I mål i HovR:n för Övre Norrland mellan L-G.R. och allmän åklagare m fl angående våld mot tjänsteman m m biträddes L-G.R. av advokaten G.J., Kiruna, såsom offentlig försvarare.

Målet utsattes till huvudförhandling d 26 aug 1981. Denna förhandling inställdes emellertid på grund av att en målsägande och ett vittne uteblivit. Även en till d 20 okt 1981 utsatt huvudförhandling måste inställas då ett beslut om hämtning av målsäganden och vittnet inte hade kunnat verkställas. Slutligen ägde huvudförhandling i målet rum d 9 febr 1982. Samtliga förhandlingar var utsatta till kl 13.30 på hovrättsting i Luleå.

G.J. begärde ersättning av allmänna medel med sammanlagt 9 138 kr, varav 1 460 kr för arbete, 6 415 kr för tidsspillan och 1 263 kr för utlägg.

HovR:n (hovrättsråden Meurling och Fallenius, hovrättsassessorn Bondesson, referent, samt nämdemännen Ek och Lundqvist) meddelade dom d 23 febr 1982. I domskälen anförde HovR:n beträffande G.J:s ersättningsyrkande: Av fordrad ersättning för tidsspillan avser 3 452 kr 50 öre tid från kl 07.00 till 12.00 och från 13.00 till 13.30 vid vart och ett av de tre förhandlingstillfällena.

Tidsspillan avser i allmänhet sådan tid då produktivt arbete med något uppdrag inte utförts, trots att arbetstiden tas i anspråk. Det kan inte antas att G.J:s arbetstid vid något av de tre tillfällena tagits i anspråk före kl 08.00. Begärd ersättning för tidsspillan mellan kl 07.00 och 08.00 bör därför inte utgå.

Med hänsyn till vad som är känt om ankomsttiderna till Luleå för den flygförbindelse som G.J. använt från Kiruna torde all övrig nu angiven tid vara väntetid i Luleå. Denna väntetid hade emellertid kunnat förutses av G.J. på ett tidigt stadium. Det rörde sig också vid varje förhandlingstillfälle om flera timmars sammanhängande väntetid. Eftersom arbetsrum finns tillgängligt i HovR:ns lokaler borde G.J. ha kunnat utföra produktivt arbete under den nu angivna tiden. Det är t ex uppenbart att G.J. kunnat förbereda sig för huvudförhandlingen i målet. På grund av det anförda finner HovR:n att G.J. inte för något av de tre förhandlingstillfällena kan tillerkännas ersättning för tidsspillan för tiden kl 08.00-12.00 och ej heller för tiden kl 13.00-13.30.

Från övrig i och för sig ersättningsgill tidsspillan skall enligt den av domstolsverket fastställda brottmålstaxan avdragas en timma.

Ersättning för tidsspillan skall därför endast utgå med 2 827 kr 50 öre.

HovR:n tillerkände G.J. ersättning av allmänna medel för försvaret av L-G.R. i HovR:n med 5 550 kr 50 öre, varav 1 460 kr för arbete, 2 827 kr 50 öre för tidsspillan och 1 263 kr för utlägg.

G.J. anförde besvär och yrkade ersättning med ytterligare 3 452 kr 50 öre för tidsspillan.

Domstolsverket bestred ändring.

Verket anförde bl a: G.J. kunde vid vart och ett av de tre tillfällena på ett tidigt stadium förutse att målet skulle tvinga honom att avsätta en hel arbetsdag i Luleå. Det borde därför ha varit möjligt för honom att planera sitt arbete så att han kunnat utföra debiterbart arbete under en del av det stora antal timmar som inte upptogs av hovrättsförhandlingar. En advokats arbetsuppgifter måste vara så växlande att han inte är helt låst till sitt kontor. G.J. har under aktuella dagar på HovR:n haft tillgång till arbetsrum, telefon och ett välförsett bibliotek. - Sammanfattningsvis gör domstolsverket gällande att G.J. med hänsyn till att den tidsperiod för vilken tidsspillan begärs är så lång och han de facto haft tillgång till åtskilliga kontorsfaciliteter bort kunna utnyttja en stor del av arbetsdagen till debiterbart arbete. Han hör därför inte annat än i viss mån anses berättigad till ersättning för tidsspillan. Den ersättning för tidsspillan som HovR:n beslutat är enligt verkets uppfattning väl avvägd.

Sedan HD berett Sveriges Advokatsamfund tillfälle att yttra sig i målet och i det under II refererade målet anförde samfundets styrelse i ett gemensamt yttrande bl a följande:

Styrelsen har i tidigare yttrande till HD bl a anfört: "Med begreppet tidsspillan torde man i allmänhet avse sådan tid, då produktivt arbete med något uppdrag inte utförts, trots att advokatens arbetstid tas i anspråk. Res tid och väntetid utgör den vanligaste formen av tidsspillan. - Det måste från fall till fall avgöras vad som kan anses utgöra tidsspillan vid utförande av ett visst uppdrag."

Principiellt är tidsspillan ersättningsgill oberoende av dess längd.

Generellt sett är det svårt att etablera tillfällig arbetsplats för några få timmars skrivbordsarbete under väntetid. Såvitt styrelsen vet krävs därför inte att tjänstemän, uppdragstagare och dylika skall utföra arbete medan de efter ankomst till förrättningsort väntar på att förrättningen skall börja. Vanligtvis söker man begränsa väntetid genom att sätta ut sammanträden med beaktande av tillresandes ankomsttid med allmänna kommunikationer. Det nu sagda gäller i allmänhet även för advokater. Väntetid i anslutning till domstolsförhandlingar utgör därvidlag inte något undantag. Advokatsamfundet veterligen har tidigare inte heller förekommit, att advokat förvägrats ersättning för tid från ankomst till inställelseorten med allmänna kommunikationer till rättens pårop av förhandling.

Domstolarnas samtalsrum kan inte jämställas med advokaters arbetsrum. De flesta kontorsfaciliteter såsom tillfredsställande arbetsbelysning, godtagbar telefonutrustning, diktafon och skrivmaskin saknas i samtalsrummen. Sekreterarhjälp kan inte fås. Aktmaterial och litteratur, som skulle behövas för att utföra arbete, är ofta omfattande och kan då bara med svårighet medföras på resa. Särskilda problem uppkommer med förvaring av aktmaterial på betryggande sätt bl a från sekretessynpunkt. Nu anförda allmänna synpunkter talar emot HovR:ns bedömning.

Styrelsen gick sedan in på de speciella förhållandena i de båda målen och lämnade härvid bl a de upplysningar om lokalförhållandena som framgår av HD:s beslut. Vidare anförde styrelsen: HovR:ns uttalande, att G.J. kunnat använda väntetiden till att förbereda målen inför huvudförhandlingarna kan icke godtas. Det hade varit ansvarslöst av G.J. att vänta med inläsning av målen till timmarna före huvudförhandling.

Styrelsen finner, att inte heller de speciella förhållandena i målen hör föranleda frångående av huvudprincipen att väntetid skall ersättas såsom tidsspillan.

Styrelsen tillstyrker bifall till G.J:s talan i båda målen.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Kjellkvist, hemställde i betänkande om följande beslut:

Skäl. Enligt 21 kap 10 § RB är offentlig försvarare berättigad till skälig ersättning bl a för tidsspillan. Rätten har att avgöra om sådan ersättning skall utgå.

Någon klar definition av begreppet tidsspillan finns inte. Det får från fall till fall avgöras vad som kan anses utgöra tidsspillan vid utförande av visst uppdrag. Helt allmänt kan sägas att därmed avses sådan tid då produktivt arbete med något uppdrag inte utförs, trots att försvararens arbetstid tas i anspråk.

Enligt den av domstolsverket fastställda brottmålstaxa som gällde fr o m d 1 jan 1981 utgick ersättning för tidsspillan med 220 kr per timme under vardagar mellan kl 8.00 och kl 18.00 och med 135 kr per timme för annan tid. Fr o m d 1 jan 1982 utgjorde motsvarande belopp 235 kr resp 145 kr. Ersättning för tidsspillan kan enligt taxan utgå endast för tid mellan kl 7.00 och 22.00. G.J. har betingat sig ersättning enligt den ersättningsnorm som gällde då tidsspillan inträffade.

Av utredningen framgår att G.J. vid samtliga inställelser reste med flyg från Kiruna kl 6.10 och anlände till Luleå omkring kl 7.00. Annan flyglägenhet som inneburit ankomst till Luleå efter kl 7.00 men före kl 13.30 synes inte ha funnits.

Det får anses åligga en offentlig försvarare att vid utförande av sitt uppdrag ta till vara de möjligheter som står till buds att begränsa kostnaderna för det allmänna. Frågan är därför om G.J. hade kunnat använda den väntetid som uppkom till dess målet vid varje inställelsetillfälle påropades kl 13.30 till att utföra arbete inom ramen för sin yrkesverksamhet.

Vad till en början avser tiden mellan kl 7.00 och kl 8.00 har denna tagits i anspråk för uppdragets fullgörande. G.J. måste bedömas ha saknat möjlighet att då utföra något debiterbart arbete. Denna tid utgör således tidsspillan. Det saknas anledning att vägra G.J. ersättning härför. Ersättningen bör i enlighet med hans yrkande bestämmas till sammanlagt 270 kr (2 x 135) för d 26 aug och d 20 okt 1981 och till 145 kr för d 9 Febr 1982.

Vad därefter angår G.J:s yrkande om ersättning för tidsspillan efter kl 8.00 har i advokatsamfundets yttrande upplysts följande rörande HovR:ns lokaler i Luleå. I den del av Rättscentrum som HovR:n disponerar finns ett samtalsrum, tillika genomgångsrum till en toalett, samt ett för åklagare och advokater gemensamt rum. Dessa två rum håller för sammanhanget ordinär standard. Ett relativt ringa bibliotek finns i HovR:ns överläggningsrum. Hos övriga myndigheter i Rättscentrum finns samtalsrum och bibliotek av skiftande kvalitet.

I enlighet med kallelserna påropades målet först kl 13.30. Väntetiden vid vart och ett av inställelsetillfällena omfattade således en hel förmiddag. Detta förhållande var känt för G.J. på ett tidigt stadium. Det borde därför ha varit möjligt för honom att planera så, att han kunnat utnyttja väntetiden till arbete. Det får emellertid antas att arbetet inte hade kunnat bedrivas med samma effektivitet och i samma omfattning som om G.J. hade befunnit sig på sitt kontor. G.J. bör därför vara berättigad till ersättning för tidsspillan avseende en del av den tid varom nu är fråga. Ersättning bör med hänsyn till rådande förhållanden skäligen utgå för två timmar vid varje inställelsetillfälle eller med 880 kr (4 x 220) för d 26 aug och d 20 okt 1981 och med 470 kr (2 x 235) för d 9 febr 1982.

Slut. HD ändrar på det sätt HovR:ns beslut att HD tillerkänner G.J. ersättning av allmänna medel för tidsspillan med ytterligare 1 765 kr.

HD (JustR:n Fredlund, Welamson, Knutsson, referent, Palm och Bergqvist) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.

I mål i HovR:n för Övre Norrland mellan allmän åklagare samt J.W. och K.A. angående olovlig befattning med smuggelgods biträddes J.W. och K.A. av advokaten G.J., Kiruna, såsom offentlig försvarare.

Huvudförhandling i målet ägde rum d 29 nov 1982 i Luleå.

G.J. begärde ersättning av allmänna medel med 3 431 kr 5 öre, varav 1 100 kr för arbete, 1 890 kr för tidsspillan och 441 kr 5 öre för utlägg.

HovR:n (hovrättsråden Meurling och Sjöblom samt hovrättsassessorerna Bondesson, referent, och Andersson) meddelade dom d 17 dec 1982. I domskälen anförde HovR:n beträffande G.J:s ersättningsyrkande: Av det yrkade beloppet för tidsspillan avser 732 kr 50 öre ersättning för tidsspillan från kl 07.00-10.30 samma dag som HovR:ns huvudförhandling.

Huvudförhandlingen i målet har varit utsatt till kl 10.30 på hovrättsting i Luleå.

Tidsspillan avser i allmänhet sådan tid då produktivt arbete med något uppdrag inte kan utföras, trots att arbetstid tas i anspråk. Det kan inte antas att G.J:s arbetstid tagits i anspråk före kl 08.00. Begärd ersättning för tidsspillan mellan kl 07.00 och 08.00 bör därför inte utgå.

Med hänsyn till vad som är känt om ankomsttiderna till Luleå för den flygförbindelse som G.J. använt från Kiruna torde all övrig nu angiven tid vara väntetid i Luleå. Denna väntetid på två och en halv timme har G.J. emellertid kunnat förutse alltsedan han d 28 okt 1982 mottog kallelse till huvudförhandlingen. I HovR:ns lokaler i Luleå finns arbetsrum tillgängligt för försvarare. G.J. borde därför ha kunnat utföra arbete inom ramen för sin advokatverksamhet under den nu angivna tiden. Om han inte medhunnit det tidigare har han t ex kunnat slutföra sitt förberedande av målet inför huvudförhandlingen. På grund av det anförda finner HovR:n att G.J. inte heller bör tillerkännas någon ersättning för tidsspillan för tiden kl 08.00-10.30. Ersättningen för tidsspillan bör därför fastställas till 1 157 kr 50 öre.

HovR:n tillerkände G.J. ersättning av allmänna medel för försvaret av J.W. och K.A. i HovR:n med sammanlagt 2 698 kr 55 öre, varav 1 100 kr för arbete, 1 157 kr 50 öre för tidsspillan och 441 kr 5 öre för utlägg.

G.J. anförde besvär och yrkade ersättning med ytterligare 732 kr 50 öre för tidsspillan.

Domstolsverket bestred ändring och hänvisade till vad verket hade anfört i det under I refererade målet.

Angående yttrande från styrelsen för Sveriges Advokatsamfund hänvisas till referatet under I.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Kjellkvist, hemställde i betänkande om följande beslut: Enligt 21 kap - - - se HD:s beslut - - - skiftande kvalitet.

I enlighet med kallelsen påropades målet först kl 10.30. Väntetiden har således varit förhållandevis lång. Detta förhållande var känt för G.J. på ett tidigt stadium. Det borde därför ha varit möjligt för honom att planera så, att han kunnat utnyttja väntetiden till arbete. Det får emellertid antas att arbetet inte hade kunnat bedrivas med samma effektivitet och i samma omfattning som om G.J. befunnit sig på sitt kontor. G.J. hör därför vara berättigad till ersättning för tidsspillan avseende en del av den tid varom nu är fråga. Ersättning bör med hänsyn till rådande förhållanden skäligen utgå för en timme eller med 235 kr.

Slut. HD ändrar på det sätt HovR:ns beslut att HD tillerkänner G.J. ersättning av allmänna medel för försvaret av J.W. och K.A. i HovR:n med ytterligare 380 kr för tidsspillan, fördelat med hälften på var och en av de tilltalade.

HD (JustR:n Fredlund, Welamson, Knutsson, referent, Palm och Bergqvist) Fattade följande slutliga beslut:

Skäl. Enligt 21 kap - - - se HD:s beslut under I - - - tas i anspråk.

Enligt den av domstolsverket fastställda brottmålstaxa som gällde fr o m d 1 jan 1982 utgick ersättning för tidsspillan med 235 kr per timme under vardagar mellan kl 8.00 och kl 18.00 och med 145 kr per timme för annan tid. Ersättning för tidsspillan kan enligt taxan utgå endast för tid mellan 7.00 och kl 22.00.

Om med anledning av rättegång offentlig försvarare finnes vara berättigad till ersättning för tidsspillan, bör ersättningsbeloppet även då taxan, såsom i detta fall, inte är direkt tillämplig bestämmas enligt de normer som taxan innehåller. G.J. har betingat sig ersättning enligt den ersättningsnorm som gällde då tidsspillan inträffade.

Av utredningen framgår att G.J. reste med flyg från Kiruna kl 6.10 och anlände till Luleå omkring kl 7.00. Annan flyglägenhet som inneburit ankomst till Luleå efter kl 7.00 men före kl 10.30 synes inte ha funnits.

Det får anses åligga en offentlig försvarare att vid utförande av sitt uppdrag ta till vara de möjligheter som står till buds att begränsa kostnaderna för det allmänna. Frågan är därför om G.J. hade kunnat använda den väntetid som uppkom till dess målet påropades kl 10.30 till att utföra arbete inom ramen för sin yrkesverksamhet.

Vad till en början avser tiden mellan kl 7.00 och kl 8.00 har denna tagits i anspråk för uppdragets fullgörande. G.J. måste bedömas ha saknat möjlighet att då utföra något debiterbart arbete. Denna tid utgör således tidsspillan. Det saknas anledning att vägra G.J. ersättning härför. Ersättningen bör i enlighet med hans yrkande bestämmas till 145 kr.

Vad därefter angår - - - se HD:s beslut under I - - - skiftande kvalitet.

I enlighet med kallelsen påropades målet först kl 10.30. Väntetiden kan inte anses ha varit så lång att den med hänsyn till rådande förhållanden medgivit arbete i sådan omfattning att det skäligen bör inverka på G.J:s rätt till ersättning för tidsspillan. Ersättning härför bör sålunda i enlighet med hans yrkande utgå med 587 kr 50 öre (2,5 x 235).

Slut. HD ändrar på det sätt HovR:ns beslut att HD tillerkänner G.J. ersättning av allmänna medel för försvaret av J.W. och K.A. i HovR:n med ytterligare 732 kr 50 öre för tidsspillan, fördelat med hälften på var och en av de tilltalade.

Samtidigt med de refererade målen och på samma sätt som målet under I avgjordes ett mål mellan jur kand B.I. och domstolsverket (SÖ 69).