1 §  För fordran som grundar sig på skuldebrev eller annat skriftligt fordringsbevis och är förfallen till betalning får gäldenären lagsökas enligt vad som sägs i det följande.

Om panträtt i fast egendom, skepp eller skeppsbygge eller företagshypotek har skriftligen upplåtits för en fordran som avses i första stycket, kan borgenären genom lagsökning söka betalning ur den egendom som panträtten eller företagshypoteket gäller i. Har borgenären för fordringen inteckning i luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg, kan han genom lagsökning söka betalning ur den egendom vari inteckningen gäller.

För en fordran på ersättning som avses i 2 eller 3 § lagen (1981:739) om ersättning för inkassokostnader m. m. får lagsökning äga rum även om fordringen inte grundar sig på skriftligt fordringsbevis. En förutsättning är dock att lagsökningen äger rum i samband med lagsökning enligt första eller andra stycket för den fordran som har föranlett den åtgärd som ersättningsanspråket avser.

Lagsökning för fordran på ersättning som avses i tredje stycket får äga rum endast i den mån den fordrade ersättningen kan utgå enligt lagen om ersättning för inkassokostnader m. m.

Vad som sägs i denna lag om gäldenären skall vid lagsökning som avser fastställelse till betalning ur viss egendom tillämpas på ägaren av egendomen. Lag (1984:660).

2 §  Lagsökning skall göras skriftligen hos allmän underrätt. Ansökningen skall innehålla uppgifter om parterna i den utsträckning som anges i 33 kap. 1 § rättegångsbalken. Dessutom skall anges fordringens belopp och den ränta som fordras. Borgenären skall också ange de omständigheter som betingar rättens behörighet, om denna inte framgår av vad som annars anförs. Vid ansökningen skall fogas styrkt avskrift av den handling varpå fordringen grundas och, då betalning enligt 1 § andra stycket söks ur fast egendom, skepp eller skeppsbygge eller egendom som omfattas av företagshypotek, av den handling varigenom panträtt i egendomen eller företagshypotek har upplåtits.

Ansökningen skall jämte avskrift som anges i första stycket inges i två exemplar och vara egenhändigt undertecknad av borgenären eller hans ombud. Är endast ett exemplar ingivet, skall rätten mot föreskriven avgift ombesörja erforderlig avskrift. Denna gäller i målet lika med originalet.

Har föreskriven ansökningsavgift inte betalats skall rätten förelägga borgenären att betala avgiften. Lag (1987:451).

3 §  Finner rätten att de handlingar som har åberopats ej utgör bevis om fordran eller rätt till betalning ur den egendom som har angivits eller finner rätten annars att hinder föreligger mot att ta upp en ansökan enligt 1 § första, andra eller tredje stycket, skall den avvisas. Bevis om avvisning skall tecknas på det ena exemplaret av ansökningen.

Följer borgenären inte ett föreläggande enligt 2 § tredje stycket föreligger hinder mot att ta upp ansökningen. Lag (1987:451).

4 §  Upptas ansökningen, skall rätten förelägga gäldenären att inom viss av rätten bestämd tid efter det lagsökningshandlingarna delgivits honom skriftligen svara på ansökningen vid påföljd att målet ändå avgörs. Föreläggandet, som skall tecknas på det ena exemplaret av ansökningen, skall tillika innehålla anmaning till gäldenären att lämna de uppgifter om sig som avses i 33 kap. 1 § första--tredje styckenarättegångsbalken i den mån uppgifterna i ansökningen är ofullständiga eller felaktiga. Rätten får förelägga gäldenären att vid vite lämna uppgifter i dessa hänseenden.

Vid utsättande av tiden för svars avgivande har rätten att taga hänsyn till belägenheten av den ort där gäldenären bor eller handlingarna eljest kunna väntas bliva honom delgivna. Har gäldenären känt hemvist inom riket, må tiden icke utan synnerliga skäl bestämmas längre än till två veckor. Lag (1985:269).

5 §  Det exemplar av ansökningen där föreläggandet enligt 4 § har tecknats skall jämte avskrift av fordringshandlingen delges gäldenären på det sätt som är föreskrivet om stämning i tvistemål. Skall borgenären ombesörja delgivningen, tillämpas 32 kap. 2 § rättegångsbalken. Lag (1982:297).

6 §  Hava enligt bevis som inkommit till rätten lagsökningshandlingarna blivit gäldenären delgivna och kommer han ej inom förelagd tid med skriftligt svar, avgöre rätten målet på de skäl borgenären företett.

7 §  Rätten äge, om gäldenärens svar föranleder därtill, förelägga borgenären att innan målet avgöres bemöta svaret med påminnelser. Ej må eljest flera skrifter växlas än en å vardera sidan.

8 §  Finnes handling som part företett i avskrift böra företes i huvudskrift, förelägge rätten honom viss tid att förete handlingen vid påföljd att målet ändå avgöres. Rätten give ock motparten tillfälle att taga del av handlingen, om skäl äro därtill; denne äge då yttra sig över handlingen.

9 §  Underrättelse om föreläggande som rätten meddelat part i annat fall än enligt 4 § skall genom rättens försorg genast avsändas till parten. Lag (1954:435).

10 §  Förnekar gäldenären att han har skrivit under ford ringshandlingen och har han ej förut vid domstol eller inför kronofogdemyndighet eller notarius publicus erkänt handlingen, skall rätten förordna att målet skall såsom tvistigt hänskjutas till rättegång. Lag (1981:848).

11 §  Invänder gäldenären, att den handling varå kravet grundas icke är gällande mot honom, därför att han blivit tvungen eller förledd att utgiva handlingen, och visar han sannolika skäl för invändningen, skall målet såsom tivistigt hänskjutas till rättegång, om ej gäldenären försummat att anmäla och kungöra tvånget eller förledandet så som i andra stycket sägs.

Anmälan om tvång eller förledande skall göras hos domstol inom fyra veckor sedan tvånget upphörde eller förledandet skedde; gäldenären vare ock pliktig att inom lika tid efter det anmälan gjordes låta domstolens bevis därom införas i Post- och Inrikes Tidningar. Försummas något av vad sålunda är föreskrivet, äge rätten utan hinder av invändning som här avses i lagsökningsmålet pröva borgenärens rätt. Lag (1977:678).

12 §  Gör gäldenären någon annan invändning mot kravet än som anges i 10 och 11 §§ och vill han styrka sin invändning, skall han genast förete sina bevis. Härvid gäller endast skriftliga bevis. Finner rätten att gäldenären har skäl för invändningen, skall målet hänskjutas som tvistigt till rättegång.

Grundas kravet på ett fordringsbevis enligt vilket gäldenären skall ha en motprestation för sin betalning och gör gäldenären en invändning som gäller motprestationen, skall målet som tvistigt hänskjutas till rättegång, om gäldenären har visat sannolika skäl för invändningen eller borgenärens rätt till betalning annars är oklar. Detsamma gäller när gäldenären gör invändning mot ett krav som avser ersättning enligt 2 eller 3 § lagen (1981:739) om ersättning för inkassokostnader m.m. Lag (1981:740).

13 §  Äro ej sådana skäl för handen att målet bör hänskjutas till rättegång, skall betalningsskyldighet åläggas gäldenären. I fall som avses i 1 § andra stycket skall fastställas att fordringen skall utgå med förmånsrätt i egendomen i den omfattning som gäller enligt lag. Lag (1971:496).

14 §  Vill gäldenären kvitta sin skuld mot fordran hos borgenären och är denna fordran sådan, att den kan utkrävas genom lagsökning, förordne rätten att den må, så långt den räcker, kvittas mot skulden.

Ej må klar och förfallen fordran uppehållas för det som är stridigt eller icke förfallet.

15 §  I fråga om kostnad i lagsökningsmål gälle vad i rättegångsbalken är stadgat om rättegångskostnad i tvistemål. I stället för 18 kap. 8 § rättegångsbalken gälla dock de bestämmelser som regeringen meddelar.

16 §  I lagsökningsmål får rätten förordna om kvarstad som avses i 15 kap.rättegångsbalken samt meddela handräckning för avhysning av gäldenären. I fråga om kvarstad och handräckning för avhysning gäller vad som är föreskrivet om motsvarande fall i rättegångsbalken och 8 § handräckningslagen (1981:847). Lag (1981:848).

17 §  I lagsökningsmål skall utslag givas ofördröjligen sedan målet kommit i det skick att det kan avgöras. Fordringshandlingen eller den del därav varom i målet är fråga skall ordagrant intagas i utslaget eller avskrivas omedelbart därefter.

Har i lagsökningsmål borgenärs talan bifallits, skall om delgivning av utslaget gälla vad i rättegångsbalken är stadgat om delgivning av tredskodom. Lag (1949:248).

18 §  För att få ut en penningfordran som inte grundar sig på skriftligt fordringsbevis och inte avser skadestånd kan borgenären utverka betalningsföreläggande enligt vad som sägs i det följande.

Betalningsföreläggande får ges för fordran på ersättning som avses i 2 eller 3 § lagen (1981:739) om ersättning för inkassokostnader m.m. i den mån den fordrade ersättningen kan utgå enligt den lagen. Lag (1981:740). Hänskjutes målet till rättegång, skall frågan om ersättning för kostnad i målet prövas i rättegången. Lag (1981:848).

19 §  Ansökning om betalningföreläggande skall göras skriftligen eller muntligen hos allmän underrätt. Ansökningen skall innehålla uppgifter om parterna i den utsträckning som anges i 33 kap. 1 § rättegångsbalken. Dessutom skall anges fordringens belopp och den ränta som fordras. Borgenären skall i ansökningen eller i räkning som åberopas också tydligt och fullständigt ange grunden för fordringen och tiden för dess tillkomst samt de omständigheter som betingar rättens behörighet, om denna inte framgår av vad som annars anförs.

Ansökning som görs skriftligen skall avlämnas i två exemplar och vara egenhändigt undertecknad av borgenären eller hans ombud. Är endast ett exemplar ingivet, skall rätten mot föreskriven avgift ombesörja erforderlig avskrift. Denna gäller i målet lika med originalet. Görs ansökning muntligen, skall genom rättens försorg mot föreskriven avgift uppteckning därav ske i två exemplar. Borgenären eller hans ombud skall med sin underskrift intyga att uppteckningen är riktig. Uppteckningen gäller sedan som original.

Räkning som åberopas skall inges i två exemplar. Är räkningen ingiven i endast ett exemplar, skall rätten mot föreskriven avgift ombesörja erforderlig avskrift.

Har föreskriven ansökningsavgift inte betalats, skall rätten förelägga borgenären att betala avgiften. Lag (1987:451).

20 §  Ej må i samma ansökning framställas krav mot mera än en gäldenär.

21 §  Finner rätten att hinder föreligger mot att ta upp ansökningen skall den avvisas. Bevis om avvisningen skall tecknas på det ena exemplaret av ansökningen.

Följer borgenären inte ett föreläggande enligt 19 § fjärde stycket föreligger hinder mot att ta upp ansökningen. Lag (1987:451).

22 §  Upptages ansökningen, förelägge rätten gäldenären att, såframt han vill helt eller till någon del bestrida ansökningen, inom viss av rätten bestämd tid efter det ansökningen jämte räkning, om sådan åberopats, blivit honom delgiven, skriftligen hos rätten anmäla sitt bestridande vid påföljd att utmätning eljest må ske. Vid utsättande av tiden för anmälan av bestridande har rätten att taga hänsyn till belägenheten av den ort där gäldenären bor eller handlingarna eljest kunna väntas bliva honom delgivna. Utan synnerliga skäl må tiden icke bestämmas längre än till två veckor.

Har borgenären i ansökningen fordrat ersättning för kostnad å målet, skall rätten i föreläggandet angiva vad i sådant hänseende skall, om bestridande ej sker, utgå utöver kostnaden för blivande delgivning. Ersättningen utgår enligt bestämmelser som regeringen meddelar.

Föreläggandet, som skall tecknas på det ena exemplaret av ansökningen, skall tillika innehålla anmaning till gäldenären att lämna de uppgifter om sig som avses i 33 kap. 1 § första--tredje stycken rättegångsbalken i den mån uppgifterna i ansökningen är ofullständiga eller felaktiga. Rätten får förelägga gäldenären att vid vite lämna uppgifter i dessa hänseenden. Lag (1985:269).

23 §  I föreläggande som avses i 22 § må, om borgenären det begär och rätten finner det lämpligt, i stället för vad där sägs om skriftligt bestridande, föreskrivas att gäldenären har att, såframt han vill helt eller till någon del bestrida ansökningen, å viss av rätten bestämd dag, högst en vecka sedan ansökningshandlingarna kunna väntas hava blivit honom delgivna, inställa sig vid sammanträde inför rätten för att framställa sitt bestridande vid påföljd att utmätning eljest må ske. Till sammanträdet skall ock borgenären kallas.

Äro ej särskilda skäl däremot, skall föreläggande vid vite meddelas borgenären så ock gäldenären, om han vill bestrida ansökningen, att infinna sig personligen. Parterna skola tillika erinras att de, om ansökningen bestrides och målet hänskjutes till rättegång, böra vara beredda att genast uppgiva de omständigheter och bevisde vilja åberopa i rättegången och förete sina skriftliga bevis.

24 §  Om delgivning med gäldenären av ansökningshandlingarna jämte föreläggande som avses i 22 eller 23 § tillämpas vad som är föreskrivet i 5 §. Delgivning får inte ske utom riket och ej heller genom kungörelse enligt 15 § delgivningslagen (1970:428). Lag (1982:297).

25 §  Hava enligt bevis som inkommit till rätten ansökningshandlingarna blivit gäldenären delgivna och bestrider ej gäldenären ansökningen på sätt och tid som rätten förelagt, teckne rätten ofördröjligen å det exemplar av ansökningen som kvarligger hos rätten såväl föreläggandet som bevis att ansökningen lämnats obestridd; rätten pröve ock vad i ersättning för delgivningskostnad skall tillkomma borgenären och teckne bevis därom å ansökningen. Bevis skall tillika innehålla, att utmätning för fordringen och kostnaden å målet må omedelbart äga rum. Bestrides allenast en del av fordringen eller allenast kostnaden eller del därav, varde beviset därefter jämkat.

Har gäldenären förklarat sig vilja kvitta sin skuld mot fordran hos borgenären, skall det till den del fordran skulle täcka skulden anses som bestridande.

Utebliva båda parterna från sammanträde som avses i 23 §, vare ansökningen förfallen.

26 §  Har gäldenären anmält bestridande på sätt och inom tid som förelagts enligt 22 §, skall, om borgenären sist inom en månad efter utgången av samma tid framställer yrkande därom, målet eller, då bestridandet avsett allenast en del, målet i denna del såsom tvistigt hänskjutas till rättegång. Framställes ej sådant yrkande inom föreskriven tid, vare ansökningen förfallen.

Det åligger rätten att, då bestridandet anmäles, genast avsända underrättelse därom till borgenären.

27 §  Bestrider gäldenären ansökningen vid sammanträde som avses i 23 § och är borgenären tillstädes, bör rätten göra parterna och, om det finnes lämpligt, söka att förlika dem. Träffas förlikning, skall på begäran bevis därom tecknas å det exemplar av ansökningen som kvarligger hos rätten; i beviset skall ock angivas att utmätning må omedelbart äga rum.

Förlikas ej parterna, skall, om borgenären yrkar det, målet eller, då bestridandet avser allenast en del, målet i denna del såsom tvistigt hänskjutas till rättegång. Vill gäldenären att målet eller del drav skall prövas av rätten, eller vill han fordra ersättning för sin kostnad, må ock på hans yrkande målet hänskjutas till rättegång; dock ej om bestridandet avser allenast borgenärens kostnad å målet.

Yrkande som avses i andra stycket skall framställas innan sammanträdet avslutas vid påföljd att ansökningen eljest är förfallen.

28 §  Har ansökningen lämnats obestridd men är borgenären missnöjd med rättens beslut om ersättning för kostnaden å målet, må han påkalla att frågan därom hänskjutes till rättegång. Angående den tid inom vilken sådant yrkande skall framställas äge vad i 26 och 27 §§ är stadgat motsvarande tillämpning.

29 §  Yrkar part att mål skall hänskjutas till rättegång, skallhan tillika uppgiva de omständigheter och bevis som han vill åberopa i rättegången; skriftligt bevis som parten innehar skall genast företes.

Har enligt 23 § andra stycket borgenären eller gäldenären vid vite förelagts att infinna sig personligen och är han då målet hänskjutes till rättegång tillstädes allenast genom ombud, skall, om därav vållas uppskov i rättegången, vitet utdömas.

30 §  Vid handläggning av mål om lagsökning eller betalningsföreläggande är rätten domför med en lagfaren domare.

Mål om betalningsföreläggande får i den utsträckning som regeringen bestämmer handläggas av tjänstemän som inte är lagfarna. Lag (1984:133).

31 §  Om laga domstol i mål om lagsökning eller betalningsföreläggande gäller vad som är föreskrivet om tvistemål. Arrendetvister skall dock tas upp av tingsrätten i den ort där fastigheten finns. Rätten prövar självmant sin behörighet. Borgenärens uppgift om de omständigheter som betingar rättens behörighet skall godtas, om det inte kan antas att den är oriktig. Har ansökningen upptagits, skall rätten ej på nytt pröva sin behörighet, såvida inte gäldenären begär det eller fråga uppkommer om tillämpning av 10 kap. 17 § rättegångsbalken. Lag (1990:1129).

31 a §  Fullmakt för ombud behöver inte företes, såvida inte rätten anser att det bör ske eller ombudet begär att målet skall hänskjutas till rättegång. Lag (1982:297).

31 b §  Yrkar borgenären ränta men framgår det ej av ansökningshandlingarna från vilken tidpunkt räntan yrkas, skall yrkandet anses gälla ränta från den dag ansökningen delgivits gäldenären. Lag (1982:297).

31 c §  Uppfyller en ansökan om lagsökning eller betalningsföreläggande inte föreskrifterna i 2 eller 19 §, skall borgenären föreläggas att komplettera ansökningen, om inte bristen bedöms vara av ringa betydelse för det fortsatta förfarandet. Följer borgenären inte föreläggandet, får ansökningen avvisas.

Rätten får också avvisa ansökningen, om det framgår av vad som förekommit i samband med försök till delgivning med gäldenären att hinder för delgivning föreligger.

Framgår det ej att hinder för delgivning med gäldenären föreligger men har delgivning ändå inte kunnat ske, skall rätten pröva om försöken till delgivnng skall fortsättas eller om borgenären skall erbjudas att själv ombesörja delgivningen. Hänsyn skall därvid tas till det arbete och den kostnad som dittills har lagts ned på delgivningen, utsikterna till att fortsatta försök kan leda till resultat samt omständigheterna i övrigt. Antar borgenären inte erbjudandet att själv ombesörja delgivning, skall ansökningen avvisas. Lag (1982:297).

32 §  Hänskjuts ett mål till rättegång, skall rätten förordna om målets fortsatta handläggning. Kan målet anses tillräckligt förberett genom den tidigare handläggningen, får det genast utsättas till huvudförhandling. Har ett mål om betalningsföreläggande vid sammanträde inför rätten hänskjutits till rättegång, bör muntlig förhandling om möjligt äga rum i omedelbart samband med sammanträdet. I så fall gäller i fråga om rättens domförhet vad som föreskrivs i 30 §.

Är den tingsrätt som har handlagt målet inte behörig att efter återvinning pröva målet, skall detta överlämnas till den tingsrätt som är behörig. Beslut om överlämnande får inte överklagas. Om den tingsrätt som har mottagit målet finner sig obehörig, skall den visa målet åter till den tingsrätt som har överlämnat det. När ett mål har överlämnats, gäller första stycket i fråga om den tingsrätt till vilken målet har överlämnats. Lag (1987:750).

33 §  Talan i mål som hänskjuts till rättegång skall anses väckt då lagsökningsinlagan inkom till rätten eller ansökningen om betalningsföreläggande gjordes hos rätten; med avseende å rättegången skall så anses som om stämning utfärdats genom rättens förordnande om målets fortsatta handläggning.

34 §  Talan mot rättens beslut varigenom en ansökan har avvisats eller förklarats förfallen skall föras genom besvär i hovrätten.

Har i lagsökningsmål borgenärs talan bifallits eller i mål om betalningsföreläggande å ansökningen tecknats bevis att utmätning må äga rum, äge gäldenären att hos rätten söka återvinning. Mot utslag i lagsökningsmål i andra fall skall talan föras genom besvär i hovrätten.

Angående klagan över beslut som rätten meddelat under målets handläggning äge vad för tvistemål är stadgat motsvarande tillämpning.

Ej må klagan föras över beslut varigenom mål hänskjutits till rättegång. Lag (1982:297).

35 §  Ansökan om återvinning skall göras skriftligen, i lagsökningsmål inom en månad från den dag då utslaget delgavs gäldenären och i mål om betalningsföreläggande inom samma tid från det utmätning ägde rum eller utan föregången utmätning betalning skedde med förbehåll om rätt för gäldenären att söka återvinning.

Om återvinningstalan äge i övrigt vad i rättegångsbalken är stadgat om återvinning i tvistemål motsvarande tillämpning; rättens utslag i lagsökningsmålet eller rättens bevis att utmätning må äga rum skall därvid anses som tredskodom.

Skall mål på grund av ansökan om återvinning upptagas till fortsatt handläggning, gälle vad i 33 § är stadgat.

Vid tillämpning av första stycket jämställes med utmätning i Sverige motsvarande åtgärd i Danmark, Finland, Island, Norge eller Österrike. Lag (1983:369).

36 §  Hovrätts beslut i mål som enligt 34 § fullföljts till hovrätt får inte överklagas; dock får mot hovrätts beslut angående kvarstad eller avhysning talan fullföljas till högsta domstolen enligt vad i rättegångsbalken är stadgat angående fullföljd av talan mot hovrätts beslut i mål som väckts vid underrätt. Lag (1981:848).

37 §  I mål om lagsökning eller betalningsföreläggande erfordras ej förande av protokoll. Om aktbildning och dagbok meddelas närmare bestämmelser av regeringen. Lag (1981:848).