NJA 1986 s. 620

G.M. begärde hos trygghetsnämnden ersättning enligt statens personskadeförsäkring för vissa kostnader i anledning av ett färdolycksfall. Nämnden lämnade i beslut d 17 febr 1986 hennes framställning utan bifall.

G.M. överklagade nämndens beslut genom att begära skiljedom hos skiljenämnden i vissa trygghetsfrågor med yrkande om bifall till sin talan. Skiljenämnden fann i skiljedom d 24 juni 1986 ej skäl att göra någon annan bedömning än trygghetsnämnden och avslog hennes yrkande.

G.M. ansökte i HD om resning av skiljedomen.

HD avgjorde ärendet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Hållstrand, hemställde i betänkande om följande beslut: Skiljenämnden i vissa trygghetsfrågor grundar sin verksamhet på ett mellan statens avtalsverk och de statsanställdas huvudorganisationer d 14 dec 1972 träffat kollektivavtal. Enligt avtalet skall lagen (1929:145) om skiljemän i tillämpliga delar gälla för skiljenämnden.

Som en allmän grundregel får anses gälla att en skiljedom inte kan bli föremål för resning (se bl a SOU 1972:22 s 35, Gärde i SvJT 1945 s 292, Bolding, Skiljedom s 146 not 29 samt Arbitration in Sweden 1984 s 146; jfr Cars, Om resning i rättegångsmål s 116 f). Anledning saknas att göra avsteg från denna regel i fråga om skiljedom meddelad av skiljenämnden i vissa trygghetsfrågor. G.M.:s resningsansökan kan följaktligen inte upptas till prövning.

På grund av det anförda avvisar HD resningsansökningen.

HD (JustR:n Erik Nyman, Persson, Rydin, referent, Gregow och Lars Å Beckman) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.