NJA 1985 s. 392

Vad i 49 kap 9 § andra meningen RB föreskrivits om fullföljd av talan är inte tillämpligt när det av lagen anvisade rättsmedlet mot visst avgörande är återvinning. Om i sådant fall talan mot avgörandet fullföljs till HovR, har HovR:n därför att avvisa den fullföljda talan utan hinder av att TR:n funnit talan ha blivit rätteligen fullföljd.

(Jfr 1979 s 98)

Stockholms TR

C.G.H. ansökte vid Stockholms TR om lagsökning mot AB X.X.X.. Som grund för ansökningen åberopade han att ett skuldebrev.

I yttrande över ansökningen invände bolaget att rätten inte var behörig att ta upp målet, eftersom skuldebrevet utgjorde en del av köpeskillingen enligt ett avtal som innehöll en skiljeklausul. Enligt skiljeklausulen skulle tvister angående tolkning och/eller tillämpning av avtalet avgöras av skiljemän enligt gällande svensk lag.

TR:n (tingsnotarien Bålman) lämnade i beslut d 23 jan 1985 invändningen om rättegångshinder utan bifall. I beslutet angavs att talan mot beslutet fick föras endast i samband med talan mot utslag eller slutligt beslut. Samma dag meddelade TR:n utslag i lagsökningsmålet. Utslaget innebar att C.G.H:s talan bifölls. Av akten framgår ej klart vad TR:n därvid angav i fråga om tillämpligt rättsmedel.

Bolaget inkom till TR:n med en d 28 jan 1985 dagtecknad skrift, ställd till Svea HovR, vari angavs att besvär anfördes mot TR:ns utslag i lagsökningsmålet. I skriften yrkade bolaget att lagsökningsutslaget skulle undanröjas och C.G.H:s talan avvisas. Vidare begärdes inhibition.

TR:n antecknade på skriften att talan fullföljts inom rätt tid och på rätt sätt samt översände skriften och akten till HovR:n.

Sedan HovR:n beslutat om inhibition och C.G.H. i infordrad förklaring bestritt ändring meddelade HovR:n (hovrättsråden Sundberg-Weilman och Wedin samt adj led Blomquist, referent) d 18 mars 1985 följande beslut:

Skäl. Lagsökningen gäller den revers som utställts i enlighet med köpeavtalet. Klausulen om skiljeavtal får anses omfatta även tvist mellan C.G.H. och bolaget angående betalning enligt reversen. Följaktligen skall lagsökningsutslaget undanröjas och C.G.H:s talan avvisas.

HovR:ns avgörande. Med upphävande av överklagade beslutet undanröjer HovR:n TR:ns lagsökningsutslag samt avvisar C.G.H:s vid TR:n förda talan.

C.G.H. anförde besvär och yrkade upphävande av HovR:ns beslut att undanröja lagsökningsutslaget och avvisa C.G.H:s ansökan.

Betänkande

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Forsström, hemställde i betänkande om följande beslut:

Domskäl

Skäl. Beträffande såväl TR:ns utslag i lagsökningsmålet som det särskilda beslut varigenom TR:n ogillat bolagets invändning om rättegångshinder och bestämt att talan mot beslutet fick föras endast i samband med talan mot utslag eller slutligt beslut är enligt 34 § lagsökningslagen det tillämpliga rättsmedlet återvinning.

Ansökan om återvinning utgör enligt RB inte fullföljd av talan, varmed avses endast överklagande till högre instans. Detta innebär att, såsom HD funnit i NJA 1979 s 98, stadgandet i 49 kap 10 § RB inte är tillämpligt när det av lagen anvisade rättsmedlet är återvinning. Oberoende av vad TR:n meddelat angående tillämpligt rättsmedel har bolaget följaktligen inte ägt anföra besvär i HovR:n. Med hänsyn till det sagda har inte heller föreskriften i 49 kap 9 § andra meningen RB varit tillämplig. HovR:n har därför haft att avvisa bolagets besvärstalan trots att TR:n funnit talan ha blivit fullföljd på rätt sätt och inom rätt tid.

På grund av det anförda skall, jämlikt grunderna för 50 kap 26 § och 55 kap 15 § RB, HovR:ns beslut undanröjas. Det bör ankomma på TR:n att - utan hinder av det beslut varigenom TR:n funnit talan ha rätteligen fullföljts till HovR:n - behandla bolagets skrift av d 28 jan 1985 som ansökan om återvinning.

Domslut

HD:s avgörande. Med undanröjande av HovR:ns beslut avvisar HD bolagets i HovR:n förda talan och förordnar att TR:n skall såsom ansökan om återvinning behandla bolagets d 28 jan 1985 dagtecknade, till Svea HovR ställda och till TR:n ingivna skrift.

HD (JustR:n Holmberg, Welamson, referent, Knutsson, Freyschuss och Lind) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.