NJA 1984 s. 415

Domskäl

TR:n (ordf rådmannen Ekman) anförde i dom d 22 nov 1982:

Domskäl. H.B. som förnekat rattfylleri har uppgivit: På morgonen d 16 april 1982 körde han sin bil från bostaden till Kungsholmen. Han parkerade utanför en systembutik på Fleminggatan, varefter han gick till sin arbetsplats, St Eriksgatan 41. Där blev han vid 11-tiden bjuden på smörgåsar, tre nubbar och öl. Något senare gick han och satte sig i bilen där han drack något ytterligare. Han gick därefter in på systemet och inhandlade sex burkar starköl till sig själv och sex till sin arbetskamrat, F. Sedan satte han sig i bilen igen och satte igång motorn för att få värme och hörde på radion. Han har inte kört bilen vid tillfället.

TR:n har som vittnen hört K.I.C. på åklagarens begäran och N.G.F. på H.B:s begäran.

K.I.C. har berättat: Han satt vid tillfället i sin bil utanför systembutiken, då en Volvo körde förbi och parkerades ett stycke framför hans bil. Han lade särskilt märke till Volvon eftersom han hade en likadan själv. Ur bilen steg en man, som var väldigt ostadig på benen, och gick in i systembutiken. Han hade svårt att gå och verkade så berusad att K.I.C. hade svårt att tro att han hade kört bilen. Han tittade därför efter om det fanns någon annan person i bilen, men den var tom. K.I.C. körde fram och blockerade vägen för Volvon och ringde efter polis. Mannen, som han igenkänner som H.B., kom ut satte sig i bilen och försökte köra ut, "gungade fram och tillbaka med bilen" men lyckades inte. H.B. signalerade flera gånger. Därefter kom polis och omhändertog H.B..

TR:n finner av vittnet K.I.C:s berättelse som inte motsägs av N.G.F:s uppgifter styrkt att H.B. kört bilen vid tillfället.

Av analysbevis framgår att alkoholkoncentrationen i H.B:s blod d 16 april 1982 kl 15.40 beräknas ha uppgått till minst 3,12 promille och att alkoholhalten i urinen enligt prov tagna kl 15. 15 uppgått till 4,60 respektive 4,30 promille. Den undersökande läkaren har vid samma tillfälle funnit H.B. höggradigt påverkad av alkohol.

Åtalet för rattfylleri är därmed styrkt. Annan påföljd än fängelse har ej ifrågasatts.

Domslut

Domslut. TR:n dömde H.B. jämlikt 4 § 1 mom trafikbrottslagen (1951:649) för rattfylleri till fängelse 2 mån.

H.B. fullföljde talan till Svea HovR och yrkade att påföljden måtte bestämmas till skyddstillsyn med föreskrift om skyldighet för H.B. att underkasta sig vård i alkoholavvänjande syfte, eventuellt i förening med böter.

Åklagaren bestred ändring.

Domskäl

Domskäl. Lika med TR:n finner HovR:n H.B. skyldig till rattfylleri.

Beträffande H.B:s person och levnadsförhållanden har i målet bl a följande kommit fram. Han är gift och har tre minderåriga barn. Till yrket är han målare. Sedan 1976 driver han egen rörelse tillsammans med annan. Hans inkomst grundar sig på det arbete han utför. Hustrun studerar. Han började bruka alkohol vid 12-13 års ålder, till en början endast mellanöl. Sedan 1976 har hans dagliga konsumtion varit ca 10 burkar starköl samt starksprit. Under senare delen av tonåren missbrukade han också narkotika - även intravenöst - och har fortsatt att röka hasch. Den 20 maj 1976 dömdes han för rattfylleri till en månads fängelse. I sept 1982 sökte socialförvaltningen förmå honom att bearbeta sina alkoholbesvär genom en vistelse på behandlingshemmet Pettersbergsgården. Han ställde sig emellertid tveksam till denna behandlingsform, med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna och till att han då skulle bli avskuren från sin familj under lång tid. I okt 1982 var han under tre dagar intagen på Mariamottagningarna för avgiftning. Den därefter vidtagna uppföljningen inom den öppna vården misslyckades. I början av dec 1982 intogs han på nytt för avgiftning. Efter utskrivningen har han skött poliklinisk kontakt och antabusbehandling; dock lade han i mars ånyo in sig på Mariamottagningarna för avgiftning. Han har inte nyttjat hasch sedan dec 1982. Han uppger att förhållandet mellan honom och hans hustru är utsatt för stora påfrestningar på grund av hans alkoholmissbruk. I ett s k §-7 intyg, dagtecknat d 21 febr 1983, av överläkaren J.J. uttalas bl a följande: "Psykiska bilden visar en 33-årig man med uttalade kontaktsvårigheter, försenad mognad med starkare infantila drag och nästan panikartad rädsla för fängelsestraff. I det aktuella fallet anses frihetsberövande straff vara olämpligt ur socialpsykiatriska aspekter. Hans psykiska tillstånd kunde under en sådan påföljd allvarligt försämras. Undertecknad föreslår att fängelsedomen ändras till skyddstillsyn i kombination med föreskrift om vistelse på behandlingshem av miljöterapeutisk typ. Där kunde hans grundåkomma, dvs den svåra beroendeproblematiken, grundligare penetreras och bearbetas. Detta skulle vara den bästa åtgärden även i syfte att förebygga återfall till samma brottsbeteende."

Brottslighet av detta slag skall normalt bestraffas med fängelse. H.B:s person och levnadssituation ger väl anledning att ifrågasätta om inte i stället borde väljas en påföljd inriktad på att med kraftfull insats komma till rätta med hans alkoholmissbruk. Och utredningen visar att han själv är inställd på att något måste göras. HovR:n tvivlar emellertid på att det kan vara tillräckligt med alkoholavvänjning i frihet utan räknar med att mer ingripande behandling måste sättas in för att ge resultat i H.B:s fall; undersökningsläkaren har föreslagit vistelse på behandlingshem av miljöterapeutisk typ. Till sådana insatser synes H.B. inte vara beredd. HovR:n finner därför inte motiverat att gå ifrån TR:ns påföljdsval. Men utredningen ger anledning att befara att han skulle få så svårt att uthärda fängelse i två månader att hans resocialisering kunde äventyras. HovR:n finner därför att straffet bör sättas ned.

Domslut

Domslut. Med ändring av TR:ns dom bestämmer HovR:n straffet till fängelse 1 mån.

Adj led von Greyerz var skiljaktig i fråga om val av påföljd och anförde: Med hänsyn till det uppenbara sambandet mellan brottet och H.B:s alkoholmissbruk är åtgärder mot detta missbruk av väsentlig betydelse från påföljdssynpunkt. Behandlingen av hans alkoholmissbruk, vilken påbörjades i okt 1982, befinner sig endast i ett inledningsskede. Den synes ha lett till vissa framsteg men prognosen är osäker. Klart är emellertid att H.B. är i stort behov av läkarvård och stödåtgärder för att komma från sitt alkoholmissbruk. Av läkarintyget framgår, enligt min mening, att ett frihetsstraff kan komma att allvarligt motverka resultatet av den påbörjade behandlingen och även allvarligt äventyra H.B:s psykiska hälsa. Vid angivna förhållanden föreligger skäl att, trots brottets allvarliga art och oaktat H.B. tidigare dömts för rattfylleri, välja annan påföljd än som normalt skall följa på brottet. På grund av det anförda finner jag att påföljden bör bestämmas till skyddstillsyn med föreskrift för H.B. att underkasta sig den vård eller behandling i alkoholavvänjande syfte som skyddskonsulenten kan komma att bestämma. Av hänsyn till allmän laglydnad skall skyddstillsynen emellertid förenas med ett bötesstraff.

Överröstad härutinnan är jag ense med majoriteten i frågan om straffmätningen.

Domskäl

Domskäl. Vid huvudförhandling inför HD har rörande omständigheterna kring den av åtalet omfattade körningen d 16 april 1982 uppgivits följande.

Riksåklagaren har förklarat åtalet avse den körning som vittnet K.I.C. iakttagit, vilken omfattade dels en sträcka av ca 10 m vid systembutiken på Fleminggatan före H.B:s besök i butiken dels efter besöket försök att ta sig ut från den av K.I.C:s bil blockerade platsen.

H.B. har berättat bl a: Han parkerade på morgonen d 16 april sin bil utanför huset Sankt Eriksgatan 41, där han då utförde målningsarbete. På kvällen föregående dag hade han bara druckit någon flaska öl. Under förmiddagen inhandlade han i systembutiken på Fleminggatan bl a en flaska om 37,5 cl brännvin. Denna lade han i bilen och drack under förmiddagens lopp ur en stor del av flaskans innehåll. När målningsarbetet hade avslutats vid 12-13-tiden blev de som utfört arbetet bjudna på smörgåsar, öl och brännvin, varvid han drack ytterligare minst tre snapsar om vardera 6 cl brännvin och fyra flaskor starköl. Han körde sedan sin bil utmed trottoarkanten en kort sträcka på ungefär 10 m till systembutiken. Han minns inte att han försökt köra därifrån efter ett besök i butiken men det kunde vara riktigt.

Som angivits i TR:ns dom var alkoholkoncentrationen i H.B.:s blod ca 1 1/2 timme efter körningen enligt analysbevis minst 3,12 promille.

Med hänsyn till vad sålunda upptagits och på övriga i TR:ns dom anförda skäl är H.B. förfallen till ansvar för rattfylleri.

Även med beaktande av att körningen endast omfattat en kort sträcka är brottet med hänsyn till den kraftiga alkoholförtäringen att betrakta som allvarligt, särskilt som körningen ägde rum i det centrala Stockholm vid 14-tiden på dagen. Brottsligheten är sådan att den normalt bör bestraffas med fängelse.

Vid påföljdsvalet måste emellertid beaktas att det av utredningen om H.B:s personliga förhållanden framstår som uppenbart att klart samband föreligger mellan brottet och ett allvarligt alkoholmissbruk från H.B:s sida.

Rörande H.B:s person och levnadsförhållanden är utöver vad som framgår av TR:ns och HovR:ns domar att anteckna följande.

H.B. har av Stockholms TR genom dom d 28 nov 1983, som vunnit laga kraft, dömts för rattfylleri och olovlig körning vid två olika tillfällen, nämligen d 9 juli och d 23 sept 1983, till skyddstillsyn med föreskrift att H.B. skall underkasta sig den nykterhetsvård som läkare i samråd med skyddskonsulenten finner nödvändig.

Inför HD har H.B. uppgivit bl a. Under år 1983, då det förelåg misshälligheter i äktenskapet som ledde fram till äktenskapsskillnad, missbrukade han fortlöpande alkohol. Från slutet av nov 1983 var han under åtta veckor intagen för behandling på Behandlingshemmet Mölnbacka herrgård i Deje. Behandlingen där fann han positiv men samtidigt förslöande. Han är nu arbetslös men känner ett starkt behov av att börja arbeta och tror sig ha möjligheter att få ett arbete. Hans körkort blev d 16 april 1982 återkallat på två år. Han är starkt beroende av att ha bil i sin verksamhet och är medveten om nödvändigheten av att i fortsättningen sköta sig så att han kan få tillbaka och behålla körkortet. Han har, sedan han lämnade behandlingshemmet, haft ett par återfall men bara på ett par dagar. Hasch har han inte alls använt under det senaste halvåret och det är minst sex år sedan han regelbundet använde hasch. Han har nu egen bostad. Sina barn träffar han varje vecka. Han har inga andra inkomster än socialbidrag och hans underhållsskyldighet mot de tre barnen är ännu inte reglerad. Han har god kontakt med sin övervakare, assistenten Beate Eriksson hos skyddskonsulenten, och han har nu inlett samtalsbehandling genom socialdistriktets försorg.

I HD har ingivits en d 24 april 1984 dagtecknad personundersökning beträffande H.B.. Av uttalanden som redovisats av personundersökaren framgår att H.B. under intagningen på Behandlingshemmet Mölnbacka herrgård skötte sig väl och att han sköter kontakten med sin övervakare utan anmärkning. I sin sammanfattning har personundersökaren bl a uttalat att det torde vara angeläget att H.B. får tillfälle att söka bearbeta de emotionella grunderna till sitt komplexa tillstånd, varför det kan ifrågasättas om strikt nykterhetsvårdande åtgärder är de mest adekvata i sammanhanget. Personundersökaren har för att H.B:s möjlighet till rehabilitering inte helt skall undanröjas föreslagit att påföljden bestäms till fortsatt skyddstillsyn i vilket förslag skyddskonsulenten instämt. Såsom framgår av HovR:ns dom har överläkaren J.J. i ett s k § 7-intyg, dagtecknat d 21 febr 1983, föreslagit att påföljden bestäms till skyddstillsyn med föreskrift om vistelse på behandlingshem av miljöterapeutisk typ.

Genom att frivilligt underkasta sig behandling under åtta veckor på Behandlingshemmet Mölnbacka herrgård har H.B. visat en positiv inställning till att söka komma till rätta med sina alkoholproblem. Den behandling som H.B. undergått där har medfört en viss förbättring men kan inte bedömas ha varit tillräcklig för att han varaktigt skall ha kommit ifrån sitt alkoholmissbruk. Han är alltjämt arbetslös, vilket inverkar deprimerande på honom, och han är själv inriktad på att ett arbete är nödvändigt för att han skall kunna lösa sina problem. Det är uppenbart att den förbättring som uppnåtts genom de åtta veckornas vistelse på behandlingshemmet skulle kunna allvarligt äventyras av ett fängelsestraff. Med hänsyn härtill och då H.B. givit intryck av att vara positivt inställd till att underkasta sig ytterligare rehabiliteringsåtgärder bör hänsyn till den allmänna laglydnaden inte få utgöra hinder för att välja annan påföljd än ett frihetsberövande. Vad som upplysts om H.B:s personliga förhållanden visar att han är i starkt behov av det stöd som en övervakning kan innebära och påföljden bör därför bestämmas till skyddstillsyn. Förevarande brott har begåtts före Stockholms TR:s dom d 28 nov 1983, varigenom H.B. ådömdes skyddstillsyn. Det är därför lämpligt att den i nämnda dom ådömda skyddstillsynen får omfatta även nu ifrågavarande brott. Då H.B. måste antas vara i behov av övervakning under längre tid bör, med tillämpning av 34 kap 6 § 2 st jämfört med 28 kap 9 § 2 st och samma kap 7 § 1 st 2 allt BrB, övervakningstiden förlängas.

För H.B:s återanpassning synes det erforderligt att han undergår går ytterligare nykterhetsvård och läkarvård, som tar sikte även på hans psykiska problem. Föreskrift om skyldighet för H.B. att underkasta sig sådan behandling bör därför meddelas.

Med hänsyn till H.B:s svåra ekonomiska situation bör skyddstillsynen inte förenas med bötesstraff.

Domslut

Domslut. Med ändring av HovR:ns domslut i fråga om påföljden förordnar HD, med tillämpning av 34 kap 1 § 1 st 1 BrB, att den H.B. genom Stockholms TR:s dom d 28 nov 1983 ådömda skyddstillsynen skall avse jämväl det brott för vilket han är förfallen till ansvar i förevarande mål.

H.B. skall underkasta sig den läkarvård och nykterhetsvård som skyddskonsulenten i samråd med läkare finner nödvändig.

H.B. skall stå under övervakning till utgången av år 1985.