NJA 1985 s. 81

Fråga, i mål om ansvar för rattfylleri, angående förordnande av offentlig försvarare med hänsyn till valet av påföljd.

(Jfr 1984 s 787)

Vid Stockholms TR yrkade allmän åklagare ansvar å P.G. för rattfylleri i Stockholm d 23 aug 1983 kl 00.55. Enligt analysbevis uppgick alkoholkoncentrationen i P.G:s blod kl 02.05 till minst 1,63 promille. P.G. erkände gärningen. TR:n dömde d 18 jan 1984 P.G. för rattfylleri till fängelse 1 mån.

Svea HovR

P.G. fullföljde talan i Svea HovR och yrkade att HovR:n måtte välja en icke frihetsberövande påföljd eller nedsätta frihetsstraffet.

P.G. hemställde att advokaten S.W. måtte förordnas som offentlig försvarare för honom. Som skäl för denna hemställan anfördes: Omständigheterna dels i samband med själva körningen, dels beträffande de personliga förhållanden för P.G. som föranledde den aktuella alkoholförtäringen gör, att det bör övervägas huruvida frihetsberövande påföljd kan undvaras eller fängelsestraff bestämmas till kortare tid än 1 mån. Körningen skedde mitt i natten då det var så gott som ingen trafik, och inga anmärkningar har riktats mot P.G:s sätt att framföra fordonet, utan han stoppades i en rutinkontroll där samtliga passerande fordon skulle kontrolleras. Dagen innan hade P.G. tagit avsked av sina föräldrar, som besökt honom. Föräldrarna hade han före det aktuella besöket inte träffat på 18 år, och han lär inte få möjlighet att mera träffa dem i livet. Föräldrarna bor i Bulgarien, hade haft stora svårigheter att få utresevisum för det genomförda besöket hos sonen i Sverige och torde ej någon ytterligare gång få utresevisum, som utfärdas synnerligen sparsamt av bulgariska myndigheter. P.G. vågar för sin del ej besöka Bulgarien. - P.G. drabbas genom körkortsindragningen svårt i sitt arbete, som är att sköta garantiservice på tv-apparater i hemmen runt om i Storstockholm. Även detta bör vara en anledning till att han ej behöver dömas till fängelsestraff, i vart fall ej så långt som 1 mån. - I TR:n har personundersökning ej företagits, och P.G. har ej heller biträtts av försvarare vid huvudförhandlingen. Detta har föranlett att de omständigheter som kan vara av betydelse för ett nyanserat påföljdsval ej alls blivit belysta vid huvudförhandlingen i TR:n.

HovR:n (hovrättslagmannen Wilhelmson, hovrättsråden Åkerman och Green samt hovrättsassessorn Tidblom, referent) anförde i beslut d 14 mars 1984: Vad som anförts till stöd för yrkandet om förordnande av offentlig försvarare i målet kan inte anses utgöra sådana skäl som enligt 21 kap 3 a § RB kräves för bifall till ett sådant yrkande (jfr bl a prop 1983/84:23 s 17 3 st). HovR:n lämnar därför P.G:s begäran om förordnande av offentlig försvarare utan bifall.

HD

P.G. (ombud S.W.) anförde besvär och yrkade bifall till sin hemställan om offentlig försvarare.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Rexed, hemställde i betänkande, att HD måtte meddela följande beslut: P.G. har gjort gällande att han behöver offentlig försvarare av främst följande skäl. Omständigheterna i målet är sådana att annan påföljd än fängelse bör kunna ifrågakomma. Även ett kortare frihetsstraff än fängelse 1 mån är möjligt. - Körningen skedde mitt i natten då det var nästan ingen trafik, och inga anmärkningar förekom mot P.G:s körsätt. Den aktuella alkoholförtäringen hade föranletts av att P.G. dagen innan tagit avsked av sina föräldrar, som återvände till Bulgarien med liten utsikt till att få nytt utresevisum. P.G. drabbas vidare allvarligt av indragningen av körkortet i sitt arbete med TV-service i hemmen. - Vad som kan vara av betydelse för ett nyanserat påföljdsval har enligt P.G. hittills inte belysts.

Enligt 21 kap 3 a § 2 st RB skall offentlig försvarare förordnas

- om den misstänkte är i behov av försvarare med hänsyn till utredningen om brottet,

- om försvarare behövs med hänsyn till att det är tveksamt vilken påföljd som skall väljas och det finns anledning att döma till annan påföljd än böter eller villkorlig dom eller sådana påföljder i förening eller,

- om det i övrigt föreligger särskilda skäl med hänsyn till den misstänktes personliga förhållanden eller till vad målet rör.

Vad P.G. anfört aktualiserar enligt ordalagen lagrummets tre punkter. Vad han anfört beträffande gärningen och sina personliga förhållanden synes dock vara omständigheter av ett slag som i huvudsak här kan beaktas vid bedömningen enligt punkt 2.

I förarbetena (prop 1983/84:23 s 17) anförs beträffande innebörden av denna föreskrift bl a, att det i mål, där det är tveksamt vilken påföljd som skall väljas, ofta krävs att den tilltalade har en försvarare. Detta kan vara fallet även i mål som i övrigt är enkla. Föreligger inte någon egentlig tveksamhet vid påföljdsvalet bör offentlig försvarare inte förordnas om det inte behövs av andra skäl. När det särskilt gäller frågan om offentlig försvarare i mål om rattfylleri anför departementschefen: "Det finns numera en klar tendens hos domstolarna att förordna offentlig försvarare i mål om rattfylleri. Detta torde sammanhänga med att alternativa påföljder - främst skyddstillsyn - vid sådana brott numera kommer i fråga oftare än förr. Mot att försvarare förordnas i fall där det föreligger skäl för en sådan alternativ påföljd finns inte något att invända. Jag vill emellertid understryka att offentlig försvarare i rattfyllerimål inte bör förordnas enbart av den anledningen att det kan bli fråga om en frihetsberövande påföljd".

Som framgår också av justitieutskottets betänkande 1983/84:7 s 9 är syftet med stadgandet att få till stånd en mer ingående prövning och en mer restriktiv praxis från domstolarnas sida i fråga om att förordna offentliga försvarare. Samtidigt understryker utskottet att "regleringens syfte självfallet måste vara att den som har ett verkligt behov av en offentlig försvarare också skall få denna förmån".

Det kan vara svårt för domstolen att ens med en aktiv processledning göra en preliminär bedömning om det kan finnas skäl för en alternativ påföljd. Med tanke på innebörden för den tilltalade även av ett kortvarigt frihetsstraff bör därför hänsynen till rättssäkerheten innebära, att den större återhållsamheten med offentliga försvarare tillämpas med försiktighet i rattfyllerimål. Detta gäller även med hänsyn till den aktuella rättsutvecklingen i fråga om rattfylleribrotten.

Mot bakgrund av vad nu anförts synes omständigheterna i det aktuella målet sammantaget vara sådana, att det föreligger tillräckliga skäl att förordna offentlig försvarare för P.G..

Med ändring av HovR:ns beslut förordnar HD S.W. till offentlig försvarare för P.G..

HD (JustR:n Holmberg, Erik Nyman, Persson, Ehrner och Gad, referent) fattade följande slutliga beslut: P.G. har till stöd för sitt yrkande om förordnande av offentlig försvarare åberopat att omständigheterna i samband med själva körningen och de förhållanden som föranledde den aktuella alkoholförtäringen är sådana att det bör övervägas huruvida frihetsberövande påföljd kan undvaras eller fängelsestraffet bestämmas till kortare tid än 1 mån. I anslutning härtill har P.G. anfört följande. Körningen ägde rum mitt i natten då det var ringa trafik. Inga anmärkningar har riktats mot hans sätt att framföra fordonet. Han hade dagen före körningen tagit avsked av sina föräldrar, som är bosatta i Bulgarien och som haft stora svårigheter att få utresevisum för att besöka honom. Han lär inte få möjlighet att träffa dem mera i livet, eftersom han själv inte vågar resa till Bulgarien.

P.G. har vidare åberopat att han genom körkortsindragningen drabbas svårt i sitt arbete, som är att sköta garantiservice på TV-apparater i hemmen i storstockholmsområdet. Det förhållandet att personundersökning inte företagits och P.G. inte heller biträtts av försvarare vid TR:n har enligt honom lett till att de omständigheter som kan vara av betydelse för valet av påföljd inte alls blivit belysta i målet.

Det stadgande som främst aktualiseras genom vad P.G. anfört till stöd för sitt yrkande är 21 kap 3 a § 2 st 2 RB. Där föreskrivs att offentlig försvarare skall förordnas, om försvarare behövs med hänsyn till att det är tveksamt vilken påföljd som skall väljas och det finns anledning att döma till annan påföljd än böter eller villkorlig dom eller sådana påföljder i förening.

Om innebörden av detta stadgande sägs i förarbetena (prop 1983/84:23 s 17) bl a att det i mål, där det är tveksamt vilken påföljd som skall väljas, ofta krävs att den tilltalade biträds av en försvarare - och det även i mål som i övrigt är enkla - för att man skall vara säker på att de relevanta omständigheterna kommer fram. Föreligger inte någon egentlig tveksamhet i angivet hänseende - sägs det vidare - bör offentlig försvarare inte förordnas såvida det inte behövs av andra skäl. Beträffande frågan om offentlig försvarare i rattfyllerimål anförs att alternativa påföljder - främst skyddstillsyn - numera kommer i fråga oftare än förr och att det inte finns något att invända mot att försvarare förordnas i fall där det föreligger skäl för en sådan alternativ påföljd men att det skall understrykas att förordnande inte bör meddelas i sådana mål enbart av den anledningen att det kan bli fråga om en frihetsberövande påföljd.

I förevarande fall synes de omständigheter som är av betydelse för bestämmandet av påföljd - bl a körkortsindragningens följder för P.G:s yrkesutövning - vara sådana att de bör kunna på ett tillfredsställande sätt klarläggas inom ramen för HovR:ns processledning även om försvarare ej förordnas.

På grund härav och då det inte kan anses påkallat av andra skäl att förordna offentlig försvarare för P.G. lämnar HD hans besvär utan bifall.