NJA 1983 s. 205
Fråga om val av påföljd för bokföringsbrott.
Stockholms TR
Allmän åklagare yrkade vid Stockholms TR ansvar å B.E. och G.B. för bokföringsbrott enligt följande: B.E. och G.B. har som ansvariga styrelseledamöter och ställföreträdare i Electronic Mechanical and Chemical Engineering AB i Stockholm under tiden jan 1977-d 5 april 1979, då bolaget försattes i konkurs, uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosatt den bolaget åvilande bokföringsskyldigheten genom att inte föra dagbok och huvudbok samt ej heller upprätta årsbokslut till följd varav ställningen och rörelsens gång ej kunnat i huvudsak bedömas med ledning av bokföringen.
Domskäl
TR:n (nämnden) anförde i dom d 21 april 1982:
Domskäl. G.B. och B.E. har erkänt vad åklagaren lagt dem till last och anfört: År 1974 bildade de Electronic Mechanical and Chemical Engineering AB tillsammans med A.L. och T.S. Aktiekapitalet uppgick till 50 000 kr. Bolagets verksamhet omfattade produktion av styrenheter för processindustrin samt konstruktions- och utvecklingsarbete. Det senare avsåg bl a utveckling av ett system för mjölkservering ur storförpackning. Bolaget omsatte årligen ca 1 000 000 kr och hade 1977 åtta anställda. G.B. och B.E. hade en lön på 5 000 kr i månaden. Under åren 1975-1976 förde bolaget dagbok. För tiden därefter saknas varje form av bokföring. Verifikationerna samlades endast i pärmar i kronologisk ordning. Bolaget lämnade inte några självdeklarationer utan blev skönstaxerat för såväl direkt skatt som mervärdeskatt. 1976 och 1977 lämnade A.L. och T.S. bolaget och överlät sina aktier till G.B. och B.E. Bolaget hade alltsedan starten haft ekonomiska svårigheter bl a på grund av den då rådande lågkonjunkturen inom branschen. Skönstaxeringar och dyrbara utvecklingsprojekt var dock den direkta orsaken till bolagets obestånd. Kort före konkursen sålde bolaget två icke färdigställda utvecklingsprojekt för 400 000 kr, men dessa pengar förslog inte till att betala bolagets förfallna skulder och bolaget försattes kort tid därefter i konkurs.
Enligt en i målet åberopad konkursbouppteckning hade bolaget vid konkursutbrottet tillgångar på 14 142 kr 47 öre och skulder på 977 415 kr 40 öre.
G.B:s och B.E:s erkännanden stöds av övrig utredning och de skall dömas för bokföringsbrott, som ej är att anse som ringa brott.
Både G.B. och B.E. lever under välordnade sociala förhållanden. Då hinder ej möter av hänsyn till allmän laglydnad bör de ådömas villkorlig dom i kombination med ett bötesstraff.
Domslut
Domslut. TR:n dömde envar av B.E. och G.B. jämlikt 11 kap 5 § och 7 § 1 st BrB för bokföringsbrott till villkorlig dom jämte 100 dagsböter, varje dagsbot bestämd för B.E. till 25 kr och för G.B. till 35 kr.
TR:ns ordf, t f rådmannen Persélius, var skiljaktig och anförde: Lika med majoriteten finner jag att G.B. och B.E. skall dömas för bokföringsbrott, som ej är att anse som ringa brott.
Av utredningen framgår att bolaget hade åtta anställda och årligen omsatte ca 1 000 000 kr. För den tid som avses med åtalet saknar bolaget egentlig bokföring. Dagbok och huvudbok har inte förts. Årsbokslut har inte upprättats och några självdeklarationer har inte avlämnats. Med hänsyn härtill kan av hänsyn till allmän laglydnad annan påföljd än fängelse ej ifrågakomma.
Jag dömer sålunda envar av G.B. och B.E. till fängelse 1 mån.
Svea HovR
Åklagaren fullföljde talan i Svea HovR och yrkade att B.E. och G.B. måtte dömas till fängelse. Åklagaren inskränkte sin talan till att avse tiden fr o m d 25 febr 1977.
B.E. och G.B. bestred ändring.
HovR:n (hovrättsråden Hoff, Linder, referent, och Svanström samt nämndemännen Hjälm och Westerdahl) anförde i dom d 15 okt 1982:
Domskäl
Domskäl. I HovR:n har B.E. och G.B. hörts på nytt samt den vid TR:n förebragta skriftliga bevisningen upptagits.
Vid förhören i HovR:n har B.E. och G.B. lämnat uppgifter i enlighet med vad som finns redovisat i TR:ns dom. De har tillagt: När A.L. och T.S. lämnat bolaget skulle B.E. och G.B. ta hand om bokföringen. Denna var emellertid i oordning - det låg papper "i drivor" - och de var inte mäktiga uppgiften. De är båda tekniker och ingendera av dem är utbildad i bokföring. Den dagliga driften var också så betungande att det inte blev tillräckligt med tid över. Emellertid var de noga med att samla allt material och att föra de anställdas lönekort på ett riktigt sätt. De har numera bildat ett nytt aktiebolag i samma bransch. I det nya bolaget har de kontinuerligt biträde av revisor och det nya bolagets bokföring är i god ordning.
G.B. har tillagt att han fått gå i personlig konkurs på grund av borgensåtaganden han iklätt sig för ett A.L:s bolag.
HovR:n gör följande bedömning.
Envar av B.E. och G.B. har, såsom TR:n funnit, gjort sig skyldig till bokföringsbrott, som ej är att anse som ringa brott.
Med hänsyn till den inskränkning av åtalet som åklagaren gjort i HovR:n skall B.E. och G.B. inte fällas till ansvar såvitt avser tiden före d 25 febr 1977.
Visserligen talar flera omständigheter, redovisade i den skiljaktiga mening som avgetts av TR:ns ordförande, för att döma B.E. och G.B. till fängelse.
Vid påföljdsvalet är emellertid även följande att beakta: Under det första skedet av bolagets tillvaro har B.E. och G.B. vilka enligt vad de uppgivit saknar utbildning i bokföring, inte sysslat med den kamerala delen av verksamheten utan ägnat sig åt tekniska arbetsuppgifter. Sedan A.L. och T.S. lämnat bolaget har B.E. och G.B. nödgats ta över jämväl bokföringen. Anledning saknas att ifrågasätta deras uppgift att denna då befunnit sig i oordning. Väl måste den kritiken framställas mot dem att de inte sett till att de fått sakkunnig hjälp. Till deras förmån får dock noteras att de, enligt vad de vidare uppgivit, bevarat allt primärmaterial, som varit nödvändigt för bokföringen, och att de genom att föra lönekort sett till att bolaget uppfyllt sina förpliktelser gentemot sina arbetstagare.
Vid en samlad bedömning av vad sålunda förekommit finner HovR:n, ehuru hänsynen till den allmänna laglydnaden bör väga tungt i fråga om brott av nu förevarande art, att påföljden för B.E. och G.B. bör bestämmas på sätt TR:n gjort.
Domslut
Domslut. HovR:n ändrar TR:ns domslut endast på så sätt att B.E. och G.B. befrias från ansvar såvitt avser tiden före d 25 febr 1977.
HD
Riksåklagaren sökte revision och yrkade, att HD måtte bestämma påföljden för B.E. och G.B. till fängelse.
B.E. och G.B. bestred ändring.
Målet avgjordes efter huvudförhandling.
HD (JustR:n Gyllensvärd, Mannerfelt, referent, Nordenson och Vängby} beslöt följande dom:
Domskäl. Såsom domstolarna funnit har B.E. och G.B. vilka handhade ledningen inom bolaget, gjort sig skyldiga till bokföringsbrott som ej är ringa. Deras uppgifter visar att brottet begåtts uppsåtligen.
De närmare omständigheterna vid det brottsliga förfarandet framgår i det väsentliga av de tilltalades uppgifter sådana de redovisats i TR:ns och HovR:ns domar. Av vad de uppgivit i HD framgår att de gjort vissa ansatser att bringa ordning i "bokföringen" genom att begära hjälp av två bokföringskunniga personer men att dessa försök ej lett till nämnvärt resultat. Vidare har de uppgivit att de fört förteckningar över in- och utgående fakturor.
För påföljdsbedömningen är att särskilt framhålla följande. Sedan administrativt och kameralt mer kunniga medintressenter lämnat bolaget, har B.E. och G.B. ställts inför svårigheter, då de såsom tekniker själva inte kunde klara bokföringsåliggandet. Att de trots detta fortsatte rörelsen utan att för bokföringsbestyren tillförsäkra sig kunnig hjälp - frånsett nyss angivna försök - framstår som en oförsvarlig låt-gå- inställning, ledande till att omkring två års drift förekom utan egentliga räkenskaper. Oavsett att fråga var om ett företag av tämligen blygsamt format har genom B.E:s och G.B:s förfarande allvarligt åsidosatts de viktiga intressen som från såväl allmän som enskild synpunkt uppbär bokföringsplikten. Frånvaron av ordnad bokföring har särskilt varit av betydelse för de omfattande försummelser som legat bolaget till last i skatteavseende.
Även med beaktande av att B.E:s och G.B:s personliga förhållanden är sådana att från individualpreventiv synpunkt förutsättningar för icke frihetsberövande påföljder föreligger måste med hänsyn till det förut anförda av allmänpreventiva skäl fängelsepåföljd anses påkallad. Straffet bör bestämmas till fängelse 1 mån.
Domslut
Domslut. HD ändrar på det sätt HovR:ns domslut att påföljden för vardera av B.E. och G.B. bestäms till fängelse 1 mån, varvid anmärks att 11 kap 5 § och 7 § 1 st BrB tillämpas i den lydelse bestämmelserna hade intill d 1 juli 1982.
JustR Höglund var av skiljaktig mening och fastställde HovR:ns dom.