NJA 1986 s. 533

Domskäl

Domskäl. Ansvarsfrågan. Åtalspunkten 3. E.H. har berättat i huvudsaklig överensstämmelse med vad han enligt domen uppgivit vid TR:n med följande tillägg. Han, som är kroppsbyggare, använder inte preparaten för att bota eller förebygga sjukdom utan endast för att kunna bli uthålligare och därigenom öka längden på träningspassen. Preparaten som använts endast för eget bruk, har han intagit med en daglig dos om en ampull eller en tablett. När han förde in preparaten trodde han att detta var tillåtet. Han hade nämligen från en person hört, att polisen återlämnat beslagtagna preparat sedan polisen konstaterat att det var tillåtet att införa anabola steroider.

Genom E.H:s uppgifter och utredningen i övrigt finner HovR:n att E.H. för eget bruk infört tillsammans ca 700 ampuller eller tabletter av preparat som betecknas anabola steroider. Preparaten utgör läkemedel.

Enligt 8 § 2 mom läkemedelsförordningen (1962:701) får läkemedel normalt inte införas till riket av privatpersoner. Av 8 § 4 mom samma författning framgår dock att privatperson har rätt att i samband med utlandsvistelse införa läkemedel, som han för personligt bruk medför till riket.

På grund av det anförda finner HovR:n att E.H. utan tullklarering ägt föra in sådana preparat, dock inte i större kvantitet än vad som motsvarar högst tre månaders normalförbrukning (jfr socialstyrelsens yttrande, intaget i TR:ns dom).

Enligt E.H:s egna uppgifter intog han dagligen en ampull eller en tablett av preparaten. Överstigande kvantitet - ca 600 ampuller eller tabletter - har E.H. således olovligen fört in i riket.

Vad gäller E.H:s invändning att han trodde att preparaten var tillåtna att föra in i riket konstaterar HovR:n, att E.H. inte gjort något för att förvissa sig om det rätta förhållandet. Hans misstag om gällande bestämmelser kan därför inte fria honom från ansvar.

E.H. skall således dömas för varusmuggling av tillsammans ca 600 ampuller eller tabletter anabola steroider.

Påföljdsfrågan. Även om E.H. nu dömes för ytterligare brott finner HovR:n skäl föreligga att inte ändra TR:ns bestämning av påföljden.

Domslut

Domslut. HovR:n ändrar TR:ns domslut endast på så sätt att HovR:n dömer E.H. även för varusmuggling enligt 1 § 1 st varusmugglingslagen (1960:418).

Adj led Andersson och nämndemannen Thörn var skiljaktiga i ansvarsfrågan (åtalspunkten 3) och anförde: Lika med majoriteten finner vi utrett att E.H. endast för eget bruk infört läkemedel i form av anabola steroider. Syftet med undantagsregeln i 8 § 4 mom läkemedelsförordningen kan rimligtvis inte ha varit annat än att legalisera införsel till riket av läkemedel för rent medicinskt bruk. Mot denna bakgrund och då E.H. inte ens påstått att han infört de förevarande preparaten för sådant ändamål har hans införsel varit olaglig. I likhet med majoriteten finner vi att E.H:s invändning om rättsvillfarelse inte kan fria honom från ansvar. Åtalet i denna del skall således i sin helhet bifallas.

Riksåklagaren sökte revision och yrkade helt bifall till åtalet under åtalspunkten 3.

E.H. (offentlig försvarare advokaten E.X.) bestred ändring.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Orremo, hemställde i betänkande om följande dom: Domskäl. Riksåklagaren har till stöd för sin revisionstalan anfört bl a: Frågan i målet är vad som i 8 § 4 mom läkemedelsförordningen (1962:701) avses med läkemedel för personligt bruk. Av betydelse är härvid bestämmelsen i 1 § 1 mom i nämnda förordning. Enligt bestämmelsen skall med läkemedel förstås sådan vara, som är avsedd att på visst angivet sätt användas i samband med behandling - såvitt nu kan komma i fråga - av sjukdom, skada eller kroppsfel. Mot denna bakgrund gör jag gällande att till läkemedel för personligt bruk kan hänföras endast läkemedel som är avsett att användas i samband med någon form av sjukvård. E.H. har inte påstått, att han lidit av någon sjukdom för vilken nu ifrågavarande läkemedel införskaffats. På grund av det anförda har E.H. inte ägt att utan tillstånd till riket införa ifrågavarande läkemedel.

Av utredningen framgår att E.H. infört de anabola steroiderna för eget bruk samt att preparaten inte skulle användas för att bota eller förebygga sjukdom utan för att underlätta E.H:s träning som kroppsbyggare.

Enligt 8 § 4 mom läkemedelsförordningen (1962:701) får resande införa läkemedel, som han för personligt bruk medför till riket.

Av stadgandets ordalydelse framgår inte att resandes införsel av läkemedel skulle vara begränsad i annat hänseende än att läkemedlet är avsett för resandens personliga bruk. Något annat är ej visat i målet. Åtalet för varusmuggling skall därför, såsom TR:n funnit, ogillas i sin helhet.

HD finner ej skäl att frångå den av HovR:n bestämda påföljden.

Domslut. Med ändring av HovR:ns domslut fastställer HD TR:ns domslut.

Vid överläggning till dom framkom skilda meningar i frågan, vad som omfattades av HD:s prövning.

Referenten, JustR Stark, menade att prövningen kunde omfatta endast den del av åtalspunkt 3 som avsåg de 100 ampuller eller tabletter beträffande vilka åtalet mot E.H. lämnats utan bifall av HovR:n men som nu förts under HD:s prövning av riksåklagaren.

JustR Lind ansåg däremot att HD ägde i anledning av riksåklagarens talan pröva hela den gärning som avsågs med åtalspunkt 3 och som enligt vad som antecknats i HovR:ns dom omfattade 700 ampuller eller tabletter.

Med anledning härav skedde särskild omröstning i den uppkomna frågan såsom en till rättegången hörande fråga. Vid denna omröstning anslöt sig JustR:n Gregow, Heuman och Höglund till JustR Linds mening, vilken således skulle läggas till grund för den följande omröstningen.

Domskäl

Domskäl. Riksåklagaren har gjort gällande att frågan, vad som i 8 § 4 mom läkemedelsförordningen (1962:701) avses med läkemedel för personligt bruk, måste besvaras med hänsyn till bestämmelsen i 1 § 1 mom i förordningen. Enligt denna bestämmelse skall med läkemedel förstås sådan vara som är avsedd att på visst angivet sätt användas i samband med behandling - såvitt nu kan komma i fråga - av sjukdom, skada eller kroppsfel. Enligt riksåklagaren kan därför till läkemedel för personligt bruk hänföras endast läkemedel som är avsett att användas i samband med någon form av sjukvård. Eftersom E.H. inte påstått, att han lidit av någon sjukdom för vilken nu ifrågavarande läkemedel införskaffats, har han, menar riksåklagaren, inte ägt att utan tillstånd till riket införa läkemedlen.

Av utredningen framgår inte annat än att E.H. vid inresa till riket medfört de anabola steroiderna för eget bruk. Bestämmelsen i 8 § 4 mom läkemedelsförordningen innehåller endast att resande får införa läkemedel, som han för personligt bruk medför till riket. Den ger inte vid handen att tillåtligheten för resande att införa läkemedel skulle vara begränsad i vidare mån än att läkemedlet skall vara avsett för resandens personliga bruk. Oavsett att preparaten inte skulle användas för att bota eller förebygga sjukdom utan, såsom E.H. uppgivit, för att underlätta hans träning som kroppsbyggare, skall därför åtalet för varusmuggling, såsom TR:n funnit, ogillas i sin helhet.

HD finner ej skäl att frångå den av HovR:n bestämda påföljden.

Domslut

Domslut. Med ändring av HovR:ns domslut fastställer HD TR:ns domslut.

JustR Gregow anförde, med instämmande av JustR Heuman: Enligt 8 § 1 och 2 mom läkemedelsförordningen får läkemedel införas till riket endast av vissa angivna subjekt. Som undantag härifrån föreskrivs i 4 mom att resande får införa läkemedel, som han för personligt bruk medför till riket.

I det betänkande med förslag till läkemedelsförordning som låg till grund för den år 1962 införda läkemedelsförordningen (SOU 1955:44) angavs i 21 § 2 mom att bestämmelserna i 1 mom (om att apoteksvara fick till riket införas endast av vissa angivna subjekt) inte skulle äga tillämpning på apoteksvara, som av resande medfördes allenast såsom läkemedel för personligt bruk. Bestämmelser av motsvarande lydelse fanns upptagna även i 25 § beträffande narkotiska ämnen och i 26 § 4 mom i fråga om bakteriologiska preparat. I den proposition, genom vilken riksdagens yttrande inhämtades över förslag till bl a läkemedelsförordning (prop 1962:184), berördes inte särskilt innebörden av bestämmelsen om rätt för resande att införa läkemedel för personligt bruk (jfr prop s 135 och 198). Det är emellertid tydligt att avsikten varit att bestämmelsen skulle omfatta endast läkemedel som avsetts skola användas i denna sin egenskap.

Det i bestämmelsen använda uttrycket "för personligt bruk" kan visserligen inte i sig anses innebära någon begränsning till viss typ av användning. Uttrycket bör emellertid inte ses isolerat utan måste läsas mot bakgrund av det i bestämmelsen använda ordet läkemedel. Med läkemedel förstås enligt 1 § 1 mom läkemedelsförordningen sådan vara som är avsedd antingen att förebygga, påvisa, lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymtom eller att eljest användas i samband med behandling av sjukdom, skada eller kroppsfel eller vid förlossning. Med hänsyn härtill måste bestämmelsen i 8 § 4 mom så förstås, att vad resande utan tillstånd får införa till riket är läkemedel som den resande avser att använda för nu angivet ändamål.

Av utredningen i målet framgår att med åtalet avsedda ca 700 ampuller och tabletter anabola steroider, vilka utgör läkemedel, av E.H. vid inresa till riket medförts för att användas av honom i syfte att underlätta hans träning som kroppsbyggare och alltså inte för användning i samband med behandling av sjukdom, skada eller kroppsfel. Införandet har därför skett i strid med 8 § 4 mom läkemedelsförordningen. Åtalet under åtalspunkt 3 skall därför bifallas i dess helhet.

Anledning saknas att ändra den av HovR:n bestämda påföljden.

På grund härav ändrar jag HovR:ns dom endast på det sätt att jag dömer E.H. enligt det av HovR:n åberopade lagrummet för varusmuggling avseende hela det med åtalspunkt 3 avsedda partiet anabola steroider.