NJA 1984 s. 865
Gåvoskattemål. I samband med upprättande av äktenskapsförord, vari en man till sin hustru överlät en fastighet som gåva, träffades muntligt avtal mellan makarna om att hustrun skulle dem emellan överta betalningsansvaret för den gäld som belastade fastigheten. Situationen har i varje fall i gåvoskatteärendet ansetts böra bedömas på samma sätt som om hustruns övertagande av betalningsansvaret för gälden hade redovisats i äktenskapsförordet rörande fastighetsgåvan. Gåvoskatten har därför bestämts på ett gåvovärde motsvarande tillämpligt taxeringsvärde för fastigheten med avdrag för den gäld som vid gåvotillfället belastade fastigheten.
L.J. överlät d 20 okt 1977 genom äktenskapsförord, som togs in i Handens TR:s protokoll d 2 nov 1977, fastigheten Näsby 4:614 i Tyresö kommun såsom gåva till sin hustru A.J.. I gåvodeklaration, som inkom till LSt:n i Stockholms län 1981, angavs gåvans värde till 60 549 kr (fastighetens taxeringsvärde 220 000 kr - inteckningsskulder 159 451 kr) samt antecknades bl a "makan som erhållit fastigheten har givetvis belastningen även med inteckningarna". LSt:n fann, vid en preliminär beräkning av gåvoskatt och ränta, att skatten uppgick till 49 440 kr. Härvid bestämdes gåvans värde till 220 000 kr med hänsyn främst till att A.J. inte förpliktat sig att överta betalningsansvaret för de skulder som belastade fastigheten. A.J. anförde därefter i skrivelse till LSt:n bl a att hon senare förpliktat sig att överta betalningsansvaret samt att makarna inte tänkte på att ta med förpliktelsen i äktenskapsförordet.
Genom beslut d 29 okt 1982 fastställde LSt:n gåvoskatten till 49 440 kr.
I beslutet fastställdes ränta enligt 52 § 1 mom 2 st lagen om arvsskatt och gåvoskatt till 18 kr.
A.J. anförde besvär i Svea HovR och yrkade att gåvoskatten måtte fastställas i enlighet med uppgifterna i gåvodeklarationen.
Hon yrkade vidare att räntebeloppet måtte nedsättas.
Kammarkollegiet bestred bifall till besvären.
HovR:n (hovrättslagmannen Holmquist, hovrättsrådet Westberg, referent, hovrättsassessorn Nordin och adj led Wahlqvist) anförde i slutligt beslut d 29 april 1983:
Skäl. A.J. har i HovR:n bl a anfört att mellan makarna hade ingåtts ett muntligt avtal om övertagande av låneskulden samt till styrkande av att hon övertagit inteckningsskulden åberopat en pantförskrivningshandling daterad d 17 maj 1978. Beträffande räntebeloppet har A.J. anfört att det är orimligt att ränta skall utgå under den tid LSt:n handlagt ärendet.
Enligt 36 § 1 st och 42 § arvsskattelagen är förhållandena vid tiden för gåvans fullbordande avgörande för uppskattningen av den bortgivna egendomens värde. Utredningen i målet visar ej att A.J. vid denna tidpunkt förpliktat sig att genast eller senare överta det personliga betalningsansvaret för de skulder som belastade fastigheten. Vid sådant förhållande och då ingen omständighet framkommit som tyder på att A.J. löper någon beaktansvärd risk för förlust på grund av inteckningsbelastningen, uppgår gåvans värde - såsom LSt:n funnit - till 220 000 kr.
Den A.J. ålagda betalningsskyldigheten för ränta står i överensstämmelse med gällande lag. Vad A.J. anfört kan ej föranleda nedsättning av räntebeloppet.
På grund av det anförda kan A.J:s besvär inte till någon del vinna bifall.
Slut. HovR:n lämnar besvären utan bifall.
A.J. anförde besvär och yrkade att gåvoskatten måtte bestämmas på ett gåvovärde av (220 000-159 451 =) 60 549 kr.
Hon yrkade vidare att hon måtte befrias från ränta för den tid ärendet varit anhängigt hos LSt:n.
Kammarkollegiet bestred ändring.
A.J. ingav i HD ett intyg som närmare redovisas i föredragandens betänkande.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Östling, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut:
Domskäl
Skäl. A.J. har som grund för huvudyrkandet anfört att hon och L.J. vid upprättandet av äktenskapsförordet ingick ett muntligt avtal om att hon skulle överta de skulder som belastade fastigheten. Hon har som bevis härför åberopat ett av jur kand H.A., Stockholm, d 20 maj 1983 utfärdat intyg enligt vilket hon och L.J. i H.A. närvaro vid de förhandlingar som föregick upprättandet av äktenskapsförordet ingick muntligt avtal av nämnt innehåll.
I fråga om räntepåföringen har A.J. anfört bl a att hon finner det ytterligt märkligt att ränta skall påföras för tid när en myndighet inte hinner fatta beslut beroende på myndighetens arbetsbelastning.
Kammarkollegiet har till stöd för bestridandet i första hand anfört att A.J. ej genom det åberopade muntliga avtalet eller på annat sätt styrkt att hon övertagit något betalningsansvar vid tiden för skattskyldighetens inträde. I andra hand har kollegiet gjort gällande att det muntliga avtalet saknar rättslig giltighet eftersom det inte uppfyller de för äktenskapsförord stadgade kraven och vidare, att det i vart fall ej skall beaktas i skatteärendet eftersom det är ett biavtal som ej tagits in i den ursprungliga gåvohandlingen.
A.J. har redan i gåvodeklarationen yrkat avdrag för gäld som belastade fastigheten. Med hänsyn härtill och till utredningen i övrigt bör A.J:s i och för sig inte osannolika påstående om att gåvoparterna muntligen i samband med äktenskapsförordets upprättande träffat överenskommelse om att gåvotagaren dem emellan skulle överta ansvaret för fastighetsgälden godtas.
På grund av det anförda bör i varje fall i gåvoskatteärendet situationen bedömas på samma sätt som om A.J:s övertagande av betalningsansvaret hade redovisats i äktenskapsförordet rörande fastighetsgåvan. Den beskattningsbara gåvan skall därför i enlighet med A.J:s yrkande och den ingivna deklarationen uppskattas till 60 549 kr. Gåvoskatten härpå är 5 025 kr.
Om skatt inte blivit fastställd inom åtta månader efter det gåvodeklarationen senast skolat lämnas in (d 15 febr året efter gåvoåret) skall enligt 52 § 1 mom 2 st lagen om arvsskatt och gåvoskatt ränta utgå från och med den närmast efterföljande månaden (nov) till och med den månad då skatten fastställts av beskattningsmyndigheten (LSt:n). Lagen innehåller inte något undantag för det fall att räntan till följd av dröjsmål med handläggningen hos beskattningsmyndigheten skulle komma att påföras med högre belopp än som eljest skulle utgått. A.J:s besvär avseende räntepåföringen som sådan kan därför lagligen inte vinna bifall. Däremot skall omräkning av räntebeloppet göras i anledning av skattebeloppets nedsättning.
Slut. Med ändring av HovR:ns beslut fastställer HD gåvoskatten till 5 025 kr och den enligt 52 § 1 mom 2 st lagen om arvsskatt och gåvoskatt utgående räntan till 1 888 kr.
HD (JustR:n Holmberg, Welamson, Vängby, Ehrner, referent, och Bergqvist) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.