NJA 1984 s. 795

Domskäl

TR:n (lagmannen Ahnlund, rådmannen Ljungkvist och tingsfiskalen von Arnold) meddelade dom d 17 nov 1980.

TR:n fann att entreprenadkontraktets bestämmelser om skyldighet för beställaren att svara för räntor belöpande på tiden efter tillträdesdagen måste anses omfatta jämväl de i målet tvistiga räntekostnaderna, dvs räntan på skillnaden mellan det preliminära och det slutligt fastställda priset, främst indextillägg. Vad beträffar frågan om bolaget, såsom S.O.G. i andra hand hävdat, framställt sina krav för sent och därigenom gått förlustigt rätten till ersättning för räntekostnaderna i fråga anförde TR:n (lagmannen Ahnlund och tingsfiskalen von Arnold) i domskälen följande.

Entreprenadkontraktet innehåller hänvisning till husbyggnadsavtalet, som i sin tur upptar "Teknologföreningens allmänna bestämmelser AB" som en till avtalet hörande handling. Oaktat entreprenadkontraktet icke direkt hänvisar till de allmänna bestämmelserna, måste dessa enligt TR:ns bedömande anses utgöra en del av entreprenadavtalet. Utredningen ger icke anledning till annan bedömning än att med AB avses av Svenska Teknologföreningen 1972 utarbetade Allmänna bestämmelser för byggnads-, anläggnings- och installationsentreprenader, benämnda AB 72.

I målet har icke anförts några bärande skäl för att preskriptionsbestämmelsen i 6 kap 12 § AB 72 icke skulle vara tillämplig i förevarande fall. Enligt nämnda bestämmelse skall entreprenören inom åtta månader efter entreprenadtidens utgång till beställaren översända faktura upptagande samtliga återstående fordringar avseende entreprenaden. I bestämmelsen föreskrivs fortsättningsvis, att senare framställt krav icke medför rätt till ersättning, om icke entreprenören inom nämnda tid anmält att till beloppet då okänd fordran kan föranleda ytterligare krav eller kan visa att kravet grundas på fordran, som då var för honom okänd.

TR:n finner till en början, att entreprenad tidens utgång i förevarande fall måste anses sammanfalla med tiden för S.O.G:s tillträde av fastigheten d 13 maj 1977. Tidsfristen har alltså vid fakturans översändande i början av juli 1978 löpt ut.

Preskriptionsbestämmelsens syfte är att uppställa en tidsgräns för entreprenadens slutreglering, efter vilken beställaren icke skall behöva räkna med krav från entreprenören. Denne är i princip skyldig att framställa alla sina krav på grund av entreprenaden före tidsfristens utgång. Om entreprenören räknar med att rikta krav mot beställaren grundat på fordringar, vars belopp vid fristens utgång icke kan anges, är han skyldig att dessförinnan anmäla detta till beställaren. Bestämmelsen i fråga måste anses vara av tvingande natur.

För bolaget måste det ha stått klart, att lånemyndighetens beslut skulle komma att innebära, att bolaget skulle bli berättigat till ytterligare ersättning utöver det preliminära priset på grund av indextillägg och tillägg för extraarbeten m m med därav följande rätt till ränta å tillkommande belopp. Det har ålegat bolaget att före tidsfristens utgång anmäla till S.O.G. att krav på grund av dessa till beloppet okända fordringar skulle komma att senare framställas mot honom. Att S.O.G. måste ha varit medveten om att lånemyndighetens beslut om fastställande av den definitiva produktionskostnaden för byggnaden kunde komma att föreligga först efter åttamånadersfristens utgång och att bolaget icke kunde slutligt beräkna entreprenadkostnaderna förrän sagda beslut förelåg, har icke fritagit bolaget från skyldighet att fullgöra sin anmälan. Ej heller kan den omständigheten att S.O.G. erlagt kapitalbeloppet av den tillkommande fordringen, oaktat kravet härpå framställts efter tidsfristens utgång, tillmätas någon betydelse för bedömningen.

På grund av vad sålunda upptagits och då avtalsvillkoret i fråga icke kan anses oskäligt för bolaget enligt 36 § avtalslagen, finner TR:n bolaget icke vara berättigat till ersättning för det tvistiga räntebeloppet. Käromålet skall alltså ogillas.

Domslut

Domslut. Käromålet ogillas.

Rådmannen Ljungkvist var skiljaktig i frågan om bolaget framställt sina krav för sent och därigenom gått förlustigt rätten till ersättning för räntekostnaderna. Han gjorde i den delen följande bedömning.

Enligt preskriptionsbestämmelsen i 6 kap 12 § AB 72 skall entreprenören inom åtta månader efter entreprenadtidens utgång till beställaren översända faktura avseende samtliga återstående fordringar avseende entreprenaden. Senare framställt krav medför icke rätt till ersättning, om icke entreprenören inom nämnda tid anmält att till beloppet då okänd fordran kan föranleda ytterligare krav eller kan visa att kravet grundas på fordran, som då var för honom okänd.

Jag är ense med majoriteten att entreprenadtidens utgång i förevarande fall måste anses sammanfalla med tiden för S.O.G:s tillträde av fastigheten eller d 13 maj 1977. Vid fakturans översändande i början av juli 1978 hade således den i 6 kap 12 § AB 72 angivna tidsfristen löpt ut och någon skyldighet för beställarna att betala indexkostnad m m har ej förelegat enligt den av majoriteten intagna ståndpunkten.

Mot denna ståndpunkt talar främst följande omständigheter.

Av entreprenadkontraktet har klart framgått, att det avtalade priset var preliminärt och att det slutligt fastställda priset, inklusive indextillägg, kunde föranleda större egen insats. Fråga har icke varit om ytterligare krav utöver redan överenskommet pris.

S.O.G. liksom övriga beställare måste ha varit på det klara med att de hade att emotse slutfaktura så snart lånemyndighetens beslut förelåg.

Till undvikande av rättsförlust för part är särskild försiktighet påkallad vid tolkningen och tillämpningen av en preskriptionsbestämmelse av ifrågavarande slag.

Den av S.O.G. åberopade preskriptionsbestämmelsen är icke anpassad till och kan rimligtvis ej heller ha varit avsedd för ett fall som det aktuella, vilket bl a framgår av att bestämmelsen i fråga uteslutits i de nya regler för grupphusbebyggelse med statliga lån, som genom överenskommelse mellan berörda intressegrupper införts i ABS 80 (* Allmänna bestämmelser för småhusentreprenader, där enskild konsument är köpare. *) S.O.G. har också, liksom samtliga övriga husköpare, utan invändning erlagt såväl indextillägg som ersättning för tilläggsarbeten.

Slutfaktura har icke kunnat utfärdas förrän lånemyndighetens beslut meddelats. Sådant beslut har ostridigt icke förelegat vid åttamånadersfristens utgång. Tidpunkten för lånemyndighetens beslut ligger helt utanför entreprenörens kontroll. Det har således för bolaget varit omöjligt, att inom åttamånadersfristen till S.O.G. översända faktura upptagande samtliga återstående fordringar avseende entreprenaden.

Avgörande för tillämpningen av preskriptionsbestämmelsen blir då om bolaget i förevarande fall kan anses ha varit skyldigt att för beställaren särskilt anmäla att ifrågavarande fordran, inklusive ränta, kunde föranleda ytterligare krav, något som inte kunnat ske annat än genom en allmänt hållen upplysning.

Även om det för bolaget måste ha framstått som högst sannolikt att lånemyndighetens beslut skulle komma att innebära, att bolaget blev berättigat till ytterligare ersättning utöver det preliminära priset får denna fordran på grund av sin speciella natur och omständigheterna i övrigt vid bedömningen anses jämställd med en för bolaget okänd fordran fram till dess lånemyndighetens beslut meddelats.

På grund av vad ovan anförts finner jag att det icke kan anses ha ålegat bolaget att till S.O.G. särskilt anmäla den fordran å indexkostnad m m som var beroende av lånemyndighetens kommande beslut och som S.O.G. hade att räkna med på grund av entreprenadkontraktets bestämmelser och avtalsförhållandets natur i övrigt. Anledning saknas till annan bedömning beträffande den å kapital beloppen löpande räntan, som enligt vad tidigare anförts omfattas av entreprenadkontraktets räntebestämmelser.

S.O.G. har till alla delar godtagit bolagets beräkning av fordringen och den upplupna räntan.

Käromålet skall alltså bifallas.

Domskäl

Domskäl. Bolaget har till grund för sin talan i HovR:n åberopat samma omständigheter som vid TR:n och har därvid till utveckling av sin talan anfört bl a följande: Enligt begreppsbestämningarna i AB 72 slutar entreprenadtiden när garantitiden börjar och enligt AB 72 kap 4 § 7 börjar garantitiden att löpa när entreprenaden godkänts vid slutbesiktning. Av § 10 punkt 1 i entreprenadkontraktet framgår, att garanti tiden skall räknas från "godkänd slutbesiktning". Eftersom S.O.G. utan erinran har betalat huvudfordringen, har preskriptionsavbrott ägt rum. Vid sådant förhållande kan bolagets aktuella fordran inte vara preskriberad. - Till stöd för att AB 72 kap 6 § 12 utgör ett oskäligt avtalsvillkor och därför skall jämkas enligt 36 § avtalslagen åberopas följande omständigheter. Hänvisningen till AB 72 är oklar. Beställarsidan har tillhandahållit och utarbetat entreprenadkontraktet. Reglerna i AB 72 kap 6 § 12 är ej avsedda för en situation sådan som den nu aktuella. Motsvarighet till AB 72 kap 6 § 12 saknas i ABS 80. Samtliga beställare har utan reservation erlagt betalning för huvudfordringen. Bestämmelsen i AB 72 kap 6 § 12 kan ej tillämpas på skilda sätt för huvud- och räntefordran. De statliga lånen jämte därmed förknippade regler har tillkommit i beställarens intresse. Bolaget har saknat möjlighet att bedöma eller påverka myndigheternas handläggning av ärendet. Beställarna har inte vid avtalsslutet fäst bolagets uppmärksamhet på att dess rätt till betalning utöver preliminärt pris var beroende av att bolaget iakttog vissa formella bestämmelser. Den enskilda beställarens kostnad uppgår, med hänsyn tagen till en marginalskatt på ca 60 %, till omkring 1 200 kr. Bolagets jämförbara kostnad för hela gruppen av beställare belöper sig till omkring 100 000 kr.

S.O.G. har som grund för sin talan i HovR:n anfört i huvudsak följande: Han anser i likhet med TR:n, att AB 72 är en del av entreprenadkontraktet mellan parterna, vilket tydligt framgår av § 1 i kontraktet. Att parterna ej använt det sedvanliga formuläret vid upprättandet av kontraktet saknar all betydelse för bedömning av den aktuella frågan. Någon tvekan om att hänvisningen i entreprenadkontraktet innebär att AB 72 skall gälla finns inte. S.O.G. bestrider vidare att entreprenadkontraktets bestämmelser om pris och betalning skulle strida mot de formella preskriptions- och underrättelsebestämmelserna i AB 72 6 kap 12 §. Inte heller kan den omständigheten att S.O.G. betalat indextillägget innebära att preskriptionsbestämmelsen skulle träda ur kraft. Han anser det klart, att åttamånaderstiden skall räknas från entreprenad tidens utgång, som i tiden sammanfaller med S.O.G:s tillträde av fastigheten, nämligen d 13 maj 1977. Bolaget har slutligen ej förebragt någon omständighet som kan ge stöd för påståendet att aktuellt avtalsvillkor skulle vara oskäligt enligt 36 § avtalslagen.

HovR:ns bedömning.

HovR:n har att pröva om bolagets räntekrav framställts för sent och - om så skulle anses vara fallet - huruvida grund för jämkning enligt 36 § avtalslagen av avtalsvillkoret i AB 72 kap 6 § 12 kan anses föreligga.

Vad gäller frågan om räntekravet framställts för sent ansluter sig HovR:n till vad TR:n anfört, dock att HovR:n finner att entreprenadtidens utgång får anses sammanfalla med garantitidens början, dvs d 27 okt 1977 då slutbesiktning skett. Även med denna utgångspunkt har kravet mot S.O.G. framställts för sent.

Lika med TR:n finner HovR:n, att avtalsvillkoret i fråga inte kan anses vara oskäligt för bolaget, varför grund för jämkning av villkoret enligt 36 § avtalslagen ej föreligger.

Bolagets talan skall på grund av det anförda, såsom TR:n funnit, ogillas.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

Bolaget sökte revision och yrkade bifall till sin vid TR:n förda talan.

S.O.G. bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Domskäl

Domskäl. Genom husbyggnadsavtalet mellan Sala kommun och bolaget förband sig bolaget att uppföra 35 småhus, däribland det i målet aktuella, enligt förutsättningar som närmare framgick av avtalet. Småhusen skulle uppföras för av kommunen anvisade köpare. I texten sägs att till avtalet hör bl a "Teknologföreningens allmänna bestämmelser AB" - varmed måste ha åsyftats AB 72 - och entreprenadkontraktformulär för husköpare. Ett sådant formulär användes för entreprenadkontraktet mellan bolaget och S.O.G.. I kontraktets § 1, som behandlar bl a förhållandet mellan husbyggnadsavtalet och den enskilda entreprenaden, anges att arbetet skall utföras "enligt det avtal mellan entreprenören och kommunen, som ligger till grund för byggenskapen".

Entreprenadkontraktet ger sålunda endast en indirekt hänvisning till AB 72. Särskilt med hänsyn till att bolaget självt slutit det för entreprenaden grundläggande avtal vartill kontraktet hänvisar måste emellertid S.O.G. anses berättigad att åberopa den i AB 72 ingående preskriptionsbestämmelsen mot bolaget.

Av entreprenadkontraktet framgår inte med någon klarhet att bolaget har rätt till ränta i omtvistat hänseende. Preskriptionsbestämmelsen får främst med beaktande härav anses tillämplig på bolagets krav på denna ränta. Såsom HovR:n anfört har kravet framställts för sent. Skäl saknas att jämka bestämmelsen på grund av 36 § avtalslagen. Bolagets talan skall alltså lämnas utan bifall.

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.