 1 mom. om det finns särskilda skäl. Naturvårdsverket får under samma förutsättningar medge att sådant redskap som avses i 6 § får användas vid annan jakt än där sägs eller tillåta användning av annat jaktredskap.

I fråga om tillståndsbevis gäller 6 § 4 mom.tredje stycket. Förordning (1981:678).

8 §  Bekämpning av djur som får dödas enligt 15 § 1 mom.första stycket lagen (1938:274) om rätt till jakt får ske med bekämpningsmedel som enligt förordningen (1985:836) om bekämpningsmedel får säljas eller användas. Efter särskilt tillstånd, som meddelas av naturvårdsverket, får sådant bekämpningsmedel användas även för att döda fåglar som genom talrik förekomst eller av annan orsak är till sanitär olägenhet, till hinder för nyttig verksamhet eller till betydande men för jakt- eller naturvård.

Bevis om tillstånd att använda bekämpningsmedel skall innehålla de villkor som naturvårdsverket finner behövliga. Förordning (1985:849).

9 §  Jakt med hjälp av bloss, lampa eller annan belysningsanordning är förbjuden.

Utan hinder av första stycket får

1. fast ytterbelysning vid väg eller byggnad användas vid jakt efter vildkanin, rödräv, grävling, mink eller vildsvin,
2. handlampa användas vid jakt efter grävling med ställande hund och för jakt vid gryt eller lya eller när ett fångstredskap vittjas.

Om det finns särskilda skäl får naturvårdsverket i visst fall besluta om undantag från första stycket. Förordning (1981:678).

10 §  Levande rovfågel får inte användas som hjälpmedel vid jakt. Förordning (1981:678).

11 §  1 mom. Jakt med skjutvapen får inte ske från luftfarkost, motordrivet fordon, båt försedd med inbyggd eller löstagbar motor, eller från annat motordrivet fortskaffningsmedel eller från släpfordon eller farkost som bogseras av sådant fortskaffningsmedel. Motordrivet fortskaffningsmedel får inte heller användas för att söka efter vilt eller för att spåra, förfölja, genskjuta eller hinna upp villebråd eller på annat sätt hindra det att undkomma eller för att i övrigt störa vilt, vare sig det sker vid jakt eller i annat syfte. Den jagande får dock före eller efter jakt eller under avbrott i jakt färdas med sådant fortskaffningsmedel inom ett område där han har rätt att jaga.

Utan hinder av första stycket får

1. den som enligt särskilda föreskrifter har rätt att jaga eller döda säl därvid färdas i motorbåt,
2. den som efter särskilt uppdrag av miljö- och hälsoskyddsnämnden bedriver jakt använda motordrivet fordon vid jakt efter stadsduva, vildkanin eller sådana måsfåglar och kråkfåglar för vilka hela året är allmän jakttid.

Naturvårdsverket får besluta om undantag från första stycket, om det behövs för att tillgodose jaktvårds- eller naturvårdsintresse eller motverka viltskador eller om det annars finns särskilda skäl. Förordning (1983:283).

2 mom. Fortskaffningsmedel som avses i 1 mom. eller motorsåg eller annan motordriven anordning får vid jakt icke utnyttjas för att avleda villebrådets uppmärksamhet från den jagande. Kungörelse (1967:769).

3 mom. Skjutvapen får inte medföras vid färd med terrängfordon.

Vid färd med annat motordrivet fortskaffningsmedel får skjutvapen inte vara laddat och inte heller under färden förvaras åtkomligt för förare eller passagerare annat än i väl tillslutet fodral. Bestämmelserna om förvaring av vapen gäller dock inte vid färd inom ett område där den som medför vapnet har rätt att jaga.

Första och andra styckena gäller inte bevakningspersonal, militär personal eller polis under tjänsteutövning.

Länsstyrelsen får i enlighet med de föreskrifter som naturvårdsverket meddelar besluta om undantag från första och andra styckena, om det behövs för renskötseln eller för att tillgodose jaktvårds- eller naturvårdsintresse eller om det annars finns särskilda skäl. Förordning (1981:678).

12 §  1 mom. I marker där det finns villebråd råder hundförbud under tiden den 1 mars-den 20 augusti. Om det behövs till skydd för en viss djurart, får länsstyrelsen meddela föreskrifter om hundförbud också under annan tid. Under förbudstiden skall hundar hållas under sådan tillsyn att de hindras att löpa lösa i marker där förbudet råder.

Har länsstyrelsen meddelat förbud enligt första stycket till skydd för en viss djurart, får dock hundar som inte driver eller förföljer sådant villebråd till vars skydd förbudet gäller användas för jakt efter annat villebråd enligt föreskrifter som meddelas av länsstyrelsen. Förordning (1981:678).

2 mom. Även under den tid då det inte råder hundförbud skall hundar hållas under sådan tillsyn att de hindras från att driva eller förfölja villebråd, när de inte används vid jakt. Förordning (1981:678).

3 mom. Utan hinder av 1 och 2 mom. får hundar, som är lämpliga för ändamålet, av jakträttsinnehavaren eller med dennes medgivande användas enligt följande,

1. älghund vid jakt eller jaktträning under tiden den 21 augusti-den 31 december,
2. skällande fågelhund vid jakt eller jaktträning under tiden den 21 augusti-utgången av februari,
3. stående eller stötande hund vid jakt eller jaktträning under tiden från och med den 21 augusti eller den tidigare dag då andjakten börjar i orten till och med den 15 april samt inom Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län även från och med den 16 april till och med den 15 maj,
4. ställande hund vid jakt efter grävling under tiden den 1 augusti-den 15 februari,
5. drivande hund vid jakt eller träning för jakt efter dovvilt, kronvilt och rådjur under tiden den 1 oktober-den 31 december och efter annat vilt under tiden den 21 augusti-utgången av februari,
6. grythund dels vid jakt i gryt efter vildkanin och mink, dels vid träning i konstgryt under hela jaktåret, dels vid jakt efter rödräv och grävling under allmän jakttid, dels vid sådan jakt som företas med stöd av 15 § jaktlagen (1938:274) eller 3 § jakttidsförordningen (1976:432),
7. för spårning eller apportering av skadat eller fällt vilt eller för annat jaktvårdsändamål, om hunden står under förarens kontroll,
8. för sådan dressyr och tävlingsverksamhet som bedrivs enligt tillstånd som meddelas av naturvårdsverket.

I fråga om första stycket gäller vidare att hund som under tiden den 21 augusti-den 30 september råkar driva dovvilt, kronvilt eller rådjur skall snarast kopplas. Förordning (1981:678).

4 mom. Vid jakt efter hare enligt 18 § 1 mom. och vid sådan jakt efter rådjur när endast hornbärande bock får jagas, får inte hund användas för annat ändamål än uppspårning av skadat vilt. Förordning (1981:678).

13 §  1 mom. För jakt efter älg inom jaktvårdsområde och annat mark område som är registrerat som älgjaktsområde får länsstyrelsen ge tillstånd till jakt utan hinder av fridlysning. Inom område som ej är registrerat som älgjaktsområde får älgjakt icke bedrivas utom i fall som avses i 19 eller 20 § denna stadga eller i 24 § 1 mom. lagen (1938:274) om rätt till jakt.

Älgjaktsområde skall omfatta markområde som har jaktlig betydelse för älgjakt. Det skall bestå av en eller flera fastigheter eller delar av fastighet och om möjligt vara sammanhängande. Älgjaktsområde bildas genom att länsstyrelsen i det län till vilket området eller större delen därav hör beslutar att registrera det som älgjaktsområde. Älgjaktsområde som har sådan storlek att det enligt för området lämpliga biologiska avskjutningsnormer kan tilldelas minst en vuxen älg per år kallas licensområde.

Ansökan om registrering av älgjaktsområde skall ges in till länsstyrelsen före utgången av januari, om ej länsstyrelsen föreskriver annat. Förordning (1975:973).

2 mom. Till varje länsstyrelse är knuten en länsälgnämnd med uppgift att vara rådgivande organ åt länsstyrelsen i frågor om älgvård och i ärenden om åtgärder för att motverka älgskador.

Nämnden består av åtta ledamöter som länsstyrelsen utser för högst tre år. En ledamot utses efter förslag av lantbruksnämnden, en ledamot efter förslag av skogsvårdsstyrelsen och två ledamöter efter förslag av jägarnas organisationer för länet. Av de övriga ledamöterna skall två representera frilufts- och naturvårdsintresset. En av dessa skall företräda det rörliga friluftslivet. En ledamot skall ha särskild kunskap i frågor rörande trafiksäkerhet och vilt. Bland ledamöterna utser länsstyrelsen en ordförande. Nämnden utser inom sig vice ordförande. För varje ledamot finns en personlig suppleant som utses i samma ordning som ledamoten.

Vid handläggning av ärenden som kräver särskild sakkunskap får nämnden anlita lämplig person som sakkunnig. Förordning (1982:319).

3 mom. Länsstyrelsen delar in länet i älgvårdsdistrikt vars gränser i regel bör motsvara kommungränserna och kallar en representant för varje registrerat älgjaktsområde till gemensamma överläggningar inom distriktet. Genom överläggningarna, som skall hållas minst vart tredje år, skall länsstyrelsen inhämta jägarnas synpunkter i sådana frågor om älgstammens vård som är av gemensamt intresse för jägarna inom distrikten. Förordning (1982:319).

4 mom. Tidpunkten för älgjaktens början fastställes av regeringen efter förslag av statens naturvårdsverk. Förordning (1975:973).

5 mom. Jakttiden för licensområde omfattar 20 dagar i en eller flera perioder som länsstyrelsen bestämmer efter hörande av länsälgnämnden.

Länsstyrelsen får efter hörande av länsälgnämnden avkorta eller förlänga jakttiden för licensområde, om det är påkallat av lokala förhållanden.

Jakttiden för annat registrerat älgjaktsområde än licensområde får omfatta minst två och högst fem dagar. Efter hörande av länsälgnämnden bestämmer länsstyrelsen jakttiden med hänsyn till tillgången på älgbete, älgstammens storlek och produktivitet, älgskador och övriga förhållanden.

Område som allmänheten brukar använda för friluftsändamål bör i regel undantagas från jakt under sön- och helgdag samt dag före sön- och helgdag. Förordning (1975:973).

6 mom. Skadar älg i större omfattning skog eller gröda eller föreligger påtaglig fara för sammanstötning mellan motorfordon och älg och är jakt under tid som anges i 5 mom. ej tillräcklig för att förebygga sådana olägenheter, får länsstyrelsen medge jakt även under annan tid. Sker skadegörelsen inom område för betydande lövskogsbruk, får länsstyrelsen medge jakt under hela jaktåret. Förordning (1975:973).

7 mom. Tillstånd till älgjakt inom licensområde (licens) skall avse det högsta antal djur som får fällas, bestämt med hänsyn till tillgången på älgbete, älgstammens storlek och produktivitet. Vid tillståndsgivningen skall länsstyrelsen även beakta att älgstammen inte tillåts bli för stor med hänsyn till risken för skador på gröda och skog och för trafikolyckor.

Ansökan om licens inges till länsstyrelsen före utgången av januari, om ej länsstyrelsen föreskriver annat.

Älgjaktsområden som ej utgör licensområden skall av länsstyrelsen tilldelas årskalv och ett vuxet djur.

Länsstyrelsen meddelar närmare föreskrifter för avskjutningen. Förordning (1982:319).

8 mom. Innan länsstyrelsen beslutar om registrering av älgjaktsområde, licens, tilldelning av älg inom område som avses i 7 mom. tredje stycket eller avskjutningsföreskrifter, skall länsstyrelsen höra länsälgnämnden och jaktvårdssammanslutning för länet samt ha inhämtat jägarnas synpunkter vid överläggning som avses i 3 mom.

Om grunderna för tillgodogörande av kronans jakträtt är tillämpliga i fråga om mark som helt eller delvis ingår i område som avses med licens eller avskjutningsföreskrifter, skall länsstyrelsen samråda med domänverket. Förordning (1981:678).

9 mom. Statens naturvårdsverk meddelar närmare villkor för och föreskrifter om registrering av älgjaktsområden enligt 1 mom. eller beslut som avses i 3 eller 5-7 mom. Förordning (1975:973).

10 mom. I fråga om jakt efter älg i Uppsala län såvitt avser det område av Enköpings kommun som motsvarar förutvarande Fjärdhundra kommun, Kronobergs län, Västmanlands län och Norrbottens län såvitt avser området nedanför lappmarksgränsen gälla särskilda bestämmelser. Förordning (1975:973).

14 §  För jakt efter dovvilt, kronvilt eller rådjur på mark som medger lämplig vård av fast stam av sådant villebråd får länsstyrelsen i det län där marken eller större delen därav är belägen ge tillstånd till jakt under en särskild jakttid.

Den för orten bestämda allmänna jakttiden skall ingå i den särskilda jakttiden. Tillstånd får ges först efter hörande av jaktvårdssammanslutning för länet och, i fall som avses i 13 § 8 mom.andra stycket, först efter samråd som där sägs. Länsstyrelsen meddelar närmare föreskrifter för avskjutningen.

Ansökan om tillstånd skall ges in till länsstyrelsen före utgången av januari månad eller den senare tidpunkt som länsstyrelsen föreskriver. Ansökningen skall vara åtföljd av en karta eller beskrivning över området, om detta inte redan är känt för länsstyrelsen.

Naturvårdsverket får meddela närmare föreskrifter angående omfattningen av och villkoren för licensgivningen. Förordning (1981:678).

14 a §  Polismyndigheten får låta avliva eller fånga moderlös årskalv av dovvilt, kronvilt, rådjur eller älg under tiden den 15 april-den 31 augusti och efter samråd med länsstyrelsen även under annan tid. Förordning (1981:678).

14 b §  Inom områden där det finns fasta stammar av björn får naturvårdsverket efter samråd med länsstyrelsen besluta om jakt efter ett visst antal djur, om sådan jakt är lämplig med hänsyn till stammarnas storlek och sammansättning. Länsstyrelsen skall höra jaktvårdssammanslutning för länet i fråga om jakten. Förordning (1981:678).

15 §  1 mom. Jakt efter varg, björn, järv eller lo får utan hinder av fridlysning företas efter tillstånd av länsstyrelsen. Sådant tillstånd får meddelas endast om och i den mån stammen av sådant djur inom visst område utvecklats så, att den är till synnerligt obehag för befolkningen eller är till avsevärt men för tamdjursskötseln. Vid tillståndsgivningen skall beaktas att fasta stammar av nämnda rovdjursarter bör bevaras i landet. Förordning (1981:678).

2 mom. Har rovdjur som avses i 1 mom. angripit och skadat eller dödat tamdjur och finns det skälig anledning att befara nytt angrepp, får tamdjurets ägare eller vårdare utan hinder av fridlysning förfölja och döda det angripande djuret, om det sker i omedelbar anslutning till angreppet. Sådan jakt får dock inte företas inom nationalpark, om inte annat följer av reglementet för parken.

Om särskilda hänsyn till skyddet för tamdjursskötseln föranleder det, får länsstyrelsen besluta att sådan jakt som avses i första stycket får företas även på annans jaktområde. Förordning (1981:678).

16 §  Dödas eller skadas tamdjur genom angrepp av varg, björn, järv, lo eller örn eller vållar sådant djur annan skada på tamdjursskötseln inom visst område, utgår ersättning av statsmedel enligt förordningen (1976:430) om ersättning vid vissa skador av rovdjur. Förordning (1981:678).

17 §  1 mom. Fridlysning utgör ej hinder för rätten att enligt 14 § 2 mom. eller 15 § 1 mom.andra stycket lagen om rätt till jakt döda djur på vilka nämnda lagrum äga tillämpning.

Förordnande enligt 14 § 2 mom. eller 15 § 1 mom.tredje stycket lagen om rätt till jakt meddelas av naturvårdsverket. Kungörelse (1967:769).

2 mom. Länsstyrelsen meddelar sådana föreskrifter och andra beslut som avses i 24 § 3 mom. lagen (1938:274) om rätt till jakt.

Meddelar länsstyrelse föreläggande eller förordnande med stöd av 24 § 1 mom. lagen om rätt till jakt, får länsstyrelsen medge de undantag från fridlysning som behövas för att tillgodose syftet med föreläggandet eller förordnandet. I fråga om djurart som är fridlyst hela jaktåret skall samråd ske med naturvårdsverket. Förordning (1975:177).

18 §  1 mom. I trädgård eller annan anläggning för yrkesmässig fruktodling eller i plantskola får, i den mån det behövs för att hindra harskador på träd eller trädplantor, jakt efter hare ske utan hinder av fridlysning under tiden den 1 januari-den 15 april, om naturvårdsverket ej bestämmer annat.

Är anläggningen enligt de föreskrifter naturvårdsverket meddelar inhägnad med stängsel som kan antagas utestänga hare, är jakten tillåten under hela jaktåret. Kungörelse (1967:769).

2 mom. Har fridlyst fågel byggt bo i hus eller gård och uppkommer därigenom avsevärd skada eller olägenhet, får boet samt ägg eller ungar avlägsnas utan hinder av fridlysningen. Kungörelse (1967:769).

19 §  Är djur i annat fall än som avses i 13, 15, 17 eller 18 § på grund av talrik förekomst eller av annan orsak till avsevärd skada eller olägenhet eller till men för jaktvården, får naturvårdsverket förlänga eller flytta medgiven allmän jakttid. Under samma förutsättningar får länsstyrelsen meddela tillstånd till jakt under viss tid.

Orsakar visst djur avsevärd skada eller kan djuret antagas vara farligt för människors säkerhet, får polismyndigheten låta avliva djuret utan hinder av fridlysning.

I den mån det behövs för att hindra avsevärd skada, får länsstyrelsen medge att bävers boplats och dammbyggnad förstöras inom länet eller del därav under tiden den 1 maj--den 31 augusti. Länsstyrelsen får medge att sådana anläggningar förstöras också under annan tid av året, om det är oundgängligen nödvändigt för att hindra avsevärd skada. Länsstyrelsen skall i sådant fall höra jaktvårdssammanslutning för länet. Förordning (1982:981).

20 §  För vetenskapliga behov, för undervisningsändamål eller för att i ett visst fall tillgodose något jaktvårds- eller naturvårdsintresse eller för något annat särskilt ändamål får naturvårdsverket medge undantag från fridlysning. För samma ändamål får naturvårdsverket även medge undantag från bestämmelserna i 12 §1 och 2 mom., om inte länsstyrelsen har meddelat föreskrifter om hundförbud till skydd för en viss djurart. Särskilt tillstånd till jakt efter hare, kanadagås, fasan samt tillstånd att för avelsändamål samla in ägg av sådan fågelart som inte är fridlyst hela jaktåret meddelas dock av länsstyrelsen.

Tillståndsbevis skall innehålla de villkor och kontrollföreskrifter som skall gälla för tillståndets användning. Förordning (1982:319).

21 §  Inom jaktpark eller djurgård som är inhägnad i enlighet med föreskrifter som naturvårdsverket meddelar får jakt efter villebråd som hålles instängt genom hägnaden idkas utan hinder av fridlysning. Kungörelse (1967:769).

22 §  Skottpengar eller annan belöning får ej utlovas eller utges för att uppmuntra till jakt efter djur som enligt 18 § lagen om rätt till jakt skall tillfalla kronan eller som är fridlyst under hela eller någon del av jaktåret.

Naturvårdsverket får medge undantag från första stycket.

Naturvårdsverket meddelar kontrollföreskrifter för utgivande av skottpengar eller annan sådan belöning. Kungörelse (1974:552).

23 §  1 mom. Har björn dödats eller fångats vid jakt som avses i 14 b §, får djuret behållas av den jagande, om han har företagit jakten på eget jaktområde. Detsamma gäller i fråga om lo som dödats eller fångats under allmän jakttid. Företogs jakten på annans jaktområde med stöd av förordnande enligt 15 § 2 mom.andra stycket, tillfaller djuret jakträttsinnehavaren. Förordning (1981:678).

2 mom. Har dovvilt, kronvilt, rådjur eller älg skadats av annan orsak än påskjutning och med anledning härav dött eller avlivats under fridlysningstid, får djuret behållas av jakträttsinnehavaren, om han enligt de föreskrifter som naturvårdsverket meddelar har hjälpt till med att vid behov spåra och avliva djuret eller ta hand om det.

Inom ett jaktvårdsområde, där jakt efter dovvilt, kronvilt, rådjur eller älg sker gemensamt, får dock jaktvårdsområdesföreningen behålla sådant vilt på de villkor som anges i första stycket.

Första och andra styckena gäller även i fråga om sådana djur som under fridlysningstid har avlivats eller fångats enligt 14 a §. Förordning (1981:678).

3 mom. Strandad val får avlivas endast efter tillstånd av polismyndigheten.

Den som vid yrkesfiske påträffar val i redskapen får döda och behålla djuret. Kungörelse (1967:678).

24 §  1 mom. Den som dödat eller fångat djur som avses i 18 § 1 mom. lagen om rätt till jakt skall genast anmäla händelsen till närmaste polismyndighet, oberoende av vem djuret tillfaller.

Anträffar någon djur som avses i första stycket såsom fallvilt, är han skyldig att anmäla förhållandet till polismyndigheten. Samma skyldighet åvilar den som anträffar sådant djur så illa skadat eller sårat eller eljest i sådan belägenhet, att det bör avlivas, och som själv icke avlivar djuret.

Får markägaren kännedom om förhållande som skall anmälas enligt andra stycket, är han skyldig att förvissa sig om att anmälan skett eller själv göra anmälan. Samma skyldighet åvilar arrendator och jakträttsinnehavare.

Bestämmelserna om anmälningsskyldighet i detta moment gälla i fråga om djur som avses i 18 § 2 mom. lagen om rätt till jakt, om djuret dödats eller anträffats under tid då det var fridlyst. Kungörelse (1967:769).

2 mom. Har dovvilt, kronvilt, rådjur eller älg skadats eller dödats vid sammanstötning med motorfordon, är fordonets förare skyldig att snarast möjligt låta underrätta närmaste polismyndighet. Förordning (1981:678).

3 mom. En anmälan enligt 1 mom. som avser björn, varg, järv eller lo bör innehålla följande uppgifter:

1. djurets kön,
2. om det var en årsunge,
3. var och när djuret har dödats, fångats eller anträffats. Förordning (1983:283).

4 mom. Den som med anledning av en anmälan enligt denna paragraf har haft kostnader för resa, telegram, telefon eller porto kan av polismyndigheten få ersättning ur jaktvårdsfonden. Ersättning kan även lämnas för budsändning, om inte anmälan har kunnat ske på annat sätt. Förordning (1983:283).

25 §  När polismyndigheten har mottagit en anmälan enligt 24 §1 eller 2 mom., skall den se till att djuret tas om hand, om det är fråga om sådant djur som tillfaller kronan. När detta har skett skall polismyndigheten, enligt föreskrifter som meddelas av naturvårds verket, bestämma hur det skall förfaras med djuret. Om djuret säljs tillfaller de medel som inflyter vid försäljningen jaktvårdsfonden. Förordning (1983:283).

26 §  Polismyndighetens kostnader för omhändertagande av djur ersätts med medel ur jaktvårdsfonden. Detsamma gäller när myndigheten har haft särskilda kostnader för spårande eller dödande av djur. Ersättning ur fonden kan även lämnas till den som därvid har hjälpt polismyndigheten, dock ej till den som har skadskjutit djuret eller till deltagarna i det jaktlag han tillhör.

Överlämnas djur enligt föreskrifter som avses i 25 § till naturhistoriska riksmuseet, institution för forskning eller undervisning eller annan mottagare, ersätts kostnaden för överlämnandet av mottagaren.

Redovisning av utgifter som avses i första stycket och av medel som har influtit vid försäljning enligt 25 § sker hos rikspolisstyrelsen. Förordning (1983:283).

27 §  Den som för uppstoppning eller annan preparering för egen eller annans räkning tar emot däggdjur eller fåglar som avses i 18 § 1 mom. lagen (1938:274) om rätt till jakt, rovfåglar av annan art eller djur för vilka jakttid inte gäller under någon del av året är skyldig att föra förteckning över dessa. Denna skyldighet gäller även i fråga om skinn eller delar av sådana djur.

Skyldigheten att föra förteckning gäller även näringsidkare som i rörelsen köper eller tar emot matnyttigt vilt, skinnbärande inhemska djur, skinn av sådana djur eller uppstoppade inhemska djur, dock ej i fråga om mård, mink, grävling eller rödräv.

Naturvårdsverket får föreskriva undantag från första och andra styckena. Verket meddelar närmare föreskrifter om skyldigheten att föra förteckning. Förordning (1981:678).

28 §  1 mom. Föreskrifterna om ansvar i 29 a § lagen (1938:274) om rätt till jakt gäller i fråga om den som gör sig skyldig till olaga jakt genom att under fridlysningstid eller utan medgivande som avses i 19 § tredje stycket uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. jaga, fånga eller döda djur,
2. genomsöka, göra intrång i eller förstöra bo, gryt, ide eller lya eller bävers boplats eller dammbyggnad,
3. ta eller förstöra fågels ägg eller bo.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall 28 § tredje stycket lagen om rätt till jakt tillämpas. Förordning (1981:678).

2 mom. Till böter, högst ettusen kronor, döms den som

1. av oaktsamhet åsidosätter föreskrift om att fälla årskalv före moderdjuret eller annan avskjutningsföreskrift som avses i 13 § 7 mom. sista stycket, eller 14 § andra stycket,
2. av oaktsamhet fäller djur utöver vad som har medgivits i tillstånd som avses i 13 eller 14 § eller i beslut som avses i 14 b §.

Har en gärning som avses i detta moment skett uppsåtligen eller av grov oaktsamhet skall den anses som olaga jakt. Förordning (1981:678).

3 mom. Den som, i annat fall än i 23 § 2 mom. sägs, behåller dovvilt, kronvilt, rådjur eller älg som anträffas under tid då djuret är fridlyst och under omständigheter som avses i 24 § 1 mom.andra stycket, döms såsom för olaga jakt efter sådant djur.

Den som biträder med att slakta, forsla, bereda eller på annat sätt ta hand om djur, som under tid då djuret var fridlyst fångats eller, i annat fall än i 23 § 2 mom. sägs, dödats, döms såsom för olaga jakt efter sådant djur. Detsamma gäller den som tar emot, bjuder ut, köper eller överlåter djuret eller del därav. Om gärningsmannen inte insåg eller hade skälig anledning anta att djuret fångats eller dödats under tid då det var fridlyst, skall han inte dömas till ansvar. Förordning (1981:678).

4 mom. Den som bryter mot 27 § eller åsidosätter föreskrift som meddelats med stöd av samma paragraf eller inför oriktig uppgift i förteckning, döms till böter, om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken. Kungörelse (1981:678).

29 §  1 mom. Den som bryter mot 3 §, döms till böter, om gärningen ej är belagd med straff i brottsbalken. Kungörelse (1967:769).

2 mom. Till böter döms den som

1. bryter mot 4 §, 6 §1 eller 2 mom., 9 § eller 10 §,
2. åsidosätter villkor som avses i 6 § 4 mom.tredje stycket, 7 § 2 mom.andra stycket eller 8 § andra stycket,
3. bedriver jakt på annan tid än som anges i 4 a § eller i strid med 4 a § andra stycket. Förordning (1981:678).

3 mom. Föreskrifterna om ansvar i 29 a § första stycket lagen (1938:274) om rätt till jakt gäller i fråga om den som bryter mot 5 § denna stadga eller mot föreskrift som har meddelats med stöd av 5 § 2 mom. eller som använder fortskaffningsmedel i strid mot 11 § 1 mom.Förordning (1983:283).

4 mom. Den som bryter mot 11 §2 eller 3 mom., dömes till böter. Kungörelse (1967:769).

5 mom.Löper hund lös i mark där hundförbud råder till skydd för viss djurart, gäller föreskrifterna om ansvar i 29 a § första stycket lagen (1938:274) om rätt till jakt i fråga om hundens ägare eller innehavare.

Löper hund i annat fall lös i strid mot 12 §1 eller 3 mom., döms ägaren eller innehavaren till böter.

Den som bryter mot 12 § 2 mom. eller 4 mom., döms till böter, högst ettusen kronor. Förordning (1981:678).

30 §  I fråga om djur, skinn, bo eller ägg som någon har erhållit genom brott som avses i 28 § 1-3 mom. eller 29 § 2-4 mom. eller vapen, ammunition, annat jakt- och fångstredskap, hund, motorfordon, annat motordrivet fortskaffningsmedel och släpfordon som använts eller medförts som hjälpmedel vid sådant brott gälla föreskrifterna om förverkande i 30 a § lagen (1938:274) om rätt till jakt. Förordning (1975:177).

32 §  1 mom. Åsidosätter någon som har fått tillstånd enligt 20 § ett villkor eller en föreskrift som gäller för tillståndets användning, döms till böter, högst ettusen kronor. Förordning (1981:678).

2 mom. Den som bryter mot 22 § första stycket eller åsidosätter en föreskrift som har meddelats med stöd av tredje stycket samma paragraf, döms till böter, högst ettusen kronor. Förordning (1981:678).

3 mom. Den som bryter mot 23 § 3 mom.första stycket eller som försummar att göra anmälan enligt 24 § 1 mom., döms till böter, högst ettusen kronor. Förordning (1981:678).

4 mom. Den som underlåter att söka fullgöra underrättelseskyldighet enligt 24 § 2 mom. dömes till böter, om gärningen ej är belagd med straff i lagen den 28 september 1951 (nr 649) om straff för vissa trafikbrott. Kungörelse (1967:769).

33 §  Begår barn under femton år förseelse mot denna stadga, svarar vårdnadshavaren för förseelsen enligt 29 a § tredje stycket lagen (1938:274) om rätt till jakt. Förordning (1981:177).

34 §  Befattningshavare vid tullverkets gränsbevakning skall, i den utsträckning som framgår av 26 § 1 mom. och 31 § lagen (1938:274) om rätt till jakt, utöva tillsyn över efterlevnaden av nämnda lag och bestämmelser som har meddelats med stöd av lagen.

De särskilda föreskrifter som behövs för jakttillsyn som utövas av tullverkets gränsbevakning skall meddelas av naturvårdsverket efter samråd med generaltullstyrelsen. Förordning (1984:376).

35 §  1 mom. Av de böter som ådöms enligt denna stadga tillfaller hälften jaktvårdsfonden och återstoden staten. Detsamma gäller i fråga om den behållna försäljningssumman av sådan förverkad egendom som avses i 30 § och det belopp som kan ha förklarats förverkat i stället för sådan egendom. Förordning (1981:678).

2 mom. Djur som har tagits i beslag och som är underkastat förskämning får efter värdering säljas på lämpligt sätt.

Förverkad egendom skall säljas i den ordning som gäller för försäljning av förverkad lös egendom, om inte annat anges nedan eller i 36 §.

I fråga om levande djur som har förverkats får länsstyrelsen bestämma, att djuret skall återges friheten, om detta kan ske utan men för djuret.

Redskap som inte får användas vid jakt får säljas endast om det gjorts otjänligt för jakt. Om detta inte lämpligen kan ske, bestämmer polismyndigheten hur det skall förfaras med redskapet. I fråga om skjutvapen finns särskilda föreskrifter. Förordning (1981:678).

36 §  Förverkad egendom som avses i 36 § 2 mom.andra stycket lagen (1938:274) om rätt till jakt eller i 35 § 2 mom.andra stycket denna stadga och som utgöres av djur, del av djur eller fågelägg får efter naturvårdsverkets bestämmande och i samråd med mottagaren överlämnas till naturhistoriska riksmuseet, institution för forskning eller undervisning eller annan mottagare som verket bestämmer.

Domstol skall, så snart det kan ske, till naturvårdsverket sända avskrift av dom varigenom djur, del av djur eller fågelägg förklarats förverkat. Kungörelse (1972:233).

37 §  Denna stadga skall inte tillämpas beträffande nationalpark, i den mån särskilda föreskrifter i frågor som avses i stadgan har meddelats för sådan park. Förordning (1981:678).

Jaktvård

38 - 42 §§ har upphävts genom förordning (1980:879).

43 §  Jaktvårdsfonden om vilken stadgas i lagen om rätt till jakt skall förvaltas av kammarkollegiet. Kungörelse (1974:300).

44 §  Jaktvårdsavgiften är 125 kronor och gäller för ett jaktår.

Avgiften betalas in till ett postgirokonto som disponeras av kammarkollegiet.

Kammarkollegiet skall bokföra influtna jaktvårdsavgifter på jaktvårdsfonden. Efter bokföringen skall kollegiet lämna Svenska jägareförbundet uppgift om vilka som har betalat avgiften. Förordning (1987:219).

44 a §  Jaktkortsblanketter tillhandahålls på postanstalterna.

En jaktkortsblankett gäller som jaktkort när den har försetts med bevis om att jaktvårdsavgiften har betalats samt uppgift om den betalandes namn, personnummer och adress.

Om någon i en dom har förpliktats erlägga jaktvårdsavgiften med stöd av 32 § lagen (1938:274) om rätt till jakt, skall beloppet indrivas och redovisas på samma sätt som är föreskrivet i fråga om böter. Förordning (1982:319).

45 §  Har ansökan gjorts om sådant föreläggande som avses i 24 § 1 mom.första stycket lagen (1938:274) om rätt till jakt, bör länsstyrelsen uppdra åt lämplig person att avge ett utlåtande över skadorna innan föreläggande meddelas. Utlåtandet skall även innehålla förslag till åtgärder för att minska stammen av skadegörande djur genom jakt eller för att på annat sätt förebygga fortsatt skadegörelse. Orsakas skadorna av älg, lämnas uppdraget till länsälgnämnden.

Bestämmelserna i första stycket gäller även i de fall som avses i 24 § 1 mom.tredje stycket lagen om rätt till jakt. Förordning (1981:678).

46 §  Förordnande om jakt enligt 24 § 1 mom. lagen (1938:274) om rätt till jakt genom särskilt utsedda jägare skall innehålla de föreskrifter för jaktutövningen som länsstyrelsen bedömer i huvudsak bör följas. Utsedd jägare skall medföra förordnandet under jakten samt efter avslutad jakt lämna länsstyrelsen redogörelse för vad som har förekommit vid jakten och resultatet av denna.

Villebråd som fälls eller fångas vid jakten skall försäljas av länsstyrelsen på lämpligt sätt, om inte villebrådet tillfaller jakträttsinnehavaren enligt 24 § 1 mom.andra stycket lagen om rätt till jakt. Fälls eller fångas villebrådet inom ett jaktvårdsområde, där jakt efter villebrådet sker gemensamt, skall vad som i lagrummet sägs om jakträttsinnehavaren i stället gälla jaktvårdsområdesföreningen. Förordning (1981:678).

47 §  Länsstyrelsen får tillerkänna den som fått i uppdrag att avge utlåtande som avses i 45 § ersättning för kostnader och skäligt arvode. Detsamma gäller i fråga om jägare som har förordnats enligt 46 §. Överstiger beloppet av sådan ersättning och arvode samt övriga av ärendet föranledda kostnader vad som inflyter för försålt villebråd, skall bristen täckas med medel ur jaktvårdsfonden. Uppstår överskott, skall detta tillföras jaktvårdsfonden. Förordning (1981:678).

48 §  Förordnar länsstyrelse om jakt som avses i 24 § 3 mom. lagen om rätt till jakt, får länsstyrelsen även föreskriva de undantag från bestämmelserna i denna stadga som behövas för jaktens ändamålsenliga bedrivande. Bekämpningsmedel får dock tillåtas endast i samråd med naturvårdsverket. Kungörelse (1973:300).

48 a §  Förutom i de fall där det i denna stadga särskilt anges skall länsstyrelsen höra jaktvårdssammanslutning för länet i ärenden enligt 6 § 2 mom., 11 § 3 mom., 12 § 1 mom., 15, 20, 45, 46 eller 48 §. Avskrift av beslut i sådant ärende skall genast sändas till naturvårdsverket. Förordning (1981:678).

48 b §  Länsstyrelsens beslut enligt 47 § överklagas hos kammarrätten genom besvär. Detsamma gäller i fråga om överklagande av en myndighets beslut enligt 16 § eller 24 § 4 mom.

Länsstyrelsens beslut enligt 6 § 2 mom., 7 § 1 mom., 11 § 3 mom.fjärde stycket, 13 §1 eller 5--7 mom., 14 och 19 §§ samt 20 § första stycket överklagas hos statens naturvårdsverk genom besvär. Naturvårdsverkets beslut får inte överklagas.

Polismyndighetens beslut enligt 25 § överklagas, i fråga om sådana djur som avses i 18 § 1 mom. lagen (1938:274) om rätt till jakt hos naturvårdsverket och annars hos länsstyrelsen genom besvär. Naturvårdsverkets och länsstyrelsens beslut får inte överklagas.

Andra beslut av länsstyrelsen och naturvårdsverket än de som avses i första eller andra stycket överklagas hos regeringen genom besvär. Naturvårdsverket får överklaga länsstyrelsens beslut enligt 15 § 1 mom.

En myndighet får förordna, att dess beslut skall gälla utan hinder av att det har överklagats. Förordning (1983:283).

49 §  Rikspolisstyrelsen får meddela föreskrifter om utbildning av jakttillsynsmän och de föreskrifter som i övrigt behövs för att dessa skall kunna utföra sina åligganden. Förordning (1982:319).