NJA 1985 s. 618

Domslut

Domslut. TR:n fastställde det underhållsbidrag som I.H. hade att utge för M. till 410 kr i mån för tiden från d 1 sept 1982 till dess M. fyllt 18 år.

Domskäl

Domskäl. Genom det i vadeinlagan framställda yrkandet har ramen för rättegången i HovR:n angivits. HovR:n kan därför inte pröva I.H:s först därefter framställda yrkande om ytterligare nedsättning av underhållsbidraget.

I.H. har beträffande sina ekonomiska och personliga förhållanden, utöver vad som antecknats i TR:ns dom, uppgivit bl a: Hans till statlig inkomstskatt - - -. Den 1 april 1983 går han i pension och kommer då enligt beräkning att få en månatlig bruttoinkomst om 3 478 kr.

I.H:s ekonomiska förhållanden har inte ändrats från 1976 i sådan grad att en nedsättning av hans underhållsskyldighet kan föranledas därav. Däremot skall underhållsskyldigheten jämlikt 7 kap 10 § 3 st FB omprövas. Vid en sådan prövning finns inte skäl att för den tid som återstår till dess I.H. pensioneras frångå TR:ns bedömning av hans bidragsförmåga. TR:ns dom skall därför stå fast för tiden t o m utgången av mars 1983. För tiden därefter bör bidragsskyldigheten med hänsyn till den inkomstminskning I.H. får vidkännas ej sättas till högre belopp än av honom i vadeinlagan yrkade 200 kr per månad.

Domslut

Domslut. HovR:n gör ej annan ändring i TR:ns domslut än att det underhållsbidrag I.H. har att utge för M. fr o m d 1 april 1983 till dess M. fyllt 18 år fastställs till 200 kr i mån.

Hovrättsrådet Elner var skiljaktig och anförde: Förutsättning för att I.H:s bruttoinkomst fr o m pensioneringsdagen d 1 april 1983 skall kunna beräknas är bl a kännedom om basbeloppet för 1983. Detta belopp fastställdes genom förordning utfärdad d 16 dec 1982 som utkom från trycket d 27 dec 1982. Vadeinlagan inkom d 5 okt 1982. I.H. har alltså inte förrän under rättegången i HovR:n kunnat beräkna sin pension. På grund härav finner jag att I.H. har varit berättigad enligt 13kap 3 § 1 RB att ändra sitt i vadeinlagan framställda yrkande såvitt avser tiden from d 1 april 1983. Överröstad i denna fråga är jag i övrigt ense med majoriteten.

Domskäl

Skäl. I 13 kap 3 § RB regleras frågan om en kärandes möjlighet att ändra sin i målet väckta talan. Lagrummet föreskriver bl a att käranden inte får i högre rätt framställa något yrkande som han inte framställt i underrätten, utom i ett undantagsfall nämligen det i 13 kap 3 § 1 st 1 angivna fallet att käranden vill kräva annan fullgörelse på grund av omständighet som inträffat under rättegången eller först då blivit känd för honom. För det fall att en kärande, som förlorat i underrätt och fullföljt talan till HovR:n, i vadeinlagan begränsat sitt yrkande i förhållande till det ursprungliga men sedermera vill utvidga det inom ramen för vad han yrkat i underrätten, finns i RB ingen annan uttrycklig begränsning av rätten att ändra vadetalan än stadgandet i 50 kap 25 § 2 st enligt vilket vadekäranden inte äger ändra sin talan att avse annan del av underrättens dom än den som uppgivits i vadeinlagan. Av 50 kap 4 §, som föreskriver bl a att vadekäranden skall i vadeinlagan uppge den ändring i domen som han yrkar, måste emellertid anses följa att vadekärande i princip inte får utvidga sitt i vadeinlagan framställda yrkande ens i den mån utvidgningen ligger inom vad han yrkat i underrätten och inte hänför sig till annan del av underrättens dom än som uppgivits i vadeinlagan. Också från detta ändringsförbud bör emellertid medges undantag svarande mot det i 13 kap 3 § 1 st 1 avsedda fallet. (Jfr Ekelöf, Rättsmedlen, 9 uppl 1982 s 44 och Welamson, Rättegång VI, 2 uppl 1978 s 58 med not 14.)

En ändring av vadetalan som är hänförlig till den i vadeinlagan uppgivna delen av underrättens dom får sålunda anses tillåten om den föranletts av omständighet som inträffat eller blivit känd för vadekäranden först under rättegången i HovR:n och kan inbegripas under eller jämställas med yrkande om annan fullgörelse". Härtill bör uppmärksammas, att regeln i 13 kap 3 § 1 st 1 i praxis ansetts tillämplig bl a då en kärande i högre rätt utvidgar sitt yrkande till ett högre belopp. (Se NJA 1971 s 317. Angående analogisk tillämpning av lagrummet i vissa andra fall, se NJA 1974 s 604, 1981 s 1201 och 1984 s 807.) Härmed bör naturligtvis jämställas det fall att käranden i högre rätt ändrar sitt yrkande att avse nedsättning av underhållsbidrag med större belopp än som yrkats tidigare.

I.H:s ändring av vadetalan är sådan att den enligt nyss återgivna regler är tillåten under förutsättning att den grundas på omständighet som inträffat eller blivit känd för honom först under rättegången i HovR:n. Med avseende på denna förutsättning är att anföra följande. I.H. har till stöd för sin revisionstalan åberopat att uppgifter om hans ekonomiska förhållanden efter pensioneringen d 1 april 1983 inte kunnat lämnas vare sig i TR:n eller i vadeinlagan eftersom kännedom om basbeloppet för 1983 erhölls först genom förordning utfärdad i dec 1982. Uppgifter av betydelse för bestämmande av I.H:s försörjningsförmåga efter d 1 april 1983 har sålunda blivit kända först under rättegången i HovR:n. Också den ifrågavarande förutsättningen för att ändringen av vadetalan skall vara tillåtlig får därmed anses uppfylld.

På grund av det anförda har I.H. ägt ändra sin talan i HovR:n på sätt han gjort. Yrkandet om nedsättning från d 1 april 1983 av underhållsbidraget till belopp som understeg det i vadeinlagan angivna hade alltså av HovR:n bort upptagas till prövning. I denna del bör HovR:ns dom undanröjas och målet återförvisas till HovR:n för ny handläggning.

Domslut

HD:s avgörande. HD undanröjer HovR:ns dom i vad avser underhållsbidrag för tiden from d 1 april 1983 och visar målet åter i denna del till HovR:n för ny behandling.