NJA 1986 s. 663
Stöld eller snatteri? 8 kap 1 § eller 2 § BrB.
(Jfr 1985 s 384)
Luleå TR
Allmän åklagare yrkade vid Luleå TR ansvar å K.S., född 1957, enligt 8 kap 1 § BrB för stöld enligt följande påstående: K.S. har d 15 april 1984 olovligen berett sig tillträde till Diesel & Plåts inhägnade område på Yttervikens industriområde i Luleå varefter han från en där uppställd personbil tillhörig H.I. olovligen med tillägnelseuppsåt tillgripit två s k extraljus och ett bakrutejalusi.
Domskäl
TR:n (ordf rådmannen Bergh) anförde i dom d 3 okt 1984:
Domskäl. K.S. har erkänt gärningen. Erkännandet vinner stöd av övrig utredning varför åtalet är styrkt.
Det har utretts att det tillgripnas värde överstiger 400 kr.
Påföljdsfrågan. K.S. har dömts tidigare dels d 17 dec 1981 då HovR:n för Övre Norrland bestämde påföljden för narkotikabrott till fängelse ett år dels d 15 juni 1983 då Luleå TR förordnade att tidigare ådömt fängelse skulle avse häleri begånget d 8 febr 1983 och att villkorligt medgiven frihet skulle förverkas. Påföljden var tillfullo verkställd d 7 dec 1983.
För vad K.S. nu låtit sig komma till last bör dömas till ett kort fängelsestraff.
Domslut
Domslut. TR:n dömde K.S. enligt 8 kap 1 § BrB för stöld till fängelse en månad.
HovR:n för Övre Norrland
K.S. fullföljde talan i HovR:n för Övre Norrland och yrkade att HovR:n måtte bedöma gärningen som snatteri och bestämma påföljden till böter. För det fall att HovR:n skulle bedöma gärningen som stöld yrkade K.S. att påföljden måtte bestämmas till villkorlig dom.
Åklagaren bestred ändring.
HovR:n (hovrättslagmannen Andersson, hovrättsrådet Larsson, hovrättsassessorn Täckholm, referent, samt nämndemännen Granberg och Bergström) anförde i dom d 28 mars 1985:
Domskäl
Domskäl. K.S. har i HovR:n vidgått de faktiska omständigheterna men hävdat att tillgreppet med hänsyn till de tillgripna objektens värde är att bedöma som snatteri.
K.S. har berättat följande: Under år 1983 köpte han en bil av märket Mercedes, 1974 års modell. På bilens bakruta fanns en jalusi i svart plast monterad. Han lånade två extraljus av märket Bosch av sin bror och satte dem på bilen. Bilen såldes efter en krock för skrotning till bärgaren för 3 000 kr. K.S. tänkte då inte på att lyktorna var hans brors. Efter någon tid fick K.S. se sin förra bil inne i verkstaden hos Diesel och Plåt och konstaterade då att extraljusen, liksom jalusin, låg i bagageluckan. Senare lade han märke till att bilen flyttats utanför verkstaden men fortfarande stod inom den inhägnad som omger den. När hans bror började fråga efter sina lyktor beslöt han sig för att ta dem och lämna igen dem till brodern. Det var mörkt när han d 15 april 1984, en söndagskväll, kom ut till industriområdet. Han undvek stängslet genom att gå ned till stranden och den vägen ta sig in på området. Han tog lyktorna ur bagageluckan på sin förra bil. Jalusien "följde bara med". När han återvände till den bil han kommit med stod polisen där. - De tillgripna föremålen utgjorde skrot. Lyktorna, som i och för sig fungerade, var sju år gamla och värda högst 50 kr/st. Nya kostar de 200 kr/st. Jalusien var gammal och sprucken och värd 100 kr.
Mot K.S:s bestridande har åklagaren inte visat att det tillgripnas värde överstiger 200 kr. Med hänsyn till att K.S. i förväg planerat tillgreppet och till omständigheterna i övrigt kan brottet likväl inte anses som ringa. Lika med TR:n finner därför HovR:n att K.S. gjort sig skyldig till stöld.
K.S. har begått narkotikabrott i okt 1981 och häleri i febr 1983. Vidare är upplyst att flera beslut om åtalsunderlåtelser föreligger beträffande K.S.. För K.S., som synes leva under ordnade förhållanden, bör därför ej annan påföljd än fängelse komma i fråga.
Domslut
Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.
HD
K.S. sökte revision och yrkade att gärningen måtte bedömas som snatteri och att påföljden måtte bestämmas till böter. För det fall gärningen bedömdes som stöld yrkade K.S. att påföljden måtte bestämmas till villkorlig dom.
Riksåklagaren medgav ändringsyrkandena.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Graffman, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande dom: Domskäl. I målet är inte visat annat än att de föremål K.S. tillgripit hade ett värde av högst 200 kr. Detta värde ligger långt under det belopp som i sig skulle kunna utesluta snatteriansvar i ett fall där övriga omständigheter inte är mildrande (se NJA 1985 s 384).
Tillgrepp av ringa värde skall emellertid bedömas som stöld när övriga omständigheter vid brottet är försvårande eller det ringa värdet framträder som en tillfällighet (NJA II 1942 s 344). I rättstillämpningen har vid bedömning av ett brotts svårhetsgrad hänsyn tagits till om gärningsmannen varit särskilt förslagen vid brottets genomförande eller om tillgreppet skett genom inbrott. Visserligen kan K.S. genom att i förväg planera tillgreppet och utföra det i skydd av mörkret sägas ha visat viss förslagenhet. Att som K.S. gjort bereda sig tillträde till ett inhägnat område bör också i någon mån beaktas. Mot att dessa omständigheter skulle medföra ansvar för stöld talar till en början de händelser som föregått tillgreppet. K.S. glömde vid försäljningen av bilen att ta bort de lyktor som tillhörde brodern. Detta förhållande samt den omständigheten att brodern började fråga efter lyktorna ledde till tillgreppets utförande. Syftet med detta var således främst att återlämna lyktorna till brodern. Den tillgripna egendomens ringa värde framstår därför inte som en tillfällighet. Enligt K.S:s ej vederlagda uppgifter var det tillgripna att betrakta närmast som skrot. Det har vidare varit fråga om ett enstaka tillgrepp. Detta har ej heller skett under förövande av skadegörelse.
Vid en samlad bedömning av omständigheterna i målet finner HD inte att dessa är i sådan mån försvårande att gärningen bör bedömas som stöld. K.S. skall i stället dömas för snatteri.
Domslut
Domslut. Med ändring av HovR:ns domslut dömer HD K.S. jämlikt 8 kap 2 § BrB för snatteri till 50 dagsböter om 45 kr.
HD (JustR:n Stark, Ehrner, Jermsten och Freyschuss) beslöt följande dom:
Domskäl
Domskäl. I målet har ej visats annat än att de föremål K.S. tillgripit haft ett värde om högst 200 kr. Tillgrepp avseende ett så förhållandevis ringa värde (jfr NJA 1985 s 384) skall bedömas som snatteri och inte som stöld såvida ej övriga omständigheter vid brottet är försvårande eller det ringa värdet framstår som en tillfällighet (NJA II 1942 s 344).
Att K.S:s tillgrepp har skett på ett i huvudsak inhägnat område och efter mörkrets inbrott är omständigheter som onekligen är besvärande för K.S.. Å andra sidan har det ringa värdet inte berott på en tillfällighet. Därtill kommer att K.S. en kort tid före tillgreppet själv sålt som skrot den bil varifrån föremålen varit bortmonterade.
Vid en samlad bedömning av omständigheterna i målet finner HD inte att dessa är i sådan mån försvårande att gärningen bör bedömas som stöld. K.S. skall i stället dömas för snatteri.
Domslut
Domslut. Med ändring av HovR:ns domslut dömer HD K.S. jämlikt 8 kap 2 § BrB för snatteri till 60 dagsböter om 45 kr.
Referenten, JustR Nyström, var av skiljaktig mening och anförde: HD har i ett tidigare avgörande, NJA 1985 s 384, beträffande visst slag av tillgrepp tagit ställning till frågan om tillgreppet innefattade stöld eller snatteri. I domskälen har särskilt anmärkts betydelsen av det tillgripnas värde för gränsdragningen mellan de båda brotten och betonats den förskjutning av värdegränsen ägt rum främst genom den fortgående förändringen av penningvärdet och den välståndsutveckling som skett sedan bestämmelsernas tillkomst. I nu förevarande mål har värdet av den tillgripna egendomen, två lyktor och en jalusi till en personbil, inte visats vara högre än K.S. påstått eller 200 kr. Med utgångspunkt i de av HD gjorda uttalandena kan, liksom i 1985 års fall, konstateras att detta värde ligger långt under det belopp som i sig skulle kunna utesluta snatteriansvar i ett fall där övriga omständigheter inte är särskilt förmildrande. Fråga är således om ett tillgrepp av ringa värde. Enligt förarbetena till 1942 års lagstiftning (NJA II 1942 s 344) skall emellertid även ett sådant tillgrepp bedömas som stöld, när övriga omständigheter vid brottet är försvårande eller det ringa värdet framträder som en tillfällighet. K.S. har vid tillgreppet haft en uppfattning om egendomens värde. Detta har således inte varit en tillfällighet. Den återstående prövningen skall därför avse frågan om de övriga omständigheterna vid brottet varit försvårande (jfr NJA 1984 s 889).
I rättspraxis har som försvårande omständigheter vid ett tillgrepp ansetts bl a att gärningsmannen varit särskilt förslagen vid brottets genomförande, att tillgreppet skett genom inbrott eller avsett sådant som man varit tvungen att lämna utan tillsyn. K.S. har i förväg planerat tillgreppet. Han har färdats till platsen i bil efter mörkrets inbrott. Han har vidare till fots och inte helt utan besvär berett sig tillträde till det inhägnade område, där bilen utan tillsyn i övrigt stod uppställd, och tillgripit egendomen ur bilens baklucka. K.S. har uppgivit att syftet med tillgreppet av i vart fall lyktorna var att dessa skulle återlämnas till K.S:s broder. Vad K.S. sålunda anfört ger visserligen vid handen att fråga varit om ett enstaka tillgrepp men även att föremålens värde varit av för K.S. underordnad betydelse. Vid en samlad bedömning av omständigheterna kan K.S:s tillgreppsbrott ej anses som ringa. Gärningen är följaktligen att bedöma som stöld.
K.S. är 28 år gammal. Han har fast anställning och lever under ordnade förhållanden. Det finns ej grundad anledning befara att han kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet. Påföljden skall därför bestämmas till villkorlig dom.