NJA 1984 s. 710

Domskäl

TR:n (ordf hovrättsassessorn Magnusson) anförde i dom d 15 mars 1983:

Domskäl. F.W. har erkänt gärningen.

Åklagaren har till utveckling av sin talan bl a anfört: Enligt konkursbouppteckningen var bristen i boet 91 746 kr, varav 86 746 kr skatteskulder. - Vid partiell skatte- och taxeringsrevision d 11 juni 1982 hos ett antal större bilfirmor har framkommit att F.W. under 1978 och 1979 inköpt 60-70 bilar per år från dessa. Hans sammanlagda bilinköp under de aktuella åren torde dock vara väsentligt större.

F.W. har uppgivit: Han har handlat med bilar sedan han var 15 år gammal. Under sextiotalet hade han inregistrerad bilfirma i Kalmar. Han avregistrerade firman 1970, eftersom affärerna gick så dåligt att det inte var lönsamt att hyra lokal för verksamheten. Han drev därefter bilförsäljningsverksamhet från sin bostad. Under åren 1978 och 1979 köpte han billiga bilar från större bilföretag. Det kan ha rört sig om 60-70 bilar per år. Han reparerade upp bilarna själv och sålde dem därefter. Han hade endast kontantförsäljning och förtjänsten kunde bli 300-1 000 kr per bil. Han tjänade således inga stora pengar. Inkomsterna räckte endast till mat och hyra åt honom och hans familj. Han har aldrig fört några böcker över verksamheten. Ej heller har han avgivit självdeklaration. Han har blivit skönstaxerad och påfördes för 1978 och 1979 skatt med 48 000 kr per år. Han har inte klagat på skönstaxeringarna eftersom han inte visste hur han skulle gå till väga. F.W. kände ej till att han var bokföringsskyldig. Han trodde ej heller att han var deklarationsskyldig, eftersom han ju ändå blev skönstaxerad. Han har inte haft någon medhjälpare i verksamheten.

TR:n gör följande bedömning.

F.W. måste ha insett möjligheten av att han var bokföringsskyldig. Omständigheterna är sådana att det kan hållas för säkert att även vissheten om att sådan skyldighet förelåg icke skulle ha förmått honom att fullgöra denna skyldighet. TR:n finner således styrkt att F.W. uppsåtligen åsidosatt honom åliggande bokföringsskyldighet under den av åklagaren angivna tiden. Till följd härav har ställningen och rörelsens gång icke kunnat bedömas. Åtalet för bokföringsbrott skall därför bifallas.

Brottet förskyller av hänsyn till allmän laglydnad ett fängelsestraff.

Domslut

Domslut. TR:n dömde F.W. enligt 11 kap 5 § BrB i dess lydelse före d 1 juli 1982 för bokföringsbrott till fängelse 1 mån.

Domskäl

Domskäl. I HD har F.W., utöver vad som antecknats i TR:ns dom, anfört bl a: Han har gått i skolan endast två år och har stora läs- och skrivsvårigheter; sålunda kan han inte begripa blanketter och bara med möda stava sig fram i en tidning. Han har därför haft svårt att förstå vilka skyldigheter som följde med hans verksamhet. Emellertid sparade han undan för undan lösa kvitton från rörelsen i en låda. I samband med en flyttning år 1978 kastade han bort kvitton för de senaste 15 åren. - I själva verket sålde F.W. under den tid åtalet avser bara 20-30 bilar om året; övriga bilar som han övertog måste skrotas. Han driver numera handel också med travhästar. Han anlitar en revisionsbyrå för bokföring och deklaration. Omsättningen för inkomståret 1983 utgjorde enligt hans självdeklaration ca 226 000 kr och nettoinkomsten omkring 48 000 kr.

Såsom TR:n och HovR:n funnit har F.W. - vilken måste antas ha varit medveten om sin bokföringsskyldighet - gjort sig skyldig till bokföringsbrott som inte är ringa.

När en näringsidkare, som i det aktuella fallet, helt åsidosatt sin bokföringsskyldighet, talar visserligen hänsyn till allmän laglydnad med styrka för fängelsepåföljd (jfr NJA 1983 s 205). För F.W:s del bör emellertid också beaktas följande. Även om rörelsen, som räckt till för att försörja F.W. och hans familj, varit större än F.W. velat medge, har den uppenbarligen haft en blygsam omfattning. Några anställda har inte funnits. Det kan inte antas att F.W:s underlåtenhet att föra böcker syftat till att undandra skatt eller annars utgjort ett led i planerad ekonomisk brottslighet; snarare synes den ha berott på en allmän oföretagsamhet och tafatthet i ekonomiska angelägenheter, i varje fall när dessa inte varit av helt okomplicerat slag. F.W. är vidare ostraffad och lever under ordnade förhållanden. Personundersökare och skyddskonsulent har förordat villkorlig dom.

Med hänsyn till det anförda får övervägande skäl anses tala för en icke frihetsberövande påföljd för F.W.. Han bör ådömas villkorlig dom i förening med ett bötesstraff.

Domslut

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom bestämmer HD påföljden för F.W. till villkorlig dom jämte 60 dagsböter å 25 kr.