NJA 1984 s. 75

För uttagande av vissa fordringar hos S.K. utmätte kronofogdemyndigheten i Växjö genom beslut d 8 dec 1982 samt d 28 febr och d 18 april 1983 fastigheten Öjaby Persgård 6:242 i Växjö kommun. Sedan I.A. besvärat sig över besluten under åberopande att hon ägde bättre rätt till hälften av fastigheten, beslöt Göta HovR d 14 juli 1983 att lämna besvären utan bifall. I.A. anförde besvär men HD fann genom beslut d 17 aug 1983 ej skäl att meddela prövningstillstånd.

Sedan I.A. i nov 1983 begärt rättelse hos kronofogdemyndigheten av utmätningarna, avslog kronofogdemyndigheten i beslut d 15 dec 1983 hennes begäran.

I ansökan som inkom till HD d 21 dec 1983 anhöll I.A. om resning beträffande beslutet d 15 dec 1983 under påstående att beslutet uppenbart stred mot lag. Enligt I.A. borde kronofogdemyndigheten ha upphävt utmätningen beträffande hälften av fastigheten eftersom det genom en lagakraftvunnen dom av Växjö TR d 28 okt 1983 fastställts att hon ägde bättre rätt till hälften och hon även beviljats lagfart i enlighet härmed.

Föredraganden, RevSekr Junestad, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: Enär kronofogdemyndighetens beslut d 15 dec 1983 ej är av beskaffenhet att kunna bli föremål för resning, avvisar HD I.A:s ansökan.

HD (JustR:n Hesser, Sven Nyman, Vängby, Gregow och Magnusson, referent) fattade följande slutliga beslut: Bestämmelser om rättelse av utmätningsbeslut finns i 4 kap 33-35 §§ UB. Av intresse är i detta sammanhang 33 § 1 st, där det sägs att en utmätning skall hävas, om det genom rättegång eller på annat sätt blir utrett att den utmätta egendomen tillhörde tredje man. Enligt 18 kap 5 § 1 st UB får talan inte föras mot beslut varigenom en begäran om rättelse har lämnats utan bifall.

Det framgår av 18 kap 20 § 1 st UB att bestämmelserna om bl a resning i 58 kap RB skall tillämpas i fråga om kronofogdemyndighetens beslut i utsökningsmål. Huruvida detta gäller även beslut om avslag på begäran om rättelse sägs det ingenting om i balken, och frågan har heller inte kommenterats i förarbetena.

Förbudet att föra talan mot kronofogdemyndighets beslut att lämna begäran om rättelse av utmätning utan bifall har sin grund i möjligheten att föra talan mot själva utmätningsbeslutet. Den som utan framgång begärt rättelse hos kronofogdemyndigheten har ansetts tillräckligt tillgodosedd med nämnda möjlighet och det har ansetts att beslut att ej bifalla begäran om rättelse förlorat sin betydelse när utmäningsbeslutet överklagas. (Se prop 1980/81:8 s 856 och 858.)

Av samma skäl bör beslut att lämna begäran om rättelse utan bifall i princip inte kunna bli föremål för resning; resning står till buds beträffande lagakraftvunnet utmätningsbeslut. Undantagsvis kan dock resning i fråga om beslut att inte bifalla begäran om rättelse tänkas vara av självständig betydelse vid sidan av nämnda möjlighet. Om sådant fall är dock inte fråga i förevarande ärende.

På grund av det anförda lämnar HD ansökningen utan bifall.