NJA 1984 s. 816

Domskäl

TR:n (lagmannen Hillerudh, samt rådmännen Nordström och Flink) anförde i dom d 12 juni 1981 i huvudsak följande, såvitt har direkt avseende på bedömningen av konkursboets talan om återgång av avtalet om underhållsbidrag och återbetalning till konkursboet av enligt avtalet verkställda betalningar: Sakframställning. Konkursboet har uppgett. - - - Den 3 sept 1975 delgavs B.S. L.L:s stämningsansökan om äktenskapsskillnad där hon yrkade underhållsbidrag med 5 000 kr per månad. Denna ansökan medgav B.S.. Hans ekonomi var prekär. I pension uppbar han 7 921 kr i månaden. Den 20 okt samma år försattes han i konkurs. I konkursen uppgick underskottet till ung 24 milj kr. Stockholms TR hade vidare d 18 juli 1975 förpliktat honom att betala skadestånd - - - med ung 21 milj kr.

Konkursboet har angett grunderna för sin talan enligt följande. - - -

3. Avtal om underhållsbidrag

Genom avtalet om underhållsbidrag har B.S. på ett otillbörligt sätt undandragit tillgångar för borgenärer vid en tidpunkt då han var på obestånd. L.L. kände till eller borde ha känt till hans insolvens och det otillbörliga i förfarandet som bestod i att L.L. gynnades. Hon gynnades vid en tidpunkt när B.S. hade skulder på i vart fall 24 milj kr. Avtalet är därför återvinningsbart enligt 30 § KL i dess lydelse efter d 1 juli 1975. I andra hand har konkursboet anfört att avtalet är uppenbart oskäligt och skall därför jämlikt 36 § avtalslagen jämkas om återvinning inte kan ske.

L.L. har uppgett. - - - När L.L. och B.S. ingick avtalet om underhållsbidrag räknade B.S. med att han i framtiden skulle ha betydande inkomster. Av den anledningen gick han med på att betala ett underhållsbidrag på 5 000 kr i månaden. Det belopp om 70 000 kr som konkursboet yrkar återvinning av har betalats ut till L.L. under den tid som konkursboet påstår.

L.L. har angett följande som invändningar mot de grunder som konkursboet anfört för sin talan. - - - Vad gäller avtalet om underhållsbidrag skall 30 § KL i dess nuvarande lydelse tillämpas. Utbetalningarna har emellertid skett genom införsel i B.S:s pension. Eftersom det finns en giltig dom på underhållsbidrag kan L.L. få införsel avseende underhållsbidraget. Belopp som betalts genom införsel kan inte återvinnas. Avtalslagens bestämmelser om jämkning av avtal kan konkursboet inte åberopa eftersom avtalet ingåtts mellan makarna S. En jämkning enligt avtalslagen kan ej heller komma i fråga rörande belopp som betalats.

L.L. har yrkat att TR:n, för den händelse L.L. förpliktas att återbära något belopp och ränta därå till konkursboet, beslutar att hennes betalningsskyldighet jämkas till noll kr. Som stöd för yrkandet har åberopats bestämmelserna i 40 § KL i dess nuvarande lydelse. Det föreligger synnerliga skäl för jämkning med hänsyn till omständigheterna och L.L:s relativt höga ålder. - - -

TR:ns bedömning. Genom lagen (1975:244) om ändring i KL (1921:225) gjordes omfattande ändringar i lagens 2 kap som behandlar bl a återvinning till konkursbo. - - - Tillämpliga bestämmelser för konkursboets talan såvitt avser underhållsbidraget återfinns i den lydelse lagen har efter d 1 juli 1975. - - -

TR:n tar slutligen upp frågan, om det avtal som B.S. ingått med L.L. om underhållsbidrag till henne efter äktenskapsskillnad skall gå åter. Detta avtal har ingåtts sedan tidigare nämnda ändringar i konkurslagen trätt i kraft. Den nuvarande lydelsen av 2 kap KL skall därför tillämpas. 30 § i lagen i dess nuvarande lydelse har trätt i stället för den tidigare 34 §. Konkursansökan gavs in dagen efter det Södra Roslags TR dömt till äktenskapsskillnad mellan makarna S. Stockholms TR dömde B.S. d 18 juli 1975 varigenom B.S. bl a förpliktades att i skadestånd - - - betala drygt 21 milj kr. Även om den domen inte vunnit laga kraft vid tidpunkten för domen på äktenskapsskillnad är det åtskilliga andra omständigheter i målet som tillsammans med styrka visar att B.S. när han ingick avtalet om underhållsbidrag var insolvent och själv kände till det. Det får vidare anses vara uppenbart att L.L. i sept 1975 kände till att B.S. var insolvent. Genom avtalet undandrogs borgenärer egendom under det att L.L. gynnades. Med hänsyn till omständigheterna anser TR:n det uppenbart att det sätt varpå L.L. gynnats är att beteckna som otillbörligt och att L.L. kände till de omständigheter som gjorde B.S:s rättshandling otillbörlig. Den rättshandling varigenom B.S. ingick ifrågavarande avtal är alltså en sådan otillbörlig rättshandling som med tillämpning av 30 § KL skall gå åter. Konkursboets talan avseende återgång av avtalet om underhållsbidraget skall därför i och för sig bifallas.

Konkursboets talan innefattar även ett yrkande om att det belopp om 70 000 kr som L.L. erhållit i underhållsbidrag to m d 31 dec 1976 skall utges till konkursboet jämte ränta. Det är i målet ostridigt att ifrågavarande belopp uppburits av L.L. men att hon gjort det p g a införsel i B.S:s pension. Fråga uppkommer i anledning av invändning från L.L. om beloppet kan återvinnas enär det uppburits genom införsel.

Betalning av underhållsbidrag kan i vissa fall återvinnas till konkursboet enligt 28 § KL. Bl a uppställs som en förutsättning att den underhållsberättigade gynnats på ett otillbörligt sätt. I förevarande fall har L.L. i och för sig gynnats på ett otillbörligt sätt. Hon har emellertid inte uppburit bidragen efter betalning från B.S.. För att återvinning skall kunna ske av det omstämda beloppet måste det finnas ett direkt stöd för återvinning i KL genom en uttrycklig bestämmelse eller genom att 30 § KL kan tillämpas. Stadgandena i sistnämnda paragraf förutsätter för att tillämpas ett förfarande från gäldenärens sida. B.S. har visserligen ingått ett avtal om att ge ut underhållsbidrag men bidraget har inte genom något förfarande från B.S:s sida betalats till L.L.. Det finns vidare inte något direkt stöd i KL för boets talan att återvinna bidraget som betalts genom införsel. 1975 års ändringar i 2 kap KL gjordes efter förslag av lagberedningen. Enligt propositionen med förslag till ändringarna har lagberedningen anfört: "Lika litet som enligt gällande rätt skall betalning som vunnits genom införsel kunna återvinnas enligt beredningens förslag". (Prop 1975:6 s 235). Departementschefen som fört in ovanstående uttalande i propositionen har inte kommenterat den. Han får därför i lagstiftningsärendet antas ha delat lagberedningens uppfattning.

TR:n finner i anledning av vad som nu angetts att konkursboets talan beträffande återvinning av det omstämda beloppet som L.L. uppburit efter införsel inte kan bifallas.

Domslut

Domslut. Det avtal som ingåtts av B.S. och L.L. varigenom B.S. åtagit sig att betala underhållsbidrag med 5 000 kr i månaden till L.L. sedan Södra Roslags TR dömt till äktenskapsskillnad mellan B.S. och L.L. skall gå åter.

Konkursboets talan i övrigt lämnas utan bifall.

Domskäl

Domskäl. HovR:n har att pröva endast frågan om den rättsföljd som kan vara förbunden med TR:ns förklaring att avtalet om underhållsbidrag skall gå åter. Bestämmelser härom återfinns i 39 § KL där i huvudsak stadgas att vid återvinning egendom som gäldenären utgivit skall återbäras till konkursboet. De belopp boet yrkat återfå har emellertid L.L. uppburit genom införsel i B.S:s pension. Som framgår av TR:ns domskäl har i förarbetena till 1975 års ändringar i 2 kap KL uttalats att - i överensstämmelse med vad som även tidigare ansetts gälla - betalning som vunnits genom införsel ej skall kunna återvinnas. Visserligen har därefter i doktrinen hävdats att återvinning bör kunna komma i fråga med tillämpning av 30 § KL, om införsel arrangerats för att gynna viss borgenär (Walin, Materiell konkursrätt s 167; jfr s 106 ff och 125 f). Goda rättspolitiska skäl må kunna anföras för denna uppfattning och HovR:n finner för sin del ej att ordalydelsen i lagrummet reser avgörande hinder mot dylik tillämpning av detsamma. Emellertid talar lagförarbetena, i relevanta delar berörda av TR:n, bestämt däremot. Följaktligen delar HovR:n TR:ns mening att L.L. ej är skyldig att till konkursboet återbära vad hon uppburit. TR:ns dom skall stå fast.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom, såvitt därigenom konkursboets yrkande om förpliktande för L.L. att till konkursboet utge 70 000 kr jämte ränta lämnats utan bifall.

Hovrättsrådet Loheman var skiljaktig och anförde: Väl har det omstämda beloppet 70 000 kr av L.L. vunnits genom införsel. Enligt gällande rätt anses vad som så uppburits vara skyddat mot återvinning. Denna princip är självfallet inte så stel att den inte undantagsvis kan frångås. I detta fall har det avtal, som ytterst legat till grund för införseln, träffats så sent som endast några dagar innan konkursansökan ingivits. TR:n har i överklagade domen på anförda skäl funnit att avtalet är en sådan otillbörlig rättshandling som med tillämpning av 30 § KL skall gå åter. TR:ns dom har i denna del vunnit laga kraft. Den fullföljda återvinningstalan avser underhållsbidrag för tid med begynnelsdag d 19 okt 1975, en dag som inföll omkring en månad efter konkursansökningens ingivande och en dag före konkursutbrottet.

Mot denna bakgrund finner jag att införseln inte utan vidare skall få utgöra skydd mot återvinning. Visserligen visar utredningen intet om de närmare omständigheterna vid införselbeslutets tillkomst. Men för att säkra verkställighet av det mellan B.S. och L.L. träffade underhållsavtalet och med framgång undanhålla bidragen från B.S:s borgenärer har det varit naturligt för L.L. och B.S. att den förra sökte införsel och den senare inte uppställde invändningar mot beslut därom. Med hänsyn till att avtalet, konkursutbrottet och införselbeslutet legat så nära varandra i tiden, ligger det efter min mening närmast till hands att se det otillbörliga avtalet och införselförfarandet som led i en rättshandling, varom B.S. och L.L. i förening överenskommit på sådant sätt och under sådana förutsättningar som avses i 30 § 1 st KL. Eftersom utredningen ej ger antydan om omständigheter som ger anledning bedöma införselbeslutets tillkomst på annat sätt och då skäl till jämkning ej kan anses föreligga, finner jag att konkursboet har rätt att återvinna vad L.L. genom införselbeslutet uppburit.

På grund av det anförda förpliktar jag L.L. att till konkursboet utge 70 000 kr jämte yrkad ränta.

Konkursboet sökte revision och yrkade bifall till sin i HovR:n förda talan.

L.L. bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Berke, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande dom: Domskäl. Av handlingarna i målet framgår följande. Den 18 juli 1975 dömde Stockholms TR B.S. för bl a trolöshet mot huvudman och ålade honom ett skadestånd på drygt 21 miljoner kr. Domen överklagades. Den 28 aug 1975 ansökte L.L. om äktenskapsskillnad och yrkade underhållsbidrag med 5 000 kr i månaden. Den 17 sept 1975 dömdes till äktenskapsskillnad mellan makarna S; B.S. förpliktades enligt sitt medgivande att betala 5 000 kr i månaden i underhållsbidrag till L.L.. Den 18 sept 1975 gavs konkursansökan beträffande B.S. in till TR:n. Den 19 okt 1975 började underhållsbidraget uppbäras genom införsel. Den 20 okt 1975 försattes B.S. i konkurs.

Avtalet om underhållsbidrag har av TR:n förklarats vara en sådan otillbörlig rättshandling, som faller under 30 § KL och som således skall gå åter. TR:ns dom har i denna del vunnit laga kraft. Frågan i HD är om L.L. kan förpliktas återbära vad hon uppburit när betalningen vunnits genom införsel.

Betalning av underhållsbidrag är enligt 28 § KL undantagen från återvinning om bidragsbeloppet var förfallet till betalning och den underhållsberättigade inte har gynnats på ett otillbörligt sätt. Undantagen i 28 § KL omfattar även skatter och avgifter och avser således samma kvalificerade fordringar som kan bli föremål för införsel enligt UB.

De generella undantagen från möjligheterna till återvinning infördes genom 1975 års ändringar i KL. I lagstiftningsärendet finns ett uttalande av innebörd att lika lite som enligt gällande rätt skulle betalning som vunnits genom införsel kunna återvinnas (prop 1975:6 s 235). Uttalandet gjordes i specialmotiveringen till 38 § KL i anslutning till att återvinning efter utmätning diskuterades och återfinns ursprungligen i lagberedningens betänkande Utsökningsrätt X (SOU 1970:75 s 159).

I KL har inte influtit något förbud mot återvinning av betalning som vunnits genom införsel. Vid införandet av undantagen i 28 § KL synes avsikten inte heller ha varit, att enbart den omständigheten att ett underhållsbidrag uppburits genom införsel skulle innebära en bedömning, att den underhållsberättigade därigenom inte har gynnats otillbörligt. Frågan om ett underhållsbidrag skall undantas från återvinning bör därför prövas med utgångspunkt från 28 § KL. Härav följer att om ett avtal om underhållsbidrag som ligger till grund för införsel, otillbörligt gynnar den underhållsberättigade och på vilket en särskild återvinningsbestämmelse kan tillämpas, måste även betalningen på grund av avtalet kunna gå tillbaka trots införseln. Hinder föreligger således inte mot att förplikta L.L. att till konkursboet återbära vad hon uppburit på grund av avtalet om underhållsbidrag.

L.L. har i andra hand yrkat, att återbetalningsskyldigheten jämkas med tillämpning av 40 § KL. Som grund har hon åberopat de komplicerade ekonomiska förhållandena bakom B.S:s insolvens och hennes bristande ekonomiska skolning, vilket försvårat hennes möjligheter att göra en riktig bedömning. Hon har vidare hävdat att det med hänsyn till omständigheterna vore oskäligt att hon skulle nödgas återbära underhållsbidrag som hon uppburit i god tro.

För jämkning enligt 40 § KL krävs synnerliga skäl. Allmänt sett uppställes således stränga krav. Av förarbetena framgår att sådana omständigheter som rättshandlingens mer eller mindre otillbörliga karaktär och den återbäringsskyldiges kännedom härom bör tillmätas stor betydelse. Rena billighetsskäl kan också påverka bedömningen (prop 1975:6 s 249 ff).

I målet är klarlagt att L.L. när avtalet om underhållsbidrag träffades var medveten om B.S:s insolvens och de omständigheter som gjorde avtalet om underhållsbidrag otillbörligt. Betalningarna började genom införsel uppbäras dagen innan B.S. försattes i konkurs. Sättet för verkställighet möjliggjorde att betalningarna på grund av avtalet fortfor i över ett år efter konkursutbrottet. Med hänsyn till att avtalet, konkursutbrottet och införselbeslutet legat så nära varandra i tiden, är det naturligt att betrakta hela förfarandet som en rättshandling i avsikt att otillbörligt gynna L.L. på övriga borgenärers bekostnad. L.L:s påstående om att hon erhållit och förbrukat betalningarna i god tro kan därför lämnas utan avseende. Skäl till jämkning föreligger inte.

L.L. skall således till konkursboet återbära vad hon genom införsel uppburit på grund av avtalet om underhållsbidrag.

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom i huvudsaken förpliktar HD L.L. att till konkursboet utge 70 000 kr jämte yrkad ränta - - -

Domskäl

Domskäl. Föremål för återvinning i konkurs är enligt KL principiellt en rättshandling och inte den av rättshandlingen berörda egendomen som sådan. Man måste sålunda skilja mellan förutsättningarna för att en viss rättshandling skall återvinnas och innebörden av att rättshandlingen återvinnes. (Jfr prop 1975:6 s 242.) Medan de lagrum som reglerar återvinningsförutsättningarna inte preciserar återvinning i vidare mån än att rättshandlingen "går åter", har innebörden härav närmare bestämts i andra lagrum. Det primära stadgandet är därvidlag 39 § 1 st, vari anges att egendom som gäldenären utgivit skall återbäras till konkursboet.

Det i underinstansernas domar berörda uttalandet av lagberedningen om att betalning som skett genom införsel inte skall kunna återvinnas måste ses mot bakgrund av det nu sagda. Uttalandet syftar åtminstone i första hand på att det inte befunnits påkallat att bland reglerna om återvinning av särskilda typer av rättshandlingar ta upp någon bestämmelse enligt vilken föremål för återvinning kan vara betalning som skett annorledes än frivilligt eller genom utmätning. I och för sig ger visserligen uttalandet uttryck för ståndpunkten att inte heller den allmänna bestämmelsen i 30 § om återvinning av otillbörliga rättshandlingar kan tillämpas på betalning som skett genom införsel. För den händelse detta är avsiktligt - varom man kanske kan hysa något tvivel i betraktande av att uttalandet gjorts endast i specialmotiveringen till den särskilda bestämmelse som handlar om återvinning vid utmätning - kan likväl tanken knappast ha varit att fältet skulle lämnas fritt för otillbörliga rättshandlingar i förevarande sammanhang. Mera sannolikt är att 30 § antagits inte lämna utrymme för återvinning av betalning som skett genom införsel därför att det ansetts inte kunna vara otillbörligt att en borgenär som har en i och för sig oangriplig införselgill fordran gör vad han kan för att driva in den genom införsel.

Situationen blir emellertid en helt annan om den fordran som föranlett införsel har tillkommit genom ett avtal mellan gäldenären och införselborgenären vilket otillbörligen gynnat den senare. Det är då inte betalningen utan - förutsatt att övriga rekvisit för återvinning enligt 30 § är uppfyllda - avtalet som skall bli föremål för återvinning. Varken det förut berörda uttalandet av lagberedningen eller något annat förhållande talar mot att återvinning av avtalet får till effekt att borgenären blir skyldig återbetala vad han genom införsel uppburit på grund av avtalet. Tvärtom finns stöd för en sådan effekt av återvinning av avtalet i utformningen av 28 § 2, där undantag från återvinning av betalning av underhållsbidrag angivits förutsätta att den underhållsberättigade inte gynnats på ett otillbörligt sätt.

Genom TR:ns i den delen lagakraftvunna dom har det avtal mellan B.S. och L.L. som legat till grund för införsel förklarats skola jämlikt 30 § gå åter. Enligt vad som i det föregående utvecklats är innebörden härav att Lailas är skyldig att till konkursboet återbära den betalning hon uppburit på grund av avtalet, utan hinder av att hon erhållit betalningen genom införsel.

För att återbäringsskyldigheten skall kunna jämkas enligt 40 § krävs synnerliga skäl. Sådana skäl kan ej anses föreligga.

På grund av det anförda skall konkursboets revisionstalan i huvudsaken bifallas.

Domslut

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom i huvudsaken förpliktar HD L.L. att till konkursboet utge 70 000 kr jämte yrkad ränta - - -.