NJA 1986 s. 649

Domskäl

Skäl. Med anledning av inställelse vid domstol äger vittne enligt 1 § förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m m erhålla ersättning för nödvändiga kostnader för resa och uppehälle samt för mistad inkomst eller annan ekonomisk förlust. Sådan kostnad för barntillsyn för vilken E.U. yrkat ersättning kan i och för sig utgöra en av inställelse vid domstol orsakad ekonomisk förlust som är ersättningsgill enligt förordningen.

I fråga om polisman gäller samtidigt enligt beslut av rikspolisstyrelsen att hans inställelse vid domstol för att höras som vittne rörande förhållanden om vilka han äger kännedom på grund av sin tjänst är att anse som uppdrag i tjänsten. Till följd härav äger polisman förutom oavkortad lön från arbetsgivaren utfå resekostnadsersättning och traktamente enligt allmänt reseavtal. Det sagda innebär att en polisman, som kallats att inställa sig som vittne vid domstol på tid då han är fri från tjänstgöring, äger inträda i tjänst för att utföra inställelsen som ett uppdrag i tjänsten i stället för att inställa sig vid domstolen med rätt till ersättning enligt nyssnämnda förordning.

Av handlingarna i målet framgår att E.U. varit tjänstfri den dag då han enligt kallelse skolat inställa sig som vittne vid TR:n och att han i anledning av kallelsen valt att träda i tjänst. Han har därmed blivit berättigad till gottgörelse av arbetsgivaren i form av kontant betalning eller ledighet för den tid han kommit att vara i tjänst i stället för att åtnjuta tjänstfrihet. Intet i målet tyder på att E.U. kunnat träda i tjänst utan att anlita annan för barntillsyn. Den kostnad han ådragit sig för barntillsynen har följaktligen föranletts av att han trätt i tjänst. Den omständigheten att han under tjänstgöring haft att inställa sig för domstolen har inte medfört ytterligare kostnad för barntillsyn.

Eftersom inställelsen vid domstolen sålunda inte medfört särskild kostnad för E.U., är han inte berättigad till ersättning för inställelsen enligt nyssnämnda förordning. Hans yrkande om ersättning skall därför lämnas utan bifall.

Domslut

HD:s avgörande. HD fastställer det slut vartill HovR:n kommit.

Referenten, JustR Stark, och JustR Gregow var av skiljaktig mening och anförde: När såsom i förevarande fall ersättning till vittne skall utgå av allmänna medel prövas ersättningsfrågan enligt bestämmelser som regeringen meddelar (se 36 kap 24 § RB). Sådana bestämmelser finns i förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m m. Som framgår av 1 § 1 st i förordningen är dennas bestämmelser generellt tillämpliga och känner inget undantag för det fall att en arbetsgivare utfäster sig att ersätta ett vittne för dennes kostnader för inställelse vid domstol.

Den grundregel som gäller vid beräknande av ersättning till vittne är angiven i 1 § 2 st i förordningen. Enligt denna bestämmelse kan vittnesersättningen avse nödvändiga kostnader för resa (reseersättning) och uppehälle (traktamente) samt ersättning för mistad inkomst eller annan ekonomisk förlust (ersättning för tidsspillan). Vittnet har alltså rätt till ersättning dels avseende vissa nödvändiga kostnader, dels avseende ekonomisk förlust.

Kostnad för barntillsyn som orsakas av vittnets inställelse vid domstol är i och för sig att betrakta såsom en sådan ekonomisk förlust för vilken ersättning för tidsspillan kan utgå.

I grundregeln att endast vissa nödvändiga kostnader och ekonomisk förlust ersätts ligger att ersättning utges endast i den mån vittnet verkligen åsamkats kostnaden eller drabbats av förlusten. Detta betyder att om vittnet visserligen har haft kostnad eller orsakats förlust med anledning av inställelsen ersättning likväl inte utgår i den mån vittnet får kostnaden eller förlusten ersatt av annan, exempelvis arbetsgivaren. Härvid är emellertid att beakta att varje slag av kostnad eller förlust skall betraktas för sig. Den omständigheten exempelvis att arbetsgivaren förklarat sig svara för inkomstförlust med anledning av inställelsen och att han utger högre ersättning därför än som skulle kunna utges av allmänna medel såsom vittnesersättning påverkar inte vittnets rätt till ersättning för annan ekonomisk förlust.

För vissa situationer betyder det anförda att någon ersättning över huvud taget inte kommer i fråga för ett vittne. Så kan vara fallet, om annan utfäst sig att hålla vittnet skadeslöst som följd av inställelsen. I andra fall kan omständigheterna vara sådana att endast viss typ av ersättning kan komma i fråga för vittnet. Om exempelvis vittnet är arbetstagare och inställelsen sker under arbetstid samt arbetsgivaren förklarar att löneavdrag inte kommer att göras, kan vittnet normalt inte göra anspråk på annan ersättning än avseende inställelsekostnader i den mån inte även dessa ersätts av arbetsgivaren.

När en polisman inställer sig för att vittna vid domstol under vanlig tjänstgöringstid föreligger ett fall av det sistnämnda slaget. Det sker då inte något löneavdrag och inställelsekostnaderna ersätts av arbetsgivaren. Någon ersättning utgår alltså inte till polismannen för inställelsen.

Det föreliggande fallet är i viss mån annorlunda beskaffat än situationer av det slaget som nu senast har diskuterats. Enligt vad som framkommit var E.U. ledig från arbetet under den dag inställelsen skulle ske och avsåg att ta hand om sina barn. På grund av inställelsen nödgades E.U. att skaffa barnvakt. E.U. yrkade ersättning härför med 30 kr. I målet har inte ifrågasatts annat än att det yrkade beloppet i och för sig svarar mot den kostnad E.U. haft för barnvakten.

Vid prövningen av ersättningsfrågan skall emellertid ytterligare beaktas att enligt föreskrifter som utfärdats av rikspolisstyrelsen polismans inställelse för att höras som vittne rörande förhållanden om vilka polismannen äger kännedom på grund av sin tjänst är att anse som uppdrag i tjänsten. Detta innebär att polismannen om förhållandet i förväg anmäls till arbetsgivaren har rätt att uppbära lön och får rese- och traktamentskostnader ersatta. I målet är upplyst att E.U. kom i åtnjutande av förmåner enligt föreskrifterna.

Det kan vara tveksamt vilken betydelse från ersättningssynpunkt som skall tillmätas det förhållandet att E.U:s inställelse av arbetsgivaren betraktas som ett uppdrag i tjänsten. Skall E.U. med hänsyn härtill jämställas med en polisman som under vanlig tjänstgöring vittnar vid domstol? Enligt vår mening är inte befogat att uppfatta situationen på det sättet. Avgörande vikt bör fästas vid att arbetsgivaren hade tilldelat E.U. ledighet den aktuella dagen och att det uteslutande var på föranledande av domstolen som inställelsen kom till stånd. Att inställelsen av arbetsgivaren betraktas som ett uppdrag i tjänsten utgör i realiteten endast ett sätt att ange de ekonomiska förmåner som arbetsgivaren förklarar sig beredd att utge. Med hänsyn till det anförda är det befogat att, oavsett att arbetsgivaren anser inställelsen som ett uppdrag i tjänsten, betrakta E.U:s kostnad för barnvakt som direkt föranledd av domstolsinställelsen.

De förmåner arbetsgivaren utger skall enligt vår mening uppfattas som en kompensation till arbetstagaren för att denne nödgats ta ledig tid i anspråk för inställelsen. Förmånerna bör anses jämförbara med en betalning för utfört arbete och inte som en ersättning även för arbetstagarens ekonomiska förlust i övrigt med anledning av inställelsen. Detta synsätt leder till att det förhållandet att löneförmåner utges till E.U. av arbetsgivaren inte utesluter E.U. från rätt till ersättning för ekonomisk förlust av annat slag som föranleds av inställelsen.

Med hänvisning till det anförda tillerkänner vi E.U. yrkad ersättning avseende kostnad för barnvakt.