NJA 1985 s. 641

Domskäl

TR:n (lagmannen Nordgren, rådmannen Grünler och tingsfiskalen Riesenfild) anförde i dom d 10 dec 1982:

Domskäl. E.J. har till utveckling av sin talan anfört: E.J., som är tävlingsförare, tankade inför en rallytävling sin bil med 60 liter bensin och köpte i dunkar ytterligare 100 liter bensin hos bolagets bensinstation. Eftersom bilen krävde 97-98-oktanig bensin skedde tankningen vid en bensinpump märkt "Premium". E.J. transporterade påföljande dag bilen, en Saab Turbo utrustad med modifierat topplock, större ventiler och kolvar med högre värmebeständighet, på en släpvagn till tävlingsorten. Sedan tävlingen börjat, märkte E.J. inledningsvis inte något ovanligt med bilen eller dess funktioner. Efter en stunds körning upptäckte han att motorn inte gav full effekt. Han avbröt därför tävlingen. När motorn senare demonterades upptäcktes att topplock, ventiler, kolvar och övriga delar av förbränningsrummen var sönderbrända. E.J. erinrade sig att dragfordonet, som använts vid tävlingen och som tankats samtidigt och från samma pump som rallybilen, "knackade" vid transporten till tävlingsorten. Han misstänkte därför att det var något fel med bensinen, varför han tog prov dels från den bensin han tankat hos bolaget dels från bolagets premiumpump. Proven insändes till AB Svenska Uno-X för analys. Analysresultatet visade inblandning av något främmande ämne, troligtvis dieselolja. Kostnaden för reparation av motorn uppgick till det yrkade beloppet. - E.J. grundar sitt skadeståndsyrkande i första hand på stadgandet i 43 § 2 st köplagen och, i andra hand, på att bolaget genom att tillhandahålla bensinen i pump märkt "Premium" garanterat att bensinen ej innehållit främmande ämnen och således inte haft skadebringande egenskaper.

Bolaget har vitsordat de av E.J. uppgivna omständigheterna och vidgått att inblandning i bensinen av ett främmande ämne kan ha förorsakat den uppkomna skadan. Till stöd för sitt bestridande av skadeståndsskyldighet har bolaget anfört: Det främmande ämnet har inkommit i bensinstationens tankar utan att vållande eller vårdslöshet ligger bolaget eller någon för vilken bolaget svarar till last. Den skadeståndsskyldighet som åligger säljare enligt 43 § 2 st köplagen omfattar ej skada på annan egendom än den försålda och kan således ej göras gällande beträffande nu ifrågavarande slag av följdskador. Bolagets skyldigheter beträffande den försålda varan har fullgjorts därigenom att bolaget till E.J. kostnadsfritt levererat 160 liter felfri premiumbensin. Ej heller kan garantiansvar åläggas bolaget endast på den grund att bensinpumpen var märkt med ordet "Premium. Härför krävs iakttagande av viss form och i vart fall erfordras en muntlig utfästelse från vederbörande personal, att bensinen har eller saknar viss egenskap.

E.J. har i målet såsom skriftlig bevisning åberopat det av AB Svenska Uno-X utfärdade utlåtandet över analysen. Därav framgår, att den tank från vilken bensinen levererats innehållit 800-900 liter diesel och att tanken i E.J:s bil innehållit "ca 8 % tyngre produkt (troligtvis diesel)".

I målet är ostridigt att de på bilmotorn uppkomna skadorna kan ha förorsakats av att den av bolaget levererade bensinen innehållit olja och ingen omständighet talar mot att så varit fallet.

Skadeståndsskyldighet enligt 43 § 2 st köplagen kan inte anses omfatta skada av det slag varom i målet är fråga.

Genom att tillhandahålla bensinen i en pump märkt med ordet "Premium" måste bolaget anses ha utfäst att pumpen innehöll 97- 98-oktanig bensin utan oljeinblandning. På grund härav måste bolaget anses ha garanterat att bensinen saknade skadebringande egenskaper. Bolaget är därför skyldigt att ersätta E.J. kostnaderna för reparation av den skadade bilmotorn.

Domslut

Domslut. Locanders Bilservice AB förpliktas att till E.J. utge 13 425 kr jämte ränta.

Domskäl

Domskäl. Parterna har i HovR:n åberopat samma grunder till stöd för sin talan som de anfört vid TR:n.

Härutöver har bolaget till utveckling av sin talan anfört bl a följande. I den aktuella pumpen har aldrig förvarats annat än bensin. Dieseloljan måste ha tillförts bensinen i samband med transport från huvuddepån i Västerås till pumpanläggningen i Ludvika. Det är omöjligt för en bensinstationsföreståndare att kontrollera huruvida han får felaktiga produkter i samband med leveranser av bensin. Med hänsyn till den höga omsättningshastighet som föreligger i samband med bensinförsäljning genom självbetjäning är det omöjligt att analysera samtliga bensinleveranser till anläggningen. Ett sådant förfarande skulle innebära att bensinen fick ligga osåld i flera dagar i avvaktan på analysbevis. Det enda bensinstationsägaren kan göra i dagsläget är att kontrollera på följesedeln att han erhållit rätt sorts bensin samt att bensinen fyllts i rätt pumpanläggning. I det aktuella fallet har uppblandningen med diesel skett i ett tidigare led i distributionen, vilket bolaget ej kunnat råda över.

HovR:n delar TR:ns uppfattning att skadeståndsskyldighet enligt 43 § 2 st köplagen inte kan anses omfatta den skada som är aktuell i målet.

Genom att bolaget tillhandahållit bensin i en pump märkt med ordet "Premium har bolaget utfäst att pumpen innehöll bensin. Härigenom måste bolaget även anses ha garanterat att inget annat än bensin skulle tillhandahållas ur pumpen och följaktligen också att i bensinen inte skulle finnas något ämne som kunnat inverka skadligt på bilmotorer. Med hänsyn härtill och då den bensin bolaget levererat till E.J. varit uppblandad med dieselolja, som ostridigt förorsakat skadorna på bilmotorn, har bolaget brustit i garantin och härigenom blivit skadeståndsskyldigt gentemot E.J..

På grund av det anförda och då tvist inte råder om det fordrade beloppets storlek skall, såsom TR:n funnit, E.J:s talan bifallas.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom.

Bolaget (ombud advokaten U.W.) sökte revision med yrkande att HD skulle lämna E.J:s talan utan bifall.

E.J. (ombud advokaten B.H.) bestred ändring.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Kvillner, hemställde i betänkande om följande dom: Domskäl. Mellan parterna är ostridigt att E.J. ur en bensinpump märkt Premium erhållit bensin som innehöll ca 8 % av ett främmande ämne, troligen dieselolja, och att denna bensin orsakat skador på E.J:s bilmotor.

E.J. har som grund för sin talan åberopat 43 § 2 st köplagen och i andra hand att bolaget garanterat att bensinen var felfri.

Vad först gäller frågan om köplagens tillämplighet finner HD att de skador som uppkommit på motorn är att anse som en följd av att bensinen inte var felfri. En skadeståndsskyldighet för följdskador av detta slag kan inte läggas på säljaren med stöd av 43 § 2 st köplagen.

Vid tankning av bensin på en bensinstation är det inte möjligt för den enskilde köparen att göra några iakttagelser om bensinens kvalitet annat än med utgångspunkt från de uppgifter som finns angivna på pumpen eller från de upplysningar som säljaren eventuellt kan lämna. Köparen är hänvisad till att lita på att den bensin som säljs är felfri om han över huvud taget skall kunna använda sig av sin bil. Handeln med en så högteknologisk vardagsvara som bensin vilar på att det skapats ett förtroende hos köparna att den salu hållna bensinen är lämplig som motorbränsle. När en produkt av detta slag saluhålls till enskilda konsumenter bör det därför ankomma på säljaren såsom näringsidkare att svara för sådan skada som kan uppkomma till följd av fel i den sålda produkten. Detta stämmer väl överens med den utveckling som under senare år ägt rum på konsumentikyddets och skadeståndsrättens områden.

På grund härav skall HovR:ns domslut fastställas.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

Domskäl

Domskäl. I målet är ostridigt att skadan på E.J:s bil orsakades av att den bensin, som han tankade på bolagets bensinstation ur en bensinpump märkt "Premium", innehöll ett främmande ämne, sannolikt dieselolja.

E.J. har inte gjort gällande, att bolaget skulle ha förfarit vårdslöst. Han har i stället grundat sin talan på i första hand bestämmelserna i 43 § 2 st köplagen om säljarens skadeståndsansvar vid leveransavtal.

I målet är fråga om skada, som den försålda varan orsakat på annan egendom, som tillhör köparen. Redan genom rättsfallet NJA 1918 s 156 - som senare bekräftats av andra rättsfall, se NJA 1945 s 189 - fastslogs, att sådan typ av skada inte omfattas av de köprättsliga skadeståndsreglerna. Mot bakgrund av att spörsmålet f n är uppmärksammat i lagstiftningsarbetet (SOU 1984:25, Ny konsumentköplag s 191 ff) saknas anledning att nu inom rättstillämpningen ompröva denna ståndpunkt. Bolaget kan alltså inte åläggas ersättningsskyldighet på den av E.J. i första hand åberopade grunden.

Som grund för sin talan har E.J. i andra hand gjort gällande, att bolaget genom att tillhandahålla bensinen i en pump märkt "Premium" måste anses ha utfäst, att pumpen innehöll 97-98-oktanig bensin utan oljeinblandning, och att bolaget till följd därav garanterat, att bensinen inte hade några skadebringande egenskaper.

Om en säljare uttryckligen garanterar, att varan inte har vissa angivna skadebringande egenskaper, är säljaren på kontraktsrättslig grund ansvarig gentemot köparen till följd av garantin. Detta innebär att säljaren kan åläggas att ersätta köparen skada, som den sålda varan åstadkommit på annan köparens egendom genom att varan hade sådana skadebringande egenskaper som garantin tog sikte på. Någon sådan klar och uttrycklig garanti är det emellertid inte fråga om i detta mål.

I doktrinen har uttalats att praxis uppvisar exempel på att ersättningsansvar ålagts säljaren gentemot köparen enligt en underförstådd garanti eller med stöd av garantiliknande resonemang (Bengtsson, Om ansvarsförsäkring i kontraktsförhållanden I s 214-215, 219-220, densamme i SvjT 1969 s 49, Hellner, Skadeståndsrätt, 3 uppl, s 213 ff, Karlgren, Produktansvaret s 27 ff, 36 ff och 89 ff samt Vahlén i Festskrift tillägnad Nils Herlitz s 381 ff). De rättsfall som härvid nämnts är främst NJA 1945 s 676 och 1968 s 285.

Vid bedömningen av om i det aktuella målet ersättningsskyldighet för bolaget kan ifrågakomma enligt likartade överväganden är följande omständigheter av betydelse.

En konsument som tankar bensin på en bensinstation har ingen som helst praktisk möjlighet att närmare undersöka varan. Han måste förlita sig på de upplysningar som lämnas genom anslag på pumparna eller, i förekommande fall, av personalen på bensinstationen. I ett sådant system ligger att säljaren - som driver en yrkesmässig verksamhet - får ett särskilt ansvar gentemot konsumenten för att lämnade uppgifter är korrekta och att den bensin som tillhandahålls allmänheten kan brukas för det avsedda ändamålet utan att den orsakar motorskador. Ett sådant synsätt ligger väl i linje med senare års utveckling på konsumentskyddets område.

I det aktuella fallet måste något felaktigt handlande eller förbiseende ha förekommit i tidigare försäljningsled. E.J:s möjligheter att utreda var felet kan ha uppkommit är i praktiken små och hans utsikt att med framgång föra en ersättningstalan mot den som har det faktiska ansvaret är begränsad, eftersom det inte finns några allmänna bestämmelser om strikt produktansvar. Bolaget har i dessa hänseenden större möjligheter än E.J.. En detaljist, som köpt en felaktig vara som orsakar produktskador för en konsument, lider en ren förmögenhetsskada, om han tvingas utge ersättning till konsumenten. En ren förmögenhetsskada omfattas av ersättningsreglerna i 43 § köplagen (SOU 1984:25 s 195 samt Almén, Om köp och byte av lös egendom, 4 uppl, s 635 vid not 33). Ansvaret kan alltså föras vidare mot bakre led och slutligen placeras på den som faktiskt var ansvarig för att godset kom att få skadebringande egenskaper.

Det anförda talar för att man i det aktuella fallet bör tillägga uppgiften på bensinpumpen samma verkan som om bolaget garanterat, att det var fråga om bensin, som skulle kunna användas som drivmedel i en bil utan att skada bilen. E.J:s talan mot bolaget skall därför, såsom domstolarna funnit, bifallas på den av E.J. i andra hand åberopade grunden.

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.