NJA 1983 s. 597
Fråga om prövningstillstånd i HovR. I tvist om ersättning för arbete med bokföring m m invänder beställaren att avtal träffats om ett högsta belopp som kostnaden för arbetet inte fick överstiga. Det har ansetts vara av vikt för ledning av rättstillämpningen att uppkommande spörsmål om bevisbördan belyses genom målets prövning i högre rätt. 22 § 1 lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden.
Gävle TR
N:s Revisionsbyrå AB ansökte vid Gävle TR om betalningsföreläggande för utfående av fordran hos Handelsbolaget Furuviks Värdshus om 1 266 kr jämte ränta. Till stöd för ansökningen åberopades faktura d 20 aug 1980 avseende "arvode för utfört arbete gällande beskattningsåret 1979" på 5 366 kr, varifrån avräknats 4 100 kr som betalats a conto.
Sedan handelsbolaget anmält bestridande hänsköts målet på revisionsbyråns begäran såsom tvistigt till rättegång.
Målet handlades enligt lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden och avgjordes efter sammanträde.
Domskäl
TR:n (rådmannen Jerkert) anförde i dom d 3 dec 1981: Revisionsbyrån har i rättegången vidhållit sitt krav.
Handelsbolaget har bestritt käromålet med invändning att avtal träffats om ett högsta pris för arbetet om 4 000 kr.
Revisionsbyrån har till utveckling av käromålet anfört: Bolagsmän i Handelsbolaget är H.T. och O.T. H.T. drev skomakerirörelse under firma Brinks skomakeri. Hon anlitade under 1978 revisionsbyrån för bokföring och bokslut i rörelsen och upprättandet av hennes egen självdeklaration. För arbete utfört t o m d 30 juni 1979 fakturerades hon med 4 170 kr som betalades. I samband därmed sökte O.T. upp revisionsbyrån för att diskutera debiteringen. A.N. som är anställd på byrån, redogjorde bl a för revisionsbyråns debiteringsnormer, nämligen att arbetet utförs på löpande räkning efter ett fast timpris. Timpriset är 120-125 kr för bokföring och 130-135 kr för bokslut och deklarationer. På fråga av O.T. svarade A.N. att hon uppskattade att fortsatt arbete med bokföring och bokslut kunde komma att kosta 2 000 kr "per företag". Hon syftade då på skomakeriet och den värdshusrörelse som H.T. och O.T. förvärvat. Det sålunda uppskattade priset avsåg emellertid inte deklarationer för företagen eller för bolagsmännen personligen. O.T. och A.N. kom överens om att revisionsbyråns uppdrag skulle fortsätta. Av det fakturerade beloppet, 5 366 kr, avser 3 166 kr bokföring, bokslut m m för värdshuset. I beloppet ingår extraarbete med uppskov med reavinstbeskattning, behandling av taxeringsärende och momsjustering för sammanlagt 566 kr. Det egentliga bokförings- och bokslutsarbetet kostade alltså 2 600 kr, att jämföra med den uppskattade kostnaden 2 000 kr. Sammanlagt 1 820 kr av fakturabeloppet avser bolagsmännens självdeklarationer. Dessa var mycket omfattande; H.T:s deklaration innehöll 14 blanketter och O.T:s 9 blanketter. Återstående del av fakturabeloppet, 380 kr, gäller datakostnader inkl material och stansning samt moms på dessa kostnader. Av misstag utställdes från början en faktura där debiteringen för värdshuset och skomakeriet inte åtskilts. Misstaget rättades sedermera genom att den i detta mål aktuella fakturan skickades ut.
Handelsbolaget har genmält: Revisionsbyråns arbete 1978 innefattade bl a reavinstberäkning med anledning av en fastighetsförsäljning samt köpet av värdshuset. O.T. anmärkte på att räkningen blivit dyr och meddelade att handelsbolaget inte hade råd att anlita revisionsbyråns tjänster i fortsättningen. A.N. förklarade att arbetet fördyrats av fastighetsförsäljningen och köpet av värdshuset men att det skulle bli billigare det kommande året. O.T. yttrade "Det får kosta högst 4 000 kr nästa år". A.N. instämde och de tog i hand på överenskommelsen. Småningom kom en räkning från revisionsbyrån på 3 000 kr som betalades. Därefter kom en sluträkning på ytterligare 4 970 kr 45 öre avseende både värdshuset och skomakeriet. När O.T. ringde och anmärkte på fakturabeloppet och påminde om deras avtal om priset, svarade A.N. att hon inte vetat att värdshuset "skulle vara med". Senare kom den i målet omtvistade fakturan avseende enbart värdshuset och självdeklarationerna. I enlighet med avtalet har handelsbolaget betalat ytterligare 1 000 kr jämte 100 kr i skälig dröjsmålsränta.
Domskäl. Enligt vad som från revisionsbyråns sida obestritt uppgivits i målet är det praxis på byrån och för övrigt inom hela branschen att arbetet åt kunderna utförs på löpande räkning efter fast timpris. Handelsbolaget har hävdat att avtal träffats om "tak" på ersättningen, något som ligger nära avtal om fast pris. A.N. har visserligen bekräftat att den kommande debiteringen varit på tal men har sagt att hon bara gjort en ungefärlig uppskattning och då enbart med avseende på bokförings- och bokslutsarbetet för de båda aktuella företagen. Här står alltså hennes ord mot O.T:s. Det finns inte anledning att sätta större tilltro till den enes uppgifter än till den andres. Handelsbolaget har således inte förmått styrka att det i detta fall träffats avtal om ett högsta pris för det arbete revisionsbyrån enligt sitt uppdrag utfört. Mot tidsåtgången och timpriset i och för sig har inte framställts invändning. Någon omständighet i övrigt, på grund varav handelsbolaget skulle undgå skyldighet att betala det resterande beloppet, har inte åberopats. Revisionsbyråns talan skall följaktligen bifallas.
Domslut
Domslut. Handelsbolaget Furuviks Värdshus skall till N:s Revisionsbyrå AB betala 1 266 kr jämte ränta.
HovR:n för Nedre Norrland
Handelsbolaget fullföljde talan i HovR:n för Nedre Norrland och yrkade ogillande av revisionsbyråns i målet förda talan.
Revisionsbyrån bestred ändring.
HovR:n (hovrättsråden Englund och Hammar, referent) fann i beslut d 7 maj 1982 ej skäl att meddela prövningstillstånd, i följd varav TR:ns dom skulle stå fast.
Handelsbolaget anförde besvär och yrkade, som dess talan fick förstås, att HD skulle, med ändring av HovR:ns beslut, meddela prövningstillstånd i anledning av bolagets till HovR:n fullföljda talan.
Revisionsbyrån bestred ändring.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr F. hemställde i betänkande om följande beslut: Skäl. I ifrågavarande mål är situationen den att mellan revisionsbyrån och handelsbolaget har avtal träffats om utförande av visst arbete. Revisionsbyrån påstår att överenskommelse om priset ej träffats medan handelsbolaget påstår att avtal härom träffats innebärande att kostnaden handelsbolaget påstår att avtal härom träffats innebärande att kostnaden för revisionsbyråns arbete inte fick överstiga visst belopp. I rättspraxis har antagits att det i sådana fall åligger den som utfört arbetet att styrka att överenskommelse om priset ej träffats. HD har bl a haft frågan om bevisskyldigheten uppe till prövning vad gäller entreprenadavtal i det i HD:s minnesbok antecknade rättsfallet NJA 1951 s 1. Enligt HD:s avgörande ansågs entreprenören bevisskyldig för sin uppgift att priset ej bestämts. Denna ståndpunkt vidhölls av HD i rättsfallet NJA 1975 s 280. I denna dom konstaterade HD att den i 1951 års fall fastslagna rättsgrundsatsen hade utsatts för kritik i den juridiska litteraturen. HD uttalade att det i målet, som också rörde entreprenadavtal, inte var påkallat att ta ställning till om man beträffande köp eller arbetsbeting allmänt sett borde tillämpa en bevisbörderegel av den ena eller andra innebörden eller om bevisfrågan till äventyrs i vissa fall kunde vara att lösa på annat sätt, utan begränsade sitt avgörande till entreprenadavtal där en entreprenör- företagare stod mot en beställare-konsument.
I förevarande mål har TR:n ansett att handelsbolaget haft bevisskyldighet för sitt påstående att överenskommelse om priset träffats. Mot bakgrund av vad som ovan anförts får det anses vara av vikt för ledning av rättstillämpningen att tvisten i målet prövas av högre rätt. Tillstånd till prövning i HovR:n bör däfför meddelas enligt 22 § 1 lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden.
Slut. Med ändring av HovR:ns beslut meddelar HD tillstånd till målets prövning i HovR:n, i följd varav det ankommer på HovR:n att uppta målet till fortsatt behandling.
HD (JustR:n Holmberg, Erik Nyman, Knutsson, referent, Rydin och Gregow) fattade följande slutliga beslut:
Domskäl
Skäl. Tvisten i målet rör revisionsbyråns krav på ersättning för arbete med bokföring m m som har utförts åt handels bolaget. Handelsbolaget har mot kravet invänt, att parterna avtalat om att kostnaden för arbetet inte fick överstiga visst belopp. Revisionsbyrån har förnekat att någon sådan överenskommelse föreligger. I rättspraxis har i fall av liknande slag ansetts åligga den som har utfört arbetet att styrka, att något avtal om priset inte har träffats (se bl a NJA 1939 s 198, 1951 s 1 och 1975 s 280). I detta mål uppkommer frågan om denna bevisbörderegel bör tillämpas, när det gäller arbete av det slag som tvisten rör, och vilken betydelse som i sammanhanget bör tillmätas den av revisionsbyrån åberopade omständigheten, att det är fast bruk inom branschen att arbetet utförs på löpande räkning. Det får anses vara av vikt för ledning av rättstillämpningen att nu berörda spörsmål blir belysta. Tvisten i målet bör därför prövas av högre rätt. Tillstånd till prövning i HovR:n bör sålunda meddelas enligt 22 § 1 lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden.
Slut. Med ändring av HovR:ns beslut meddelar HD tillstånd till målets prövning i HovR:n, i följd varav det ankommer på HovR:n att uppta målet till fortsatt behandling.
Samtidigt med det refererade målet avgjordes på motsvarande sätt ett likartat mål mellan Halfrid T och Norengs Revisionsbyrå AB (nr SÖ 2187).