NJA 1985 s. 338

Domskäl

TR:n (chefsrådmannen Köhler) anförde i dom d 7 dec 1983 i anledning av N.H:s yrkande om prövning av T.G.H:s återkallade yrkande om underhållsbidrag för hennes egen del:

I 15 kap 4 § 2 st GB stadgas att make utan särskild stämning i äktenskapsmålet kan framställa yrkanden i frågor som har samband med äktenskapsskillnaden, såsom angående underhållsbidrag. När nu hustrun i detta mål framställt yrkande om underhållsbidrag för egen del har det medfört att i målet handlagts indispositiva och dispositiva frågor i samma rättegång och att beträffande förfarandet skall tillämpas samma regler för de olika frågorna. Dispositionsprincipen, som gäller i dispositiva mål, kan i detta fall tillämpas endast i fråga om det processmaterial som läggs till grund för en dom i underhållsfråga. Först om frågan om underhållsbidrag till hustrun utbrutits till behandling och avgörande för sig skulle reglerna om dispositiva mål bli att tillämpa. Då så ej skett i förevarande mål och målet sålunda i sin helhet är att behandla som indispositivt, kan mannens yrkande i denna del ej vinna bifall. I sitt domslut dömde TR:n till äktenskapsskillnad mellan parterna, tillerkände T.G.H. vårdnaden om barnen och meddelade bestämmelser om N.H:s umgängesrätt m m samt uttalade beträffande yrkandet om prövning med tillämpning av 13 kap 5 § RB: N.H:s yrkande om att TR:n enligt 13 kap 5 § RB skall pröva ett av T.G.H. tidigare i målet framställt yrkande om bidrag till sitt eget underhåll lämnas utan bifall.

Domskäl

Domskäl. N.H. har härstädes uppgivit i huvudsak: Förevarande mål är av såväl indispositiv som dispositiv karaktär. Underhållsfrågan och bodelningsspörsmålen är av rent dispositiv karaktär. Övriga i målet aktuella frågor torde vara att anse som indispositiva. I svensk rättspraxis har sannolikt aldrig inträffat att en domstol på eget initiativ ändrat en överenskommelse mellan makar om underhållsbidrag. Om TR:ns ståndpunkt att 13 kap 5 § RB inte är tillämplig på indispositiva familjemål är riktig - vilket bestrides - föreligger inte hinder att behandla nu aktuellt mål såsom ett dispositivt moment. Parterna är i målet ense om att svensk rätt är tillämplig och att rättegången skall handläggas vid svensk domstol. Trots detta har T.G.H. vidtagit åtgärder för att kräva N.H. på underhållsbidrag i Västtyskland. Enligt vad som inhämtats vore ett lagakraftvunnet avgörande i underhållsfrågan vid svensk domstol grund för avvisning av en motsvarande begäran om underhåll vid västtysk domstol. I brist på lagakraftvunnet avgörande vid svensk domstol kan ett kostsamt rättegångsförfarande komma att inledas i Västtyskland.

T.G.H. har genmält att målet i sin helhet är indispositivt och att TR:ns bedömning således är riktig.

HovR:n gör följande bedömning.

Yrkande om underhåll kan upptas i äktenskapsskillnadsmål, varav följer att dispositiva och indispositiva frågor kan komma att handläggas i samma rättegång. Beträffande sådana s k blandade mål uttalar Ekelöf (se Rättegång 1, 5 uppl, s 42 f) bl a att det "skulle bli alltför komplicerat att tillämpa olika regler rörande förfarandet t ex i vad angår skillnads- och underhållsfrågan. Och av samma skäl kan den senare inte heller bli föremål för någon tredskodom. Dispositionsprincipen tillämpas sålunda endast i fråga om det processmaterial, som läggs till grund för en ordinär dom i underhållsfrågan." - Enligt HovR:ns mening torde svarandens rätt till sådan prövning som avses i 13 kap 5 § 1 st RB inte vara att hänföra till processmaterialet utan till förfarandet. Handläggningsmässigt finner HovR:n förevarande mål i sin helhet vara att anse som indispositivt. Stadgandet i nyssnämnda lagrum är endast tillämpligt i dispositiva mål. Väl kan det tyckas otillfredsställande om rätten till prövning enligt detta stadgande skulle gå förlorad beträffande en återkallad begäran om underhåll enbart därför att denna begäran handlagts gemensamt med äktenskapsskillnad. Emellertid finns möjligheten att bryta ut underhållsfrågan till behandling och avgörande för sig. Så har inte skett vad gäller frågan om underhåll till T.G.H.. På grund av det anförda kan inte N.H:s yrkande om prövning av T.G.H:s framställda och sedermera återkallade begäran om underhållsbidrag bli föremål för avgörande i sak.

TR:ns dom bör så förstås att TR:n, ehuru den ej därutinnan avskrivit målet, likväl i fråga om underhåll till T.G.H. skilt målet från sig.

TR:ns domslut skall således fastställas såvitt nu är i fråga.

Domslut

Domslut. HovR:n - som anser att TR:ns dom innebär att TR:n även i fråga om underhåll till T.G.H. skilt målet från sig - fastställer TR:ns domslut såvitt nu är i fråga.

N.H. sökte revision och yrkade, i första hand, att HD måtte ogilla T.G.H:s yrkande om underhåll för egen del och, i andra hand, att målet måtte återförvisas.

T.G.H. bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Rexed, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: Skäl. I tvistemål där dispositiva och indispositiva frågor handläggs samtidigt, s k blandade mål, sker handläggningen i princip enligt reglerna för indispositiva mål. (Ekelöf, Rättegång I, 6 uppl, 1980, s 42, SOU 1982:26 Del B, s 240 ff). Olika omständigheter talar emellertid mot att tillämpa dessa principer på det sätt som TR:n och HovR:n gjort. Jämlikt 15 kap 7 § 2 st GB kan svaranden påkalla prövning av talan om äktenskapsskillnad när käranden återkallar sin talan sedan betänketid börjat löpa. Det fyller inget berättigat syfte att förvägra svaranden motsvarande rätt till prövning när det endast är ett yrkande om underhåll som återkallas. En besläktad situation utgörs av de brottmål där vid sidan av åtalet talan förs om enskilt anspråk. Jämlikt 22 kap 6 § 2 st RB har den åtalade rätt till prövning av det enskilda anspråk som återkallats sedan han gått i svaromål. Denna ordning bör kunna tillämpas också på de blandade tvistemålen. Därmed nås fördelen att alla aktuella frågor såvitt möjligt avgörs slutligt i ett sammanhang. Utifrån vad nu anförts borde på begäran av N.H. en prövning i sak ha företagits av det återkallade underhållsyrkandet. Att nu företa en sådan prövning i HD är inte möjligt, eftersom T.G.H. utifrån underrätternas handläggning inte haft anledning att slutföra sin talan i denna del. I stället bör HovR:ns dom och TR:ns dom i denna del undanröjas och prövningen av frågan om underhåll till T.G.H. återförvisas till TR:n.

Slut. HD undanröjer HovR:ns dom och däremot svarande punkt 4 i TR:ns dom samt återförvisar målet såvitt gäller N.H:s i denna del förda talan till TR:n för erforderlig behandling.

Domskäl

Skäl. Uttryckliga lagregler rörande handläggningen av mål, där indispositiva och dispositiva frågor handläggs i en rättegång, s k blandade mål, saknas i fråga om tvistemål. Det har i doktrinen uttalats att det skulle bli alltför komplicerat att i ett och samma mål tillämpa olika regler rörande förfarandet t ex i vad angår äktenskapsskillnad och underhållsbidrag och att i sådant mål frågan om underhållsbidrag t ex inte kan bli föremål för tredskodom (Ekelöf, Rättegång 1, 6 uppl, 1980, s 42). Dispositionsprincipen tillämpas däremot i fråga om det processmaterial som läggs till grund för en vanlig dom i den dispositiva frågan (Ekelöf a a s 42 och SOU 1982:26 Översyn av rättegångsbalken I Del B s 241). Att i ett blandat mål hinder föreligger mot tredskodom i den dispositiva frågan om underhållsbidrag är en naturlig följd av att anspråket aktualiseras endast vid en viss utgång i den indispositiva frågan om äktenskapsskillnad.

Vad nu sagts motiverar emellertid inte den slutsatsen att 13 kap 5 § I st RB inte skulle kunna tillämpas under några förhållanden i ett blandat tvistemål på däri ingående dispositiva frågor. I nämnda lagrum föreskrivs att om käranden återkallar sin talan, sedan svaranden ingått i svaromål, och saken är sådan att förlikning därom är tillåten målet dock skall prövas, om svaranden yrkar det. Syftet med bestämmelsen är att svaranden i dispositiva frågor inte skall behöva besväras med flera rättegångar rörande samma sak. Denna grundtanke har beträffande blandade mål kommit till uttryck i fråga om brottmål där vid sidan av åtalet förekommer talan om enskilt skadeståndsanspråk. I 22 kap 6 § 2 st RB medges den tilltalade, sedan han ingått i svaromål, rätt att få skadeståndstalan prövad trots att den återkallats av målsäganden. Anledning saknas att inte låta denna princip äga tillämpning också på dispositiva frågor som i ett tvistemål sammanförts med indispositiva frågor.

Om ovisshet råder om utgången av den grundläggande indispositiva frågan synes det lämpligt att denna utbrytes till avgörande genom deldom. Den dispositiva frågan, där yrkande enligt 13 kap 5 § 1 st RB framställts, bör då vilandeförklaras till dess att lagakraftvunnen dom föreligger i den indispositiva frågan. Har den dispositiva frågan alltjämt aktualitet återupptas därefter målet i den delen och handläggs enligt reglerna för dispositiva mål. Emellertid saknas anledning till sådan uppdelning av ett blandat mål, där det står klart att utgången i den grundläggande indispositiva frågan kommer att bli sådan att en prövning av den dispositiva fråga där yrkande enligt 13 kap 5 § 1 st RB framställts får aktualitet. Hinder mot att handlägga båda frågorna parallellt i en rättegång med tillämpning på den dispositiva frågan av nämnda lagregel saknas då.

I förevarande fall har någon ovisshet om utgången av den i målet grundläggande skillnadsfrågan inte förelegat i TR:n. I enlighet med vad förut sagts borde TR:n därför med tillämpning av 13 kap 5 § 1 st RB på yrkande av N.H. ha prövat frågan om underhållsbidrag till T.G.H., trots att hon återkallat sin talan i den delen. Till följd av att underinstanserna lämnat N.H:s yrkande om prövning av frågan om underhållsbidrag till T.G.H. utan bifall har parterna inte haft tillfälle att utveckla sin talan i den delen. Målet bör därför såvitt nu är i fråga återförvisas till TR:n för erforderlig behandling.

Slut. HD undanröjer HovR:ns dom samt TR:ns dom, i vad genom denna lämnats utan bifall N.H:s yrkande om att T.G.H:s talan i fråga om underhållsbidrag för egen del skulle prövas, och återförvisar målet till TR:n för erforderlig behandling.