NJA 1984 s. 435

Huddinge TR dömde d 7 dec 1983 senegalesiske medborgaren M.T., född 1940, för misshandel till fängelse en månad och förpliktade honom att betala skadestånd till målsäganden.

M.T. fullföljde genom advokaten G.F. såsom ombud talan i Svea HovR med yrkande att han måtte dömas för ringa misshandel till böter samt hemställde att Falk måtte förordnas som offentlig försvarare.

HovR:n (hovrättsråden Åström, Sederblad och Andersson, referent, samt adj led Rosenberg) meddelade d 27 jan 1984 i anledning av begäran om offentlig försvarare följande beslut: Enär M.T:s rätt synes kunna tillvaratagas utan biträde, lämnar HovR:n ansökningen utan bifall.

M.T. anförde besvär över beslutet och yrkade att HD måtte bifalla hans hemställan om offentlig försvarare.

Riksåklagaren avgav yttrande i målet.

Betänkande

HD (JustR:n Hesser, Erik Nyman, Vängby, referent, Ehrner och Magnusson) fattade följande slutliga beslut: Enligt 21 kap 3 a § 2 st RB som är tillämpligt i detta fall, skall offentlig försvarare förordnas

- om den misstänkte är i behov av försvarare med hänsyn till utredningen om brottet,

- om försvarare behövs med hänsyn till att det är tveksamt vilken påföljd som skall väljas och det finns anledning att döma till annan påföljd än böter eller villkorlig dom eller sådana påföljder i förening, eller

- om det i övrigt föreligger särskilda skäl med hänsyn till den misstänktes personliga förhållanden eller till vad målet rör.

M.T. har gjort gällande att han behöver offentlig försvarare med hänsyn till både utredningen om brottet och sina personliga förhållanden.

Riksåklagaren har i sitt yttrande framhållit att målet synes vara av relativt enkel beskaffenhet och att det inte heller föreligger några förhållanden som skulle kunna utgöra särskilda skäl för förordnande av offentlig försvarare.

Vad först angår utredningen om brottet framgår av handlingarna, att M.T. erkänt att han i samband med slagsmål med målsäganden utdelat några slag mot denne. Däremot har han förnekat att han åsamkat målsäganden de skador som anges i åberopat rättsintyg och att han på sätt åklagaren gjort gällande använt något tillhygge. Under förundersökningen och skriftväxlingen i TR:n angående skadeståndsfrågan har M.T. gjort gällande att målsäganden knuffat honom och kallat honom "djävla neger". Enligt TR:ns dom har M.T. bestritt ansvar på grund av att han handlat i självförsvar. I vadeinlagan till HovR:n har M.T. gjort gällande att den misshandel han gjort sig skyldig till föranletts av provokation från målsägandens sida och att gärningen med hänsyn härtill och till övriga omständigheter är att betrakta som ringa.

Beträffande M.T:s personliga förhållanden framgår att han är född i Senegal och har bristfällig skolutbildning. Han vistas i Sverige sedan 13 år och läste vid tiden för huvudförhandlingen i TR:n svenska inom arbetsmarknadsutbildningen. Enligt egna uppgifter hade han på grund av bristande kunskaper i svenska svårigheter att förstå vad som hände vid huvudförhandlingen i TR:n.

I förarbetena till 21 kap 3 a § RB (prop 1983/84:23 s 15 ff) sägs bl a att den som förnekar den gärning som han är misstänkt för kan ha behov av juridisk hjälp om målet innehåller komplicerade rätts- eller bevisfrågor eller om saken gäller omfattande eller på annat sätt svåröverskådliga sakförhållanden. I enklare mål bör emellertid den misstänkte normalt kunna föra sin talan själv, även om muntlig bevisning förekommer. Om försvarare inte medverkar, kan detta enligt propositionen kompenseras genom en mera aktiv processledning från domstolens sida.

Som exempel på enklare mål nämns i propositionen framför allt mål om brott med endast böter i straffskalan. Även om fängelse ifrågakommer kan försvararförordnande underlåtas, om de i paragrafen angivna förutsättningarna föreligger.

I propositionen behandlas också den situationen att den tilltalade i ett misshandelsmål erkänner att han har utdelat ett slag mot målsäganden men gör gällande att han har blivit provocerad. En sådan invändning kan, sägs det, medföra behov av biträde vid målsägandeförhöret. Å andra sidan framhålls i propositionen att invändningar av det slaget är så vanliga i misshandelsmål att det är mer eller mindre självklart för domstolen att se till att de blir uppmärksammade och ordentligt utredda. Skulle den tilltalade invända att han har handlat i nöd eller nödvärn, torde han enligt propositionen inte sällan ha behov av offentlig försvarare.

Som exempel på särskilda skäl för försvararförordnande med hänsyn till den misstänktes personliga förhållanden nämns i propositionen (s 18) att den misstänkte har svårt att själv klara sitt försvar på grund av mycket hög levnadsålder, psykisk eller allvarlig fysisk sjukdom, nedsatt syn eller hörsel eller annat allvarligt handikapp. Med anledning av ett motionsyrkande om att utlänningars särskilda svårigheter att ta till vara sin rätt speciellt skulle beaktas uttalade justitieutskottet (JuU 1983/84:7 s 11) att det oftare torde finnas skäl att förordna offentlig försvarare för den som står främmande inför svenska förhållanden och kanske inte heller förstår svenska än för den som inte har sådana speciella svårigheter. Samtidigt framhöll utskottet att många problem som har sin grund i språksvårigheter bör kunna avhjälpas genom anlitande av tolk.

I förevarande mål måste särskilt beaktas att M.T. till följd av sina otillräckliga språkkunskaper och sin bristfälliga utbildning kan ha svårigheter att ta tillvara sin rätt utan biträde av försvarare. I händelse av provokation kan påföljden vid mindre allvarlig misshandel ofta bli ej frihetsberövande. För att utreda om provokation föreligger kan det emellertid krävas mer ingående förhör med de inblandade. I M.T:s fall kan det med hänsyn till hans personliga förhållanden befaras att han får svårt att klargöra både sin egen inställning och vilka frågor som han vill ha ställda till målsäganden. Härtill kommer att ytterligare en person var inblandad händelseförloppet på sådant sätt att det eventuellt skulle kunna begäras ytterligare utredning.

De problem som kan uppkomma i målet är till stor del sådana att de inte kan avhjälpas genom anlitande av tolk. Inte heller torde frånvaron av försvarare i M.T:s fall kunna kompenseras genom en mera aktiv processledning från domstolens sida.

På grund av det anförda finner HD att omständigheterna i målet sammantagna är sådana att tillräckliga skäl föreligger att förordna offentlig försvarare för M.T..

Med ändring av HovR:ns beslut förordnar HD Falk till offentlig försvarare för M.T..