NJA 1985 s. 424

(Jfr 1978 s 596 och 1983 s 843)

S.K. äger tomten nr 16 i 53:e kvarteret Fallhornet i Älvsborg, Göteborgs kommun. Fastigheten, som är obebyggd, ligger inom verksamhetsområdet för kommunens allmänna va-anläggning. Fastigheten bildades genom avstyckning, registrerad d 28 jan 1980, från stamfastigheten tomten nr 15 i samma kvarter, vilken fastighet S.K. har ägt sedan 1969. Den sistnämnda fastigheten är bebyggd med en trevåningsvilla. Stadsplan för området fastställdes på 1950-talet. S.K. lämnade genom Fogelfors Hus d 18 dec 1979 in en ansökan om byggnadslov för tomten nr 16. Till ansökningen var bifogad en va-situationsplan. Ansökningen om byggnadslov innefattade även beställning av serviser för vatten, spillvatten och dagvatten. Ansökningen behövde emellertid kompletteras med medgivande till byggnadslov från ägare av grannfastighet. Sådan komplettering kom inte att insändas och någon byggnad har ej uppförts på fastigheten. Kommunen upprättade förbindelsepunkt för fastigheten d 17 febr 1981 för ren-, spill- och dagvatten. I räkning d 26 febr 1981 avkrävdes S.K. anläggningsavgift för fastigheten med 45 407 kr, beräknad i enlighet med 1980 års va-taxa.

S.K. yrkade vid statens va-nämnd fastställelse av att anläggningsavgift inte skulle utgå för den avstyckade fastigheten eller, i andra hand, att avgift skulle utgå efter 1979 års taxa och att, om avgift skulle utgå, denna fick avbetalas under tio år.

Kommunen bestred yrkandena.

S.K. anförde till utveckling av sin talan: Grunden för förstahandsyrkandet är att anläggningsavgift redan betalats för stamfastigheten och att denna avgift måste räknas avstyckningen till godo. Vidare kan det ifrågasättas om avstyckningen kan påföras full avgift med hänsyn till att stamfastigheten tidigare varit ansluten till ett va-nät ägt av Långedragsbolaget, av vilket Göteborgs kommun förvärvat marken i fråga. Den karta, som av Fogelfors Hus bifogades ansökan, var felvänd och förbindelsepunkten har till följd härav kommit att placeras fel. Det borde för kommunen, när ett år gått utan att ansökan om byggnadslov fullföljts, ha stått klart att fastigheten inte skulle komma att bebyggas. Om betalningsskyldighet skall anses föreligga för fastigheten, bör den taxa tillämpas som gällde när ansökan om byggnadslov ingavs, dvs 1979 års taxa. Grunden till begäran om avbetalning är att fastighetens ekonomiska bärkraft med hänsyn till att den är obebyggd är mycket liten samt att möjligheterna att erhålla lån till skälig ränta är mycket små. Taxeringsvärdet på stamfastigheten höjdes nyligen från 300 000 kr till omkring 500 000 kr. Taxeringsvärdet på den avstyckade fastigheten höjdes från 75 000 kr till 100 000 kr. Han skulle kunna som säkerhet lämna pantbrev med förmånsrätt inom det sammanlagda taxeringsvärdet för de båda fastigheterna.

Kommunen anförde till utveckling av sin talan: Ledningarna i området lades ursprungligen av Långedragsbolaget, som exploaterade området. Ledningarna överlämnades sedan till dåvarande Alvsborgs municipalsamhälle, som numera ingår i Göteborgs kommun. Fastigheten måste existera som rättsligt begrepp för att avgiftsskyldighet skall kunna inträda. Nybildad fastighet får betala avgift i gängse ordning utan hinder av att anläggningsavgift utgått för stamfastigheten. Taxan bryter det avtal som eventuellt skulle kunna anses vara träffat. Avgiftsskyldighet kan inte inträda, innan förbindelsepunkt upprättats och meddelande tillställts fastighetsägaren. Kommunen hade således inte kunnat avkräva fastighetsägaren avgift redan 1979. Rätteligen har kommunen kunnat kräva avgift enligt den 1981 gällande taxan i stället för 1980 års taxa. Anläggningsavgift för obebyggd fastighet utgår med samma belopp som det S.K. krävts på. Va-verket fick kännedom om att fastigheten begärt anslutning genom att verket fick ansökan för kännedom och granskning. Arbetsorder utfärdades sedan för ansvarig arbetsledare. Va-verket får ej någon kännedom om att byggnad ej kommer till stånd å fastigheten. Även om ärendet inte hade aktualiserats genom ansökan skulle va-verket ha avkrävt fastigheten anläggningsavgift. Va-verket bevakar nämligen tomtregistret. Genom att fastigheten infördes däri, skulle anläggningsavgift ha utkrävts såsom för obebyggd tomt, vilket således skulle ha lett till att S.K. avkrävts samma belopp som i den utsända räkningen. Kommunen finner inga omständigheter ha förebragts, som skulle medföra skäl att medge att beloppet skulle avbetalas. Affärs bankerna är idag mycket villiga att låna ut pengar till acceptabel ränta. Kommunen har möjlighet att under vissa förutsättningar medverka till att lån förmedlas genom tomträttskassan. Om denna möjlighet skulle kunna användas i S.K:s fall, kan ej anges. Kommunen skulle godta angiven säkerhet.

Va-nämnden (rådmannen Hall, ordf, samt ledamöterna Wahlgren, Ekberg, Gudmundson, Olsson och Bering) anförde i beslut d 19 maj 1982:

Skäl. Enligt 9 § lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar skall ägare av fastighet inom allmän va-anläggnings verksamhetsområde betala avgifter till huvudmannen om fastigheten behöver anordningar för vattenförsörjning och avlopp samt behovet inte med större fördel kan tillgodoses på annat sätt än genom anläggningen. Enligt samma lagrum skall för obebyggd fastighet, som enligt stadsplan eller byggnadsplan är avsedd för bebyggande, behovet av anordningar för vattenförsörjning och avlopp, om ej särskilda skäl föranleder annat, bedömas som om fastigheten vore bebyggd enligt planen. Avgiftsskyldighet inträder, enligt lagrummet, när huvudmannen upprättat förbindelsepunkt och underrättat fastighetsägaren härom.

Av utredningen framgår att avgiftsskyldighet uppkommit vad gäller den aktuella fastigheten oavsett om denna är bebyggd eller inte. Avgiften skall utgå i vart fall enligt 1980 års taxa och denna avgift är densamma för bebyggd och obebyggd fastighet. Den omständigheten att anläggningsavgift eller motsvarande avgift tidigare erlagts för stamfastigheten hindrar inte att nu avgift uttas för avstyckningen. Då den nuvarande taxan som grund för avgiftsuttag har bl a storleken av tomtyta skall dock reducering av avgiften ske med hänsyn härtill oavsett om särskild tomtyteavgift påförts vid det tidigare avgiftsuttaget eller ej. Det är upplyst i målet att fastighetens areal är 1 101 m2.

Enligt 27 § 2 st va-lagen skall anläggningsavgift, om fastighetsägaren begär det och godtagbar säkerhet ställs, fördelas på årliga inbetalningar under högst tio år under förutsättning att avgiften är betungande med hänsyn till fastighetens ekonomiska bärkraft och övriga omständigheter. Detta är att uppfatta som ett undantag från huvudregeln att hela avgiften skall erläggas på en gång. S.K. har mot kommunens bestridande inte visat att skäl för uppdelning av avgiften föreligger.

Under hänvisning till det ovan anförda finner va-nämnden att S.K:s talan skall bifallas endast på det sättet att ny avgift för tomtyta inte skall utgå.

Va-nämndens avgörande. Va-nämnden fastställer att anläggningsavgift för fastigheten skall utgå med det av kommunen påförda beloppet minskat med vad som enligt 1980 års taxa svarar mot avgift för fastighetens tomtyta.

Svea HovR

Kommunen fullföljde talan i Svea HovR, vattenöverdomstolen, och yrkade i första hand att minskning ej skulle ske av anläggningsavgiften och i andra hand att minskningen skulle begränsas till 80 procent av tomtyteavgiften.

S.K. bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Svahn, hovrättsrådet Edwall, vattenrättsrådet Jönsson samt hovrättsassessorn Larnefeldt, referent) anförde i dom d 29 sept 1983:

Domskäl

Domskäl. Kommunen har till stöd för sin vadetalan anfört i huvudsak följande. De i målet aktuella fastigheterna har sitt ursprung i en lott benämnd stadsägan 16. Av denna har sedermera bildats tomterna nr 2, 7,15 och 16 i 53:e kvarteret Fallhornet. När stadsägan 16 år 1944 anslöts till spillvattenavlopp, omfattade den 7 162 kvm. I tillkopplingsavgift uttogs, förutom våningsyte- och WC-avgift, en tomtyteavgift om 150 kr för 1 000 kvm. När tomterna nr 2 och 7 anslöts till vatten och spillvattenavlopp, uttogs inte någon tomtyteavgift. Till grund för sitt förstahandspåstående att någon reducering av anläggningsavgiften inte skall ske åberopar kommunen dels att anläggningsavgift för avstyckning skall utgå enligt taxa helt oberoende av avgiftsuttaget för stamfastigheten, dels att tomtyteavgift i allt fall bör kunna tas ut för det faktiska antal kvm för vilket avgift inte erlagts vid det tidigare avgiftsuttaget. - Den anläggningsavgift varom tvist nu råder innefattar förutom vatten- och spillvattenavgift också avgift för dagvattenavlopp. Den år 1944 erlagda tillkopplingsavgiften för avlopp avsåg inte dagvatten utan endast spillvatten och dräneringsvatten från byggnadsgrund. Kommunens allmänna va-anläggning mottar inte dagvatten från stamfastigheten. Dagvattenavlopp är alltså ett nytillkommande va- ändamål, till vilket stamfastigheten inte bidragit. Ägaren av avstyckningen måste därför anses skyldig att betala åtminstone den del av tomtyteavgiften som belöper på dagvattenändamålet, eller således, enligt 12 § 2) va-taxan, 20 procent av tomtyteavgiften. I enlighet härmed skall en eventuell reducering av tomtyteavgiften begränsas till 80 procent.

Vattenöverdomstolen gör följande bedömning.

Enligt 26 § lagen (1979:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar skall avgiftsskyldighet mellan fastigheterna inom allmän va-anläggnings verksamhetsområde fördelas efter skälig och rättvis grund. Regeln skall tolkas så, att fördelningen av avgiftsskyldigheten i princip skall ske efter den huvudsakliga nytta som varje särskild fastighet har av va- anläggningen. Under vissa förutsättningar kan komma i fråga att beakta även huvudmannens individuella kostnader för en fastighets va- försörjning.

Den i Göteborgs kommuns va-taxa föreskrivna anläggningsavgiften för småhusfastigheter är uppdelad i dels en grundavgift, dels en avgift för varje byggnad avsedd för bostadsändamål, dels en avgift vars storlek gjorts beroende av den särskilda fastighetens tomtyta. Motsvarande avgifter utgår även för obebyggd fastighet som enligt stads- eller byggnadsplan är avsedd för bebyggande. Taxan ger uttryck för att grundavgiften bestämts med utgångspunkt i en genomsnittskostnad för utförande av va-serviser åt fastigheter inom verksamhetsområdet, medan avgiftsfördelningen i övrigt väsentligen baserats på den ovan angivna nyttoprincipen. I konsekvens med denna fördelningsprincip föreskriver taxan tilläggsavgifter för det fall att ny byggnad för bostadsändamål tillkommer eller tomtyta ökas.

Fastigheten tomten nr 16 i 53:e kvarteret Fallhornet har bildats genom avstyckning från den till kommunens va-anläggning redan tidigare anslutna fastigheten tomten nr 15 i samma kvarter. Av de faktorer - byggnad för bostadsändamål och tomtyta - som enligt va-taxan skall läggas till grund för avgiftsberäkning måste vid sådant förhållande tomtytefaktorn anses vara beaktad redan vid den fördelning av skyldigheten att bidra till kostnaderna som skedde i samband med att ursprungsfastigheten anslöts till va-anläggningen. Såvitt framkommit i målet har dock ursprungsfastigheten inte anslutits till eller förvärvat brukningsrätt till kommunens allmänna va-anläggning såvitt avser dagvatten. På grund av det anförda är kommunen berättigad att nu uttaga så stor del av tomtyteavgiften som belöper på dagvattenändamålet, eller således, enligt va-taxan, 20 procent av tomtyteavgiften. Kommunes andrahandsyrkande skall därför bifallas.

Vattenöverdomstolens domslut. Med ändring av det slut vartill va-nämnden kommit fastställer vattenöverdomstolen att det av kommunen såsom anläggningsavgift för fastigheten påförda beloppet skall minskas med 80 procent av vad som enligt 1980 års taxa svarar mot avgift för fastighetens tomtyta.

HD

Kommunen (ombud förbundsjuristen D.L.) sökte revision och yrkade att HD måtte fastställa att anläggningsavgift för fastigheten skulle utgå med det av kommunen påförda beloppet.

S.K. bestred ändring.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Persson, hemställde i betänkande att HD måtte besluta följande dom:

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns dom.

HD (JustR:n Fredlund, Brundin, referent, Sven Nyman, Broomé och Bergqvist) beslöt dom i enlighet med betänkandet.