NJA 1984 s. 614
Resning. Gåvoskatt har uttagits på en såsom gåva betecknad överlåtelse av en fastighet från en arbetsgivare till en av denne grundad personalstiftelse enligt 27 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m m. Den till grund för beslutet liggande rättstillämpningen har ansetts uppenbart oriktig, och resning har beviljats.
HD
I en såsom gåvobrev betecknad handling överlät HSB Karlskoga ekonomisk förening d 20 dec 1979 fastigheten Funäsdalen 8:46 i Tännäs socken, Härjedalens kommun, till HSB:s i Karlskoga personalstiftelse. I gåvodeklaration, som inkom till LSt:n i Örebro län d 15 febr 1980, uppgav personalstiftelsen att den erhållit fastigheten som gåva och angav värdet härav till 290 000 kr. Genom beslut d 28 okt 1980 fastställde LSt:n gåvoskatten till 82 200 kr. Beslutet vann laga kraft.
I ansökan som inkom till HD d 29 mars 1984 hemställde personalstiftelsen om resning. Personalstiftelsen gjorde gällande att avsättningen till personalstiftelse inte utgjorde en sådan rättshandling för vilken gåvoskatt skall utgå och att LSt:ns beslut angående gåvoskatt uppenbart stred mot lag.
Kammarkollegiet anförde: LSt:n har fattat sitt beslut med ledning av innehållet i avgiven deklaration och i överensstämmelse med företett gåvobrev. Därest dessa handlingar är felaktiga kan möjligen rätt till återvinning föreligga. Däremot torde grund för resning inte förefinnas.
Ärendet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Östling, hemställde i betänkande att HD måtte fatta beslut enligt följande: Personalstiftelsen har som grund för resning anfört att LSt:ns beslut uppenbart strider mot lag och därjämte åberopat vissa omständigheter som inte tidigare förebragts.
Den rättstillämpning som ligger till grund för LSt:ns beslut kan - mot bakgrund av innehållet i gåvodeklarationen och övriga till LSt:n ingivna handlingar - inte anses uppenbart stridande mot lag.
Personalstiftelsen har inte gjort sannolikt att den inte vid LSt:n eller genom fullföljd från denna kunnat åberopa de i resningsansökningen angivna nya omständigheterna. Ej heller kan giltig ursäkt för underlåtenheten anses föreligga.
HD lämnar därför ansökningen utan bifall.
HD (JustR:n Mannerfelt, Sven Nyman, Broomé, referent, Gad och Lind) fattade följande slutliga beslut: I lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m m, den s k tryggandelagen, ges bestämmelser om bl a pensionsstiftelser och personalstiftelser. Med personalstiftelse avses enligt 27 § en av arbetsgivare grundad stiftelse med ändamål att främja sådan välfärd åt arbetstagare eller arbetstagares efterlevande som inte avser pension, avlöning eller annan förmån vilken arbetsgivaren är skyldig att utge till enskild arbetstagare.
Av de handlingar som ingavs till LSt:n i gåvoskatteärendet framgår - utöver vad ovan upptagits (de uppgifter som ovan inledningsvis lämnats i referatet; red:s anm) - följande. Personalstiftelsen bildades genom ett beslut d 11 sept 1979 av HSB-föreningen till förmån för föreningens anställda. Stiftelsens ändamål angavs i stadgarna i enlighet med definitionen i 27 § tryggandelagen med tillägg att det särskilt skulle ankomma på stiftelsen att tillhandahålla fritidsbostad för semestervistelser, semesterhem e d. Det antecknades att stiftelsen var grundad på ett av föreningen tillskjutet kapital på 290 000 kr. I stadgarna hänvisades under skilda bestämmelser till tryggandelagens föreskrifter. I den såsom gåvobrev betecknade överlåtelsehandlingen angavs att fastigheten i fråga var bebyggd med fritidshus.
Personalstiftelsen har till grund för sin resningsansökan anfört: Stiftelsen har antagit stadgar i enlighet med tryggandelagens bestämmelser. Överlåtelsen av fastigheten kom felaktigt att rubriceras som gåva. En avsättning till en personalstiftelse är emellertid inte någon benefik rättshandling och skall inte gåvobeskattas. LSt:ns beslut strider uppenbart mot lag.
Som personalstiftelsen har anfört borde fastighetsförvärvet rätteligen inte ha gåvobeskattats. Denna ståndpunkt kan inte stödas på någon uttrycklig lagbestämmelse. En förmögenhetsöverföring från en arbetsgivare till en personalstiftelse har emellertid i allmänhet inte gåvokaraktär i skatterättslig mening. I linje härmed ligger att rörelseidkares avsättningar till pensionsstiftelser för anställda i praxis inte har föranlett gåvobeskattning (se Bratt m fl, Skatt på arv och skatt på gåva, Laghandbok 1984 s 16:5). Det stämmer också väl med detta synsätt att arbetsgivaren enligt anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen, 2 a, vid inkomstbeskattningen som regel får göra driftskostnadsavdrag från bruttointäkten i sin rörelse för medel som har avsatts till personalstiftelse som avses i tryggandelagen. I belysning av det sagda måste det i allmänhet anses som en klart oriktig tillämpning av lagbestämmelserna om gåvoskatt att ta ut sådan skatt för egendom som en arbetsgivare har överfört till en av honom grundad personalstiftelse.
Som framgått har de för LSt:n i gåvoskatteärendet tillgängliga sakupplysningarna varit tillräckliga för en riktig bedömning av ärendet. Det har ålegat beskattningsmyndigheten att - oavsett hur fånget betecknats i överlåtelsehandlingen eller i gåvodeklarationen - självständigt pröva om skatteplikt förelåg.
På grund av det anförda beviljar HD resning i gåvoskatteärendet samt upphäver LSt:ns beslut d 28 okt 1980 om uttagande av gåvoskatt.