lagen.nu

NJA 1985 s. 194

Frågor, vid firma- och varumärkesintrång, om branschlikhet, inarbetning och passivitet.

Ekonomisk Företagsledning (EF) Aktiebolag (nedan kallat Företagsledning) förde efter stämning å EF Institute Aktiebolag (nedan kallat Institutet) vid Lunds TR den talan angående firma och varumärkesintrång som framgår av TR:ns dom.

TR:n (rådmännen Melin och Löfström samt hovrättsassessorn Bergforsen) anförde i dom d 16 dec 1981: Ostridiga omständigheter. Företagslednings verksamhet startades 1942 och bedrevs till en början under enskilda firman Konsulterande Ingenjörsbyrån för Ekonomisk Företagsledning. År 1945 bildades Institutet för Ekonomisk Företagsledning AB. Firman ändrades 1946 till Ekonomisk Företagsledning Aktiebolag. Bolaget har alltsedan starten haft såsom ändamål att bedriva teknisk, ekonomisk och organisatorisk konsultations- och utredningsverksamhet. Verksamheten har bedrivits i hela landet. År 1953 fanns kontor i Stockholm, Göteborg och Malmö. År 1956 öppnades nya kontor i Norrköping och Örebro. I sin verksamhet erbjuder Företagsledning svenskt näringsliv, industri och förvaltning kvalificerade tjänster för att lösa problem av mycket skiftande karaktär i olika företags och förvaltningars administration. Företagsledning har speciellt inriktat sig på att erbjuda företagens ledande organ och ledning rådgivning och assistans för att lösa funktionella och generella problem i marknadsföring och produktutveckling. Sålunda biträder Företagsledning i renodlat ekonomiska och tekniska utredningar. Man sysslar också med studieverksamhet och lämnar rådgivning och assistans i organisatoriska frågor, utvecklingsfrågor och rekryteringsfrågor. Vidare anordnar Företagsledning kurser, seminarier och symposier över skilda ämnen av särskilt intresse för företagen. Denna verksamhet har bedrivits i vart fall sedan 1947. Alltsedan 1952 har bolaget inriktat sig på att inarbeta förkortningen EF, vilken 1959 intogs i bolagets nuvarande firma, Ekonomisk Företagsledning (EF) Aktiebolag. Tidvis har verksamheten varit organiserad i dotterbolagsform. Förkortningen EF har ingått i dotterbolagens firmor. Inarbetningen av förkortningen EF såsom närings- och varukännetecken har varit fullbordad i hela landet i vart fall 1964 och är alltjämt bestående. År 1967 registrerades varumärket EF i klasserna 35 och 42, vilka avser bl a personaladministration och skötsel av affärsverksamhet. Sedan registreringen förfallit 1977 har varumärket EF ånyo registrerats 1979 i klasserna 35, 37, 41 och 42. Klass 41 avser undervisning, utbildning och underhållning. Företagsledning har aldrig bedrivit eller anordnat utbildning i främmande språk. Däremot har en del utbildning skett på främmande språk.

Europeiska Ferieskolan Aktiebolag har sedan 1965 bedrivit verksamhet genom att anordna språkresor för skolungdom. Bolaget använder i sin marknadsföring förkortningarna ef och EF. I anledning härav tillskrev Företagsledning Institutet 1971 och erhöll svar. Ett dotterbolag till Europeiska Ferieskolan Aktiebolag bildades 1966 med firma Ferieskolan Anglo-Swedish Institute Aktiebolag. Den 29 sept 1976 ändrades firman till EF Institutet för Språkstudier Aktiebolag och i samband därmed började man tillhandahålla språkresor för vuxna. I aug 1979 registrerades bolagets nuvarande firma EF Institute Aktiebolag. Ändamålet med bolagets verksamhet är att bedriva intensivundervisning i främmande språk med biverksamhet att arrangera språkresor samt därmed förenlig verksamhet. Sedan 1976 har verksamheten alltmera inriktat sig på näringslivet och flera av de lärare som undervisar har näringslivserfarenhet. Utbildning inom de områden där Företagsledning bedriver sin verksamhet har emellertid aldrig ägt rum. I marknadsföringen har förkortningarna ef och EF använts. Verksamhetsåret d 1 okt 1976-d 30 sept 1977 förbrukades 78 000 kr till annonser och broschyrer. Motsvarande belopp för nästföljande år var 123 000 kr. I nov 1979 tillskrev Företagsledning Institutet med begäran om att detta skulle upphöra att använda förkortningarna ef och EF i marknadsföringen och firman.

Parternas talan. Företagsledning har gjort gällande att Institutet genom att använda bokstavskombinationerna ef och EF som närings- och varukännetecken begått firma- och varumärkesintrång samt yrkat att TR:n måtte:

- förbjuda Institutet vid vite att använda näringskännetecknen ef och EF samt att använda firman EF Institute Aktiebolag,

- förordna att registreringen av firman EF Institute Aktiebolag häves,

- förplikta Institutet att utge skadestånd till Företagsledning med 50 000 kr för firmaintrång och med 50 000 kr för varumärkesintrång jämte ränta avseende den skada Företagsledning lidit för tiden intill dess talan väcktes med förbehåll för Företagsledning att framdeles föra talan om ytterligare skadestånd för tiden därefter,

- förordna - med stöd av 41 § varumärkeslagen - att kännetecken och varumärken som anbragts på skylt, vara, förpackning, reklam, affärshandling och dylikt skall utplånas till den del de innehåller bokstavskombinationerna ef eller EF i en eller annan form såsom kännetecken.

Institutet, som delgavs stämningsansökningen d 21 jan 1981, har bestritt käromålet helt. För den händelse Institutet skulle befinnas skadeståndsskyldigt har beloppen 5 000 kr för firmaintrång och 5 000 kr för varumärkesintrång vitsordats.

Företagsledning har gjort gällande att Institutets användning av ef som näringskännetecken utgör firmaintrång 1) jämlikt 3 § 1 st firmalagen eftersom det är förväxlingsbart med Företagslednings registrerade firma Ekonomisk Företagsledning (EF) Aktiebolag som innehåller dominanten EF, 2) jämlikt 3 § 2 st firmalagen eftersom det är förväxlingsbart med Företagslednings inarbetade näringskännetecken EF samt 3) jämlikt 5 § firmalagen eftersom det är förväxlingsbart med Företagslednings genom inarbetning och registrering skyddade varumärke EF.

Företagsledning har vidare gjort gällande att Institutets användning av ef som varukännetecken och EF Institute Aktiebolag eller EF Institute som varumärke eller varukännetecken utgör varumärkesintrång jämlikt 3 § och 4 § varumärkeslagen på grund av förväxlingsbarhet med Företagslednings inarbetade varukännetecken och registrerade varumärke EF samt med firman Ekonomisk Företagsledning (EF) Aktiebolag, där firmadelen EF är dominant.

Företagsledning har hävdat att firma- och varumärkesintrånget skett uppsåtligt eller i vart fall av oaktsamhet samt att intrånget föranlett skada genom minskat good-willvärde för Företagsledning, som dessutom gjort gällande att firman EF Institute Aktiebolag med hänsyn till innehållet i 10 § 6 p och 7 p firmalagen ej borde registrerats samt att Företagsledning lider förfång av registreringen.

Institutet har vitsordat närings- och varukänneteckenslikhet men gjort gällande att dess verksamhet ej är av samma eller liknande slag som Företagslednings. Institutet har vidare hävdat att inarbetningen av dess närings- och varukännetecken varit fullbordad d 1 juli 1977 och att Företagsledning ej inom rimlig tid inskridit mot brukandet av kännetecknen.

Företagsledning har häremot anfört att verksamheterna är av samma eller liknande slag, att Institutet ej fullbordat inarbetningen av sina kännetecken vid tiden för Företagslednings inskridande samt att inskridandet i vart fall ägt rum inom rimlig tid.

Bevisning. TR:n har tagit del av omfattande skriftligt material.

Såsom muntlig bevisning har på Företagslednings begäran förhör under sanningsförsäkran ägt rum med direktören vid Företagsledning, B.E., till styrkande av när och hur Företagsledning blev varse Institutets marknadsföring. B.E. har uppgett: Han är ekonom och har varit verksam i företaget sedan 1947 med olika arbetsuppgifter. Sålunda har han sysslat med administration, ekonomi, företagsledning och marknadsföring. Vidare har han sedan början av 1950-talet svarat för bolagets interna administration och legala frågor. Bolaget sysslar med praktiskt taget alla funktioner inom företagsverksamhet. När han på bolagets vägnar 1971 tillskrev Europeiska Ferieskolan AB sysslade det företaget enbart med språkresor för skolungdom. De förväxlingsfall som man lagt märke till har bestått i brev och telefonsamtal. Under första hälften av 70-talet var det i huvudsak skolungdom och skolungdoms föräldrar som hörde av sig. Vad man är orolig för är att förväxlingar i andra riktningen också äger rum och att de som vill ha kontakt med Företagsledning i stället vänder sig till konkurrentföretag. Under senare delen av 1970-talet, troligen 1977, uppmärksammade man annonser om språkundervisning för vuxna och för hela familjer. Inom Företagsledning gjorde man då reflexionen att "det hade tagits ett steg vidare i alla fall" men att det fortfarande inte handlade om samma målgrupp som Företagsledning vänder sig till. Först under hösten 1978 blev man varse att Institutet riktade sig mot samma intressegrupp som Företagsledning, nämligen företagsamheten och företagsledningarna i landet. Det har också kommit brev och påringningar från företag med förfrågningar om Företagslednings språkutbildning. Problemet diskuterades inom Företagsledning i slutet av 1978 och början av 1979. Under varen 1979 tog man också upp saken med Företagslednings advokatbyrå och under hösten 1979 beslöts att något måste göras. Inom Företagsledning följer man upp fack- och dagspress. Tyvärr har väl ändå inte Institutets marknadsföring i sin helhet observerats. Företagsledning har en egen årlig kostnad om 4-500 000 kr för annonser och broschyrer.

Domskäl. TR:n har i första hand att taga ställning till om Institutet begått firma- och varumärkesintrång på sätt Företagsledning gjort gällande. Känneteckenslikhet är vitsordad. För TR:n är då att - mot bakgrund av känneteckenslikheten - bedöma om bolagens utbud är av samma eller liknande slag. Att utbuden ej är av samma slag framgår redan därav att Företagsledning ej ens gjort gällande att det bedriver någon utbildning i främmande språk. Det återstår då att bedöma om Institutets utbud är av liknande slag som Företagslednings. I målet är klarlagt att båda bolagen tillhandahåller utbildning åt personer med ledande befattningar inom näringslivet och att utbildningen i bägge fallen är av direkt betydelse för dessa personers yrkesverksamhet. Även om skillnad i ämnesområden föreligger föranleder denna skillnad - mot bakgrund av känneteckenslikheten - ej annan bedömning än att bolagens utbud är att bedöma som liknande i varumärkeslagens och firmalagens mening. Kännetecknen är följaktligen förväxlingsbara.

Vad härefter gäller frågan om Företagsledning inskridit mot Institutets användande av sina kännetecken inom rimlig tid är först att utröna vid vilken tidpunkt Företagsledning haft befogad anledning till inskridande. Sådant ägde ostridigt rum i nov 1979. Även om Institutet börjat marknadsföra sig inom näringslivet redan 1976 har naturligen viss tid åtgått innan Företagsledning fått anledning att reagera på sätt skett. B.E:s tidsangivelse att Företagsledning först under 1978 börjat inse att intrång begicks vinner stöd av vad som i övrigt är upplyst om Institutets marknadsföring. Företagslednings inskridande har skett kort tid härefter och alltså under alla förhållanden inom rimlig tid. Anledning saknas därför att närmare gå in på frågan vid vilken tidpunkt Institutet kan ha inarbetat kännetecknen.

Då TR:n sålunda funnit att firma- och varumärkesintrång ägt rum och passivitetsverkan ej inträtt är att avgöra i vilken utsträckning käromålet skall bifallas.

På grund av det tidigare anförda bör Institutet förbjudas vid vite att använda näringskännetecknen ef och EF samt att använda firman EF Institute Aktiebolag. Institutet bör beredas skälig tid att ändra kännetecken.

Eftersom förväxlingsbarhet mellan parternas firmor föreligger och förelåg redan vid registreringen av Institutets firma samt passivitetsverkan ej inträtt bör registreringen av Institutets firma hävas.

Utredningen i målet ger ej belägg för att firma- och varumärkesintrånget begåtts uppsåtligen men väl av oaktsamhet eftersom skriftväxlingen 1971 ej kan ha varit obekant för Institutet. Företagsledning är därför berättigat till skadestånd för minskat good-willvärde. TR:n uppskattar skadan till 25 000 kr för firmaintrånget och 25 000 kr för varumärkesintrånget.

TR:n finner ej erforderligt att utöver användningsförbud ge förordnande om utplåning av Institutets kännetecken.

Domslut.

- EF Institute Aktiebolag förbjuds vid vite av 100 000 kr att sedan 3 månader förflutit från dess TR:ns dom vunnit laga kraft använda firman EF Institute Aktiebolag samt näringskännetecknen ef och EF.

- Registreringen av firman EF Institute Aktiebolag häves.

- EF Institute Aktiebolag förpliktas utge skadestånd till Ekonomisk Företagsledning (EF) Aktiebolag med 50 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från d 21 jan 1981 tills betalning sker. Ekonomisk Företagsledning (EF) Aktiebolag äger rätt att föra talan om ytterligare skadestånd för tiden efter d 12 jan 1981.

- Yrkandet om förordnande om utplåning av EF Institute Aktiebolags kännetecken ogillas.

Institutet fullföljde talan i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade att HovR:n helt ogillade käromålet.

Företagsledning bestred ändring.

Institutet åberopade ett av professorn S.L. avgivet utlåtande.

HovR:n (hovrättsråden Nelander och Rolf Andersson, adj led f d lagmannen Hasslow samt hovrättsassessorn Lundström, referent) anförde i dom d 1 nov 1983:

Domskäl. Företagsledning har alltsedan bolaget startades 1942 riktat sin verksamhet mot näringslivet och företagsledningarna i landet. Även Institutet har sedan hösten 1976 vänt sig till samma intressegrupp. Av i målet åberopade broschyrer framgår att Institutet under 1978 i samarbete med utgivaren av tidningen Affärsvärlden startade en språkkurs benämnd "English for Management". Enligt kursprogrammet riktar sig kursen till högre beslutsfattare inom näringsliv och förvaltning samt syftar till att förbättra deltagarnas förmåga att uttrycka sig på främmande språk i det egna yrket och inom närliggande ämnesområden. Av programmet framgår vidare att i kursen ingår moment som rör bl a företagsadministration. Genom sin utveckling har således Institutets verksamhet kommit att i viss mån beröra också områden inom vilka Företagsledning tillhandahåller utbildning. På grund av det anförda och med hänsyn till den i det närmaste totala känneteckenslikheten får det anses att kännetecknen avser tjänster och verksamhet av liknande slag. Kännetecknen skall således anses förväxlingsbara i den mening som avses i varumärkeslagen och firmalagen.

Enligt 9 § varumärkeslagen och 8 § firmalagen får rätt till inarbetat kännetecken bestå vid sidan av äldre rätt till förväxlingsbart kännetecken, om innehavaren av den äldre rätten inte inom rimlig tid inskridit mot användningen av det yngre kännetecknet. Som motivering för stadgandena har anförts, att rätt till ett yngre kännetecken bör få bestå, om underlåtenheten att inskrida haft till följd att det yngre kännetecknet hunnit bli bärare av en mera betydande goodwill.

Företagsledning tillskrev 1971 Europeiska Ferieskolan Aktiebolag och anmärkte mot dess användning av förkortningen "EF". Europeiska Ferieskolan Aktiebolag svarade omgående att bolaget inte hade för avsikt att upphöra med att använda kännetecknet. Institutet, som är ett dotterbolag till Europeiska Ferieskolan Aktiebolag, började hösten 1976 att under sin dåvarande firma EF Institutet för Språkstudier Aktiebolag tillhandahålla språkresor för vuxna med särskild inriktning på näringslivet. I sin marknadsföring använde sig Institutet av samma kännetecken som moderbolaget tidigare gjort. Av B.E:s vid TR:n under sanningsförsäkran lämnade uppgifter framgår, att man från Företagslednings sida under troligen 1977 uppmärksammade Institutets annonser om språkresor för vuxna och då gjorde reflexionen att "det hade tagits ett steg vidare i alla fall" samt att man under hösten 1978 blev varse att Institutet även riktade sig mot samma intressegrupp som Företagsledning. B.E. har vidare förklarat, att man i slutet av 1978 och i början av 1979 diskuterade problemet inom Företagsledning samt att man under våren 1979 tog upp saken med bolagets juridiske rådgivare. Därefter dröjde det till i nov 1979 innan Företagsledning inskred mot Institutets användning av kännetecknen.

Med hänsyn till innehållet i de brev som utväxlades 1971 förelåg särskild anledning för Företagsledning att noga följa utvecklingen av den konkurrerande användningen av kännetecknen. Eftersom Institutet använt sig av samma kännetecken som dess moderbolag tidigare använt under lång tid har förutsättningar förelegat för att Institutet skulle kunna inarbeta kännetecknen på kortare tid än som eljest varit erforderlig. Företagsledning borde därför så snart som möjligt ha påtalat intrånget. Företagsledning har emellertid, efter det att man blev medveten om att intrång begicks, dröjt i ungefär ett år med att vidta ens en så enkel åtgärd som att tillskriva konkurrenten. Vid angivna förhållanden kan Företagslednings inskridande mot Institutets användning av kännetecknen inte anses ha skett inom rimlig tid. Utredningen ger vid handen att Institutets kännetecken varit inarbetade i vart fall vid tiden för Företagslednings inskridande. På grund av det anförda skall Företagslednings talan lämnas utan bifall.

Domslut. Med ändring av TR:ns domslut, såvitt nu är i fråga, ogillar HovR:n Ekonomisk Företagsledning (EF) Aktiebolags talan.

Företagsledning (ombud advokaten S.B.) sökte revision och yrkade att TR:ns domslut måtte fastställas, dock att den tid av tre månader efter vars utgång Institutet förbjöds att använda firman EF Institute Aktiebolag samt näringskännetecknen ef och EF skulle räknas från dagen för HD:s dom.

Institutet (ombud advokaten F.E.) bestred ändring.

Företagsledning åberopade ett av professorn U.B. avgivet utlåtande.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (JustR:n Höglund, Brundin, Sven Nyman, Vängby, referent, och Freyschuss) beslöt följande dom:

Domskäl. De huvudinvändningar Institutet gjort i HD mot Företagslednings talan är liksom tidigare dels att Institutets verksamhet och tjänster ej är av samma eller liknande slag som Företagslednings verksamhet och tjänster, dels att Institutet inarbetat sina, av Företagslednings talan omfattade, kännetecken och att Företagsledning ej inom rimlig tid inskridit mot användningen av dessa kännetecken.

Parterna har i HD gjort vissa närmare preciseringar av sina grunder och invändningar såsom framgår av det följande.

Företagsledning har till stöd för sitt anspråk på äldre rätt till varukännetecken åberopat, dels såvitt angår påståendena om varumärkes- och firmaintrång Företagslednings inarbetade varumärke EF och Företagslednings inregistrerade firma Ekonomisk Företagsledning (EF) Aktiebolag, vari EF är dominant, dels såvitt avser påståendet om firmaintrång även Företagslednings år 1979 inregistrerade varumärke EF.

Institutet har såvitt Företagsledning åberopat registreringen år 1979 av varumärket EF gjort gällande äldre rätt på grund av registreringen d 29 sept 1976 av firman EF Institutet för Språkstudier Aktiebolag och genom inarbetning av förkortningen ef som varu- och näringskännetecken. Till den del Företagsledning åberopat 5 § firmalagen har Institutet invänt att Företagsledning ej på denna punkt kan stödja sin talan på det registrerade varumärket, eftersom Företagsledning inte åtnjuter skydd för kännetecknet EF inom verksamhetsområdet utbildning i främmande språk, vilket är Institutets verksamhetsområde.

Institutet har såsom en särskild omständighet till stöd för sin talan åberopat att Institutet under sin tidigare firma Ferieskolan Anglo- Swedish Institute Aktiebolag sedan år 1973 använt kännetecknet ef i sin verksamhet. Företagsledning, som bestritt påståendets riktighet, har invänt att denna omständighet inte anförts tidigare i målet och därför inte får åberopas.

Som framgår av TR:ns dom är ostridigt mellan parterna att känneteckenslikhet föreligger.

Vad angår frågan huruvida den verksamhet som drivits av Institutet och de tjänster som Institutet erbjudit har varit av samma eller liknande slag som Företagslednings verksamhet och tjänster i den mening som avses i 6 § 1 st firmalagen och 6 § 1 st varumärkeslagen bör följande framhållas. En verksamhet vilken i likhet med den som bedrivits av Institutets moderbolag, Europeiska Ferieskolan, är inriktad på undervisning av skolungdom i språk och anordnande av språkresor för skolungdom framstår som till arten klart skild från den verksamhet som Företagsledning drivit. Detsamma får, om ock något mer tveksamt, anses om en verksamhet som i likhet med en del av Institutets verksamhet avser allmän språkundervisning för vuxna. Av utredningen angående Institutets marknadsföring framgår emellertid att Institutets verksamhet med tiden blivit alltmer riktad mot näringsliv och förvaltning.

Belysande för nämnda fråga är vad som visats om Institutets samarbete med tidskriften Affärsvärlden vid anordnandet av kursen "English for Management". Marknadsföringen av denna kurs in leddes under hösten 1978 och riktade sig till "högre befattningshavare inom näringslivet och organisations-Sverige". Deltagarna erbjöds specialstudier i olika ämnesområden, visserligen på så sätt att huvudvikten torde ha varit lagd vid språkbruket inom det aktuella området men uppenbarligen med utrymme också för belysning av rent yrkesmässiga frågor.

Det är upplyst att Företagslednings verksamhet sedan länge innefattar rådgivning i utbildningsfrågor och i viss utsträckning också anordnande av kurser för chefer och personal inom näringsliv och förvaltning. Med hänsyn till såväl de grupper till vilka Institutets marknadsföring riktat sig som innehållet i de kurser Institutet erbjudit näringsliv och förvaltning kan tvekan ej råda om att de omtvistade kännetecknen avser verksamheter och tjänster - väl ej av samma men - av liknande slag. När de båda parternas kännetecken därtill är praktiskt taget identiska måste de - som TR:n och HovR:n funnit - anses förväxlingsbara i den mening som avses i firmalagen och varumärkeslagen.

Vad angår rättsverkningarna härav saknar HD anledning att ta ställning till de frågor som parterna väckt rörande verkan av registreringen år 1979 av Företagslednings varumärke EF. Det är nämligen ostridigt i målet att Företagsledning senast år 1964 - och alltså innan Europeiska Ferieskolan började sin verksamhet - fullbordat inarbetningen av förkortningen EF som närings- och varukännetecken. Företagsledning har redan på denna grund äldre rätt till kännetecken, med vilka Institutets kännetecken enligt det nyss anförda är förväxlingsbara.

Institutet har emellertid, som inledningsvis anförts, gjort gällande att Institutet inarbetat de omtvistade kännetecknen och att Företagsledning inte inom rimlig tid inskridit mot Institutets användning av kännetecknen, i följd varav Institutets rätt enligt 8 § 1 st firmalagen och 9 § varumärkeslagen skall bestå vid sidan av Företagslednings äldre rätt.

Vad därvid gäller frågan, om Institutet inarbetat förkortningen ef eller EF som närings- och varukännetecken bör anmärkas, att utredningen på denna punkt är tämligen bristfällig; det finns t ex inte någon muntlig bevisning i form av förhör med företrädare för omsättningskretsen angående deras kunskaper om kännetecknen. Vidare måste erinras om att vad som skall visas är att kännetecknen inarbetats såsom avseende just Institutets verksamhet och tjänster såvitt dessa är av liknande slag som Företagslednings verksamhet och tjänster. Det bör därvid observeras, att när någon - såsom Företagsledning i förevarande fall - inarbetat ett kännetecken, alldeles särskilda svårigheter måste uppstå för den som försöker inarbeta samma kännetecken för liknande verksamhet och tjänster. Inte minst gäller detta om kännetecken som enbart består av bokstäver.

I förevarande mål tillkommer emellertid att förkortningen ef tidigare använts som kännetecken inom den koncern som Institutet tillhör. Visserligen synes den av Institutet åberopade omständigheten, att Institutet under sin tidigare firma Ferieskolan Anglo-Swedish Institute Aktiebolag sedan år 1973 använt kännetecknet ef, inte tidigare vara anförd i målet och den är i vart fall obestyrkt. Men Institutets moderbolag Europeiska Ferieskolan har, som Institutet nu liksom tidigare åberopat, sedan länge använt samma kännetecken. När Institutet därefter kom att använda kännetecknet för verksamhet och tjänster - nämligen allmän språkundervisning för vuxna - som liknar Europeiska Ferieskolans verksamhet och tjänster, måste kännetecknet lätt ha kunnat bli allmänt känt såsom betecknande för denna del av Institutets verksamhet. Detta har i sin tur varit ägnat att ge Institutet bättre förutsättningar för inarbetning av kännetecknet även för den verksamhet och de tjänster som var av liknande slag som Företagslednings verksamhet och tjänster - detta trots att de senare får anses vara av annat slag än Europeiska Ferieskolans verksamhet och tjänster.

På grund av den utredning som förebragts i form av brev, annonser, broschyrer m m får, även om utredningen som nyss nämnts är bristfällig, anses att kännetecknet ef blivit allmänt känt bland dem till vilka det riktat sig såsom beteckning för Institutets verksamhet och tjänster. Inarbetningen får anses vara fullbordad vid utgången av år 1978, under vilket år den mot näringsliv och förvaltning inriktade marknadsföringen fick betydande omfattning med bl a iögonfallande annonser.

Det återstår emellertid att bedöma, om Företagsledning inom rimlig tid inskridit mot Institutets användning av kännetecknet. Det är ostridigt att sådant inskridande skett i nov 1979. Inskridandet har sålunda gjorts ungefär tre år efter det att Institutets tidigare firma EF Institutet för Språkstudier Aktiebolag registrerades, vilket med hänsyn till det förut anförda varit den första omständighet som kunnat ge Företagsledning anledning till inskridande. För bedömningen är föga ledning att hämta ur lagtext, förarbeten och rättspraxis. Vad som skall anses vara rimlig tid får enligt förarbetena avgöras med hänsyn tagen till omständigheterna i varje särskilt fall (NJA II 1960 s 235).

Utredningen ger vid handen att Institutet redan i slutet av år 1976 började marknadsföra sin kursverksamhet till näringsliv och förvaltning. Samtidigt ger emellertid Institutets broschyrer närmast ett intryck av att det då ännu huvudsakligen var fråga om en mer allmänt hållen språkundervisning. Inriktningen mot yrkesbetonade kurser för näringsliv och förvaltning framträdde successivt allt tydligare. När det gäller annonseringen blev denna inriktning först år 1978 verkligt iögonfallande.

En anledning för Företagsledning att särskilt uppmärksamma Institutets verksamhet och inskrida var den kännedom Företagsledning långt tidigare vunnit om Europeiska Ferieskolans användning av kännetecknet ef och den brevväxling med Ferieskolan år 1971 som föranletts därav. Mot ett krav på sådan särskild uppmärksamhet talar å andra sidan att kännetecknet tidigare använts för verksamhet bland skolungdom och därefter kom till användning för vad som till en början måste ha tett sig som i huvudsak en allmänt hållen språkundervisning, låt vara för vuxna. Institutet måste också, särskilt genom brevväxlingen år 1971 varom Institutet inte kan ha saknat kännedom, ha varit väl medvetet om den äldre rätt Företagsledning hade till kännetecknet EF såvitt avsåg dess verksamhet och tjänster.

Vid en avvägning mellan de motstridiga intressen som gör sig gällande i målet måste beaktas det ändamål som den med varumärkeslagen införda passivitetsregeln har att fylla sådant detta framgår av lagens förarbeten, till vilka firmalagens förarbeten för sin del hänvisar. Enligt betänkandet med förslag till varumärkeslag - varmed senare förarbeten överensstämmer i sak - är avgörande, om underlåtenhet av den äldre rättens innehavare att ingripa mot användningen av det yngre kännetecknet haft till följd att detta kunnat inarbetas och därigenom bli bärare av en betydande goodwill (SOU 1958:10 s 78). Härav framgår att såvitt möjligt inskridande bör ske innan användningen lett till fullbordad inarbetning och att det i vart fall inte bör komma i fråga att godta något längre dröjsmål efter det att inarbetningen fullbordats.

Å andra sidan måste också beaktas den rättsverkan som firma- och varumärkeslagstiftningen som huvudregel ger åt vad som enligt lagstiftningen utgör en äldre rätt till kännetecken, dvs i princip en ensamrätt att använda kännetecknet. Passivitetsbestämmelserna innefattar av billighetsskäl medgivna undantag från denna princip. En långtgående tillämpning av bestämmelserna kan inte ha varit avsedd. Alltför stränga krav bör ej ställas på innehavaren av den äldre rätten. Detta understryks också av att förarbetena i samband med en diskussion av frågan, om god tro skulle krävas av innehavaren av den yngre rätten, anger att vad som är rimlig tid skall i första hand prövas med hänsyn till hur situationen tett sig för den äldre rättens innehavare (NJA II 1960 s 235).

Vid en tillämpning av nu angivna grundsatser på förevarande mål är av betydelse att fråga varit om en fortskridande ökning av förväxlingsrisken och att det för Företagsledning måste ha inneburit vissa svårigheter att överblicka det ökade konkurrensförhållandet mellan parterna. Det bör därför ej läggas Företagsledning till last att det ej inskridit innan Institutet enligt den förut gjorda bedömningen fullbordat sin inarbetning. Att Företagsledning därutöver behövt visst rådrum för att ta ställning till frågan och att inskridandet sålunda ej skett förrän i nov 1979 framstår ej heller som orimligt. Någon passivitetsverkan kan därför ej anses ha inträtt.

På grund av det anförda och då anledning saknas att bestämma Företagsledning tillkommande skadestånd till lägre belopp än TR:n funnit skäligt, skall TR:ns domslut fastställas i sak.

Domslut. Med ändring av HovR:ns domslut fastställer HD TR:ns domslut, såvitt talan däremot förts, dock att den tid av tre månader efter vars utgång Institutet förbjuds att använda firman EF Institute Aktiebolag samt näringskännetecknen ef och EF skall räknas från dagen för HD:s dom.

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1985-03-19
Målnummer
T505-83
Litteratur
Sökord
Firma
Varumärke
Inarbetning
Passivitet
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation