NJA 1986 s. 414
Våldtäkt enligt 6 kap 1 § 1 st eller 2 st BrB?
Solna TR
Allmän åklagare yrkade vid Solna TR ansvar å J.B., född 1968, - förutom för stöld i fyra fall och försök till stöld i två fall, vilka samtliga gärningar förövats under tiden juni-sept 1984 - för våldtäkt enligt 6 kap 1 § 1 st BrB enligt följande påstående:
J.B. har d 2 mars 1985 omkring kl 04.10 invid daghemmet Dungen på Skytteholmsfältet i Solna med våld tvingat J.K. till samlag och därmed jämförligt sexuellt umgänge. Sålunda har J.B. bakifrån rusat på J.K. och knuffat omkull henne så att hon fallit framlänges. Därefter har J.B. med våld tryckt ner henne mot marken, dragit ner hennes benkläder och med sin manslem trängt in i hennes slida. Sedan J.B. avbrutit samlaget och tvingat J.K. att gå till daghemmet Dungen, har han där utanför med ett kraftigt grepp hållit fast henne, ånyo dragit ner hennes benkläder och stuckit in ett par fingrar i hennes slida. J.B. har därefter med ett kraftigt grepp om J.K. tryckt ned hennes huvud och tvingat henne att suga på hans manslem. Då J.B. efter en stund avbrutit förfarandet har han sagt till J.K.: "Nu skall jag knulla dig", varefter han under knuffar och hotfullt uppträdande tvingat henne att gå framför honom till i närheten av Solna tingshus på Skytteholmsvägen, där hon fått syn på en person och ropat på hjälp, varvid J.B. sprungit från platsen. J.K. har under det beskrivna skeendet på grund av J.B:s våldsamhet och hotfulla beteende känt sådan rädsla att hon inte vågat göra motstånd eller ropa på hjälp.
Vissa målsägande i åtalspunkterna rörande tillgreppsbrotten yrkade skadestånd.
J.B. erkände de åtalade gärningarna i fråga om tillgreppsbrotten och medgav de enskilda anspråken.
TR:n (ordf rådmannen Reuterwall) meddelade dom i målet d 23 aug 1985. I sina domskäl fann TR åtalet rörande stöld i fyra fall och försök till stöld i två fall vara styrkt på grund av J.B:s erkännande av gärningarna och av att detta stöddes av utredningen.
I fråga om åtalet för våldtäkt hänvisade TR:n beträffande förhållandena på platsen till en vid domen fogad karta och anförde i domskälen vidare: J.B., som bestritt ansvar för våldtäkt, har vidgått att han vid parkeringsplatsen brukat lindrigt våld och med sin penis kommit i kontakt med J.K:s "bara ända" samt att hon vid daghemmet onanerat åt honom.
Hörd som målsägande har J.K. berättat i överensstämmelse med vad åklagaren angett i gärningsbeskrivningen med följande klarlägganden. Sedan hon knuffats omkull på parkeringsplatsen, tryckte J.B. ned hennes ansikte i snön. Det enda han sade var att hon skulle "hålla käften", vilket han upprepade flera gånger. Då hon förstod hans avsikt försökte hon först tala honom till rätta och sedan skrämma honom för följderna. Ingenting hjälpte. Hon knep ihop benen och gjorde i övrigt motstånd så gott hon kunde. Hans penis trängde in i hennes slida någon centimeter. Hon minns inte några samlagsrörelser. - Vid daghemmet förde J.B. sina fingrar fram och tillbaka i hennes slida. Under tiden höll han bakifrån fast henne med sin vänstra arm. Sedan J.B. satt sig, tvingade han ned hennes huvud mot sin penis, och hon kände sig tvingad att suga av den. J.B. hade erektion. Då hon kände kväljningar försökte hon onanera åt honom i stället, men han tvingade henne att suga igen.
J.B. har uppgett i huvudsak följande. Han hade under kvällen d 1 mars 1985 druckit nio burkar starköl och fyra burkar folköl. På natten kom han i delo med en "alkis", som sparkade honom på pungen. Efter att ha passerat gångtunneln under Frösundaleden tog han fram penisen för att se om denna blivit skadad. Han passade också på att kasta vatten. Han upptäckte då J.K. och kom på idén att rycka hennes väska. Han sprang ikapp henne med penisen utanför byxorna och drog bakifrån omkull henne, varvid hennes byxor gled ned en bit. Han kom då på andra tankar. Han sade åt henne att "hålla käften" och drog ned hennes byxor. Han låg på henne med blottad penis. Han försökte inte tränga in i henne. Möjligen kan penisen ha berört hennes könsorgan. Sedan han låtit henne stiga upp, beordrade han henne mot daghemmet, som låg mera avskilt. Han satte sig ned och med J.K. på knä framför sig tryckte han ned hennes huvud för att hon inte skulle stå upp och skrika. Hon onanerade åt honom och sög litet på penisen; hon trodde väl att hon var tvungen till det. Då han inte ansåg det lämpligt att lämna henne där så att hon kunde skrika medan han befann sig på det öppna Skytteholmsfältet, knuffade han henne mot Skytteholmsvägen. Där skrek hon på hjälp och han sprang från platsen.
Anledning saknas att ifrågasätta J.K:s berättelse. Genom vad hon uppgett finner TR:n således styrkt att J.B. våldfört sig på henne på sätt åklagaren påstått. Vad J.B. sålunda låtit komma sig till last är att bedöma som våldtäkt. Med hänsyn till våldets art och övriga omständigheter är brottet att anse som mindre allvarligt.
TR:n anförde i domen vidare:
Påföljd. Socialnämnden i Solna kommun genom Västra sociala distriktsnämnden har d 7 aug 1985 avgett yttrande. J.B. skall överlämnas till vård inom socialtjänsten.
Skadestånd. J.B. har medgett de enskilda anspråken, som skall bifallas.
Domslut
Domslut. TR:n dömde J.B. för våldtäkt enligt 6 kap 1 § 2 st BrB, stöld enligt 8 kap 1 § BrB och försök till stöld enligt 8 kap 1 och 12 §§ samt 23 kap 1 § BrB och överlämnade åt socialnämnden i Solna kommun att föranstalta om erforderlig vård inom socialtjänsten.
TR:n förpliktade vidare J.B. att till olika målsägande rörande tillgreppsbrotten utge skadestånd med sammanlagt 2 420 kr.
J.K. fullföljde såsom målsägande i Svea HovR ansvarstalan i fråga om våldtäktsbrottet och yrkade att J.B. måtte dömas för våldtäkt enligt 6 kap 1 § 1 st BrB och att han jämte det att han överlämnades till vård inom socialtjänsten måtte dömas till dagsböter.
J.B. bestred ändring.
J.K. ansökte i HovR:n om allmän rättshjälp, vilken ansökan efter besvär över av HovR:n meddelat avslagsbeslut bifölls av HD d 23 dec 1985, varvid advokaten C.S. förordnades till biträde åt henne (se NJA 1985 s 919).
HovR:n (hovrättslagmannen Tillinger, hovrättsrådet Fröhling, referent, och hovrättsassessorn Lampa samt nämndemännen Palme och Jonsson) anförde i dom d 23 jan 1986:
Domskäl
Domskäl. HovR:n har hållit huvudförhandling i målet, därvid J.B. har hörts på nytt. J.K. har förklarat, att hon inte vill bli hörd i HovR:n och har inte kallats att infinna sig personligen till förhandlingen.
Lika med TR:n finner HovR:n - som med hänsyn till J.K:s yrkande i påföljdsfrågan har att ta ställning till samtliga med åtalet avsedda gärningar - att J.B. gjort sig skyldig till stöld och försök till stöld.
Vad gäller åtalet för våldtäkt gör HovR:n denna bedömning. J.B. har i HovR:n berättat i huvudsaklig överensstämmelse med vad som antecknats i TR:ns dom. Ur denna har framlagts vad som däri antecknats av J.K:s utsaga inför TR:n. Lika med TR:n finner HovR:n styrkt, att J.B. vid tillfället förövat våldtäkt mot J.K.. Vid bedömandet av brottets svårhetsgrad har HovR:n att utgå från J.B.:s uppgifter, som i väsentliga avseenden ej vederlagts. Även om J.K. genom den brottsliga gärningen utsatts för en allvarlig integritetskränkning har inte beträffande våldets och hotets art eller omständigheterna i övrigt någonting framkommit i HovR:n som föranleder att gärningen bör bedömas på annat sätt än som TR:n gjort.
Vad gäller påföljden bör J.B., såsom TR:n funnit, överlämnas till särskild vård. Med hänsyn bl a till att J.B., enligt vad som upplysts i HovR:n, varit intagen på ungdomshem praktiskt taget hela tiden sedan i början av mars 1985 saknas anledning att - av hänsyn till allmän laglydnad - därjämte döma J.B. till böter.
TR:ns domslut skall därför fastställas.
Domslut
Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.
- - - J.K. skall ersätta staten dess kostnad för J.B:s försvar i HovR:n med 1 965 kr.
J.K. sökte revision (ombud advokaten C.S.) och yrkade att HD måtte döma J.B. för våldtäkt enligt 6 kap 1 § 1 st BrB och bestämma påföljden till överlämnande till vård inom socialtjänsten jämte dagsböter.
J.K. yrkade vidare att hon måtte befrias från skyldigheten att ersätta kostnaderna för J.B.:s försvar i HovR:n.
J.B. (offentlig försvarare advokaten S-O.L.) bestred ändring.
Målet avgjordes efter huvudförhandling.
HD (JustR:n Erik Nyman, Ehrner, referent, Rydin, Beckman och Solerud) beslöt följande dom:
Domskäl
Domskäl. Vid huvudförhandling inför HD har J.K. och J.B. hörts på nytt. De har därvid i allt väsentligt lämnat samma uppgifter som framgår av TR:ns dom.
Lika med TR:n och HovR:n finner HD styrkt att J.B. natten till d 2 mars 1985 förövat våldtäkt mot J.K..
Vid bedömningen, huruvida den våldtäkt J.B. begått med hänsyn till våldets eller hotets art och omständigheterna i övrigt är att anse som mindre allvarlig och därför att hänföra till våldtäkt enligt 6 kap 1 § 2 st BrB eller är att bedöma som våldtäkt enligt 1 st samma paragraf, är följande att beakta.
Genom J.K:s och J.B:s samstämmiga uppgifter är utrett att J.B. den ifrågavarande natten i mars 1985 vid 4-tiden på en enslig plats sprungit ifatt J.K. och knuffat omkull henne bakifrån så att hon fallit framlänges, varefter han tryckt ner hennes huvud mot marken, dragit ner hennes mamelucker och strumpbyxor och blottat hennes underliv samt, trots att hon gjort motstånd genom att pressa ihop sina ben, fört sin manslem så att den kommit i beröring med hennes slida.
Efter denna första fas av händelseförloppet har J.B. med knuffar och hårt tilltal tvingat J.K. att gå framför honom mot daghemmet. De bådas uppgifter om vad som hände, sedan de kommit fram dit, är delvis motstridiga. J.K. har emellertid inför HD lämnat en klar och utförlig berättelse vars riktighet det saknas anledning att ifrågasätta i de delar där hon inte själv uttryckt tveksamhet. Följande får med beaktande härav anses utrett. När de kommit fram till en klätterställning invid daghemmet har J.B. ställt J.K. mot ställningen, dragit ner hennes benkläder och under en tid som hon uppskattade till fem minuter fört sina fingrar fram och tillbaka i hennes slida. J.B. har därefter fört henne till en trappa vid daghemmet, där han med tvång förmått henne att suga på hans manslem.
Sammanfattningsvis ger J.B:s handlande anledning till följande bedömning. Redan genom sitt förfarande under den första fasen av händelseförloppet har J.B. gjort sig skyldig till våldtäkt. Våldet har visserligen inte lett till annat än helt obetydliga fysiska skador på J.K. men likväl innefattat ett brutalt överfall. I den belägenhet som hon befann sig, på en enslig plats en vinternatt utlämnad åt en för henne helt främmande man, måste J.B:s uppträdande anses ha utgjort ett hot som för henne framstod som trängande fara. Brottet kan med hänsyn till den allvarliga integritetskränkningen och omständigheterna i övrigt inte bedömas som våldtäkt av mindre allvarlig beskaffenhet ens i detta första skede. De ytterligare allvarliga integritetskränkningar som J.B. därefter utsatte J.K. för och det utdragna händelseförloppet framstår vid helhetsbedömningen såsom försvårande. Med hänsyn till det sagda bör J.B. för det begångna våldtäktsbrottet fällas till ansvar enligt 6 kap 1 § 1 st BrB.
I TR:n har J.B. - förutom för våldtäkt - dömts till ansvar för stöld och försök till stöld. Varken åklagaren eller J.B. har fullföljt talan mot TR:ns dom i dessa delar. HD har därför vid bestämmande av påföljden i målet att beakta denna brottslighet enligt TR:ns bedömning.
J.B. har begått de brott för vilka han fällts till ansvar i målet, när han var 15-16 år gammal. Han har sedan d 8 mars 1985 varit omhändertagen för vård inom socialtjänsten och större delen av tiden intagen på Bärby ungdomshem. Enligt föreståndaren för den slutna avdelningen Backen inom Bärby A.L., som uttalat sig vid huvudförhandlingen inför HD, har J.B. vid ett stort antal tillfällen rymt från Bärby, men trots detta har han enligt A.L. visat att han är mottaglig för den vård och behandling som Bärby kan erbjuda. Sedan d 29 maj 1986 undergår J.B. en ny behandlingsperiod inom den slutna avdelningen, vilken behandling beräknas pågå ett år. Med hänsyn till J.B:s ungdom och till vad A.L. anfört finner HD i likhet med TR:n och HovR:n att det enligt 31 kap 1 § 1 st BrB bör överlämnas åt socialnämnden i Solna kommun att föranstalta om erforderlig vård inom socialtjänsten.
HD finner med beaktande av den behandling som J.B. får antas bli föremål för inte erforderligt att av hänsyn till allmän laglydnad dessutom ådöma J.B. ett bötesstraff.
Vid denna utgång i huvudsaken skall, med tillämpning av 18 kap 1 § RB jämförd med 31 kap 11 § 1 st samma balk, J.K. bedömas som vinnande part. Hon skall därför befrias från skyldigheten att ersätta staten dess kostnader för J.B:s försvar i HovR och inte förpliktas att till någon del ersätta staten kostnaderna för hans försvar i HD, under det att J.B. skall förpliktas att ersätta kostnaderna för J.K.:s rättshjälp i HovR:n och HD.
Domslut
Domslut. HD ändrar HovR:ns domslut såvitt angår det under 1. i TR:ns domslut antecknade brottet på det sättet att J.B. döms för våldtäkt enligt 6 kap 1 § 1 st BrB. HD gör i övrigt ej annan ändring i HovR:ns domslut än att HD befriar J.K. från skyldigheten att ersätta staten dess kostnad för J.B:s försvar i HovR:n och förordnar att denna kostnad skall stanna på statsverket.
- - -
J.B. förpliktas ersätta kostnaderna för J.K:s rättshjälp i HovR:n och HD med 11 030 kr, varav 905 kr skall betalas till J.K. och återstoden eller 10 125 kr till staten.