NJA 1985 s. 813

Domskäl

TR:n (chefsrådmannen Kjellgren och rådmannen Nöteberg) anförde i dom d 3 juni 1983:

Domskäl. B.G. och R.E. har som enda grund för sin talan åberopat att krukväxtkorten åtnjuter skydd mot eftergörande såsom sådant arbete som avses i 49 § upphovsrättslagen. Där föreskrivs skydd mot eftergörande av "katalog, tabell eller annat dylikt arbete, vari sammanställts ett stort antal uppgifter". Bolaget har bestritt att lagrummet är tillämpligt på krukväxtkorten.

Bestämmelsen om s k katalogskydd var en nyhet när den på förslag av auktorrättskommittén infördes i upphovsrättslagen. I ett äldre betänkande vartill kommittén hänvisade förklarades i fråga om en verksamhet, som framträdde allenast i ett instruktivt urval eller sammanställande, en systematisk anordning av ett verks olika delar, bl a sådana verk uteslutna från skydd vilka inte i någon mån bär prägel av ett andligt skapande utan framträdde som alster av rent mekanisk verksamhet. Som exempel på verk som kunde grundlägga upphovsmannarätt anfördes i betänkandet lagsamlingar, lexikon, kokböcker och liknande. Härefter redovisade kommittén rättspraxis och fortsatte: Av det sagda framgår, att vissa produkter, som vid denna gränsdragning falla utanför begreppet verk, ofta förutsätta ett omfattande arbete och betydande insatser av kapital. De representera därför ej sällan ett stort värde och riskera att utsättas för efterbildning och annat obehörigt utnyttjande. På grund härav har kommittén i 49 § föreslagit en särskild skyddsregel för dem. Genomföres detta förslag, minskas betydelsen av den vanskliga gränsdragning varom här är fråga (NJA II 1961 s 13 f).

I annat sammanhang uttalade kommittén att avsaknaden av skydd enligt tidigare rätt sammanhängde med att produkterna ställts samman efter skäligen enkla principer och helt rutinmässigt. Som exempel på skyddsobjekt enligt kommitténs förslag nämndes försäljningskataloger, utställningskataloger, adresskalendrar, tid tabeller, speciella räknetabeller osv, allt under förutsättning att fråga var om ett arbete av större omfattning (a a s 322). Kommittén tillade att stadgandet inte beredde skydd för de särskilda sak uppgifter som samlats i arbetet (s 323).

Det som skyddas enligt 49 § är således sammanställandet av ett stort antal uppgifter. Det får även antas att skyddet förutsätter att uppgifterna är ordnade på ett sätt som medför att de kan utnyttjas för något ändamål. Däremot avser skyddet inte i och för sig den valda systematiken ensam. Sedan denna blivit bestämd, skall uppgifterna kunna sorteras genom "mekanisk verksamhet", "efter skäligen enkla principer och helt rutinmässigt".

Den systematik som använts i fråga om krukväxtkorten innebär dels en övergripande indelning efter placering i fönster mot de fyra väderstrecken, dels att för varje växt lämnas kortfattade upplysningar under särskilda rubriker.

I målet är upplyst att i Sverige har utgivits ett stort antal arbeten med beskrivning av och skötsel råd om krukväxter. Tidigare exempel på en övergripande indelning efter väderstreck finns dock inte. Däremot framgår av två av bolaget som exempel på andra vid tiden för Hemmets Journals publicering tillgängliga bokverk om rumsväxter hur växten lämpligen bör placeras i förhållande till ljuset. Sorterandet av växter efter det väderstreck mot vilket fönster är beläget synes huvudsakligen vara beroende av principer som inte är mekaniska. Denna indelning kan därför inte tillmätas nämnvärd betydelse i det nu diskuterade sammanhanget. I övrigt består B.G:s och R.E:s arbete i allt väsentligt av redovisning av kända uppgifter. Redovisningen har mera karaktär av handbok än av sådant arbete som omtalas i lagtexten och auktorrättskommitténs exempel.

Att sammanställa upplysningar rörande krukväxter särskilt för varje växt utgör inte någonting nytt. Inte heller är de uppgifter som samlats för varje växt till arten nämnvärt andra än de som förekommer i andra arbeten. Kvar står i viss mån indelningen under rubriker. Denna innebär dock inte att krukväxtkorten blivit katalog, tabell eller annat dylikt arbete och inte heller att - i förhållande till andra arbeten - ett stort antal uppgifter sammanställts.

Käromålet skall därför lämnas utan bifall.

Domslut

Domslut. Käromålet ogillas.

Rådmannen Djurberg var skiljaktig beträffande motiveringen i enlighet med följande: Det är ostridigt att uppgifterna på krukväxtkorten rent faktiskt sammanställts av B.G. och R.E.. Förutom att de indelat växterna efter placering i fönster i de fyra väderstrecken har de under de olika växtnamnen sammanställt en förhållandevis stor mängd uppgifter under olika underrubriker. Jag finner utredningen i målet ej ge annat vid handen än att den ifrågavarande sammanställningen är unik i den bemärkelsen att någon annan sammanställning ej eftergjorts. B.G. och R.E. måste utan tvivel ha nedlagt en ej oväsentlig möda på att hopsamla och sammanställa uppgifterna i enlighet med det av dem valda systemet. Med beaktande av det anförda finner jag att det i deras arbete - som helhet betraktat - sammanställts vad som i det aktuella lagrummets mening måste betraktas som ett stort antal uppgifter.

B.G. och R.E. har uppgivit att de huvudsakliga orsakerna till att de gjorde sammanställningen var att förekommande fel i andra framställningar skulle rättas samt att intresserade skulle på ett enkelt och kortfattat sätt bibringas nödiga anvisningar för skötseln av blommorna. De har redan härigenom angivit ett uppsåt att förläna arbetet en individuell och i viss mån nyskapande prägel; nämnda uppsåt kommer också till uttryck genom att de inom ramen för och med hänsyn till den av dem valda systematiken gjort ett instruktivt urval av fakta angående de aktuella växterna. Arbetet kan därför ej anses ha skett "efter skäligen enkla principer och helt rutinmässigt" och med hänsyn härtill kan det ej betecknas som sådan "katalog, tabell eller annat dylikt arbete" varom förmäles i 49 § upphovsrättslagen. Vid sådant förhållande är ej nämnda lagrum tillämpligt beträffande ifrågavarande arbete och - lika med majoriteten - finner jag därför käromålet skola lämnas utan bifall.

B.G. och R.E. fullföljde talan i Svea Hov:R och yrkade bifall till sin vid TR:n förda talan.

Bolaget bestred ändring.

Domskäl

Domskäl. Parterna har i frågan huruvida krukväxtkorten åtnjuter s k katalogskydd utvecklat sin talan i HovR:n på samma sätt som de gjort vid TR:n enligt dess dom, B.G. och R.E. med tillägg att, när det gäller antalet uppgifter, de räknar varje bild och varje på baksidan av denna förekommande rad med upplysningar som en uppgift för sig.

HovR:n finner att krukväxtkorten utgör alster som i och för sig kan åtnjuta katalogskydd. Att de även kan vara föremål för upphovsrätt hindrar inte att även 49 § upphovsrättslagen får tillämpning, om de i denna i övrigt uppställda villkoren är uppfyllda.

Vad angår spörsmålet huruvida krukväxtkorten utgör resultatet av en sammanställning av ett stort antal uppgifter får utredningen anses visa att så är förhållandet. Krukväxtkorten äger alltså katalogskydd.

I Husmoderns bilaga "Våra krukväxter" förekommer otvivelaktigt sådant som är taget från krukväxtkorten. En jämförelse mellan bilagan och krukväxtkorten visar att det också föreligger en del skillnader. De uppgifter som förekommer i både bilagan och krukväxtkorten är emellertid i allt väsentligt identiska beträffande såväl innehåll som det sätt på vilket de ställts samman.

Vid eftergörande av alster som åtnjuter katalogskydd måste stora krav ställas på överensstämmelse mellan publikationerna för att intrång skall anses föreligga, eftersom det är sammanställningen som sådan och inte de däri ingående faktauppgifterna som skyddas. För skydd fordras dock inte total likhet mellan publikationerna. HovR:n finner att sådan identitet föreligger mellan ett stort antal uppgifter i krukväxtkorten och bilagan samt att dessa uppgifter sammanställts på ett sådant sätt att kravet på överensstämmelse är uppfyllt i förevarande fall.

I Husmodern har således i strid med 49 § 1 st upphovsrättslagen utan vederbörligt samtycke eftergjorts skyddat alster. För detta utnyttjande har bolaget att utge skäligt vederlag. B.G. och R.E. har inte anfört någon omständighet som gör det troligt att de, om de sålt materialet till Husmodern, skulle ha kunnat betinga sig 10 000 kr var för detta. Materialet hade bara ett halvt år tidigare publicerats i en tidning med mycket stor upplaga, varigenom det måste antagas ha mist en hel del av sitt värde. Vidare skulle det nu användas i en tidning med bara hälften så stor upplaga som den förra tidningens. HovR:n finner mot bakgrund av det anförda att skäligt vederlag inte kan anses överstiga vad bolaget vitsordat, eller 2 500 kr till vardera av B.G. och R.E..

Bolaget har medgivit att Husmodern handlat uppsåtligt men har gjort gällande att rättsvillfarelse förelegat. HovR:n finner att denna invändning ej förtjänar avseende. B.G. och R.E. är alltså i princip berättigade till ersättning som avses i 54 § 2 st upphovsrättslagen. I detta hänseende har B.G. och R.E., hörda på nytt i HovR:n under sanningsförsäkran, uppgivit bl a: De har på sammanställningarna av krukväxtkorten nedlagt vardera sammanlagt ett par månaders arbete. De arvoden de fått av Hemmets Journal har inte motsvarat detta arbete men de har nöjt sig med dem eftersom de tänkt använda materialet för vidare publicering. Intresse för sådan hade uttryckts i Sverige, Norge och Danmark men hade försvunnit efter det att Husmoderns förevarande bilaga publicerats.

HovR:n saknar anledning att inte sätta tilltro till vad B.G. och R.E. sålunda uppgivit. Deras uppgifter är dock så obestämda att det inte därav med säkerhet kan slutas att de genom Husmoderns utnyttjande lidit någon annan verklig förlust än uteblivet vederlag.

I frågan om ersättning skall utgå för personliga obehag och olägenheter har B.G. och R.E. påstått att de åsamkats lidande och förfång redan genom att deras alster plagierats. HovR:n anser att utrymmet för ersättning av nu ifrågavarande slag måste vara begränsat när det gäller alster som inte åtnjuter starkare skydd än katalogskydd. Vad B.G. och R.E. anfört till stöd för sin rätt till ersättning kan inte ensamt föranleda att sådan ersättning bör utgå.

Domslut

Domslut. Med ändring av TR:ns domslut förpliktar HovR:n bolaget att till vardera av B.G. och R.E. utge 2 500 kr.

Domskäl

Domskäl. De av B.G. och R.E. framställda krukväxtkorten innefattar uppgifter om 64 olika krukväxter, sorterade efter det väderstreck i vilket resp växt lämpligen bör placeras. På varje kort anges, förutom växtens svenska och latinska namn och familjetillhörighet, under nio särskilda rubriker vissa kortfattade anvisningar, råd och tips liksom en del faktauppgifter beträffande varje växt.

Visserligen ger utredningen i målet vid handen att vad sålunda har redovisats beträffande de enskilda växterna inte saknar motsvarigheter i tidigare publicerade alster om krukväxter. Vid en jämförelse med i målet åberopat, tidigare publicerat material - med utgångspunkt i bl a rubriksättning, ordning samt urval och presentation av råd och fakta - finns emellertid inte anledning ifrågasätta att krukväxtkorten även i dessa delar, som B.G. och R.E. gjort gällande, utgör resultatet av ett av dem utfört sammanställningsarbete. Sammanställningen omfattar enligt B.G:s och R.E:s beräkning omkring 1 250 olika uppgifter, vilket med hänsyn även till den betydande tid som enligt deras i målet inte motsagda påståenden har behövts för arbetet får betraktas som "ett stort antal" i den mening som avses i 49 § 1 st upphovsrättslagen. Att en del av uppgifterna presenterats i form av kortfattade, sammanhängande texter utgör inget hinder mot att hela sammanställningen i förevarande sammanhang kan räknas som ett med katalog och tabell jämställt "annat dylikt arbete". I likhet med HovR:n finner HD alltså att den sammanställning som krukväxtkorten utgör åtnjuter katalogskydd enligt nämnda lagrum.

På de av HovR:n anförda skälen finner HD vidare att Husmodern vid publiceringen av den aktuella bilagan måste anses ha eftergjort ifrågavarande skyddade arbete samt att detta skett utan framställarnas samtycke. För detta olovliga utnyttjande skall bolaget enligt 54 § 1 st upphovsrättslagen utge skäligt vederlag.

Såvitt gäller beräkningen av vederlagets storlek finner HD till en början att B.G. och R.E., beträffande en först i HD ingiven och åberopad rekommendation av Svenska Journalistförbundet för år 1984 angående "Minimiarvoden m m för frilansuppdrag", inte gjort sannolikt att det föreligger någon sådan situation eller ursäkt som enligt 55 kap 13 § RB fordras för att ifrågavarande bevis nu skall kunna beaktas i målet. Under sådana omständigheter föreligger i denna del inte någon annan utredning än den ostridiga uppgiften om att Hemmets Journal för den första publiceringen betalat vardera av B.G. och R.E. ett arvode på 10 000 kr.

Husmodern har tydligen gjort den bedömningen att den föregående publiceringen av krukväxtkorten i Hemmets Journal inte medfört att dess egen motsvarande bilaga skulle vara utan intresse för en stor del av dess läsekrets. Mot bakgrund härav och då det saknas skäl till antagande att en framställare vid en uppgörelse om samtycke till ett eftergörande i ett fall som detta skulle vara benägen att fästa något större avseende vid föreliggande skillnader beträffande upplagornas storlek mellan två i övrigt jämförbara utnyttjare finner HD att det skäliga vederlaget till var och en av B.G. och R.E. bör bestämmas till 5 000 kr.

Beträffande frågorna om ersättning enligt 54 § 2 st upphovsrättslagen gör HD samma bedömningar som HovR:n.

Domslut

Domslut. HD ändrar HovR:ns domslut endast på det sätt att det belopp som bolaget förpliktas utge till vardera av B.G. och R.E. bestäms till 5 000 kr.