Avgift

Beskrivning saknas!

Rättsfall13

NJA 1988 s. 555: Sedan A såsom fastighetsägare betalat avgift enligt lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar såldes fastigheten till B. Fråga om återbetalning av del av avgiften skall ske till A eller B.
NJA 1981 s. 323: Krav på avgift för uppställning av fordon i strid mot villkoren för användning av privat parkeringsplats har i visst fall ogillats eftersom det inte framgått att villkoren omfattat även uppställning under kortare tid för pålastning av gods.
NJA 1998 s. 400: Fråga om förutsättningar för tvångsförsäljning av bostadsrätt föreligger, när bostadsrättshavare som sagts upp på grund av bristande betalning av årsavgift invänder att avgiften inte betalats på grund av hinder och men i nyttjanderätten. 7 kap 30 § och 8 kap 4 § bostadsrättslagen (1991:614).
NJA 1998 s. 153: Föreningsstämman i en bostadsrättsförening beslöt enligt stämmoprotokoll om ändring av i den ekonomiska planen angivna grundavgifter. Fråga dels om beslutet fattats med erforderlig majoritet dels om beslutet stred mot den s k likhetsprincipen och generalklausulen i 7 kap 16 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.
NJA 1984 s. 886: Enligt 1 § 1 st lagen (1978:478) om avgift för innehav av televisionsmottagare skall den som innehar sådan mottagare erlägga avgift med visst belopp per kvartal. Med åberopande av ett av regeringen givet bemyndigande att meddela närmare föreskrifter rörande erläggande av mottagaravgifter har televerket föreskrivit bl a att den som inte längre önskar inneha mottagare skall skriftligen anmäla detta till televerket före utgången av den avgiftsperiod under vilken innehavet upphör och att, om denna anmälningsskyldighet inte fullgörs, avgift skall erläggas för följande avgiftsperiod. Bestämmelserna i 11 kap 14 § regeringsformen har ansetts inte utgöra hinder mot att, med tillämpning av vad televerket sålunda föreskrivit, förplikta den som innehaft televisionsmottagare att betala avgift för avgiftsperiod som inträffat efter det att innehavet upphört men innan skriftlig anmälan därom gjorts till televerket.
NJA 1988 s. 503: Treårspreskriptionen enligt 2 § 2 st preskriptionslagen (1981:130) har ansetts tillämplig på konsumentfordran avseende dels engångsavgift för utförande av allmän va-anläggning enligt lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar (I), dels avgift enligt lagen (1978:478) om avgift för innehav av televisionsmottagare (II).
NJA 1985 s. 424: En i va-taxa föreskriven engångsavgift för småhusfastigheter, som ansluts till kommunal va-anläggning, är uppdelad i dels en grundavgift, dels en avgift för varje byggnad avsedd för bostadsändamål, dels en avgift vars storlek gjorts beroende av den särskilda fastighetens tomtyta. Vid bestämmande av engångsavgiften för fastighet, som bildats genom avstyckning från en redan tidigare ansluten fastighet, har tomtyteavgift befunnits ej skola utgå i den mån tomtytefaktorn kunde anses beaktad redan vid den fördelning av avgiftsskyldigheten som skedde i samband med att ursprungsfastigheten anslöts till va-anläggningen. 26 § lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar.
NJA 1985 s. 673: Fråga om jämkning av trafikförsäkringsavgift. 31 § 4 st trafikskadelagen (1975:1410).
MÖD 2008:16: Tillsynsavgift ----- Ett oljeutsläpp från en turbin i ett vattenkraftverk föranledde en kommunal nämnd att debitera verksamhetsutövaren en tillsynsavgift för kommunens tillsyn i samband med räddningsinsatserna. Nämnden ansåg att maskineriet i kraftverket och hanteringen av turbinoljan utgjorde miljöfarlig verksamhet och därmed s.k. u-verksamhet till skillnad mot vattenkraftverket i övrigt som var en tillståndsprövad vattenverksamhet. Miljööverdomstolen uttalade att turbiner i ett vattenkraftverk är en så väsentlig del av kraftverket att de måste anses ingå i vattenanläggningen. Hanteringen av olja som används i turbinerna omfattas därför av verksamheten i kraftverksanläggningen enligt den definition som ges i 11 kap. 3 § miljöbalken. Därmed är länsstyrelsen tillsynsmyndighet för verksamheten i sin helhet men med möjlighet att överlåta tillsynen enligt 10 § förordningen om tillsyn enligt miljöbalken. Den kommunala nämndens överklagande avslogs.
MÖD 2010:44: Brukningsavgift för vatten- och avloppsanläggning ----- Miljööverdomstolen fann att kommunen som huvudman för va-anläggning kunnat ingå avtal om avsteg från huvudprincipen i va-lagstiftningen att fastighetsägare är brukare, samt att sådana omständigheter förevarit att avtal ingåtts.
NJA 1993 s. 700: En kommun har som huvudman för allmän va-anläggning beslutat att för vissa fastigheter inom va-anläggningens verksamhetsområde anta en särtaxa med förhöjd anläggningsavgift (I) resp att fastställa en tilläggsavgift utöver den gällande taxans anslutningsavgift (II). Vid prövning enligt lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar har avgifterna ansetts ej strida mot bestämmelsen i 26 § om avgiftsskyldighetens fördelning efter skälig och rättvis grund.
MÖD 2013:46: Tillsynsavgift ----- Tillsynsmyndigheten har i enlighet med 26 kap. 1 § och 2 kap. 5 § miljöbalken ansetts ha rätt att utöva tillsyn över energianvändningen i en viss verksamhet. En tillsynsavgift baserad på att förnybar energi inte använts i verksamheten har, mot bakgrund av den motprestation som utförts i förhållande till avgiften, ansetts utgöra en avgift och inte varit att se som en skatt. Grund för avgiftsuttag har därför funnits.
NJA 1982 s. 768: Betalningsansvar gentemot kommun för avgift enligt lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar har beträffande viss fastighet ansetts åvila den som senast tillträtt fastigheten såsom ägare, innan kommunen först framställde anfordran på betalning av avgiften.

Om lagen.nu

Ansvarsfriskrivning

Kontaktinformation

Hostas av Lysator