NJA 1983 s. 701
Under en sammankomst i en festvåning på en restaurang försvann ytterkläder, som två i sammankomsten deltagande personer hade hängt upp i ett därför inrättat utrymme i anslutning till festvåningen. Fråga om skyldighet för restaurangföretaget att ersätta förlusten.
TR:n
Stockholms Fastighetsägareförenings Serviceaktiebolag anordnade d 7 febr 1980 en sammankomst för en del av bolagets personal, bland dem E.L. och R.C. Sammankomsten hölls i en festvåning tillhörig Restaurant AB Metropol, belägen en trappa upp i huset Sveavägen 75 i Stockholm. Sammankomsten började kl 13 och avslutades med en gemensam middag. Strax före måltiden upptäcktes att från våningen hade försvunnit dels en E.L. tillhörig bisampäls och en däri förvarad helsidenscarf dels en R.C. tillhörig persianpäls och en däri förvarad scarf.
Servicebolaget väckte talan mot restaurangbolaget vid Stockholms TR och yrkade - under uppgift att E.L. och R.C. hade överlåtit sina fordringar i anledning av förlusten på servicebolaget - att restaurangbolaget skulle förpliktas att till servicebolaget utge 8 125 kr jämte ränta.
Restaurangbolaget bestred käromålet.
Till utveckling av sin talan anförde servicebolaget: Alla deltagare i sammankomsten infann sig till kl 13 och hängde sina ytterkläder i det enda härför tillgängliga utrymmet, nämligen tre på sedvanligt sätt utrustade garderober nära dörren till trappan från ingången vid Sveavägen. Garderoberna var obevakade men där fanns inte något anslag om att kläder fick förvaras där endast på egen risk, vilket är vanligt i obevakade garderober. Restaurangpersonalen meddelade inte heller att det förelåg någon fara för stöld från garderoben. Genom att låta gästerna hänga sina kläder i garderoberna har restaurangbolaget påtagit sig ansvar för att dessa inte skulle komma att frånhändas dem genom stöld eller på annat sätt. Servicebolaget åberopar härvidlag allmänna rättsgrundsatser rörande förtrott gods och hävdar att vållande ligger restaurangbolaget till last. Vållandet består dels i att restaurangbolaget underlåtit att instruera sin personal att varna gästerna för att hänga kläder i festvåningens garderober och dels i att bolaget eftersatt erforderlig bevakning. Restaurangbolaget är sålunda pliktigt ersätta servicebolaget skadan. Värdet av det stulna skattas till, E.L:s bisampäls och helsidenscarf resp 5 000 kr och 100 kr samt R.C:s persianpäls och scarf resp 3 000 kr och 25 kr.
Restaurangbolaget anförde: Utöver festvåningen med ingång från Sveavägen finns i husets bottenvåning en allmän restaurang med ingång från Odengatan. I denna finns en bevakad garderob till vilken även festvåningens gäster hade tillgång. I våningen finns visserligen garderobsutrymmen, men de är inte utrustade med galgar eller nummerbrickor. De kan inte spärras av när bevakning saknas, emedan gästerna måste kunna passera dem för att nå våningens toaletter. När beställningen gjordes av servicebolaget var det inte tal om någon särskild garderobsservice i festvåningen. Någon sådan erbjuds nämligen inte då gästernas antal är lägre än 40 à 50. Strax efter det gästerna kommit till våningen infann sig servitören J.K. som skulle utföra s k passning, dvs servera önskade drycker m m under sammanträdet. Under eftermiddagens lopp avlägsnade sig en av deltagarna. På fråga av K. upplyste denne att han skulle återkomma till middagen. K. drog härav den slutsatsen att dörren mot trappan till Sveavägen måste hållas olåst. Denna dörr hålls eljest regelmässigt låst eftersom festvåningen inte är tillgänglig för allmänheten. Restaurangbolaget, som inte kan vitsorda att det i obevakade garderober är brukligt med sådana anslag som servicebolaget har omnämnt, bestrider att det påtagit sig ansvar för kläderna genom att låta gästerna hänga dem i garderoben. Något depositionsavtal har inte träffats och något faktiskt omhändertagande har inte ägt rum. Lokalen var upplåten utan vederlag för ett sammanträde, som pågick i fem timmar. I vart fall har servicebolaget varit medvållande till skadan genom att inte meddela restaurangbolaget att dyrbara kläder förvarades i garderoben och genom att föranleda att dörren till festvåningen lämnades olåst. Med avseende på värdet av det förkomna godset gör restaurangbolaget gällande att pälsarna inte kan ha högre värde än, bisampälsen 500 kr och persianpälsen 100 kr, samt att halsdukarna - såsom tillbehör till pälsarna - saknade särskilt värde.
Servicebolaget genmälde: Det var när gästerna anlände inte tal om att dörren till festvåningen skulle låsas. Alla kom dit i sällskap och man hade således inte anledning att motsätta sig att dörren sedan hölls låst som den skulle enligt vad restaurangbolaget sagt. En i sällskapet, direktören S-Å.D. lämnade våningen kl 15.30. Dörren var då olåst. Innan han gick tillfrågades han av K. om antalet gäster till middagen skulle minskas men svarade att han skulle återkomma till dess. Det var inte heller då tal om att dörren. skulle vara låst eller olåst och när han återkom någon gång före kl 18 var dörren alltjämt olåst.
Domskäl
TR:n (chefsrådmannen Palmquist och rådmannen Genell) anförde i dom d 27 febr 1981:
Domskäl. Till utredning i ansvarsfrågan har på servicebolagets begäran D. hörts under sanningsförsäkran samt vittnesförhör ägt rum med R.C. och med sekreteraren Y.J. vilken sistnämnda på servicebolagets vägnar gjort ifrågakomna beställning hos restaurangbolaget.
Det är i målet ostridigt att det icke vid beställningen eller senare mellan parterna varit tal om garderobsservice samt att en till Y.J. i anledning av beställningen från restaurangbolaget översänd broschyr rörande festvåningen icke innehöll något om sådan service.
Något uttryckligt avtal om omhändertagande av gästernas kläder är sålunda ej träffat, och det är också klarlagt, att något faktiskt omhändertagande ej ägt rum.
Avtalet mellan parterna innefattar bl a upplåtelse av festvåningen för privat sammankomst. Sagda upplåtelse har skett som ett led i restaurangbolagets rörelse och det förhållandet att betalning för restaurangbolagets prestationer beräknats efter allenast tillhandahållen förtäring medför icke att dess prestationer i övrigt varit vederlagsfria. Upplåtelsen till servicebolaget avsåg en avskild del av restauranglokalerna, till vilken del - förutom serveringspersonal - annan än detta bolags gäster icke då skulle äga tillträde.
Y.J. har i sitt vittnesmål uppgivit, att den hovmästare, med vilken hon talat om beställningen, förklarat, att dörren mot trappan till Sveavägen alltid var låst, men skulle öppnas när gästerna kom. Restaurangbolaget har också upplyst, att denna dörr regelmässigt hålles låst utom när gäster in- eller utpasserar samt att dörren sagda dag lämnats olåst sedan Danielsson till K. uppgivit att han skulle återkomma till middagen. Vid dessa förhållanden måste det anses ha ingått i restaurangbolagets åtaganden att tillse att obehöriga ej fick tillträde till festvåningen under den tid den disponerades av servicebolaget. Genom att lämna dörren olåst utan att anordna bevakning eller underrätta någon av gästerna eller ens varna dem för att förvara egendom i garderoben omedelbart innanför dörren har restaurangbolaget brustit i sina avtalsenliga förpliktelser. Det måste tagas för visst, att de förkomna pälsarna och halsdukarna tillgripits av obehörig som berett sig tillträde till garderoben genom den olåsta dörren.
På grund av vad sålunda upptagits är restaurangbolaget vållande till skadan och pliktigt att ersätta servicebolaget densamma.
Beträffande värdet av persianpälsen har servicebolaget åberopat ett d 21 maj 1979 av körsnärsfirma G.L. utfärdat förvaringsbevis i vilket pälsen upptagits till ett värdea v 3 000 kr. R.C. har vidare i sitt vittnesmål uppgivit följande. Pälsen var inköpt år 1963 för 3 000-4 000 kr och helt omsydd år 1973, vilket drog en kostnad av 1 095 kr. Hon hade använt den dagligen under vintertid och årligen haft den förvarad hos körs när under sommarhalvåret. Enligt körsnärens omdöme var den sydd av bra skinn. En ny persianpäls av motsvarande kvalitet skulle nu kosta minst 6 500 à 7 000 kr.
Med hänsyn särskilt till pälsens ålder och dess dagliga användning finner rätten att dess värde bör skattas till 1 500 kr.
Vad angår bisampälsen har servicebolaget uppgivit att den var omkring 5 år gammal och att en ny dylik skulle kosta minst 7 000 kr. Restaurangbolaget har hävdat att nya dylika pälsar finns i handeln för priser från 5 975 kr. Rätten skattar värdet av denna päls till 3 000 kr.
Med avseende å halsdukarna saknas varje anledning frångå servicebolagets värdering.
Vid nu företagen prövning är servicebolaget berättigat till skadestånd med 4 625 kr jämte ränta.
Domslut
Domslut. Restaurangbolaget förpliktas att genast mot kvitto till servicebolaget utgiva 4 625 kr jämte ränta.
Rådmannen Åslund var av skiljaktig mening och anförde: Avtal har ostridigt ej träffats mellan parterna om omhändertagande av gästernas kläder. Kläder har ej heller lämnats till någon av restaurangbolagets anställda. Enbart de omständigheterna att gästerna hängt av sig sina ytterplagg i därför avsett utrymme och att hovmästaren kan ha yttrat att ytterdörren brukar hållas låst, kan ej medföra att restaurangbolaget ådragit sig plikt att öva tillsyn över plaggen. Jag finner således att restaurangbolaget icke är ansvarigt för förlusten av pälsarna. Käromålet skall därför ogillas.
Svea HovR
Restaurangbolaget fullföljde talan i Svea HovR och yrkade att servicebolagets talan skulle ogillas eller, i andra hand, att skadeståndet skulle på grund av medvållande jämkas till noll. Bolaget anförde bl a att upplåtelsen endast hade avsett en del av festvåningen och att denna därför i övrigt varit tillgänglig t ex för presumtiva kunder. Enligt restaurangbolaget borde rättsfrågan i målet bedömas på samma sätt som om servicebolaget hade använt endast en mindre del av en allmän restaurang.
Servicebolaget bestred ändring. Härvid anfördes bl a att bolaget hade utgått från att man disponerade hela festvåningen samt att något annat sällskap faktiskt inte hade utnyttjat någon del av festvåningen vid tillfället. Servicebolaget upplyste vidare att dess talan endast grundades på den rätt till ersättning som E.L. och R.C. kunde göra gällande och inte på servicebolagets eget kontraktsförhållande med restaurangbolaget.
HovR:n (hovrättspresidenten Rudholm, hovrättslagmannen Rune och adj led Holtz, referent) anförde i dom d 17 nov 1981:
Domskäl
Domskäl. Ansvar för omhändertaget gods grundas i första hand genom avtal, ett avtal som också kan slutas genom att mottagaren faktiskt tar godset om hand under uttryckligt eller tyst åtagande att vårda godset. Vårdplikt kan även följa som biförpliktelse till annat avtalsmässigt åtagande. Sålunda kan den som hyr ut festlokal till annan efter omständigheterna därigenom också taga på sig att, i förhållande till denne, svara för ytterkläder som han eller hans gäster lägger av sig i lokalen.
I målet är emellertid endast fråga om den rätt som servicebolagets skadelidande gäster må ha i förhållande till restaurangbolaget, en rätt vari servicebolaget inträtt på grund av överlåtelse. Något uttryckligt avtal mellan gästerna och restaurangbolaget har inte slutits och det är, som TR:n anmärkt, klarlagt att restaurangens personal inte faktiskt tagit gästernas ytterkläder om hand. Under sådana förhållanden kan gästerna inte för sin del grunda ersättningsanspråk gentemot restaurangbolaget vare sig på att detta underlåtit att frånsäga sig vårdansvar och varna gästerna för stöldrisk eller på att det skulle ha på ett eller annat sätt försummat sig med avseende på bevakning av lokalen. Servicebolagets talan i målet skall därför ogillas.
Domslut
Domslut. Med ändring av TR:ns dom ogillar HovR:n servicebolagets talan.
Hovrättsrådet Loheman var skiljaktig i fråga om skälen och anförde: Servicebolaget härleder sitt anspråk ur den rätt till ersättning som E.L. och R.C. kan ha gentemot restaurangbolaget. Det har ej påståtts att servicebolaget vid avtalet mellan bolagen företrätt de gäster som deltog i sammankomsten. Vad som uttryckligen eller tyst må ha utfästs av restaurangbolaget gentemot servicebolaget kan därför ej läggas till grund för servicebolagets talan.
Med de båda skadelidande har restaurangbolaget ej träffat något uttryckligt avtal om omhändertagande av kläder och, såsom TR:n anmärkt, har kläderna ej heller faktiskt omhändertagits.
För bedömning av frågan om restaurangbolaget ändå är ansvarigt för de förkomna kläderna är efter min mening avgörande att servicebolagets gäster hängde upp kläderna i en garderob där ingen personal fanns. Den som gör så får anses själv stå risken för att kläderna kan föras bort av någon obehörig därest han ej av lokalinnehavaren på ett eller annat sätt får försäkran om motsatsen. Detta får anses gälla oavsett huruvida varning för risken genom anslag eller annorledes meddelas eller icke. Restaurangbolaget har ej lämnat gästerna någon sådan försäkran. Servicebolagets talan skall därför ogillas.
Hovrättsrådet Krön var av skiljaktig mening och anförde: I målet är ostridigt att något uttryckligt avtal om garderobsservice inte träffats. Det är också ostridigt att garderoben var obevakad när gästerna anlände, att det inte fanns anslag som visade att restaurangen inte ansvarade för stöld av kläder och att inte någon anställd vid restaurangbolaget anvisat ifrågavarande garderoben. Restaurangbolaget har emellertid som ett led i dess verksamhet upplåtit lokal för sammankomsten och får härigenom när annat inte avtalats anses ha svarat för annan normal service i samband därmed. Häri måste anses ingå tillsyn över gästernas kläder i en lokal som var avskild från den del av restaurangen, vilken var tillgänglig för allmänheten. Servicebolaget får därför anses ha fog för sin uppfattning att restaurangen gentemot detta och dess gäster ansvarade för bevakning av garderoben. Restaurangbolaget måste således ha ådragit sig depositarieansvar för klädernas förvaring. För att restaurangbolaget skall vara fritt från ansvar måste vid sådant förhållande av utredningen framgå att försummelse med avseende på förvaringen inte ligger restaurangbolaget till last. Någon sådan omständighet har inte framkommit i målet och inte heller något som skulle tyda på att servicebolaget eller dess gäster varit medvållande till skadan.
Jag fastställer alltså TR:ns dom.
HD
Servicebolaget sökte revision och yrkade att HD skulle fastställa TR:ns dom. Sammanfattningsvis anförde servicebolaget: Enligt allmänna rättsgrundsater föreligger ett ansvar för restaurangbolaget beträffande anförtrott gods, även om detta inte faktiskt tagits om hand av någon anställd hos bolaget. Det får anses följa som en biförpliktelse till upplåtelsen av festvåningen, att restaurangbolaget även åtog sig att svara för gästernas ytterkläder, då man inte särskilt meddelat, att gästerna själva stod risken för stöld av ytterkläder. Restaurangbolaget har förfarit culpöst på det sättet, att man inte instruerat våningskyparen att meddela gästerna, att dessa själva fick svara för sina ytterkläder. Inte heller har det sedvanliga anslaget, att gästerna fick svara för sina ytterkläder, varit uppsatt i garderoben. Vidare föreligger vållande på det sättet, att restaurangbolaget underlåtit att bevaka festvåningen och garderoben och i synnerhet då man lämnat ytterdörren olåst utan att underrätta gästerna om detta.
Restaurangbolaget bestred ändring.
Betänkande
HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Wahlberg, hemställde i betänkande om följande dom: Domskäl. Servicebolaget har till grund för sin revisionstalan anfört att restaurangbolaget som en biförpliktelse till upplåtelsen av festvåningen måste anses ha åtagit sig att ansvara för gästernas ytterkläder och att bolaget varit vållande till förlusten av pälsarna på de i TR:n angivna grunderna.
Till förtydligande av sin talan har servicebolaget i HD anfört att bolaget vid beställningen av festvåningen företrätt de gäster, som skulle besöka densamma. Vad sålunda anförts har lämnats utan invändning av restaurangbolaget.
Restaurangbolaget har bestritt servicebolagets talan på de i TR:n angivna grunderna. Bolaget har vidare gjort gällande, att rättsfrågan i målet skall bedömas på samma sätt som om servicebolaget hyrt en mindre del av en allmän restaurang.
Av utredningen i målet framgår att festvåningen utgjorde en avskild del av restaurangen, till vilken allmänheten inte ägde tillträde, och att den vid ifrågavarande tillfälle endast hyrts ut till servicebolaget, som således disponerade samtliga rum. Ansvaret för gästernas ytterkläder måste bedömas med hänsyn till dessa förhållanden vilka ej kan anses råda i fråga om kläder som avlämnats i en för allmänheten upplåten, obevakad restauranggarderob.
I samband med beställningen av festvåningen åtog sig restaurangbolaget att servera gästerna en måltid. Frågan om garderobsservice var ostridigt inte på tal vid beställningen. När annat inte avtalats eller framgår av omständigheterna måste bolaget emellertid anses ha åtagit sig övrig normal service i samband med upplåtelsen av festvåningen. Då besökare självfallet måste hänga av sig sina ytterkläder framstår det därför som naturligt att i restaurangbolagets åtagande jämväl inbegripa tillsynen av dessa. Bolaget har således blivit ansvarigt för ytterkläderna såsom för deponerat gods. Bolaget har inte visat att försummelse med avseende på tillsynen av ytterkläderna inte ligger bolaget till last. Någon omständighet som visar att servicebolaget eller dess gäster varit medvållande till förlusten av ifrågavarande plagg har inte heller framkommit i målet. På grund av det anförda och då anledning saknas att frångå TR:ns värdering av plaggen skall servicebolagets talan i HD bifallas.
Domslut
Domslut. Med ändring av HovR:ns dom fastställer HD TR:ns domslut.
HD (JustR:n Mannerfelt, Hessler, Knutsson, referent, Palm och Broomé) beslöt följande dom:
Domskäl
Domskäl. Servicebolaget har till grund för sin revisionstalan anfört att restaurangbolaget som en biförpliktelse till upplåtelsen av festvåningen måste anses ha åtagit sig att ansvara för gästernas ytterkläder och att bolaget varit vållande till förlusten av klädesplaggen på det sätt som har angetts i TR:ns dom. Till förtydligande av sin talan har servicebolaget i HD anfört att bolaget vid beställningen av festvåningen företrätt de gäster som skulle besöka densamma.
Restaurangbolaget har bestritt servicebolagets talan på de i TR:n angivna grunderna.
Restaurangbolaget har enligt avtal med servicebolaget åtagit sig att tillhandahålla lokal för en sammankomst och att i samband därmed servera en måltid. Ett sådant åtagande innefattar också vissa förpliktelser mot de personer som deltar i sammankomsten. När det gäller att bedöma räckvidden av dessa förpliktelser, får hänsyn tas till omständigheterna i det särskilda fallet.
Det är ostridigt att restaurangbolaget inte uttryckligen åtagit sig att svara för gästernas ytterkläder och att dessa inte heller faktiskt tagits om hand av restaurangbolagets personal. Vid prövningen av frågan om restaurangbolagets ansvar är emellertid också följande omständigheter av betydelse.
Sammankomsten anordnades i en från restaurangen i övrigt avskild festvåning, till vilken allmänheten inte hade tillträde. Ett utrymme för upphängning av ytterkläder fanns inrättat i anslutning till festvåningen. Entrédörren till festvåningen brukade hållas låst. Vid det i målet aktuella tillfället stod den emellertid olåst under en viss period. Under sådana förhållanden hade restaurangbolaget bort antingen upplysa servicebolaget eller gästerna härom eller sörja för erforderlig bevakning av lokalerna. Genom sin underlåtenhet härutinnan får restaurangbolaget anses ha gjort sig skyldigt till försummelse.
Någon utredning om hur klädesplaggen försvann från garderoben föreligger inte. Vid tillfället uppehöll sig inte något annat sällskap i festvåningen. Det framstår som troligt att plaggen har tillgripits av någon obehörig person, som berett sig tillträde till lokalen genom den olåsta dörren, och någon annan förklaring till det inträffade har inte lämnats från restaurangbolagets sida.
På grund av det anförda måste det antagas att förlusten av klädesplaggen har orsakats av restaurangbolagets angivna försummelse. Med hänsyn härtill och då medvållande från servicebolagets sida inte visats föreligga är restaurangbolaget skyldigt att gottgöra förlusten. Anledning saknas att frångå TR:ns värdering av plaggen.
Domslut
Domslut. Med ändring av HovR:ns dom fastställer HD TR:ns domslut.