NJA 1986 s. 464

Arvsskattemål. Genom förordnande i testamente skulle medel tillfalla en fond, vars ändamål i och för sig var sådant som avses i 3 § arvsskattelagen. Enligt förordnandet skulle emellertid medlen i första hand användas för att tillgodose en angiven person, varvid viss ledamot av fondens styrelse skulle ha ensam beslutanderätt. Fråga, med hänsyn till vad som i målet upplysts angående sannolikheten för medlens användande i sistnämnda syfte, om skattefrihet för fonden.

HovR:n

R.K. och hans hustru M.K. förordnade genom inbördes testamente i maj 1971 att den make som överlevde den andre skulle med full äganderätt erhålla den avlidnes kvarlåtenskap samt att efter bådas död ett kusinbarn till R.K. skulle erhålla en tredjedel, en systerdotter till M.K. en tredjedel och föreningen Solåkrabyn en tredjedel av boets behållning. Om sistnämnda förordnande anfördes i testamentet: En tredjedel skall "i första hand tillfalla Föreningen Solåkrabyn, därest min M.K:s brorsdotter L.B. vid mitt frånfälle kvarbor i Solåkrabyn, och i andra hand, därest så icke skulle vara fallet, tillfalla Riksförbundet för Utvecklingsstörda Barn (RFUB). Medlen skall i bägge fallen utgöra en fond kallad 'R.K. och M.K:s Minnesfond' och fonden skall användas för att skapa så goda levnadsbetingelser som möjligt för utvecklingsstörda barn, vilka icke ha sina föräldrar i livet. Så länge min M.K:s brorsdotter L.B. lever, skall i första hand av avkastningen och i andra hand av kapitalet, medel användas för att förbättra L.B:s levnadsomständigheter. Så länge L.B. lever skall boutredningsmannen i våra dödsbon ingå i fondens styrelse och äga att ensam avgöra vilka medel, som skall ställas till förfogande för L.B:s räkning. Sedan L.B. avlidit, skall, om Solåkrabyn resp RFUB så önskar, boutredningsmannen avgå ur styrelsen och Solåkrabyn resp RFUB ensamt äga bestämma till vem eller vilka medel skall utgå och i vad mån såväl avkastning som kapital får användas."

R.K. avled 1972 och efterlämnade enligt bouppteckning såsom dödsbodelägare änkan M.K., en avliden broders son samt såsom universella efterarvingar de tre testamentstagarna.

Genom testamente d 8 nov 1973 förordnade M.K., med upphävande av tidigare testamentariska förordnanden, att efter hennes död skulle R.K:s kusinbarn erhålla en tredjedel, Stadsmissionen i Stockholm en tredjedel samt - under samma förutsättningar som angivits i det inbördes testamentet - Föreningen Solåkrabyn en tredjedel av boets behållning.

M.K. avled 1978. Bouppteckningen efter henne registrerades av Södra Roslags TR (tingsnotarien Wittlock) d 18 maj 1982. TR:n fastställde boets behållning till 437 172 kr. För Föreningen Solåkrabyn utlades två lotter om vardera 72 862 kr som skulle anses härröra den ena från R.K. och den andra från M.K.. Arvsskatten för varje lott fastställdes till 16 750 kr. TR:n anförde härvid: Föreningen Solåkrabyn beskattas i klass III enär i testamentet föreskrives att så länge L.B. lever, skall i första hand av avkastningen och i andra hand av kapitalet, medel användas för att förbättra hennes levnadsomständigheter.

Föreningen Solåkrabyn anförde besvär i Svea HovR och yrkade befrielse från skattskyldighet. Föreningen anförde bl a: 3 § 3 st arvs- och gåvoskattelagen stadgar skattefrihet för stiftelse med ändamål att främja barns eller ungdoms vård och fostran eller utbildning. Enligt stadgarna för föreningen skall dess ändamål vara att stödja och genomföra vården, utbildningen och sysselsättningen av psykiskt handikappade ungdomar och vuxna i behov av hjälp. Av stadgarna framgår att föreningen uppfyller de krav som ställs för befrielse från skattskyldighet enligt 3 § 3 st arvs- och gåvoskattelagen. - Föreskriften i testamentet att medel skall användas för att förbättra L.B:s levnadsomständigheter kan synas strida mot 3 § 3 st arvs- och gåvoskattelagen såvitt däri stadgas att för befrielse från skattskyldighet erfordras att ändamålet inte får vara att tillgodose medlemmar av viss eller vissa släkter. Idag föreligger inget behov av att särskilt tillgodose L.B. med medel ur makarna K:s fond. De understöd och bidrag av allmänna medel som L.B. uppbär på grund av sitt handikapp är fullt tillräckliga för att bestrida hennes levnadsomkostnader. Så förmånliga var inte förhållandena då de testamentariska förordnandena gjordes. Dessa förbättringar har inträtt huvudsakligen efter det inbördes testamentets upprättande. L.B:s föräldrar är i livet. Bestämmelsen i testamentet angående särskilt tillgodoseende av L.B. har därför ingen relevans och det synes mycket osannolikt att medlen i framtiden särskilt kommer att användas för bestridande av L.B:s levnadsomkostnader. Medlen kommer i stället att disponeras för föreningen i dess verksamhet enligt stadgarna. - Föreningen Solåkrabyn är en riksanstalt för utvecklingsstörda vuxna. Placering på anstalten beslutas av landstingets omsorgsnämnd som även bestrider kostnaden för den löpande driften. Dessa medel är emellertid ej tillräckliga för att bestrida investerings- och kapitalkostnader, varför föreningen i detta avseende är beroende av donationsmedel.

Kammarkollegiet bestred bifall till besvären samt anförde: Föreskriften i makarna K:s testamente att bland eleverna vid Solåkrabyn ge L.B. företrädesrätt till såväl avkastningen som kapitalet kan inte tolkas på annat sätt än att makarna K:s huvudsakliga syfte med testamentsförordnandet varit att tillgodose sin släkting L.B.. Som enda villkor för utdelning till L.B. har uppsatts att hon bor kvar i Solåkrabyn. Förordnandets avfattning kan däremot inte ge stöd för antagandet att L.B:s företrädesrätt till utdelning skulle vara förknippad med en behovsprövning. Även om betingelserna för understöd och bidrag till handikappade ur allmänna medel förbättrats sedan testamentsförordnandet gjordes kan inte testamentet tolkas på sätt att förutsättningarna för utdelning ur fonden härigenom skulle ha förändrats till L.B:s nackdel. Det kan därför antas att även framdeles utdelning ur fonden huvudsakligen kommer att utgå till L.B..

HovR:n (hovrättslagmannen Rune, hovrättsråden Sundberg-Weitman och Bergenfalk, referent, samt adj led von Greyerz) anförde i beslut d 29 sept 1983:

Domskäl

Skäl. Det för "R.K. och M.K:s Minnesfond" föreskrivna ändamålet att skapa så goda levnadsbetingelser som möjligt för utvecklingsstörda barn, vilka inte har sina föräldrar i livet, är i och för sig av beskaffenhet att föranleda skattefrihet enligt 3 § arvs- och gåvoskattelagen.

Testamentena föreskriver emellertid även att så länge L.B. lever skall, i första hand av avkastningen och i andra hand av kapitalet, medel användas för att förbättra hennes levnadsomständigheter.

Det förhållandet att L.B. är brorsdotter till M.K. kan inte anses innebära att fondens föreskrivna ändamål är att tillgodose medlemmar av viss eller vissa släkter.

Vidare finner HovR:n utredningen om L.B:s vårdförhållanden och omständigheter i övrigt ge vid handen att sannolikheten för att fondens medel, vare sig kapital eller ränteavkastning, skall komma att tagas i anspråk för hennes behov är så ringa att i skattehänseende helt kan bortses därifrån.

På grund av det anförda finner HovR:n att föreningen skall vara fri från arvsskatt.

HovR:ns avgörande. HovR:n förordnar med ändring av TR:ns beslut att föreningen skall vara fri från arvsskatt.

Kammarkollegiet anförde besvär och yrkade att HD skulle med upphävande av HovR:ns beslut fastställa TR:ns beslut. Kollegiet anförde bl a: Total skattefrihet enligt 3 § arvsskattelagen kan inte ifrågakomma med mindre det finns erforderliga garantier för att förvärvet kommer att användas huvudsakligen för ett allmännyttigt ändamål. Beträffande främjande av barns eller ungdoms vård och fostran har otvetydigt uppställts det särskilda kravet att ändamålet inte får vara att tillgodose medlemmar av viss eller vissa släkter. Testamentena kan inte tolkas på annat sätt än att makarnas avsikt varit att under L.B:s livstid i första hand tillgodose henne och inte att huvudsakligen gynna ett allmännyttigt ändamål. Boutredningsmannen äger ensam efter eget gottfinnande avgöra i vad mån L.B. är i behov av ekonomiskt stöd av de medel donationen ställt till förfogande. Användningen av de testamenterade medlen för uteslutande ett skattefritt ändamål kan därför inte anses vara tryggad.

Föreningen (ombud advokaten D.M.) bestred ändring.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Öhrström, hemställde i betänkande om följande beslut: Skäl. Advokaten K-E.S., vilken genom testamentsförordnandena utsetts att ingå i styrelsen för stiftelsen R.K.och M.K:s Minnesfond med befogenhet att ensam besluta om bidrag ur fonden till L.B., har yttrat sig i HD. Härigenom är upplyst, att ur fonden vartdera av åren 1984, 1985 och 1986 utbetalats 10 000 kr till Föreningen Solåkrabyns sommarverksamhet. K-E.S. har vidare upplyst att L.B. för sitt uppehälle uppbär folk- och tilläggspension samt uttalat att han inte finner anledning räkna med att understöd ur fonden skall behöva tas i anspråk för att bidraga till L.B:s uppehälle så länge omsorgsvården inte genom politiska beslut blir föremål för ekonomiska inskränkningar.

Även om föreskriften i R.K. och M.K:s testamenten att fondens medel skall tas i anspråk för att "förbättra L.B:s levnadsomständigheter" så länge hon lever lämnar utrymme för en vidsträcktare tolkning, kan mot ordalagen inte anses direkt stridande den uppfattning som hävdats av föreningen och ytterligare understrukits i K-E.S:s yttrande, nämligen att avsikten varit att ange ett undantag från fondens huvudsakliga ändamål för det fall behov förelåg att tillgodose L.B:s intresse av grundläggande ekonomiskt bistånd.

Vad K-E.S. i HD upplyst angående utbetalningar ur fonden får anses innefatta tillräckliga garantier för att medel inte använts eller kommer att användas för att särskilt tillgodose L.B.. Från möjligheten att samhället radikalt försämrar omsorgen om sjuka och handikappade kan bortses i detta sammanhang.

Det huvudsakliga ändamålet med stiftelsen R.K. och M.K:s Minnesfond är alltså att skapa så goda levnadsbetingelser som möjligt för utvecklingsstörda barn, vilka inte har sina föräldrar i livet. Detta ändamål är - såsom HovR:n funnit - av beskaffenhet att medföra befrielse från arvsskatt enligt 3 § arvs- och gåvoskattelagen, varför det slut vartill HovR:n kommit skall fastställas.

Domslut

HD:s avgörande. HD fastställer HovR:ns avgörande.

HD (JustR:n Stark, Heuman, Gregow, referent, Freyschuss och Lind) fattade följande slutliga beslut:

Domskäl

Skäl. Advokaten K-E.S., som med stöd av testamentsförordnandena ingår i styrelsen för R.K. och M.K:s Minnesfond och enligt förordnandena äger ensam avgöra vilka medel som skall ställas till förfogande för L.B:s räkning, har i yttrande till HD anfört följande. Medel har inte från fonden ställts till förfogande för att enbart tillgodose L.B.. Fonden har under ettvart av åren 1984, 1985 och 1986 utbetalat 10 000 kr till Föreningen Solåkrabyn för att stödja föreningens sommarhusverksamhet. L.B:s inkomster enligt senast avgivna självdeklaration uppgick till 41 756 kr utgörande folk- och tilläggspension samt ett par mindre räntebelopp. Hennes penningtillgångar uppgick till 11 647 kr. Nu rådande förhållanden inom omsorgsvården ger enligt K-E.S. god täckning för mottagarens behov. Så länge omsorgsvården inte blir föremål för inskränkningar i ekonomiska avseenden genom politiska beslut föreligger enligt K-E.S:s bedömande ingen anledning räkna med att understöd från fonden skall behöva tas i anspråk för att bidra till L.B:s uppehälle.

Med hänsyn till vad sålunda blivit upplyst angående L.B:s förhållanden och på de av HovR:n anförda skälen finner HD att fonden är befriad från arvsskatt.

Domslut

HD:s avgörande. HD fastställer HovR:ns beslut.