NJA 1984 s. 787

Fråga, i mål om ansvar för rattfylleri, angående förordnande av offentlig försvarare med hänsyn till valet av påföljd.

(Jfr 1984 s 435)

Gotlands TR dömde d 3 maj 1984 R.K., född 1965, för rattfylleri till villkorlig dom jämte 80 dagsböter. I domskälen anförde TR:n bl a: Brott av förevarande art förskyller normalt fängelse. R.K. är emellertid endast 19 år. Körningen har också ägt rum nattetid och på plats där ingen trafik förekommit. R.K. har endast avsett föra bilen knappt 400 m. R.K. har också givit ett omoget intryck samt berättat att han vid påfrestningar lätt får nervösa besvär. - Med beaktande av R.K:s ålder, hans omogenhet och nervösa besvär samt den omständigheten att körningen avsett endast en kort sträcka och ägt rum vid en tidpunkt då trafiken varit obetydlig finner TR:n att hänsyn till allmän laglydnad inte kräver fängelsestraff.

Svea HovR

Åklagaren fullföljde talan i Svea HovR med yrkande att påföljden måtte bestämmas till fängelse.

R.K. bestred ändringsyrkandet och hemställde att advokaten I.D. skulle förordnas som offentlig försvarare för honom.

HovR:n (hovrättslagmannen Lunning, hovrättsrådet Å Holmberg och adj led Blomstrand, referent) lämnade i beslut d 2 aug 1984 ansökningen om offentlig försvarare utan bifall.

HD

R.K. anförde besvär och yrkade bifall till sin hemställan om offentlig försvarare.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Kjellkvist, hemställde i betänkande om följande beslut: Enligt 21 kap 3 a § 2 st RB skall offentlig försvarare förordnas

1. om den misstänkte är i behov av försvarare med hänsyn till utredningen om brottet,

2.

om försvarare behövs med hänsyn till att det är tveksamt vilken påföljd som skall väljas och det finns anledning att döma till annan påföljd än böter eller villkorlig dom eller sådana påföljder i förening, eller

3.

om det i övrigt föreligger särskilda skäl med hänsyn till den misstänktes personliga förhållanden eller till vad målet rör.

R.K. har till stöd för sitt yrkande om offentlig försvarare anfört, att valet av påföljd står mellan villkorlig dom och en frihetsberövande påföljd. Han anser sig inte kunna föra sin talan själv på det sätt som är förmånligast för honom och rätt belyser hans situation.

Enligt TR:ns dom har R.K., som är 19 år gammal, givit ett omoget intryck för sin ålder samt har han själv berättat att han vid påfrestningar lätt får nervösa besvär. Han har i sin besvärsinlaga till HD därutöver uppgivit att han under skoltiden fått hjälp för sina nervösa besvär av skolans kurator. I vadeinlagan till HovR:n har emellertid åklagaren inte kunnat vitsorda att R.K. givit ett omoget intryck och vidare ansett att R.K. inte uttalat annat än en naturlig oro inför en obehaglig påföljd. Nervösa besvär har, enligt åklagaren, inte på annat sätt dokumenterats i målet.

I förarbetena till 21 kap 3 a § RB (prop 1983/84:23 s 17) sägs bl a, att i mål där det är tveksamt vilken påföljd som skall väljas krävs ofta att den tilltalade biträds av en försvarare för att man skall vara säker på att de relevanta omständigheterna kommer fram.

I R.K:s fall kan det befaras, att han får svårt att redogöra för och klargöra omständigheter rörande sina personliga förhållanden, som kan vara av avgörande betydelse vid påföljdsvalet. På grund härav finner HD att det föreligger skäl att förordna offentlig försvarare för R.K..

Med ändring av HovR:ns beslut förordnar HD I.D. till offentlig försvarare för R.K..

HD (JustR:n Mannerfelt, Knutsson, Persson, referent, Bengtsson och Freyschuss) fattade följande slutliga beslut: R.K. har till stöd för sitt yrkande om förordnande av offentlig försvarare anfört, att valet av påföljd står mellan villkorlig dom och frihetsberövande påföljd och att han inte ensam kan klara rättegången i HovR:n på det sätt som är förmånligast för honom och rätt belyser hans situation.

Det stadgande som aktualiseras genom R.K:s yrkande är 21 kap 3 a § 2 st 2 RB. Där föreskrivs att offentlig försvarare skall förordnas, om försvarare behövs med hänsyn till att det är tveksamt vilken påföljd som skall väljas och det finns anledning att döma till annan påföljd än böter eller villkorlig dom eller sådana påföljder i förening.

Beträffande innebörden av denna föreskrift sägs i förarbetena (prop 1983/84:23 s 17) bl a, att det i mål, där det är tveksamt vilken påföljd som skall väljas, ofta krävs att den tilltalade biträds av en försvarare för att man skall vara säker på att de relevanta omständigheterna kommer fram samt att detta kan vara fallet även i mål som i övrigt är enkla. Föreligger inte någon egentlig tveksamhet vid påföljdsvalet - anförs det vidare - bör offentlig försvarare inte förordnas såvida det inte behövs av andra skäl. I propositionen behandlar departementschefen i anslutning härtill bl a frågan om offentlig försvarare i mål om rattfylleri och anför i den delen: "Det finns numera en klar tendens hos domstolarna att förordna offentlig försvarare i mål om ratffylleri. Detta torde sammanhänga med att alternativa påföljder - främst skyddstillsyn - vid sådana brott numera kommer i fråga oftare än förr. Mot att försvarare förordnas i fall där det föreligger skäl för en sådan alternativ påföljd finns inte något att invända. Jag vill emellertid understryka att offentlig försvarare i rattfyllerimål inte bör förordnas enbart av den anledningen att det kan bli fråga om en frihetsberövande påföljd."

Redan det förhållandet att, såsom i förevarande fall, en TR utdömt icke frihetsberövande påföljd för ett rattfylleribrott och åklagaren fullföljer talan med yrkande om fängelsestraff är i allmänhet ägnat att göra påföljdsvalet så tveksamt att den tilltalade behöver biträde av en försvarare; i särskild grad gäller detta, när som här den tilltalade är endast 19 år gammal. Omständigheterna i detta mål ger inte anledning till avsteg från den angivna huvudregeln.

På grund av det anförda måste det anses föreligga tillräckliga skäl att förordna offentlig försvarare för R.K..

Med ändring av HovR:ns beslut förordnar HD I.D. till offentlig försvarare för R.K..