NJA 1986 s. 519
Svärfader har ansetts som närstående vid tillämpning av 12 § 3 st förmånsrättslagen.
HD
(Jfr 1983 s 713)
Häggåstrands Väveri Aktiebolag försattes d 12 juni 1984 i konkurs vid Sjuhäradsbygdens TR. Till konkursförvaltare utsågs jur kand Erki Brandt.
I konkursen ingav L.H. efterbevakning med yrkande om förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen för fordran å bl a lön och semesterersättning om 86 042 kr 87 öre. Konkursförvaltaren framställde anmärkning mot bevakningen i vad avsåg yrkandet om förmånsrätt under åberopande av 12 § 3 st förmånsrättslagen, varvid gjordes gällande att L.L. ägde väsentlig andel i företaget och hade väsentligt inflytande över dess verksamhet. Det upplystes att av bolagets 7 250 aktier L.H:s svärfader P.S. ägde 2 375 st och L.H. 1 000 st.
Sedan förlikning inte kunnat träffas, hänsköt konkursdomaren frågan såsom tvistig till TR:ns prövning.
Konkursförvaltaren upplyste till förtydligande av sin anmärkning att han såsom "närstående" åsyftade L.H:s svärfar P.S..
L.H. bestred att svärfader är sådan närstående som åsyftas i 12 § 3 st förmånsrättslagen.
TR:n (rådmannen Theorin) anförde i slutligt beslut d 21 jan 1985 bl a:
TR:ns bedömning.
TR:n anser att begreppet närstående i förmånsrättslagen ej bör bedömas snävare än enligt vad som gäller vid tillämpning av 100 a § KL dit också enligt 29 a § samma lag hänföres bl a svärfar. L.H. äger jämte sin svärfar P.S. 46 procent av aktierna i konkursbolaget, vilket utgör en väsentlig andel i bolaget. L.H. har också ostridigt haft ett väsentligt inflytande över bolagets verksamhet. Vid sådant förhållande är han enligt 12 § 3 st förmånsrättslagen ej berättigad till förmånsrätt för sin i konkursen bevakade fordran på lön och semesterersättning. Ej heller kan bevakad fordran avseende å L.H. belöpande SPP-avgifter tillerkännas förmånsrätt.
Slut. TR:n ogillar dels L.H:s yrkanden om förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen för sin i konkursen bevakade fordran på lön och semesterersättning om 86 047 kr 87 öre dels ock yrkandet om sådan förmånsrätt för bevakad fordran avseende mot fordran svarande SPP- avgifter.
L.H. anförde besvär i HovR:n för Västra Sverige och yrkade bifall till sin vid TR:n förda talan om förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen.
HovR:n (hovrättsråden Nilsson, referent, och Ståhlgren samt hovrättsassessorn Rundegren) lämnade i slutligt beslut d 26 febr 1985 besvärstalan utan bifall.
L.H. (ombud förbundsjuristen A.H.) anförde besvär och yrkade att hans vid HovR:n förda talan måtte bifallas.
Konkursboet bestred ändring.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Kjellkvist, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut:
Domskäl
Skäl. Det är ostridigt att L.H. har haft ett väsentligt inflytande över bolagets verksamhet. För att han, i enlighet med den framställda anmärkningen, med stöd av 12 § 3 st förmånsrättslagen skall kunna frånkännas den förmånsrätt för fordran på lön m m som annars skulle tillkomma honom krävs emellertid dessutom att L.H. själv eller tillsammans med närstående har ägt en väsentlig andel i bolaget.
Någon bestämmelse motsvarande 12 § 3 st förmånsrättslagen fanns inte tidigare i 17 kap HB. Regeln utformades i nära anslutning till vad som gällde enligt rättspraxis. Införandet av bestämmelsen innebar emellertid en viss utvidgning av undantagskretsen (prop 1970:142 s 137). Vilka som borde räknas till närstående preciserades inte närmare. I förarbetena till bestämmelsen uttalade emellertid lagberedningen (SOU 1969:5 s 151) att 5 § 2 st i 1967 års lag om tryggande av pensionsutfästelse m m i sin mån kunde tjäna till ledning även i förevarande sammanhang. I nämnda bestämmelse finns en uppräkning av närstående som omfattar bl a avkomlings make men däremot inte makes föräldrar. Lagberedningen omnämnde även som jämförelse dåvarande 32 a § KL, som upptog samma svågerlag i fråga om återvinning i konkurs. Beredningen valde emellertid att avstå från någon närmare precisering av närståendekretsen. Bestämmelsen skulle därigenom, enligt lagberedningen, ge möjlighet att även beakta de faktiska förhållandena i det särskilda fallet och inte enbart grunda prövningen på släktskap eller svågerlag. I propositionen till förmånsrättslagen (prop 1970:142 s 137) anslöt sig departementschefen i allt väsentligt till lagberedningens uttalanden om förslagets innebörd beträffande den krets av personer som skulle avses med 12 § 3 st förmånsrättslagen.
I 29 a § KL anges numera den krets av personer som beträffande återvinning i konkurs skall anses som närstående. Till denna krets räknas svågerlag i rätt upp- och nedstigande led. Även om återvinningsreglerna har ett annat syfte än de förmånsrättsliga reglerna, utgör bestämningen i KL ändå ett visst stöd för att svärfader bör räknas till den krets av personer, som enligt förmånsrättslagen är att anse som närstående. Med hänsyn till det nära personliga förhållande som typiskt sett råder mellan dem som är besvågrade med varandra på så sätt att den ene är gift med den andres barn framstår det också som naturligt att svärfader till arbetstagaren i princip skall anses som närstående till denne vid tillämpning av 12 § 3 st förmånsrättslagen.
På grund av det anförda och då särskilda skäl inte föranleder till annat bör L.H:s svärfader vid tillämpningen av 12 § 3 st förmånsrättslagen räknas som L.H:s närstående.
Som framgår av utredningen äger L.H. jämte P.S. 46 procent av aktierna i konkursbolaget. Det måste i förevarande fall anses utgöra en väsentlig andel i bolaget.
Vid angivna förhållanden skall besvären lämnas utan bifall.
Domslut
HD:s avgörande. HD lämnar besvären utan bifall.
HD (JustR:n Stark, Persson, Gregow, Freyschuss, referent, och Lind) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.