NJA 1983 s. 601
En fritidsbåt med besättning anlände från Bornholm till Mörbylånga hamn. Färden, vars slutmål var Finland, skulle närmast fortsätta genom Kalmarsund utmed svenska kusten upp till Stockholms skärgård. Fråga huruvida gods som medfördes i båten kunde anses vara infört till riket. 1 § lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.
(Jfr 1974 s 735)
Kalmar TR
Allmän åklagare yrkade vid Kalmar TR ansvar å medborgaren i Förbundsrepubliken Tyskland H.D. för försök till varusmuggling enligt följande: H.D. har d 7 juli 1982 - utan att giva det tillkänna hos vederbörlig myndighet - sökt att i Mörbylånga hamn, Mörbylånga kommun, till riket införa 38,75 liter spritdrycker, 21,75 liter vin och 55,4 liter starköl, för vilka varor tull skall erläggas. Varorna, som H.D. underlät att deklarera, anträffades vid tullvisitation ombord på hans segelbåt "Aumunder", som till Mörbylånga kom från utrikes hamn.
Vidare yrkades att dryckerna, som tagits i beslag, skulle förklaras förverkade.
Domskäl
TR:n (ordf rådmannen Hägerdal) anförde i dom d 15 juli 1982:
Domskäl. H.D. har bestritt ansvar.
Åklagaren har anfört: H.D. skulle semestersegla i sin fritidsbåt i Sverige och Finland. Med på resan var hans dotter, född 1961, och son, född 1962, samt en svärson, född 1960. Före avresan provianterade de. Bl a inköptes sprit, vin och öl. Först seglade de till Bornholm. H.D. fick där veta att reglerna för införsel av sprit till Sverige ändrats och att hans alkoholvaror kunde bli tagna i beslag i Sverige. Han gömde därför spriten, vinet och ölen i båten. Den 7 juli 1982 ankom båten till Mörbylånga hamn. H.D. fick där deklarera sitt innehav av sprit. Han uppgav därvid att man hade 4 flaskor sprit, 4 flaskor vin och 14 starköl. Därefter visiterade tullen båten. Därvid påträffades 10 helbuteljer Gordons dry gin, 12 helbuteljer vodka, 14 helbuteljer Präsident, 11 enlitersbuteljer Ålborgs akvavit, 12 helbuteljer vin Iskra, 11 helbuteljer vin Imperial, 6 helbuteljer vin Mousseux, 168 33-centilitersburkar starköl samt en helbutelj Akvavit, ur vilken något var taget. H.D:s avsikt var att själv använda spriten under resan.
H.D. har uppgett: Åklagarens uppgifter är riktiga. Dock förhåller det sig så att spriten köpts gemensamt av de ombordvarande, varför H.D. själv blott bör anses som ansvarig för 1/4 av dryckerna. Det var H.D:s idé att gömma dessa. Visserligen tog han vid polisförhör ensam på sig ansvaret för alla dessa men detta skedde blott för att förenkla det hela till en person.
Av utredningen framgår att H.D. ensam eller tillsammans med andra ombordvarande försökt att i riket införa de ifrågavarande dryckerna, för vilka tull skulle erläggas, utan att ge det tillkänna för tullen. Därigenom har H.D. gjort sig skyldig till försök till varusmuggling.
För brottet bör annan påföljd än fängelse ej komma i fråga.
TR:n finner förverkandeyrkandet lagligen grundat.
Domslut
Domslut. TR:n dömde H.D. jämlikt 1 § lagen om straff för varusmuggling och 23 kap 1 § BrB för försök till varusmuggling till fängelse 1 mån. Fängelsestraffet skulle till en tid av 7 dagar anses verkställt i anstalt.
I beslag tagna alkoholhaltiga drycker förklarades förverkade.
TR:n förklarade H.D. häktad och förordnade att han skulle i häkte avbida att domen vann laga kraft.
Göta HovR
H.D. fullföljde talan i Göta HovR och yrkade att påföljden bestämdes till böter och, i andra hand, till villkorlig dom jämte böter.
Åklagaren bestred ändring.
Genom beslut av HovR:n d 20 juli 1982 försattes H.D. på fri fot.
HovR:n (hovrättslagmannen Larsson, hovrättsrådet Noltorp, referent, adj led Nordin samt nämndemännen Nohlin och Albinsson) anförde i dom d 31 mars 1983:
Domskäl
Domskäl. H.D. har uppgivit att dryckerna var avsedda för hans och besättningens eget behov under segelsemester i Östersjön som skulle vara i tolv veckor. Han hade aldrig för avsikt att införa dryckerna till Sverige. Att han lämnade felaktiga uppgifter vid tullvisitationen berodde på att han av andra seglare blivit skrämd med att tullen skulle kunna lägga beslag på all hans sprit. Vad H.D. anfört kan med hänsyn till omständigheterna i målet inte lämnas utan avseende. Vid sådant förhållande är H.D. inte övertygad om att ha sökt till riket införa varorna. Åtalet kan följaktligen inte bifallas.
Vid denna utgång skall förverkandeyrkandet ogillas och beslaget hävas.
Domslut
Domslut. Med upphävande av TR:ns dom lämnar HovR:n åtalet utan bifall, ogillar yrkandet om förverkande av dryckerna samt förordnar att beslaget ej längre skall bestå.
Riksåklagaren sökte revision och yrkade i första hand, under påstående att dryckerna införts till riket, att H.D. måtte dömas för varusmuggling. I andra hand yrkade riksåklagaren i enlighet med stämningsansökningen ansvar å H.D. för försök till varusmuggling. Riksåklagaren yrkade vidare att den av TR:n bestämda påföljden måtte fastställas. Slutligen yrkade riksåklagaren - med uppgift att han d 26 april 1983 förordnat om beslag på dryckerna - att dessa måtte förklaras förverkade.
H.D. bestred ändring.
Målet avgjordes efter huvudförhandling.
HD (JustR:n Holmberg, Erik Nyman, Knutsson, Rydin, referent, och Gregow) beslöt följande dom:
Domskäl
Domskäl. En förutsättning för att någon skall kunna fällas till ansvar för varusmuggling är, såvitt nu främst är av intresse, att godset har införts till riket. Vad som närmare menas med införsel till riket anges inte i varusmugglingslagen. Enligt förarbetena krävs i princip att godset har förts in på landområdet för att införsel skall anses ha skett. Principen måste emellertid modifieras för vissa fall. Som exempel har nämnts att, när ett fartyg övergår från utrikes trafik till inrikes trafik, varor som har medförts från utlandet för konsumtion ombord får anses vara införda till riket. (Se SOU 1959:24 s 142 ff och 360 f; jfr Jungefors-Walberg, Smugglingslagstiftningen s 33 ff, 48 och 67 ff.)
I målet är utrett att H.D. i egenskap av befälhavare, jämte tre andra personer anlände i en fritidsbåt från Bornholm till Mörbylånga hamn. I båten förvarades de drycker som avses med åtalet och för vilka vid införsel - även om de medfördes som proviant under färden - tull skulle erläggas. Dryckerna var enligt H.D. avsedda för hans och den övriga besättningens eget bruk under en tolv veckors semestersegling i Östersjön. H.D. har i HD uppgett att han ämnade segla till Finland och att färden dit närmast skulle fortsätta genom Kalmarsund utmed svenska kusten upp till Stockholms skärgård. Seglingen skulle således i avsevärd utsträckning äga rum på inre vatten (se 2 § 1966 års lag om Sveriges sjöterritorium). Gods som medförs på en sådan segling får anses vara infört till riket.
Av utredningen framgår att H.D. vid ankomsten till Mörbylånga avgav en oriktig tulldeklaration rörande mängden av medförda drycker. Lämnandet av uppgifterna var föranlett av och skedde i direkt samband med tullvisitationen ombord på båten. Mot bakgrund härav är H.D:s handlande att bedöma som försök till införsel.
H.D. skall i enlighet med det anförda dömas för försök till varusmuggling.
Påföljden bör bestämmas till fängelse. Det finns i nu förevarande fall med hänsyn till omständigheterna skäl för att låta fängelsestraffet stanna vid 14 dagar.
H.D. har såsom anhållen och häktad i målet varit berövad friheten i sammanlagt 12 dagar. Med stöd av 33 kap 5 § 1 st sista meningen BrB bör förordnas att fängelsestraffet skall anses helt verkställt genom frihetsberövandet.
Yrkandet om förverkande skall bifallas.
Domslut
Domslut. Med ändring av HovR:ns dom dömer HD H.D. enligt 1 och 8 §§ lagen (1960:418) om straff för varusmuggling och 23 kap 1 § BrB för försök till varusmuggling till fängelse 14 dagar. Straffet skall anses helt verkställt.
De med åtalet avsedda dryckerna förklaras förverkade.