NJA 1985 s. 81

P.G. fullföljde talan i Svea HovR och yrkade att HovR:n måtte välja en icke frihetsberövande påföljd eller nedsätta frihetsstraffet.

P.G. hemställde att advokaten S.W. måtte förordnas som offentlig försvarare för honom. Som skäl för denna hemställan anfördes: Omständigheterna dels i samband med själva körningen, dels beträffande de personliga förhållanden för P.G. som föranledde den aktuella alkoholförtäringen gör, att det bör övervägas huruvida frihetsberövande påföljd kan undvaras eller fängelsestraff bestämmas till kortare tid än 1 mån. Körningen skedde mitt i natten då det var så gott som ingen trafik, och inga anmärkningar har riktats mot P.G:s sätt att framföra fordonet, utan han stoppades i en rutinkontroll där samtliga passerande fordon skulle kontrolleras. Dagen innan hade P.G. tagit avsked av sina föräldrar, som besökt honom. Föräldrarna hade han före det aktuella besöket inte träffat på 18 år, och han lär inte få möjlighet att mera träffa dem i livet. Föräldrarna bor i Bulgarien, hade haft stora svårigheter att få utresevisum för det genomförda besöket hos sonen i Sverige och torde ej någon ytterligare gång få utresevisum, som utfärdas synnerligen sparsamt av bulgariska myndigheter. P.G. vågar för sin del ej besöka Bulgarien. - P.G. drabbas genom körkortsindragningen svårt i sitt arbete, som är att sköta garantiservice på tv-apparater i hemmen runt om i Storstockholm. Även detta bör vara en anledning till att han ej behöver dömas till fängelsestraff, i vart fall ej så långt som 1 mån. - I TR:n har personundersökning ej företagits, och P.G. har ej heller biträtts av försvarare vid huvudförhandlingen. Detta har föranlett att de omständigheter som kan vara av betydelse för ett nyanserat påföljdsval ej alls blivit belysta vid huvudförhandlingen i TR:n.

HovR:n (hovrättslagmannen Wilhelmson, hovrättsråden Åkerman och Green samt hovrättsassessorn Tidblom, referent) anförde i beslut d 14 mars 1984: Vad som anförts till stöd för yrkandet om förordnande av offentlig försvarare i målet kan inte anses utgöra sådana skäl som enligt 21 kap 3 a § RB kräves för bifall till ett sådant yrkande (jfr bl a prop 1983/84:23 s 17 3 st). HovR:n lämnar därför P.G:s begäran om förordnande av offentlig försvarare utan bifall.

P.G. (ombud S.W.) anförde besvär och yrkade bifall till sin hemställan om offentlig försvarare.

Betänkande

HD (JustR:n Holmberg, Erik Nyman, Persson, Ehrner och Gad, referent) fattade följande slutliga beslut: P.G. har till stöd för sitt yrkande om förordnande av offentlig försvarare åberopat att omständigheterna i samband med själva körningen och de förhållanden som föranledde den aktuella alkoholförtäringen är sådana att det bör övervägas huruvida frihetsberövande påföljd kan undvaras eller fängelsestraffet bestämmas till kortare tid än 1 mån. I anslutning härtill har P.G. anfört följande. Körningen ägde rum mitt i natten då det var ringa trafik. Inga anmärkningar har riktats mot hans sätt att framföra fordonet. Han hade dagen före körningen tagit avsked av sina föräldrar, som är bosatta i Bulgarien och som haft stora svårigheter att få utresevisum för att besöka honom. Han lär inte få möjlighet att träffa dem mera i livet, eftersom han själv inte vågar resa till Bulgarien.

P.G. har vidare åberopat att han genom körkortsindragningen drabbas svårt i sitt arbete, som är att sköta garantiservice på TV-apparater i hemmen i storstockholmsområdet. Det förhållandet att personundersökning inte företagits och P.G. inte heller biträtts av försvarare vid TR:n har enligt honom lett till att de omständigheter som kan vara av betydelse för valet av påföljd inte alls blivit belysta i målet.

Det stadgande som främst aktualiseras genom vad P.G. anfört till stöd för sitt yrkande är 21 kap 3 a § 2 st 2 RB. Där föreskrivs att offentlig försvarare skall förordnas, om försvarare behövs med hänsyn till att det är tveksamt vilken påföljd som skall väljas och det finns anledning att döma till annan påföljd än böter eller villkorlig dom eller sådana påföljder i förening.

Om innebörden av detta stadgande sägs i förarbetena (prop 1983/84:23 s 17) bl a att det i mål, där det är tveksamt vilken påföljd som skall väljas, ofta krävs att den tilltalade biträds av en försvarare - och det även i mål som i övrigt är enkla - för att man skall vara säker på att de relevanta omständigheterna kommer fram. Föreligger inte någon egentlig tveksamhet i angivet hänseende - sägs det vidare - bör offentlig försvarare inte förordnas såvida det inte behövs av andra skäl. Beträffande frågan om offentlig försvarare i rattfyllerimål anförs att alternativa påföljder - främst skyddstillsyn - numera kommer i fråga oftare än förr och att det inte finns något att invända mot att försvarare förordnas i fall där det föreligger skäl för en sådan alternativ påföljd men att det skall understrykas att förordnande inte bör meddelas i sådana mål enbart av den anledningen att det kan bli fråga om en frihetsberövande påföljd.

I förevarande fall synes de omständigheter som är av betydelse för bestämmandet av påföljd - bl a körkortsindragningens följder för P.G:s yrkesutövning - vara sådana att de bör kunna på ett tillfredsställande sätt klarläggas inom ramen för HovR:ns processledning även om försvarare ej förordnas.

På grund härav och då det inte kan anses påkallat av andra skäl att förordna offentlig försvarare för P.G. lämnar HD hans besvär utan bifall.