NJA 1986 s. 607

Domskäl

TR:n (ordf chefsrådmannen von Zweigbergk) anförde i dom d 16 april 1985:

Domskäl. J.M. har vid den nya huvudförhandlingen vidhållit sitt bestridande av åklagarens yrkanden. Han har därvid berättat på i allt väsenligt samma sätt som återgetts i den tidigare domen. Han har dock tillagt att hans minne av vad som förekommit nu är sämre än vid den tidigare förhandlingen och att han möjligen misstagit sig beträffande i vilken ordning han träffat och hjälpt de olika "grupperna". Han har tillagt att det hotell på vilket han bodde i Gdansk och där hans flickvän arbetade heter Monopol och ligger helt nära centralstationen i Gdansk. Han har förnekat att han uppehållit sig i Warszawa.

Vid den nya huvudförhandlingen har vittnesförhör hållits med turkiska medborgarna Ö.F.N., född 1966, S.E., född 1965, S.K., född 1950, C.A., född 1951, K.G., född 1960, B.M., född 1962, samt M.A.T., född 1960. Därjämte har nytt förhör hållits med kriminalinspektören B.C..

Vittnena har berättat i huvudsak följande.

Ö.F.N.: Han är kurd och bestämde sig för att av politiska skäl lämna Turkiet. Han fick hjälp med att anskaffa pass. Huruvida detta är äkta vet han inte. Han reste på egen hand och tog sig först med tåg till Belgrad. Först där bestämde han sig för att slutmålet skulle bli Sverige. Han kände till att det är möjligt att från Gdansk i Polen komma med båt till Sverige och tog därför tåget till Polen efter att ha skaffat erforderliga transitvisa. Efter att ha bytt tåg i Warszawa kom han på kvällen d 23 sept till Gdansk. Där fick han ett rum på Hotel Monopol, dit han kom efter att först ha försökt på ett annat hotell, som var fullbelagt. Under hela tågresan var han ensam. I Gdansk, där han frågade sig fram på engelska, fick han i en resebyrå veta att det inte var möjligt att få köpa båtbiljett till Sverige såvida man inte hade visum till Sverige. Av en slump råkade han härefter träffa J.M. på hotellet. För denne berättade han att han lämnat Turkiet av politiska skäl och att det skulle vara farligt för honom att återvända. Han förklarade även att han avsåg att resa till Sverige. J.M. förklarade då att det fanns tre andra turkar på hotellet i samma belägenhet och att J.M. skaffat en taxi åt dessa för att de skulle kunna ta sig till Swinoujscie. Om Ö.F.N. ville kunde han få åka med i taxin. Ö.F.N. tackade ja till detta liksom till J.M:s erbjudande att köpa biljett till Sverige i Swinoujscie. J.M. sade att för honom, som hade erforderliga kontakter, skulle det vara möjligt att köpa biljett till Sverige åt Ö.F.N.. Efter ytterligare en natt i Gdansk åkte Ö.F.N. härefter med en taxi till Swinoujscie. Med i bilen var ytterligare tre personer från Turkiet som Ö.F.N. inte kände tidigare. I Swinoujscie sammanträffade de med J.M., som tagit sig dit i egen bil. J.M. hade åtagit sig att för Ö.F.N. räkning betala hotell- och matkostnaderna under de båda dagarna i Gdansk samt för taxin till Swinoujscie. För detta betalade Ö.F.N. J.M. 1 000 kr. Vidare ersatte Ö.F.N. J.M. dennes utlägg för färjebiljett med 160 kr. J.M. hjälpte även Ö.F.N. att växla dennes polska valuta till svensk valuta. Ö.F.N. fick växlingsnotan. Ö.F.N. var tidigare inte bekant med J.M. och har inte heller träffat denne efter ankomsten till Sverige.

S.E.: Även han, som är kurd, lämnade Turkiet av politiska skäl. Han reste tillsammans med två kamrater och var försedd med erforderliga passhandlingar. Avsikten var redan från början att söka komma till Sverige. Ingen av dem hade emellertid visum för inresa. Efter att ha färdats med tåg till Sofia tog de flyg till Warszawa. I Warszawa ringde de till släktingar i Sverige för att få anvisning om hur de skulle åka i fortsättningen. De fick rådet att resa till Gdansk för att därifrån ta färja till Sverige. De gjorde så och tog tåget till Gdansk. De kom fram dit på natten och tillbringade resten av natten på centralstationen eftersom det inte fanns lediga hotellrum. När de satt i baren på centralstationen kom J.M. fram till dem och frågade om de behövde hjälp. Eftersom de var trötta och villrådiga tackade de ja. För 50 000 turkiska lira per person eller ca 1 000 kr åtog sig J.M. att betala för deras uppehälle i Gdansk, taxi i Swinoujscie samt färjebiljetter till Sverige. Han förklarade att för honom som var svensk medborgare och hade arbete var det möjligt att få köpa biljett till färjan men inte för dem som saknade visum. Han kände inte J.M. tidigare.

S.K.: Han lämnade Turkiet tillsammans med några kamrater, bland dem En och F.K.. De reste med tåg till Sofia, varifrån de flög till Warszawa. De hade erforderliga transitvisa men inte visum till Sverige. Att sådant erfordrades visste inte S.K.. I Warszawa bytte de omgående till tåg till Gdansk utan att där ha träffat eller ha hört talas om J.M.. Denne träffade de först i Gdansk. Han uppgav att privatpersoner inte kunde få köpa färjebiljett till Sverige. På deras fråga sade han: "Jag hjälper kamrater. Jag tolkar åt dom och hjälper dom vidare." S.K. gav honom 40 000 turkiska lira. Han skaffade då en taxi till Swinoujscie och köpte där biljetter åt dem till Sverige. För taxin betalade de 20 000 zloty.

C.A.: Han lämnade Turkiet av politiska skäl. Han åkte ensam utan att i förväg ha bestämt sig för till vilket land han skulle fara. Han hade ett pass som, enligt vad han förstår, var falskt och hade även erforderliga transitvisa. Visum till Sverige hade inte varit möjligt att erhålla. Kamrater i en politisk organisation som han tillhör hjälpte honom i Turkiet med biljettanskaffningen. När han kom till Jugoslavien rådgjorde han med andra kamrater tillhörande denna organisation och bestämde sig då för att resa till Sverige. De rådde honom att i enlighet med hans viseringar resa via Polen. Han åkte därefter ensam med tåg till Gdansk. Han blev efter att ha frågat sig fram hänvisad till hotell Monopol för rum. Han hade kamrater som arbetade på en båt hemmahörande i Gdansk och försökte få kontakt med dessa men lyckades inte eftersom båten var till sjöss. På Monopol träffade han två kurder, M.A.T. och B.M.. Även de skulle till Sverige. Senare träffade de J.M., som C.A. inte kände tidigare. J.M. uppgav att för att erhålla biljett var det nödvändigt att man arbetade i Sverige. Han förklarade även att de borde resa över Swinoujscie. De betalade honom sammanlagt 3 000 DM. Sina biljetter betalade de själva efter det att de blivit körda till Swinoujscie av J.M. i dennes bil. Han tror att han anlände till Ystad d 29 aug. Senare lovade J.M. att betala tillbaka pengar som han fått av C.A. men han har inte hållit sitt löfte.

K.G.: Redan vid avresan från Turkiet hade han bestämt sig för att åka till Sverige. I Istanbul träffade han några kamrater som också skulle till Sverige och tillsammans tog de flyget till Warszawa. Av en bekant som gjort samma resa tidigare hade de fått rådet att bege sig till Gdansk för att därifrån fortsätta till Swinoujscie. De följde rådet och for via Gdansk till Swinoujscie. De företog denna resa med tåg utan att träffa J.M. i Gdansk. I Swinoujscie träffade de emellertid honom vid järnvägsstationen och på deras uppmaning lovade han hjälpa dem. Han skaffade dem därefter biljetter till färjan. J.M. sade att det uppstod vissa kostnader och K.G. gav honom då 500 DM till biljetter. Härav fick K.G. tillbaka 130 kr efter det att J.M. växlat. Samtidigt med dem köpte några araber biljett i biljettluckan. För dessa, som talade god engelska, var det inga svårigheter att få köpa. Enligt J.M. var det emellertid inte möjligt för K.G. och hans kamrater att få biljett utan hans hjälp. Han uppgav att han utnyttjade polska bekanta.

B.M.: Han lämnade sitt hemland av politiska skäl. Han reste ensam och hade tillgång till en adress i Sverige. Kamrater i en politisk organisation, som han tillhör, hjälpte honom med biljettinköp samt försåg honom även med ett pass med falskt namn men med hans fotografi. Han försågs även med transitvisa. Visum till Sverige hade han inte men trodde sig kunna komma in i landet utan sådant. Han färdades med tåg hela vägen till Gdansk. Därifrån hade han tänkt ta färja till Stockholm men det visade sig erfordras visum för biljettinköp. Under uppehållet fick han av andra resande från Turkiet höra att det var möjligt att ta sig över till Sverige via Swinotjscie. Han bodde på hotell Monopol och träffade där J.M., med vilken han varit skolkamrat i Turkiet. J.M. tog med honom till Swinoujscie i sin bil. B.M. betalade 500 DM till J.M.. Detta avsåg ersättning för J.M:s betalning av hotellrum och mat m m i Gdansk. Han växlade även 175 DM i zloty och gav dessa till J.M.. J.M. köpte i hans närvaro biljett till färjan. Senare förmåddes B.M. att anmäla J.M. för polis i Sverige för att ha lurat till sig pengar från B.M.. Denna anmälan har han emellertid - efter kontakt med J.M. - återtagit. Han anser nu att han betalat av egen fri vilja.

M.A.T.: Efter att ha rest från Turkiet d 20 aug med transitvisa till Polen träffade han av en händelse J.M. på hotell Monopol i Gdansk. Han bad J.M. hjälpa honom. J.M. hade inte tid just då utan M.A.T. fick vänta några dagar varefter han fick åka med i J.M:s bil till Swinoujscie. De kostnader som uppstod under väntetiden i Gdansk betalade J.M. senare. För detta och för biltransporten betalade M.A.T. och två andra passagerare tillsammans 2 000 DM eller ca 700 DM per person. M.A.T. gick själv till biljettkassan för att köpa biljett men lyckades inte göra sig förstådd utan J.M. måste tillkallas. Vid tillfället hjälpte J.M. även till med att växla zloty till DM. Att han tog in på hotell Monopol kom sig uteslutande av att detta ligger alldeles intill järnvägsstationen i Gdansk.

B.C.: Det finns en överenskommelse mellan svensk myndighet och de polska färjerederierna att inte sälja biljetter till personer som saknar visum. Det har emellertid slarvats med detta från rederiernas sida och först fram i aug-sept 1984 har det märkts en bättring. Man kan nog inte heller bortse från möjligheten av att mindre nogräknade personer i Polen utnyttjar visumkravet till sin fördel på så sätt att biljetter tillhandahålles visumlösa efter betalning "under bordet".

TR:ns bedömning.

TR:n finner att i den för målet tidigare avgörande frågan nämligen huruvida J.M. planlagt eller organiserat de ifrågavarande resorna kan den ytterligare bevisningen inte sägas ha tillfört målet något avgörande nytt.

Vittnesmålen med de asylsökande ger närmast intryck av att det rört sig om en spontan utvandringsvåg från Turkiet i riktning bl a mot Sverige som J.M. påpassligt utnyttjat för egen ekonomisk fördel men som han inte planlagt eller organiserat. Åklagarens talan kan därför inte bifallas.

Domslut

Domslut. Åtalet ogillas.

Yrkandena om förverkande och kvarstad ogillas.

Domskäl

Domskäl. I HovR:n har J.M. hörts på nytt. Nya förhör har hållits även med vittnena Ö.F.N., S.E., S.K., B.M. och B.C.. De vittnesberättelser som lämnades vid TR:n av C.A., K.G. och M.A.T. har föredragits såsom de antecknats i TR:ns dom.

Utredningen i HovR:n är väsentligen densamma som vid TR:n. Av J.M:s egna uppgifter, sammanställda med vittnesberättelserna, framgår att J.M., såsom åklagaren påstått, hjälpt åtminstone 24 turkiska medborgare att komma till Sverige, bl a genom att ordna transport från Gdansk till Swinoujscie och genom att ombesörja inköp av biljetter för vidare resa därifrån, samt att han för sina insatser erhållit sammanlagt drygt 30 000 kr, vilket betydligt överstigit hans kostnader. Med hänsyn till omständigheterna får också anses klarlagt att J.M. var införstådd med att de personer han på detta sätt erbjudit sitt bistånd saknade erforderliga tillståndshandlingar för inresa i Sverige.

I 96 § 2 st 4 utlänningslagen stadgas straff för den som i vinningssyfte planlägger eller organiserar verksamhet, som är inriktad på att främja att utlänningar reser till Sverige utan pass eller tillstånd till inresa. Det är inte styrkt att J.M. planlagt eller organiserat resorna från Turkiet till Sverige i den meningen att han påverkat flyktingarna att resa hit. Det sagda hindrar emellertid inte att hans handlande ändå kan vara straffbart enligt den åberopade bestämmelsen i utlänningslagen.

Utredningen ger vid handen att de flesta av de nu aktuella turkiska medborgarna haft för avsikt att resa till Sverige med båt från Gdansk. Sedan det visat sig att man i Gdansk kontrollerade huruvida resenärerna hade giltig visering för inresa i Sverige har J.M. verkat för att flera grupper av resenärer i stället färdats över Swinoujscie där J.M. kunde ordna överresan. J.M. har sålunda på olika sätt bidragit till att flera personer utan nödvändiga inresehandlingar kommit till Sverige, låt vara att de skulle ha sökt sig hit hans hjälp förutan. Omfattningen av J.M:s aktivitet utesluter att hans insatser varit av det improviserade och tillfälliga slag han velat göra gällande. Tvärtom står det klart att han systematiskt utnyttjat möjligheterna att göra sig en vinst på att hjälpa forna landsmän till Sverige. Enligt HovR:ns mening är detta ett förfarande som faller under den aktuella bestämmelsen.

Brotten är begångna utomlands, vilket får anses vara täckt av gärningsbeskrivningen. Brotten är förövade av svensk medborgare - J.M. erhöll svenskt medborgarskap i jan 1984 - mot svenskt intresse. Enligt 2 kap 5 § 2 st 4 BrB krävs därför inte särskilt åtalsförordnande.

För brott av denna art bör annan påföljd än fängelse inte komma i fråga. Åklagarens yrkande om förverkande har framställts först efter fullföljdstidens utgång. Emellertid är HovR:n oförhindrad att utan yrkande uppta frågan till prövning.

Vid brott mot den aktuella bestämmelsen skall inte endast vinningen utan hela den ersättning gärningsmannen uppburit förklaras förverkad, om det inte är uppenbart obilligt. Enligt HovR:ns bedömande föreligger inte skäl att till någon del underlåta att förverka vad J.M. erhållit.

Då det kan befaras att J.M. försöker undandra sig att utge det förverkade beloppet, bör förordnande om kvarstad meddelas.

Domslut

Domslut.

- TR:ns domslut ändras på det sättet att HovR:n dömer J.M. för brott mot 96 § 2 st 4 utlänningslagen (1980:376) till fängelse 3 mån. Fängelsestraffet skall till en tid av 27 dagar anses verkställt i anstalt.

- J.M. skall till staten utge 30 000 kr som förklaras utgöra förverkat belopp.

- HovR:n förordnar om kvarstad på så mycket av J.M:s egendom att statens fordran under 2 kan antas bli täckt vid utmätning.

Domskäl

Domskäl. Riksåklagaren har i HD förtydligat gärningsbeskrivningen på så sätt att vad som där påstås om att J.M. under angiven tid "i bl a Huddinge i vinstsyfte planlagt och organiserat" anges ha ägt rum "i Huddinge och i Polen".

I likhet med HovR:n finner sig HD till en början ha att utgå från att det inte var J.M. som planlade eller organiserade resorna från Turkiet till Sverige i den meningen att han påverkade flyktingarna att resa hit. Av utredningen i målet framgår således i denna del inte mer än att J.M. under sitt besök i Polen i juni eller på annat sätt blev medveten om att ett ökat antal av hans tidigare landsmän började försöka ta sig till Sverige via Polen.

Av nära nog samstämmiga vittnesuppgifter framgår att J.M. vid sina kontakter med skilda resenärer i Gdansk eller Swinoujscie medvetet ingett dem den föreställningen, eller i varje fall bestyrkt deras uppfattning därom, att deras möjligheter att nå sitt resmål var beroende av sådan speciell medverkan som han kunde erbjuda. J.M. har medgett att de ersättningar som han fått för sina ifrågavarande insatser - vid sidan av vissa förtjänster på s k svartväxling - varit betydande och vida överstigit hans utlägg i sammanhanget. Det är därmed styrkt att J.M. under angiven tid och i allt fall i huvudsak av eget vinstintresse tämligen systematiskt har utnyttjat den uppkomna situationen med en ökande resandeström av turkiska medborgare som via Polen sökt ta sig till Sverige.

Utredningen i målet visar också att J.M:s aktuella medverkan i praktiken varit inriktad på att personer, som han haft grundad anledning räkna med annars skulle ha hindrats från att inresa till Sverige, genom hans insatser skulle kunna nå sitt mål. J.M:s verksamhet har således främjat att personer utan tillstånd till inresa i riket kunnat resa hit.

Med hänsyn till vad som i målet upplysts om J.M:s täta resor till och förhållandevis långvariga uppehåll i Polen, det sätt på vilket han fått kontakt med skilda resenärer, de samordnade transporterna från Gdansk till Swinoujscie samt det i övrigt ådagalagda mönstret i hans förfarande - innefattande bl a betalning av hotellrum, inköp av biljetter samt växling av valutor - måste den aktuella verksamheten betecknas som organiserad.

I likhet med HovR:n finner HD på anförda skäl att J.M. genom nämnda förfaranden i Polen gjort sig skyldig till brott mot 96 § 2 st 4 utlänningslagen (1980:376). Påföljden bör av hänsyn till omfattningen av J.M:s verksamhet och av allmänpreventiva skäl bestämmas till fängelse. Anledning föreligger inte att frångå HovR:ns bedömningar vad gäller fängelsepåföljdens längd eller i fråga om förverkande av ersättning som utgått till J.M..

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut, såvitt nu är i fråga.