NJA 1983 s. 642
Färgtelevisionsapparat har undantagits från utmätning med hänsyn till att gäldenären hade många barn och att apparatens värde var begränsat. 5 kap 1 § 2 och 2 § 1 st UB.
HovR:n
För uttagande av statsverkets fordringar å sammanlagt 12 141 kr, avseende obetalda skatter, utmätte kronofogdemyndigheten i Köping d 25 nov 1983 hos rörmontören L.L. en färgtelevisionsapparat med ett åsatt värde om 1 800 kr. Den utmätta egendomen kvarlämnades i gäldenärens vård.
L.L. anförde besvär i Svea HovR och yrkade upphävande av utmätningen.
Som skäl för sitt yrkande anförde L.L. att familjen, som levde på en ekonomisk nivå under existensminimum, var en stor barnfamilj och därför hade stort behov av TV:n. Den ansträngda ekonomin gjorde att de inte hade möjlighet att anskaffa ny TV.
Socialnämnden i Arboga kommun förordade i ett till besvären fogat yttrande att utmätningen måtte upphävas och uppgav: Om utmätningen av TV:n kvarstår måste troligtvis socialnämnden på grund av familjens sociala och ekonomiska förhållanden och med hänsyn till att familjen är en stor barnfamilj inköpa en TV till familjen.
I yttrande jämlikt 17 kap 2 § utsökningsförordningen anförde kronofogdemyndigheten: Beneficiereglernas utformning är sådan, att frågan om vad som är beneficium kan skifta från tid till annan (prop 1980/81:8 s 502). Förarbetena ger emellertid intet stöd för uppfattningen att en färg-TV i ett fall som det nu aktuella är att bedöma som beneficium. Ett närliggande fall har d 4 nov 1975 varit uppe till bedömning i Göta HovR. I nämnda utslag konstaterades att tillräckliga skäl saknades för att bedöma en färg-TV som nödvändig i den då aktuella gäldenärens hem.
HovR:n (hovrättslagmannen Tillinger, hovrättsråden Åström och Å Holmberg, referent, samt hovrättsassessorn Rudberg) anförde i beslut d 29 dec 1982:
Domskäl
Skäl. Enligt 5 kap 1 § 2 UB får möbler, husgeråd och annan utrustning undantagas från utmätning i den mån egendomen är nödvändig för ett hem och dess skötsel, varvid enligt 2 § samma kapitel gäller att om gäldenären har familj skälig hänsyn skall tagas även till vad familjen brukar eller behöver. Regler av motsvarande innehåll fanns upptagna i UL efter en lagändring år 1968. I förarbetena till sistnämnda lagstiftning uttalades bl a att reglerna om gäldenärens beneficium kunnat utformas ganska liberalt med hänsyn till den väntade utvecklingen från sakexekution till löneexekution. Lagberedningen framhöll att reglernas utformning gav möjlighet att vid utmätning taga hänsyn till de ändringar i den allmänna uppfattningen som en fortsatt standardhöjning och utvecklingen i övrigt kunde komma att medföra. - TV-apparat får numera betraktas som normal utrustning för ett hem. Särskilt i familjer med barn torde den ofta fylla en nyttig uppgift genom att utgöra ett gemensamt fritidsintresse och därigenom främja familjens sammanhållning. HovR:n finner emellertid tillräckliga skäl ej föreligga att i detta fall, med avvikelse från vad som får antagas vara stadgad praxis, undantaga TV-apparaten från utmätning. Besvären kan därför ej bifallas.
HovR:ns avgörande. Besvären lämnas utan bifall.
L.L. anförde besvär och yrkade att utmätningen måtte upphävas.
Riksskatteverket bestred ändring. I andra hand medgav verket att L.L. vid utmätningen förbehölls ett belopp å 600 kr för ersättningsköp av en begagnad svart-vit TV-apparat.
Riksskatteverket anförde bl a: Frågan huruvida en TV-apparat är att betrakta såsom sådan utrustning som enligt 5 kap 1 § 2 UB (tidigare 65 § 1 st 2 UL) är "nödvändig för ett hem och dess skötsel" har hittills, såvitt verket känner till, i praxis besvarats nekande.
Det kan i och för sig vitsordas att standardhöjningen och utvecklingen i övrigt medfört, som HovR:n konstaterat i överklagade beslutet, att en TV-apparat numera får "betraktas som normal utrustning för ett hem" (jfr Walin-Gregow, Utsökningsbalken, s 181). Därmed är emellertid inte sagt att en TV-apparat är "nödvändig" utrustning för hemmet. Enligt verkets mening saknas skäl att vid tolkningen av stadgandet gå utöver vad som enligt normalt språkbruk avses med uttrycket nödvändig. Verket hävdar således att inte heller en "enklare" TV-apparat (a st), varmed torde få förstås en apparat med ett försäljningsvärde av ca 600 kr, är att anse som beneficieegendom enligt 5 kap 1 § 2 UB. En annan sak är att kronofogdemyndigheten vanligtvis underlåter att utmäta en sådan apparat - om annan utmätningsbar egendom saknas - eftersom den i regel inte kan beräknas inbringa medel utöver vad som fordras till täckande av kostnaderna i målet. Det är alltså inte på grund av beneficiebestämmelserna som sådana apparater undantas från utmätning.
Vad härefter gäller undanskiftande enligt 5 kap 2 § 1 st UB delar verket HovR:ns uppfattning, att vad gäldenären anfört inte utgör tillräckliga skäl att undanta TV-apparaten från utmätning. Enligt riksskatteverkets mening medför inte stadgandet att man kan frångå kravet på att egendomen skall vara "nödvändig för ett hem och dess skötsel".
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Anders Nilsson, hemställde i betänkande, att HD måtte meddela följande beslut:
Skäl. L.L. och hans hustru har fem hemmavarande barn i åldern 4-17 år. Inte minst i sådana fall fyller en televisionsapparat en viktig uppgift. På grund härav och eftersom den aktuella apparaten - oavsett att den är en färgmottagare - representerar ett begränsat värde, får det anses befogat att den undantages från utmätning. Utmätningen skall därför undanröjas.
Slut. Med ändring av HovR:ns beslut undanröjer HD utmätningen.
HD (JustR:n Hult, Sven Nyman, referent, Vängby, Bengtsson och Gad) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.