Upphävd författning

Lag (1929:145) om skiljemän

Departement
Justitiedepartementet L4
Utfärdad
1929-06-14
Ändring införd
SFS 1929:145 i lydelse enligt SFS 1991:854
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad

Skiljeavtalet

1 §  Fråga om tvistemåls beskaffenhet, varom förlikning kan träffas, så ock fråga om ersättning för skada på grund av brott må, då tvist härom uppstått, genom avtal mellan parterna hänskjutas till avgörande av en eller flera skiljemän. Skiljeavtal om sådan fråga kan ock avse framtida tvist, härflytande av visst rättsförhållande, som angives i avtalet.

[S2]Skiljemän får inte ta upp en fråga, om vilken det pågår rättegång. Detta gäller dock inte, om talan i rättegången har återkallats. Lag (1991:854).

  • RH 1994:103:Tredje man har ansetts bunden av skiljeklausul i överlåtelseavtal.
  • NJA 1993 s. 641:Fråga om en skiljeklausul i ett avtal som ett aktiebolag ingått före sin konkurs är bindande för konkursförvaltaren, då denne avser att föra talan mot medkontrahenten om återbäring av olovlig vinstutdelning.
  • RH 1999:56:Sedan ett bolags ansökningar om betalningsföreläggande mot två personer hade bestritts, överlämnades målen på bolagets begäran till tingsrätt. Av svaranden först där gjord foruminvändning på grund av en skiljeklausul har inte ansetts för sent framställd. Bolagets käromål har avvisats. Till följd av avvisningsbeslutet förklarade tingsrätten ett yrkande om kvarstad förfallet. - Bolaget gjorde i hovrätten gällande att tingsrätten borde ha fattat beslut i kvarstadsfrågan oavsett om den varit behörig att pröva tvisten i sak. Därmed uppkom fråga om innebörden av uttrycket "prövning i annan liknande ordning" i 15 kap. 1 § rättegångsbalken.

2 §  Slutes skiljeavtal utan förbehåll om rätt för parterna att klandra skiljedomen, skola de anses hava utfäst sig att åtnöjas med densamma.

[S2]Denna lag äger icke tillämpning å skiljeavtal, som innefattar förbehåll om rätt för parterna att klandra skiljedomen.

3 §  Har, sedan yrkande framställts om skiljeavtals tillämpning, part bestritt yrkandet, eller har part, som skolat välja skiljeman, ej fullgjort vad honom i sådant avseende åligger, och vill motparten, hellre än att vidare påkalla skiljedom i tvisten, utföra sin talan vid domstol, må skiljeavtalet ej utgöra hinder för tvistens prövning vid domstol.

  • NJA 1996 s. 330:Delgivningslagen har inte ansetts tillämplig i skiljeförfarande.
  • RH 1997:119:Fråga om en skiljeklausul mist sin verkan av rättegångshinder i enlighet med 3 § lagen (1929:145) om skiljemän.

3 a §  Kan en tvist mellan näringsidkare och konsument prövas av tingsrätt och rör tvisten vara, tjänst eller annan nyttighet som tillhandahållits för huvudsakligen enskilt bruk, får ett före tvistens uppkomst träffat avtal att tvist skall hänskjutas till skiljemän utan förbehåll om rätt för parterna att klandra skiljedomen göras gällande endast om 1 kap. 3 d § första stycket rättegångsbalken inte skulle vara tillämpligt vid prövning av tvisten i tingsrätt.

[S2]Första stycket gäller ej om tvisten rör avtal mellan försäkringsgivare och försäkringstagare om försäkring som grundas på kollektivavtal eller som grundas på gruppavtal och handhas av företrädare för gruppen och ej heller om annat följer av Sveriges internationella förpliktelser. Lag (1989:658).

4 §  Ej må gentemot part, som har hemvist utom riket och ej skulle, i tvist av den art varom fråga är, kunna sökas vid svensk domstol, skiljemannaförfarande enligt denna lag inledas, med mindre avtalet innebär, att förfarandet skall äga rum här i riket, eller skiljemännen eller skiljedomsinstitution i enlighet med avtalet bestämt att förfarandet skall äga rum här i riket, eller parten eljest därtill samtycker. Lag (1971:1255).

5 §  Emot skiljemän gälle dessa jäv:

  1. om han är underårig eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken;
  2. om han såsom domare eller eljest å tjänstens vägnar prövat den fråga varom skiljedom äskas, om han vittnat i saken eller yttrat sig såsom sakkunnig i tvistefrågan, om han eller någon som till honom är i den skyldskap eller det svågerlag som utgör jäv mot domare äger del i saken eller kan därav vänta synnerlig nytta eller skada, eller om han är part i en lika sak;
  3. om han är med part i den skyldskap eller det svågerlag som utgör jäv mot domare, om han är parts vederdeloman eller uppenbara ovän, om han av någondera parten åtnjuter lön eller underhåll, om han lyder under någondera partens förmanskap, om han varit part behjälplig att förbereda eller utföra hans talan i saken, eller om han mottagit eller betingat sig ersättning i strid mot vad i 23 § stadgas;
  4. om annan särskild omständighet föreligger som är ägnad att minska förtroendet till hans redlighet eller opartiskhet; samt
  5. om mot uppdragets utförande för honom möter hinder som kan antagas bliva långvarigt.

[S2]Den, som åtnjuter lön eller underhåll av kronan, vare ej på grund därav jävig såsom skiljeman i sak, däri kronan är part, såvida han icke är anställd hos eller under en myndighet, vars verksamhet saken angår.

[S3]Söker någon sak med skiljeman eller tillfogar honom något med ord eller gärning i uppsåt att därmed göra honom jävig, skall det ej räknas för jäv. Lag (1988:1294).

  • NJA 1981 s. 1205:Frågor om giltigheten av skiljeklausul som upptagits i villkor för en på kollektivavtal grundad tjänstegrupplivförsäkring och om jäv för skiljeman i en skiljenämnd som inrättats enligt sådana villkor. 5, 20 och 21 §§ lagen (1929:145) om skiljemän.

6 §  Hava parterna ej enats om skiljemännen och ej heller överenskommit, till vilket antal och på vad sätt de böra utses, skola skiljemännen vara tre, av vilka vardera parten väljer en och de sålunda valda tillkalla den tredje.

7 §  Skola parterna var för sig välja skiljemän, och har endera parten skriftligen underrättat motparten om sitt val, vare denne, där ej annorlunda är överenskommet, pliktig att inom fjorton dagar lämna den andra parten skriftlig underrättelse om sitt val av skiljeman.

[S2]Part, som lämnat motparten underrättelse om sitt val av skiljeman, må ej utan motpartens medgivande återkalla valet.

8 §  Fullgör ej part, som skall välja skiljeman, vad honom i sådant avseende åligger, eller kunna, i det fall att skiljeman skall utses av andra skiljemän, dessa ej ena sig om valet, skall, såvitt ej parterna annorlunda överenskommit, skiljeman på parts ansökan utses av tingsrätten.

[S2]Skall skiljeman väljas av annan än part eller skiljemän, men underlåter denne att inom skälig tid förrätta valet, vare, om ej annat av parterna bestämts, skiljeavtalet förfallet, såvitt gäller den tvist, varom fråga är. Lag (1981:829).

9 §  Har någon, som blivit genom skiljeavtalet utsett till skiljeman, avlidit, vare avtalet förfallet, där ej parterna annorlunda överenskommit. Har skiljeman, som utsetts på sätt nu nämnts, avsagt sig uppdraget, eller varder han av jäv eller annan anledning hindrad att fullgöra det, vare lag samma i avseende på den tvist, som är i fråga.

[S2]Befattar sig skiljeman, som har utsetts i skiljeavtalet, icke med arbetet på det sätt som kräves för dess vederbörliga fortgång, skall på parts ansökan tingsrätten skilja honom från uppdraget samt, om ej parterna ha överenskommit annat, förklara skiljeavtalet förfallet. Lag (1981:829).

10 §  Om skiljeman, som ej är nämnd i skiljeavtalet, avgår, skall, såvitt ej parterna bestämt annorlunda, tingsrätten på parts ansökan utse annan skiljeman.

[S2]Hade skiljemannen avlidit, eller berodde hans avgång av jäv eller laga förfall, som uppkommit efter valet, välje dock, därest ej annat är av parterna bestämt, den eller de, som utsett skiljemannen, annan i hans ställe; och gälle om sådant val i tillämpliga delar vad i 7 § är stadgat.

[S3]Befattar sig skiljeman, som ej är nämnd i skiljeavtalet, icke med arbetet på sätt för dess vederbörliga fortgång kräves, skall han på parts ansökan av tingsrätten skiljas från uppdraget och, därest ej annat av parterna bestämts, annan av tingsrätten förordnas i hans ställe. Lag (1981:829).

Förfarandet

11 §  Tillämpning av skiljeavtal må påkallas av envar av parterna.

[S2]Avser skiljeavtalet uppkommen tvist men är det icke skriftligen upprättat med tydligt angivande av tvistefrågan, eller avser avtalet framtida tvist, skall den, som påkallar dess tillämpning, skriftligen meddela motparten uppgift på den eller de frågor, varom skiljedom äskas. Utan hinder av vad nu sagts må skiljemännen upptaga fråga, om vars hänskjutande till skiljemännen parterna inför dem enats.

  • NJA 1993 s. 252:Fråga vid vilken tidpunkt tillämpning av skiljeavtal påkallats.
  • NJA 2000 s. 335:Skiljenämnd har i skiljeförfarande som handlagts enligt lagen (1929:145) om skiljemän på yrkande av käranden avvisat kvittningsinvändning som avsett fråga omfattad av skiljeavtalet. Fråga om detta utgjort fel.

12 §  I skiljenämnd, som består av flera ledamöter, skall en av dem föra ordet. Ordförande vare, i brist på annat åsämjande, skiljeman, som tillkallats av andra skiljemän eller av tingsrätten förordnats i sådan skiljemans ställe.

[S2]Ordföranden har att bestämma lämplig ort och tid för skiljemännens sammanträde, ombesörja kallelser och andra expeditionsgöromål samt leda förhandlingen. Lag (1981:829).

13 §  Under iakttagande av nedan givna bestämmelser om förfarandet hava skiljemännen att, i den mån hinder ej möter, tillämpa vad parterna därom må hava föreskrivit och att i övrigt handlägga saken opartiskt, ändamålsenligt och skyndsamt.

14 §  Skiljemännen skola bereda parterna erforderlig tillgång att muntligen eller skriftligen utföra sin talan. Underlåter part utan giltigt förhinder att begagna sig härav, äga skiljemännen avgöra tvisten på föreliggande utredning.

15 §  Om parterna ej annorlunda bestämma, äga skiljemännen vidtaga åtgärder för utredningens främjande såsom att anmoda part eller sakkunnig eller annan att infinna sig för att höras i saken eller uppmana part eller annan, vilken innehar skriftlig handling eller föremål som kan antagas vara av betydelse som bevis, att hålla handlingen eller föremålet till handa. Skiljemännen äga ej stadga vite, eller eljest använda tvångsmedel, ej heller upptaga ed eller sanningsförsäkran.

[S2]Vill part, att vittne eller sakkunnig skall höras eller förhör med part under sanningsförsäkran skall äga rum vid domstol, eller att föreläggande skall meddelas part eller annan att som bevis tillhandahålla skriftlig handling eller föremål, göre ansökan därom hos den allmänna underrätt, inom vars område den som skall höras eller som åtgärden eljest angår vistas. Hava skiljemännen prövat åtgärden nödig och tillhandahålles erforderlig utredning, skall rätten anställa förhör eller meddela föreläggande, därest laga hinder ej möter. Angående åtgärd, som nu sagts, gälle i tillämpliga delar vad om bevisupptagning i rättegång utom huvudförhandling är stadgat. Lag (1946:820).

16 §  Samtliga skiljemän skola deltaga i tvists avgörande. Uppkomma mellan dem olika meningar, gälle, såvitt ej annat är bestämt av parterna, den mening, om vilken mer än halva antalet av skiljemännen förenar sig. Är ej flertalet bland skiljemännen ense angående fråga, som blivit överlämnad till deras prövning, vare i avseende därå skiljeavtalet förfallet, där ej parterna annorledes överenskommit.

17 §  Skiljedom skall avfattas skriftligen och undertecknas av skiljemännen.

[S2]Skiljemännen böra i skiljedomen angiva ort och dag för meddelandet samt så snart ske kan och senast omedelbart efter skiljedomens meddelande underrätta parterna, när och var den hålles till handa.

18 §  Parterna äga bestämma viss tid, inom vilken skiljedom skall meddelas. Är ej skiljedomen meddelad inom denna tid, vare skiljeavtalet förfallet med avseende å den tvist, som överlämnats till skiljemännens prövning.

[S2]Hava parterna ej föreskrivit tid för skiljedomens meddelande, skall skiljedomen meddelas inom sex månader räknade från den dag, då skiljeavtalet slöts, eller, där skiljeavtalet avser framtida tvist eller ej är skriftligen upprättat med tydligt angivande av tvistefrågan, från den dag, då dess tillämpning påkallades i den ordning, som i 11 § sägs; dock skall, därest tvist om skiljeavtalets giltighet eller tillämplighet inom nämnda tid varder anhängiggjord vid domstol, tiden för skiljedoms meddelande räknas från den dag, då sådan tvist blivit slutligen avgjord. Tingsrätten må likväl, när särskilt skäl därtill är, på ansökan av part medgiva förlängning av den i detta stycke bestämda tiden, dock icke, utan synnerlig anledning, med mera än sammanlagt sex månader. Skiljeavtalet vare i avseende å den ifrågakomna tvisten förfallet vid den fastställda tidens utgång, där ej dessförinnan antingen meddelats skiljedom eller rörande tidens förlängning gjorts ansökan, som bifalles av tingsrätten. Vad som sägs i detta stycke gäller icke, om parterna eller en av dem har hemvist utom riket. Lag (1981:829).

  • NJA 1993 s. 252:Fråga vid vilken tidpunkt tillämpning av skiljeavtal påkallats.
  • RH 1993:86:Fråga om domstols möjlighet att, mot ena partens vilja, förlänga tiden för meddelande av skiljedom.

19 §  Hava i saken framställts flera yrkanden, må skiljemännen, där det kan ske utan förfång för part, giva dom över något eller några av dem, ändå att förhandlingen angående de övriga icke avslutats. Likaledes må skiljemännen, där part till viss del medgivit ett yrkande, giva särskild dom över vad som medgivits.

Skiljedoms ogiltighet och klander å skiljedom

20 §  Skiljedom är ogill:

  1. om ej giltigt skiljeavtal förelegat;
  2. om skiljedomen ej är avfattad skriftligen och undertecknad av skiljemännen; eller
  3. i den mån skiljemännen dömt angående fråga, som ej enligt lag må skjutas under skiljemän, eller om, då domen meddelades, mot skiljemannaförfarandet förelåg sådant hinder, varom sägs i 1 § andra stycket.

[S2]Saknas skiljemans underskrift, föranleder detta dock icke domens ogiltighet om den är undertecknad av de flesta skiljemännen och dessa å domen intyga att den, vilkens underskrift saknas, deltagit i tvistens avgörande.

[S3]Är domen ogill i någon del och kan den av sådan anledning ej verkställas i övrigt, vare den ogill i allo.

  • NJA 1981 s. 1205:Frågor om giltigheten av skiljeklausul som upptagits i villkor för en på kollektivavtal grundad tjänstegrupplivförsäkring och om jäv för skiljeman i en skiljenämnd som inrättats enligt sådana villkor. 5, 20 och 21 §§ lagen (1929:145) om skiljemän.
  • RH 2003:61:Klander av skiljedom. I ett leveransavtal har intagits en skiljeklausul. En garanti varigenom en borgensman på visst sätt borgade för gäldenärens betalningsskyldighet under leveransavtalet innehöll inte någon skiljeklausul eller hänvisning till skiljeklausulen i leveransavtalet. Borgensmannen har ansetts skyldig att delta i ett skiljeförfarande när detta begärts av borgenären.

21 §  På parts talan skall skiljedom av domstol hävas:

  1. i den mån skiljemännen överskridit sitt uppdrag eller meddelat dom efter utgången av den därför bestämda tiden;
  2. om skiljemännen dömt i fall, där skiljemannaförfarandet ej bort äga rum här i riket;
  3. om skiljeman var jävig eller ej utsedd i behörig ordning; eller
  4. om, utan partens förvållande, i avseende på ärendets behandling förelupit annat fel, som med sannolikhet kan antagas hava inverkat på utgången.

[S2]Fel, som nu sagts, må icke av part göras gällande, där han genom att utan gensaga inlåta sig på förhandling eller annorledes bör anses hava avstått från att åberopa felet.

[S3]Klander skall instämmas inom sextio dagar från det parten fått del av skiljedomen i huvudskrift eller bestyrkt avskrift. Försitter parten denna tid, är hans rätt att klandra domen förverkad.

  • NJA 1981 s. 1205:Frågor om giltigheten av skiljeklausul som upptagits i villkor för en på kollektivavtal grundad tjänstegrupplivförsäkring och om jäv för skiljeman i en skiljenämnd som inrättats enligt sådana villkor. 5, 20 och 21 §§ lagen (1929:145) om skiljemän.
  • NJA 1993 s. 252:Fråga vid vilken tidpunkt tillämpning av skiljeavtal påkallats.
  • NJA 1998 s. 189:Klander av skiljedom. En skiljenämnds avgörande har hävts på den grunden att skiljenämnden prövat fordringsanspråk som i ett tidigare skiljeförfarande åberopats kvittningsvis och därvid ogillats. - Part i klanderprocessen har inte ansetts kunna få ett anspråk om återbetalning av ett belopp som erlagts i anledning av den andra skiljedomen prövat förrän frågan om klander slutligt avgjorts.
  • NJA 2000 s. 335:Skiljenämnd har i skiljeförfarande som handlagts enligt lagen (1929:145) om skiljemän på yrkande av käranden avvisat kvittningsinvändning som avsett fråga omfattad av skiljeavtalet. Fråga om detta utgjort fel.
  • RH 2003:61:Klander av skiljedom. I ett leveransavtal har intagits en skiljeklausul. En garanti varigenom en borgensman på visst sätt borgade för gäldenärens betalningsskyldighet under leveransavtalet innehöll inte någon skiljeklausul eller hänvisning till skiljeklausulen i leveransavtalet. Borgensmannen har ansetts skyldig att delta i ett skiljeförfarande när detta begärts av borgenären.
  • NJA 1990 s. 633:Påstående av svaranden i mål om klander av skiljedom att käranden efter klanderfristens utgång åberopat nya grunder och att detta ej var tillåtet har ansetts som invändning om rättegångshinder.
  • RH 1997:110:Bestämmelserna om hävande av skiljedom efter klander har ansetts omfatta frågan om fördelningen parterna emellan i en skiljedom av betalningsansvaret för skiljedomskostnaderna. Det har därvid ansetts inte möta något hinder mot att klandra en skiljedom enbart i denna del. Vidare har ansetts att parterna i en skiljetvist inte kan åläggas betalningsansvar gentemot sekreteraren i skiljenämnden med stöd av bestämmelsen om betalningsskyldighet för ersättning till skiljemännen.
  • NJA 1990 s. 419:Fråga huruvida skiljenämnd genom beslut att avskriva skiljetvist från vidare handläggning begått ett sådant fel som enligt 21 § 1 st 4 lagen (1929:145) om skiljemän skulle föranleda att beslutet hävdes.
  • NJA 1996 s. 751:Den som klandrat en skiljedom får inte åberopa en ny grund för sin talan efter utgången av klanderfristen.
  • NJA 1999 s. 300:Bestämmelsen i 19 § 1 st delgivningslagen om delgivning av postförsändelse som kvitterats av den sökte men hämtats ut av bud har ansetts analogt tillämplig i fall som avses i 21 § 3 st lagen (1929:145) om skiljemän.

22 §  Finner kronofogdemyndigheten skiljedom så mörk, att verkställighet ej kan meddelas därå, utgör skiljedomen ej hinder för part att till domstol instämma den fråga, skiljemännen sålunda prövat. Lag (1981:829)

Skiljedomskostnaderna

23 §  Skiljeman må ej av part mottaga eller betinga sig ersättning, med mindre lika förmån tillkommer honom från andra parten. Avtal, som häremot strider, vare ej gällande; och vare skiljemän skyldig återbära vad han obehörigen mottagit.

[S2]Har giltig uppgörelse ej träffats om skiljemännens ersättning, skola parterna, en för alla och alla för en, gälda skiljemännen skälig ersättning för deras arbete och omkostnader. Om annat icke överenskommits mellan parterna och skiljemännen, äga skiljemännen i slutlig skiljedom fastställa ersättningens belopp särskilt för varje skiljeman och ålägga parterna betalningsskyldighet härför.

[S3]Ej må skiljemän hålla domen inne i avbidan därå att ersättning till dem gäldas.

  • NJA 2000 s. 773:Part i skiljeförfarande, som erlagt hela det förskott på skiljedomskostnaderna som skiljenämnden begärt, har inte ansetts berättigad att under pågående skiljeförfarande göra gällande regressrätt mot den andra parten, såvida inte parterna har träffat överenskommelse därom.
  • RH 1997:110:Bestämmelserna om hävande av skiljedom efter klander har ansetts omfatta frågan om fördelningen parterna emellan i en skiljedom av betalningsansvaret för skiljedomskostnaderna. Det har därvid ansetts inte möta något hinder mot att klandra en skiljedom enbart i denna del. Vidare har ansetts att parterna i en skiljetvist inte kan åläggas betalningsansvar gentemot sekreteraren i skiljenämnden med stöd av bestämmelsen om betalningsskyldighet för ersättning till skiljemännen.
  • NJA 1998 s. 574:Fråga om skiljemannaarvodens skälighet. 23 § lagen (1929:145) om skiljemän.

24 §  Om parterna ej annorledes överenskommit, äga skiljemännen på yrkande av någondera parten pröva, huruvida och i vad mån motparten skall gottgöra parten honom åliggande ersättning till skiljemännen och övriga kostnader å förfarandet.

  • NJA 1989 s. 258:I handling som upprättats över arrendesyn har intagits felaktig klanderhänvisning. I ärende om återställande av försutten tid har ansetts att synemännen ej äger utfärda ändrad hänvisning med verkan att ny klanderfrist börjar löpa. När försutten tid återställts för klander av arrendesyn, mot vilken klandertalan skolat anföras hos arrendenämnd i egenskap av skiljenämnd, har det enligt grunderna för 58 kap 8 och 12 §§ RB ansetts ankomma på arrendenämnden att i skiljeförfarandet pröva frågan om kostnaderna å ärendet i HD. 58 kap 8, 11 och 12 §§ RB, 9 kap 26 § 4 st och 28 § 1 st JB, 24 § lagen (1929:145) om skiljemän.
  • NJA 2000 s. 773:Part i skiljeförfarande, som erlagt hela det förskott på skiljedomskostnaderna som skiljenämnden begärt, har inte ansetts berättigad att under pågående skiljeförfarande göra gällande regressrätt mot den andra parten, såvida inte parterna har träffat överenskommelse därom.
  • NJA 1989 s. 247:Fråga om skiljemän får utan särskilt yrkande förordna om ränta på part tillerkänd kostnadsersättning. 24 § lagen (1929:145) om skiljemän samt 18 kap 8 och 14 §§ RB.

25 §  Nöjes ej part å skiljemännens beslut angående dem tillkommande ersättning, må han draga frågan under domstols prövning, såframt han instämmer sin talan inom sextio dagar från det han fick del av skiljedomen. Enahanda rätt tillkommer skiljeman, i vad angår av honom framställt ersättningsanspråk; dock att tiden, inom vilken sådan talan må instämmas, skall räknas från skiljedomens meddelande. I skiljedomen skall lämnas tydlig hänvisning om vad part, som vill föra talan mot beslutet, har att iakttaga.

  • RH 1997:110:Bestämmelserna om hävande av skiljedom efter klander har ansetts omfatta frågan om fördelningen parterna emellan i en skiljedom av betalningsansvaret för skiljedomskostnaderna. Det har därvid ansetts inte möta något hinder mot att klandra en skiljedom enbart i denna del. Vidare har ansetts att parterna i en skiljetvist inte kan åläggas betalningsansvar gentemot sekreteraren i skiljenämnden med stöd av bestämmelsen om betalningsskyldighet för ersättning till skiljemännen.

Särskilda bestämmelser

26 §  Rätt domstol är i mål, som avses i 21 §, den tingsrätt, varunder svaranden lyder i tvistemål, som rör hans person, och i mål, varom förmäles i 25 §, tingsrätten i den ort, där skiljedomen meddelats. Finnes ej behörig domstol efter vad nu är sagt, upptages målet av Stockholms tingsrätt.

[S2]Ansökningsärenden enligt 8, 9, 10 och 18 §§ upptages av tingsrätten i den ort, där endera parten har sitt hemvist. Har enahanda ansökan gjorts hos mer än en tingsrätt, är den tingsrätt behörig, hos vilken ansökan först gjordes, och beslut, som av annan tingsrätt meddelas, ogillt. Har ingendera parten hemvist i Sverige, upptages ärendet av Stockholms tingsrätt. Ansökan får ej bifallas, med mindre sökandens motpart lämnats tillfälle att yttra sig. Avser ansökan skiljemans skiljande från uppdraget, bör jämväl skiljemannen höras.

[S3]Mot tingsrättens beslut, varigenom skiljeman blivit utsedd eller skild från uppdraget eller skiljeavtal förklarats ha förfallit eller fråga om förlängning av tiden för skiljedoms meddelande avgjorts, får talan ej föras. Lag (1981:829).

  • NJA 1989 s. 143:Sedan skiljemannaförfarande ägt rum i Sverige mellan utländska parter utan anknytning hit, uppkommer fråga om svensk domsrätt i mål angående dels klander av skiljedomen enligt 21 § lagen (1929:145) om skiljemän, dels talan om ogiltighet av skiljedomen enligt 20 § samma lag.

27 §  Är i lag stadgat, att parts talan skall anhängiggöras inom viss tid, har parten, därest enligt skiljeavtal hans talan skall prövas av skiljemän, att inom den stadgade tiden på sätt i 11 § sägs påkalla skiljeavtalets tillämpning.

[S2]Möter sedermera mot erhållande av laga skiljedom hinder, som ej beror av parten, vare hans rätt förvarad, om han instämmer sin talan till domstol inom sextio dagar, räknade från det hindret blev honom kunnigt eller, om skiljedomen blivit efter klander hävd, från det dom härom vunnit laga kraft. Lika med hinder, varom nu sagts, skall anses sådant förfarande av motparten, varom förmäles i 3 §.

  • NJA 1989 s. 109:I arrendeavtal hade intagits skiljeklausul, enligt vilken arrendenämnd utsetts till skiljenämnd. Sedan avträdessyn förrättats på de arrenderade fastigheterna, klandrade jordägaren synen genom ansökan som inkom till arrendenämnden inom klandertiden men delgavs arrendatorn först efter dennas utgång. I ärende om återställande av försutten tid har med hänsyn till regeln i 27 § 1 st lagen (1929:145) om skiljemän ansetts att klandertalan väckts för sent. Fristen har ansetts kunna bli föremål för återställande av försutten tid, och ansökan härom har bifallits med hänsyn till att klanderhänvisningen i synehandlingen varit missvisande.

28 §  I fråga om tillämpande av utländskt skiljeavtal och utländsk skiljedom lände till efterrättelse vad i sådant hänseende finnes särskilt föreskrivet.

Ändringar och övergångsbestämmelser

Lag (1929:145) om skiljemän

Ändring, SFS 1936:247

    Omfattning
    ändr. 5 §

Ändring, SFS 1946:820

    Omfattning
    ändr. 15 §

Ändring, SFS 1971:1255

Ändring, SFS 1972:57

    Omfattning
    ikrafttr. av 1971:1255

Ändring, SFS 1974:9

Lag (1976:122) om ändring i lagen (1929:145) om skiljemän

Lag (1977:453) om ändring i lagen (1929:145) om skiljemän

Lag (1980:42) om ändring i lagen (1929:145) om skiljemän

Lag (1981:829) om ändring i lagen (1929:145) om skiljemän

Lag (1982:1124) om ändring i lagen (1976:122) om ändring i lagen (1929:145) om skiljemän

Lag (1987:752) om ändring i lagen (1929:145) om skiljemän

    Förarbeten
    Prop. 1986/87:89
    Omfattning
    ändr. 3 a §
    Ikraftträder
    1988-01-01

Lag (1988:1294) om ändring i lagen (1929:145) om skiljemän

Lag (1989:658) om ändring i lagen (1929:145) om skiljemän

    Förarbeten
    Prop. 1988/89:95
    Omfattning
    ändr. 3 a §
    Ikraftträder
    1989-09-01

Lag (1991:854) om ändring i lagen (1929:145) om skiljemän

Förarbeten
Prop. 1990/91:126
Omfattning
ändr. 1 §
Ikraftträder
1992-01-01

Ändring, SFS 1991:878

    Omfattning
    ikrafttr. av 1991:854

Ändring, SFS 1999:116

Övergångsbestämmelse

Den äldre lagen tillämpas om skiljeförfarandet har inletts före ikraftträdandet eller, såvitt angår verkställighet av en utländsk skiljedom, om ansökan om verkställighet har gjorts före ikraftträdandet.
Har ett skiljeavtal slutits före ikraftträdandet, gäller 18 § andra stycket, 21 § första stycket 1 och 26 § andra och tredje styckena lagen (1929:145) om skiljemän fortfarande, såvitt avser tid för meddelande av skiljedom, i förfaranden som har inletts inom två år från den nya lagens ikraftträdande.
Parterna kan i fall som anges i 2 och 3 bestämma att endast den nya lagen skall gälla.
Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till lagen (1929:145) om skiljemän, tillämpas i stället den nya lagen.
Omfattning
upph.