NJA 1984 s. 886

Domskäl

TR:n (lagmannen Lindroth) anförde i dom d 17 febr 1981:

Domskäl. TR:n finner visserligen utredningen ge vid handen, att T.L. i jan 1976 skriftligen till televerket anmält innehav av televisionsmottagare (färg-TV).

Emellertid får på grund av T.L:s av televerket oemotsagda uppgifter antagas, att T.L. ej innehaft någon sådan mottagare under något av de kalenderkvartal som är i fråga.

Såvitt framgår av lagen - även i dess ursprungliga lydelse - om avgift för innehav av televisionsmottagare åligger det endast den som innehar mottagare att erlägga avgift, nämligen avgift avseende kalenderkvartal, varunder hans innehav ägt rum.

Televerket har visserligen åberopat tillämpningsföreskrifter fastställda av televerket med stöd av 5 § förordningen om mottagare för radiosändning eller trådsändning och dessa föreskrifter innehåller, bland annat, att den som icke längre önskar inneha mottagare skall skriftligen anmäla detta till televerkets försäljningsställe före utgången av den avgiftsperiod under vilken mottagarinnehavet upphör och att, om anmälningsskyldighet icke fullgöres, avgift skall erläggas för följande avgiftsperiod i vanlig ordning.

Emellertid kan icke på grund av sistnämnda författningsrum - vare sig i dess före d 1 juli 1979 gällande lydelse eller dess senare lydelse - televerket anses ha genom sådan föreskrift kunnat tillskapa skyldighet för den, vilkens innehav av mottagare upphört, att erlägga avgift avseende kalenderkvartal, varunder han ej innehaft mottagare.

I betraktande härav saknar TR:n fog för att anse underlåtenhet av T.L. att före d 9 jan 1980 skriftligen avanmäla sitt i jan 1976 anmälda innehav grunda skyldighet för T.L. att erlägga avgift avseende något av de kalenderkvartal som är i fråga.

Vid detta förhållande kan televerkets talan ej bifallas.

Domslut

Domslut. TR:n ogillar televerkets talan.

Domskäl

Domskäl. Av utredningen framgår att T.L. i jan 1976 till televerket anmält att han innehade färgtelevisionsmottagare, att han därefter och fram to m andra kvartalet 1978 betalat av televerket debiterade avgifter samt att han i jan 1980 till televerket skriftligen anmält att han ej innehaft televisionsmottagare sedan juli 1978.

Som grund för sitt anspråk på mottagaravgifter avseende tiden d 1 juli 1978-d 31 dec 1979 har televerket åberopat att T.L. inte under denna tid skriftligen anmält att hans innehav av televisionsmottagare upphört och att han så länge hans underlåtenhet härutinnan bestod var skyldig att betala mottagaravgift. Enligt televerket åvilade angivna förpliktelser T.L. i följd av vad televerket efter bemyndigande hade föreskrivit.

Enligt 1 § 1 st lagen (1978:478) om avgift för innehav av televisionsmottagare skall den som innehar färgtelevisionsmottagare erlägga allmän mottagaravgift och tilläggsavgift med visst belopp per kalenderkvartal och enligt 2 § samma lag skall innehav av televisionsmottagare anmälas till myndighet som regeringen bestämmer. I 2 § 2 st förordningen (1978:484) om mottagare för radiosändning eller trådsändning har regeringen bestämt att denna myndighet skall vara televerket. Vidare har regeringen - som enligt 8 kap 13 § 1 st 1 och 3 st regeringsformen äger genom förordning besluta föreskrifter om verkställighet av lag eller i sådan förordning överlåta åt underordnad myndighet att meddela bestämmelser i ämnet - i 5 § förutnämnda förordning uppdragit åt televerket att meddela närmare föreskrifter rörande erläggande av mottagaravgifter.

Med åberopande av detta bemyndigande har televerket under punkt 6 i av verket fastställda tillämpningsföreskrifter bestämt dels att den som inte längre önskar inneha mottagare skall skriftligen anmäla detta till televerket före utgången av den avgiftsperiod under vilken mottagarinnehavet upphör och dels att, om denna anmälningsskyldighet inte fullgörs, avgift skall erläggas för följande avgiftsperiod i vanlig ordning.

I målet har uppkommit fråga om televerkets tillämpningsföreskrifter kan hänföras till föreskrifter om verkställighet av avgiftslagen eller med andra ord om televerket vid meddelandet av föreskrifterna hållit sig inom ramen för regeringens bemyndigande. Enligt 11 kap 14 § regeringsformen får en föreskrift av nu angivet slag inte tillämpas, om domstol finner att vid tillkomsten av föreskriften stadgad ordning i något väsentligt hänseende åsidosatts.

Prövningen huruvida televerkets föreskrifter med hänsyn till sitt innehåll går utöver regeringens bemyndigande får ske med utgångspunkt i vad förarbetena till regeringsformen innehåller om behörighet att besluta föreskrifter om verkställighet av lag. I denna fråga uttalade departementschefen (prop 1973:90 s 211) bl a följande:

Med föreskrifter om verkställighet av lag bör enligt min mening i första hand förstås tillämpningsföreskrifter av rent administrativ karaktär. I viss utsträckning torde det emellertid vara ofrånkomligt att tillåta, att regeringen med stöd av sin behörighet att besluta verkställighetsföreskrifter i materiellt hänseende "fyller ut" en lag, även om lagen i och för sig skulle befinna sig inom det obligatoriska lagområdet. En förutsättning för att regeringen skall få göra detta måste emellertid vara, att den lagbestämmelse som skall kompletteras är så detaljerad att regleringen inte tillförs något väsentligt nytt genom den av regeringen beslutade föreskriften. I verkställighetsföreskriftens form får således inte beslutas om något som kan upplevas som ett nytt åliggande för enskilda eller om något som kan betraktas som ett tidigare ej föreliggande ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden.

Vad departementschefen sålunda anfört synes inte ha mött gensaga vid riksdagens behandling av frågan.

Enligt HovR:ns mening kan de nu ifrågavarande tillämpningsföreskrifterna inte uppfattas som ett nytt åliggande för enskilda eller betraktas som ett tidigare ej föreliggande ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. Stadgad ordning kan därför inte anses ha i något väsentligt hänseende åsidosatts vid föreskrifternas tillkomst.

På grund av det anförda föreligger inte hinder att tillämpa föreskrifterna. T.L. är därför i enlighet med dessa skyldig att erlägga mottagaravgift för den tid varom i målet är fråga. T.L. har ej gjort invändning mot storleken av yrkat belopp eller åberopad ränteberäkningsgrund. Televerkets talan skall därför bifallas.

Domslut

Domslut. Med ändring av TR:ns dom förpliktar HovR:n T.L. att till televerket utge 720 kr jämte ränta som med 4 procentenheter överstiger det för var tid gällande av riksbanken fastställda diskontot från d 14 april 1980 till dess betalning sker.