NJA 1983 s. 680
En person har väckt talan om fastställelse att viss kommun är skyldig att bereda henne plats på kommunalt barndaghem och inte ägt rätt att på sätt som skett avstänga henne från sådan plats. Talan har - oavsett att käranden gör gällande att rättsförhållandet mellan henne och kommunen grundar sig på ett avtal som är att bedöma enligt civilrättsliga regler - ansetts rätteligen inte kunna upptagas till prövning av allmän domstol.
Helsingborgs TR
E.L, född 1981, yrkade genom sin fader som ställföreträdare efter stämning å Helsingborgs kommun vid Helsingborgs TR att TR:n måtte fastställa, att avtal förelåg mellan parterna att kommunen mot avgift skulle bereda E. plats på kommunalt daghem samt att kommunen inte på grund av avtalet ägde att, på sätt som skett, säga upp E:s plats.
E. yrkade vidare att TR:n jämlikt 15 kap 3 § RB meddelade förbud för kommunen att avstänga henne från daghemsplats. Kommunen bestred yrkandet.
TR:n (assessorn Agne Nilsson) meddelade d 18 maj 1983 följande beslut i anledning av E:s yrkande om interimistiskt förbud: E. har inte gjort sannolikt att hon nu har behov av daghemsplats eller att det mellan henne och kommunen träffats avtal innebärande att hon oavsett behovet skulle ha rätt att stanna kvar på daghemmet. Hennes yrkande om omedelbart förbud för kommunen att avstänga henne från daghemsplatsen lämnas därför utan bifall.
E. anförde besvär i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade bifall till sitt yrkande om åtgärd enligt 15 kap 3 § RB.
HovR:n (hovrättslagmannen Hellners, hovrättsråden Nelander och Bergenstråhle samt hovrättsassessorn Lundström, referent) anförde i beslut d 28 juni 1983: Enär allmän domstol inte är behörig att till prövning uppta den tvist, varom talan väckts, undanröjer HovR:n det överklagade beslutet.
Emilie anförde besvär och yrkade att HD måtte bifalla yrkandet om åtgärd enligt 15 kap 3 § RB. Hon gjorde gällande att allmän domstol var behörig att pröva hennes talan.
Kommunen bestred ändring.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr O. hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: Skäl. E. har vid TR:n väckt talan mot Helsingborgs kommun med yrkande om fastställelse av att det föreligger ett avtal mellan parterna att kommunen skall mot avgift bereda E. plats på kommunalt daghem samt att kommunen inte på grund av avtalet äger rätt att, på sätt som skett, säga upp E:s plats. Kommunen har invänt, att allmän domstol inte är behörig att upptaga målet till prövning, enär intet avtal av det angivna innehållet gäller mellan parterna utan fråga är om offentligrättsligt reglerad barnomsorg, som tillkommer förvaltningsdomstols avgörande.
Då E. såsom angivits yrkat fastställelse av att hon har en på avtal grundad rätt till daghemsplats, tillhör målet allmän domstols prövning.
E:s talan i målet avser allenast fastställelse av att ett avtal av visst innehåll gäller mellan parterna. Åtgärd, som avses i 15 kap 3 § RB, kan inte lagligen beviljas i samband med sådan talan. E:s yrkande om interimistiskt förbud för kommunen att avstänga henne från daghemsplats hade därför bort lämnas utan avseende.
Slut. Med upphävande av HovR:ns beslut lämnar HD besvären utan bifall.
HD (JustR:n Hult, Fredlund, Welamson, referent, Bengtsson och Gad) fattade följande slutliga beslut:
Domskäl
Skäl. Den kommunala barnomsorgen regleras ytterst av bestämmelser i socialtjänstlagen (1980:620) och kommunallagen (1977:179). Inom den ram som dessa bestämmelser utgör har kommunala organ att i mån av behov besluta om närmare riktlinjer för verksamheten. Avgörandet av frågor, huruvida kommunal service i form av plats på kommunalt barndaghem skall tillhandahållas viss enskild person, innebär offentlig förvaltning med karaktär av myndighetsutövning och ankommer på förvaltningsmyndighet. Allmän domstol kan inte anses behörig att i förvaltningsmyndighets ställe besluta om tilldelande av daghemsplats och äger inte heller fastställa att vederbörande förvaltningsmyndighet är skyldig att fatta eller underlåta att fatta visst beslut i sådan fråga. E:s talan om fastställelse att kommunen är skyldig att bereda henne daghemsplats och inte ägt rätt att på sätt som skett säga upp hennes plats kan följaktligen - oavsett att E. gör gällande att rättsförhållandet mellan henne och kommunen grundar sig på ett avtal som är att bedöma enligt civilrättsliga regler - rätteligen inte prövas av allmän domstol. Vid sådant förhållande kan E:s nu ifrågavarande yrkande om interimistiskt förbud för kommunen att avstänga henne från daghemsplats inte upp tagas till prövning.
Slut. HD fastställer det slut vartill HovR:n kommit.