NJA 1985 s. 690

Domskäl

TR:n (råd mannen von Post) anförde i dom d 25 febr 1983:

Domskäl. Till utveckling av sin talan har staten anfört: Oavsett vållande är C.B. såsom gärningsman ansvarig för skadan. Enligt principen casus mixtus cum culpa, som kommit till uttryck i rättsfallen NJA 1957 s 337 och Svea HovR:s domar d 19 dec 1968 (Trafikförsäkringsföreningens rättsfallssamling n 4/70) och d 15 juni 1978, DT 2, liksom även, såvitt avser motiveringen, NJA 1961 s 518, svarar den som stulit eller olovligen brukat annans egendom oavsett vållande för skador, to m rena olyckshändelser, som inträffar medan godset är frånhänt ägaren p g a stölden eller det olovliga brukandet och som eljest inte skulle ha inträffat.

C.B. har å sin sida anfört: Hans befattning med fordonet har inte inneburit någon skada för ägaren. Han har lämnat bilen i oskadat skick och är sedan inte inblandad i den fortsatta färden. Det föreligger därför ingen kausalitet mellan hans tillgrepp och skadan. B.F. har, enligt uppgift, skrivit en ansvarsförbindelse till staten på halva beloppet, dvs 5 500 kr. C.B. kan såsom solidariskt ansvarig med B.F. inte åläggas att utge ett högre belopp.

TR:n gör följande bedömning:

Den av staten åberopade principen casus mixtus cum culpa, som brukat andragas framförallt i fråga om skadestånd i kontraktsförhållanden, innebär att ett kontraktsstridigt nyttjande av egendom medför skadeståndsansvar oberoende av vållande om en inträffad skada är en följd av det kontraktsstridiga nyttjandet. Principen är emellertid omstridd i svensk rätt och är vedertagen endast på enstaka områden t ex transportavtalets. Det synes ovisst om de åberopade rättsfallen verkligen ger uttryck för en tillämpning av principen casus mixtus cum culpa också i utomobligatoriska skadeståndsförhållanden och inte endast för principen om gärningsmäns solidariska ansvar. Oavsett att domstolar i dessa rättsfall ålagt en gärningsman skadeståndsansvar, oberoende av vållande för skada i direkt anslutning till gärningen, kan inte härmed anses klarlagt att han skall svara också för skada vid tillfällen där han inte är att anse som gärningsman, men där skadan inte skulle ha uppkommit utan att hans gärning kommit till utförande. Ett så vidsträckt skadeståndsansvar strider tvärtom mot de principer som hittills varit gällande i svensk skadeståndsrätt.

TR:n finner på grund av vad här anförts att C.B., som inte på något sätt medverkat vid den färd där bilen skadades, inte kan åläggas ansvar för bilens skada. Käromålet skall således ogillas.

Domslut

Domslut. Käromålet ogillas.

Domskäl

Domskäl. I målet har upplysts att bilen påträffats skadad vid länsväg 757 i Grimsarbo inom Tierps kommun.

Parterna har i HovR:n till stöd för sina ståndpunkter anfört i huvudsaklig överensstämmelse med vad som härutinnan antecknats i TR:ns dom. C.B. har emellertid å sin sida härutöver framhållit att han ej samrått med B.F. om bilfärden i vidare mån än att de varit överens om att gemensamt färdas till Tierp samt har vidare tillagt att han för sin del under inga förhållanden avsett att färdas via länsväg 757.

Till belysning av de närmare omständigheterna kring händelsen har i HovR:n förhör ägt rum med C.B. och B.F., född 1956. De har uppgivit bl a följande.

C.B.: Hösten 1979 gjorde han militärtjänst och hade vid tillfället sin förläggning i Marma. Under dagen d 15 nov hade B.F. och han - jämte ytterligare en kamrat vid namn E. - "festat om i förläggningen. På förslag av bl a B.F. bestämdes att de tillsammans skulle åka till Tierp för att dricka öl. De tog terrängbilen och färdades i denna till ett värdshus i Tierp. Sedan de där druckit öl, blev C.B. och E. utvisade från serveringslokalen på grund av olämpligt uppträdande. En kortare stund härefter, när B.F., C.B. och E. uppehöll sig ute på gatan, blev C.B. och E. gripna av polis och förda till polisstationen för tillnyktring. När C.B. greps såg han inte till B.F.. Liksom C.B. hade B.F. druckit alkohol såväl i förläggningen som på värdshuset. C.B. var emellertid klart mer påverkad än B.F.. På natten kom vaktchefen från förläggningen och hämtade C.B. och E på polisstationen. C.B. skulle vara i tjänst påföljande dag kl 07.00. Vaktchefen talade om att B.F. kört bilen i diket i Grimsarbo. Under återfärden till förläggningen for de vägen via Grimsarbo för att titta på bilen, som stod kvar där.

B.F.: Den 15 nov 1979 var C.B., E. och han i Tierp och inhandlade öl och vin, som de sedan förtärde tillsammans på förläggningen i Marma. De kom härunder överens om att åter ta sig till Tierp för att där göra ett besök på värdshuset. För att komma dit använde de terräng bilen. I Tierp drack B.F. - liksom C.B. och E. - öl. I samband härmed blev de utvisade från serveringslokalen. Polisen kom, och C.B. och E. blev gripna. B.F. höll sig undan genom att gömma sig i en källarnedgång. Efter polisingripandet gick B.F. till bilen för att köra tillbaka till förläggningen. Bilen skulle användas i tjänst redan dagen därpå. På återfärden körde B.F. fel; vid ett tillfälle, när han skulle ta till höger, körde han i stället rakt fram. Han var inte så orienterad i trakten. Väglaget var halt. I Grimsarbo körde han av vägen, och bilen hamnade i diket och skadades. - Han och C.B. hade inte bestämt något med varandra om hur återfärden skulle ske. B.F. tog emellertid för givet att de skulle använda bilen även för tillbakafärden. Han tror, att vägen som går förbi Grimsarbo är den gamla vägen till Marma.

Av utredningen i målet framgår att C.B., tillsammans och i samråd med B.F., olovligen tagit terrängbilen, som stått uppställd i förläggningen i Marma, och brukat den för färd till Tierp. Vidare är utrett att B.F. - sedan C.B. omhändertagits av polis i Tierp - ensam färdats tillbaka i bilen mot förläggningen varunder bilen körts av vägen och skadats.

Vid de angivna förhållandena och då övriga i målet framkomna omständigheter ej ger anledning till annat är C.B. skyldig att - jämte B.F. - ersätta de skador, som uppkommit vid brukandet av bilen (jfr Agell i Festskrift till Jan Hellner, 1984, s 61 ff). Det av staten härför fordrade beloppet har till skäligheten vitsordats av C.B.. Skäl att i förevarande sammanhang bestämma C.B:s skadeståndsskyldighet på annat sätt än staten yrkat föreligger ej.

Domslut

Domslut. Med ändring av överklagade domen förpliktar HovR:n C.B. att till staten utge 11 000 kr jämte ränta därå enligt 6 § räntelagen i dess lydelse före d 1 juli 1984 från d 13 okt 1982 till dess betalning sker.

Domskäl

Domskäl. C.B. har tillsammans med B.F. tillgripit terrängbilen vid förläggningen i Marma. Bilen har skadats då B.F. körde av vägen under återfärd till förläggningen. Oavsett vad som må ha varit avtalat eller underförstått mellan C.B. och B.F. beträffande färdsätt eller vägval för återfärden, måste skadorna på bilen anses ha sådant samband med C.B:s tillgrepp av den att han inte kan undgå att ersätta civilförvaltningen för skadorna, trots att han inte deltagit i återfärden.

C.B. har, för det fall att han anses skadeståndsskyldig, gjort gällande att han inte kan förpliktas att utge ersättning annat än solidariskt med B.F.. Av 6 kap 3 § skadeståndslagen framgår att om två eller flera skall ersätta samma skada, de som regel svarar solidariskt för skadeståndet. I förevarande mål kan emellertid något uttalande inte göras om solidariskt ansvar för C.B. och B.F., eftersom talan inte förts mot B.F..

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.