lagen.nu

NJA 1987 s. 120

En verkställande direktör i ett aktiebolag har bevakat en fordran avseende lön m m i bolagets konkurs. Direktören har med tillämpning av 29 a § 2 st 3 KL ansetts som närstående till bolaget. Som följd härav har fråga uppkommit i vad mån fordringen enligt 100 a § samma lag får göras gällande i konkursen.

Nordiska Fönster AB, som registrerats d 7 juli 1982, försattes på egen begäran i konkurs vid Landskrona TR d 25 sept 1984. Till förvaltare i konkursen förordnades advokaten A.P..

Bolagets verksamhet, som påbörjades sommaren 1983, avsåg fönstertillverkning med tätning av plast i fönstren. Företaget hade ett 15- tal anställda.

L.R. anställdes d 23 nov 1983 som verkställande direktör i bolaget och invaldes samtidigt i styrelsen. Firman tecknades av L.R. ensam eller av två av övriga fyra styrelseledamöter i förening. L.R. tjänstgjorde som verkställande direktör och styrelseledamot fram till konkursutbrottet.

Anställningsavtalet mellan L.R. och bolaget innehöll bl a följande.

§ 1. L.R. anställes som verkställande direktör i bolaget fr o m d 23 nov 1983. L.R. skall ägna 80-100 % av normal arbetstid åt företaget.

§ 2. Såsom verkställande direktör skall L.R. leda bolaget i enlighet med styrelsens direktiv och intentioner.

§ 3. Anställningen gäller med en uppsägningstid av 12 månader från företagets sida och 6 månader från L.R:s sida.

§ 4. L.R. skall vid 80 % av normal arbetstid uppbära en lön uppgående till 20 000 kr i månaden vid 100 % av normal arbetstid 25 000 kr i månaden, vartill kommer sedvanliga sociala avgifter.

§ 5. Semester utgår enligt sedvanliga regler med 30 arbetsdagar om året.

§ 6. L.R. anslutes till företagets ITP/SPP-plan.

§ 7. L.R. äger rätt till fri bil (och fri telefon).

L.R. bevakade fordran i konkursen enligt följande.

1. Uppsägningslön 150 000 kr med förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (6 mån á 25 000 kr) samt 150 000 kr utan förmånsrätt (6 mån å 25 000 kr).

2. Semesterersättning 17 857 kr för tre veckor avseende 1983-1984 och 36 000 kr avseende perioden 1 april 1984-31 mars 1985 med förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen samt 5 666 kr avseende återstående tid fram till anställningsavtalets upphörande utan förmånsrätt.

3. Lönetillägg med 8 % enligt centralt avtal för tjänstemän, 17 600 kr för tiden 1 juni 1984-31 mars 1985 med förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen och 14 000 kr för tiden 1 april-30 sept 1985 utan förmånsrätt.

4. Ersättning för utebliven förmån av fri bil under uppsägningstiden, 8 500 kr med förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen och 8 500 kr utan förmånsrätt.

Anmärkningar riktades mot bevakningen av konkursförvaltaren och av staten genom kronofogdemyndigheten i Landskrona distrikt i egenskap av borgenär i konkursen.

Tvistefrågorna hänsköts till rättens prövning.

Konkursförvaltaren medgav bevakningen enligt följande.

1. Uppsägningslön 120 000 kr med förmånsrätt (6 mån à 20 000 kr) och 120 000 kr utan förmånsrätt (6 mån à 20 000 kr).

2. Semesterersättning yrkat belopp för 1983-1984 och 28 800 kr avseende perioden 1 april 1984-31 mars 1985 (12 % på en månadslön av 20 000 kr) med förmånsrätt samt 5 666 kr utan förmånsrätt.

3. Lönetillägg med 8 % på medgivna lönebelopp.

4. Ersättning för förmån av fri bil enligt yrkandet.

Staten intog följande ståndpunkt.

1. För uppsägningslön medgavs 30 000 kr med förmånsrätt, avseende lön för en och en halv månads arbete omedelbart efter konkursutbrottet. I övrigt bestreds betalningsrätt för lön, vare sig med eller utan förmånsrätt.

2. Semesterersättning medgavs för 1983-1984 och för tiden 1 april-30 sept 1984, dvs fram till tiden för uppsägning, med 25 000 kr samt för okt-nov 1984 med 3 600 kr, motsvarande 12 % på det medgivna beloppet för uppsägningslön.

3. Rätt till lönetillägg bestreds.

4. För förmån av fri bil bestreds betalningsrätt annat än för den tid efter konkursutbrottet då L.R. arbetat för konkursboet, dvs en och en halv månad.

Staten gjorde med hänvisning till 29 a § KL gällande att L.R. skulle anses som närstående till bolaget, eftersom han genom ledande ställning haft ett bestämmande inflytande över den verksamhet som bolaget bedrev. L.R:s rätt till lön m m borde därför bestämmas med tillämpning av 100 a § KL och inte utgå i vidare mån än som kunde anses skäligt med hänsyn till gjord arbetsinsats, verksamhetens lönsamhet och omständigheterna i övrigt. Som grund för att L.R. borde bedömas som närstående anförde staten, att han var både verkställande direktör, med rätt att ensam teckna firman, och ledamot av bolagets styrelse.

Såväl förvaltaren som L.R. hävdade att L.R. inte kunde betraktas som närstående. De åberopade särskilt föreskriften i § 2 i anställningsavtalet att L.R. skall leda bolaget i enlighet med styrelsens direktiv och intentioner.

L.R. anförde vid TR:n: Bolaget bildades 1982. Verksamheten skulle inriktas på tillverkning av ett stålfönster med tätning av en plastprodukt. Olika finansiärer ställde upp. Fabriken byggdes under 1983 och Nordiska Fönster flyttade in i lokalerna på sensommaren 1983, troligen i aug. Det var omkring 15 anställda, varav 10-11 i tillverkningen. Bolaget började verksamheten med att bygga egna maskiner. Dessa blev dyra. När han började som verkställande direktör var företaget fortfarande tekniskt ofullgånget och ingen fakturering hade ännu skett. L.R. försökte rätta till maskinerna genom att skaffa tjänster från tekniskt sakkunniga, eftersom han själv inte var tekniker. Hyror, leasingkostnader, fasta kostnader och räntor var höga. Produktionen kom igång för leveranser i jan-febr 1984. Det var emellertid svårigheter med tillverkningen i början och det blev missar på grund av att maskinerna inte fungerade riktigt. Antalet tillverkade fönster per dag blev därför inte tillräckligt. Företaget var inte fullt igång utan ett utvecklingsföretag, vars kostnader inte motsvarade intäktssidan. Utvecklingskostnaderna fanns till största delen redan vid bokslutet för 1983. Under 1984 fakturerades fönster för omkring 1 milj kr. Anledningen till att bolaget begärde sig i konkurs var att den tekniska utvecklingen i tillverkningen inte gick tillräckligt fort. Innan det blev konkurs hade L.R. intresserat Investeringsbanken som emellertid inte gick med på att hjälpa till med finansieringen. Aktieägarna ville inte heller satsa mer pengar. Det skulle ha behövts 3-4 milj kr under en tid av 3-4 månader för att undvika konkurs. - Den rättsliga grunden för hans bevakning är anställningsavtalet. Anledningen till att lönen enligt avtalet var uppspaltad var att L.R. vid avtalets tillkomst hade en viss konsultverksamhet som han ännu inte fullföljt. Denna verksamhet pågick emellertid endast till 1983 års slut och från 1984 arbetade han för bolaget till 100 % eller mer.

Förvaltaren anförde: L.R. anmodades av företrädare för Landskrona Finans AB att åta sig arbetet som verkställande direktör i Nordiska Fönster eftersom verksamheten inte gett önskat ekonomiskt utfall. L.R. skulle i egenskap av s k "företagsdoktor" försöka vända trenden i positiv riktning. L.R. har under lång tid arbetat som industriman med mycket kvalificerade uppgifter. Den lön han fick enligt avtalet med Nordiska Fönster kan inte anses oskälig. Enligt bolagets års redovisning för första verksamhetsåret visade verksamheten en förlust på 420 000 kr. Under perioden hade bolaget belastats med stora utvecklingskostnader, som betytt en stor förlust. Av revisionsberättelsen framgår att auktoriserade revisorn tillstyrkt ansvarsfrihet för L.R. och att revisorn ansåg att likvidationsplikt förelåg med hänsyn till resultatet. Årsredovisningen avgavs först d 17 aug 1984. Den preliminära resultat- och balansräkningen per d 31 aug 1984, som framlades d 18 sept samma år, visar som resultat för verksamheten ett minussaldo på 1 878 064 kr. - Vid anställningen informerades L.R. först om att bolaget hade marknadsföringsproblem. Det visade sig emellertid att bolaget hade problem med produktionen som inte var färdigutvecklad och därför inte höll tillräckligt hög nivå. Det var därför nödvändigt med mera kapital. Aktieägarna tillförde bolaget ytterligare kapital under våren 1984 och likvidationsproblemen undanröjdes tillfälligt. L.R. bör i april eller maj 1984 ha förstått bolagets dåliga läge. Han satte sig också i kontakt med Investeringsbanken för att skaffa pengar. Det lyckades emellertid inte. Så snart den preliminära resultaträkningen för år 1984 framlagts fann L.R. att verksamheten inte kunde fortsätta utan ytterligare stora aktieägartillskott. Då sådana tillskott inte kunde fås lämnade bolaget i slutet av sept 1984 in konkursansökan. - Grunden till bolagets obestånd är icke att hänföra till åtgärder som vidtagits under L.R:s tid som verkställande direktör. Obeståndets orsaker går i stället att finna från starten till årets slut 1983. Trots intensiva åtgärder under våren och sommaren 1984 har L.R. och hans medarbetare inte kunnat ändra företagets nedåtgående trend. Orsakerna ligger till en del i mycket höga utvecklings- och driftskostnader samtidigt som bolaget hade produktionsstörningar. L.R. arbetade hela tiden för bolagets bästa. Att resultatet trots detta blivit negativt skall inte inverka negativt på L.R:s rätt till lön m m.

Staten anförde: Då L.R. tillträdde sin befattning i nov 1983 "blödde" företaget mycket kraftigt. Vid årsskiftet 1983-1984 hade företaget haft en försäljning, som inte uppgick till ens 100 000 kr, under det att kostnaderna varit nästan de tiodubbla. Under 1984 steg försäljningen till 450 000 kr medan kostnaderna steg till 5,5 milj kr. Lönekostnaderna har varit en av de dominerande utgiftsposterna. Det kan ifrågasättas om L.R. fullgjort den kontinuerliga kontroll av verksamhetens utveckling som ålegat honom i egenskap av verkställande direktör i bolaget. Kravet från L.R. om löneförhöjning måste underkännas vid en skälighetsbedömning och är dessutom obestyrkt. Förmånen av fri bil under uppsägningstiden bör han skäligen erhålla endast under den tid han arbetade för bolaget efter konkursutbrottet. - Som särskilda omständigheter vid en skälighetsbedömning får anses bl a att L.R. varit med om en konkurs i vilken han under 1983 erhållit omkring 217 000 kr av lönegarantimedel, att företagets, under den tid han ledde det, ekonomiska läge förvärrats och att L.R:s arbete i företaget var kortvarigt, omkring 10 månader.

TR:n (rådmannen Hammarström) anförde i beslut d 13 febr 1985: Enligt 29 a § 2 st KL anses som närstående till näringsidkare - beträffande vilka vissa begränsningar i rätten att i konkurs göra gällande fordran på lön m m råder enligt 100 a § samma lag - bl a den som har en på andelsrätt eller därmed jämförligt ekonomiskt intresse grundad, väsentlig gemenskap med näringsidkaren eller den som genom en ledande ställning har ett bestämmande inflytande över verksamhet som näringsidkaren bedriver.

Beträffande L.R. är i målet aktuellt endast om han genom en ledande ställning haft ett bestämmande inflytande över den verksamhet som bolaget bedrivit. Av utredningen framgår att L.R. väl haft ett väsentligt men däremot - med beaktande av bl a innehållet i § 2 i anställningsavtalet - inte ett bestämmande inflytande över verksamheten. Bestämmelsen i 100 a § KL är sålunda inte tillämplig i fråga om L.R..

1. Fordran å lön. Beträffande fordran å lön finner TR:n att betalningsrätt föreligger för L.R. under yrkad tid. Såväl förvaltaren som staten har vitsordat att den i anställningsavtalet angivna lönen i och för sig är marknadsmässigt riktig. De har emellertid ansett att 20 000 kr i månaden enligt 80 %-regeln för lön i anställningsavtalet bör tillämpas. L.R. har uppgett, att han arbetat 100 % eller mera. Vad L.R. i detta avseende uppgett har inte motbevisats. Han äger därför rätt - i enlighet med innehållet i anställningsavtalet - att i konkursen åtnjuta betalnings- och förmånsrätt enligt yrkandet.

2. Fordran å semeslerersättning. TR:n finner L.R. berättigad till semesterersättning under yrkad tid. TR:n finner skäl tillerkänna L.R. rätt till betalning med förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen, för del av nov och hela dec 1983 efter 20 000 kr i månadslön och för tiden d 1 jan-d 31 mars 1984 efter en lön å 25 000 kr i månaden, tillhopa 13 800 kr, och för tiden d 1 april 1984-d 31 mars 1985 efter 25 000 kr i månadslön, tillhopa 36 000 kr, och till betalning utan förmånsrätt yrkat belopp.

3. Fordran å lönetillägg. L.R. har uppgett, att han tillhör den fackliga organisationen Jusek. I övrigt har han inte tillfört målet något i denna del. Staten har anmärkt, att fordran inte är styrkt och att den därför inte bör bifallas. TR:n finner skäl att ogilla bevakningen som obestyrkt.

4. Fordran avseende förmån av fri bil. L.R. har - med hänvisning till anställningsavtalet - hävdat att han äger rätt att åtnjuta ersättning enligt bevakningen. Förvaltaren har medgett bevakningen i denna del under det att staten bestritt rätt till fri bil i vidare mån än för tid då L.R. efter konkursutbrottet utfört arbete för konkursförvaltaren.

TR:n finner att omständighet av beskaffenhet att frånkänna L.R. ersättning för fri bil enligt anställningsavtalet inte har visats. Vid sådant förhållande äger L.R. rätt att åtnjuta betalnings- och förmånsrätt enligt sitt yrkande.

L.R:s bevakning beträffande lönetillägg ogillas.

TR:n tillerkänner L.R. betalningsrätt,

för lön med förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen med 150 000 kr och utan förmånsrätt med likaledes 150 000 kr,

för semesterersättning med förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen med 49 800 kr och utan förmånsrätt med 5 666 kr, och

för fri bil med förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen med 8 500 kr och utan förmånsrätt likaledes 8 500 kr.

Besvär anfördes i HovR:n över Skåne och Blekinge av L.R. och av staten genom riksskatteverket.

L.R. yrkade bifall till sitt vid TR:n framställda yrkande om betalnings- och förmånsrätt för lönetillägg.

Staten yrkade att HovR:n skulle sätta ned L.R:s rätt till betalning i konkursen till vad staten hade medgett vid TR:n.

Parterna bestred varandras ändringsyrkanden.

Staten åberopade i HovR:n som bevisning konkursutredning avseende Snabb- Hak i Trelleborg AB:s konkurs. L.R. yrkade att HovR:n skulle avvisa denna bevisning och anförde som skäl härför att staten vid TR:n hade avstått från att åberopa utredningen sedan L.R. hemställt att huvudförhandlingen skulle inställas för att han skulle få tillfälle att åberopa motbevisning.

HovR:n anförde i beslut d 16 juli 1985: Den av staten åberopade utredningen avser förhållanden i en annan konkurs än den som är aktuell i detta mål och kan nu ej anses vara av betydelse. HovR:n avvisar därför den erbjudna bevisningen.

I slutligt beslut d 19 juli 1985 anförde HovR:n (hovrättslagmannen Cosmo, hovrättsrådet Ekstedt och adj led Persson, referent):

Skäl.

L.R. har i HovR:n till ytterligare utveckling av sin talan anfört, att avtal om löneförhöjning träffats mellan honom och behörig ställföreträdare för konkursbolaget, att han under alla förhållanden är berättigad till skälig löneökning samt att det av honom fordrade lönepåslaget är rimligt.

Staten har i HovR:n vidhållit sin inställning till L.R:s bevakning såsom denna angetts i TR:ns beslut samt tillagt: Av L.R:s egna vid TR:n lämnade uppgifter framgår att han faktiskt utnyttjat de formella befogenheter med vilka han utrustats. Han har således självständigt agerat på bolagets vägnar bl a i samband med upptagande av lån åt bolaget och ingående av andra förbindelser, varigenom bolaget blivit skuldsatt. Redan viss kortare tid efter sitt tillträde som verkställande direktör, högst någon månad, borde det ha stått klart för L.R. att verksamheten omedelbart borde läggas ned, dels på grund av att denna var olönsam och saknade förutsättningar att bli lönsam, dels för att bolagets eget kapital gått helt förlorat.

HovR:n gör följande bedömning.

Enligt 29 a § KL skall som närstående till näringsidkare eller juridisk person anses bl a den som genom en ledande ställning har ett bestämmande inflytande över verksamheten som näringsidkaren eller den juridiska personen driver. Kretsen av de personer som omfattas av detta stadgande är enligt lagförarbetena begränsad. Till denna krets hör enligt uttalanden av departementschefen (prop 1975:6 s 200) exempelvis verkställande direktör och, om ett företag är delat på flera avdelningar, chefer för dessa med så självständig ställning att de kan jämställas med verkställande direktör i ett dotterföretag. L.R. har varit verkställande direktör i Nordiska Fönster AB, ledamot av dess styrelse samt ägt att ensam teckna bolagets firma. Föreskrifterna i anställningsavtalet om att han skall leda bolaget i enlighet med styrelsens direktiv och intentioner medför inte att L.R:s befogenheter begränsats i förhållande till vad som i allmänhet gäller för en verkställande direktör enligt aktiebolagslagen. Det finns sålunda inte skäl för annan bedömning än att L.R. är att betrakta som närstående till bolaget.

Eftersom L.R. är att anse som närstående till bolaget får han enligt 100 a § KL inte göra gällande fordran på lön eller arvode i vidare mån än vad som kan anses skäligt med hänsyn till gjord arbetsinsats, verksamhetens lönsamhet och omständigheterna i övrigt.

Av utredningen i målet framgår i huvudsak följande av betydelse för skälighetsbedömningen i fråga om L.R:s anspråk. Nordiska Fönster AB bildades i juli 1982 som ett av de projekt AB Landskrona Finans understödde i syfte att Landskrona skulle få nya industrier i stället för det nedlagda Öresundsvarvet. Nordiska Fönster AB började sin verksamhet sommaren 1983. L.R. anställdes på anmodan av Landskrona Finans d 23 nov 1983 för att försöka vända Nordiska Fönster AB:s dittills negativa resultatutveckling. Han arbetade i bolaget till utgången av nov månad 1984. L.R. som är ekonom skulle huvudsakligen ägna sig åt marknadsföring och försäljning av bolagets produkter. Det förelåg emellertid betydande tekniska brister i produktutvecklingen och någon egentlig försäljning kom aldrig till stånd. Bolaget omsatte under det första verksamhetsåret 95 250 kr och redovisade vid räkenskapsårets slut, d 31 dec 1983, en förlust på 420 231 kr. I preliminär resultaträkning avseende de åtta första månaderna av bolagets andra verksamhetsår, d 1 jan-31 aug 1984, anges omsättningen till 448 283 kr och rörelseresultatet till en förlust på 5 528 064 kr.

Vid skälighetsbedömningen av L.R:s fordringsanspråk finner HovR:n att särskild vikt bör tillmätas de förutsättningar under vilka L.R. anställdes. Med beaktande av dessa, anställningstidens längd och omständigheterna i övrigt finner HovR:n skäligt att L.R. tillgodoräknas en uppsägningstid om sex månader. Att högre månadslön än 20 000 kr, som avser en arbetsinsats om 80 %, skall utgå är inte visat. Inte heller finns grund för yrkat lönetillägg. Som lönefordran bör därför godkännas 120 000 kr med förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen. L.R. är berättigad till semesterersättning vilken bör beräknas på nyssnämnda månadslön under den anställningstid som avses med yrkandet och därefter följande uppsägningstid av den omfattning som HovR:n godtagit. Ersättningen bör vara förenad med förmånsrätt. Ersättningen skall sålunda motsvara 12 % av lönen för 16,5 månader eller 330 000 kr och utgör 39 600 kr. L.R. bör även åtnjuta betalnings- och förmånsrätt för 8 500 kr avseende fri bil under uppsägningstiden.

HovR:ns avgörande. HovR:n ändrar på det sätt TR:ns beslut att HovR:n fastställer att L.R. är berättigad till utdelning för 168 100 kr, varav 120 000 kr avser uppsägningslön, 39 600 kr semesterersättning och 8500 kr förmån av fri bil, vilka fordringar är förenade med förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen.

Riksskatteverket anförde besvär och yrkade att L.R:s rätt till utdelning i konkursen skulle nedsättas till vad staten hade medgett enligt TR:ns beslut.

L.R. (ombud advokaten L.R.) bestred ändring.

Riksskatteverket förklarade sig vilja åberopa såsom bevisning bl a en i HovR:n ingiven revisorsutredning avseende Snabb-Hak i Trelleborg AB samt angav sig i anslutning härtill anföra besvär över HovR:ns beslut d 16 juli 1985, varigenom nämnda bevisning avvisats.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Almqvist, hemställde i betänkande om följande beslut. Skäl. Nordiska Fönster AB registrerades d 7 juli 1982. Verksamheten påbörjades sommaren 1983. L.R. anställdes som verkställande direktör i bolaget d 23 nov samma år mot bl a en månadslön av 20 000 kr och en uppsägningstid av tolv månader. L.R. skulle ägna sig åt marknadsföring. Stora brister visade sig emellertid i företaget. Någon fakturering hade inte skett i bolaget. Produkten var tekniskt ofullgången och behövde utvecklas. Maskiner för tillverkningen behövde byggas om. Speciella medel för utvecklingskostnader fanns inte reserverade. Bolaget hade ådragit sig stora skulder, som finansierats genom lån. Bolaget fick under våren och sommaren 1984 vissa ägartillskott. När årsredovisningen avgavs d 17 aug 1984 såg L.R. att ett ägartillskott på 3-4 milj kr behövdes. Han hade också försökt intressera Investeringsbanken för projektet. När han hade misslyckats med att få erforderligt tillskott av kapital begärdes bolaget i slutet av sept 1984 i konkurs och försattes d 26 sept samma år i konkurs.

L.R. har som verkställande direktör haft den formella ledningen av företaget och faktiskt utövat sin ledande ställning. Därigenom är L.R. att anse som närstående enligt 29 a § KL.

L.R:s avtalsmässiga lön och uppsägningstid är i och för sig normal för hans arbetsuppgifter. Företaget synes dock aldrig ha varit lönsamt. De uppenbara brister L.R. upptäckte borde ha fått honom att mycket snart göra en analys om företagets överlevnadsmöjligheter och vidta erforderliga åtgärder med anledning därav. L.R. synes ha dröjt därmed till årsredovisningen förelåg i aug 1984. (Jfr RH 1984:101.) Vid tillämpning av 100 a § KL får L.R. med hänsyn härtill vara skäligen gottgjord med det av riksskatteverket vitsordade beloppet.

HD:s avgörande. HD fastställer HovR:ns beslutd 16 juli 1985.

Med ändring av HovR:ns beslut i själva saken fastställer HD, att L.R. är berättigad till utdelning för 60 725 kr, varav 30 000 kr avser uppsägningslön, 28 600 kr semesterersättning och 2 125 kr förmån av fri bil, vilka fordringar är förenade med förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen.

HD (JustR:n Welamson, Stark, referent, Vängby, Magnusson och Lind) fattade följande slutliga beslut:

Skäl.

Vad riksskatteverket anfört med avseende på revisorsutredningen torde få uppfattas på det sättet att riksskatteverket inte endast har yrkat att HovR:ns avvisningsbeslut skall upphävas och verket som följd härav tillåtas åberopa utredningen i HD utan också har begärt att utredningen skall få åberopas såsom ny bevisning i HD.

HD finner att den erbjudna bevisningen uppenbart skulle bli utan verkan. Bevisningen skall därför enligt 35 kap 7 § RB avvisas. Vid detta ställningstagande föranleder riksskatteverkets talan mot HovR:ns avvisningsbeslut ingen vidare åtgärd.

Beträffande härefter själva saken finner HD i likhet med HovR:n att L.R. enligt 29 a § 2 st 3 KL i sin egenskap av verkställande direktör Nordiska Fönster AB skall anses som närstående till bolaget. Detta betyder att L.R. enligt 100 a § samma lag inte i bolagets konkurs får göra gällande lönefordran i vidare mån än som kan anses skäligt med hänsyn till gjord arbetsinsats, verksamhetens lönsamhet och omständigheterna i övrigt.

HovR:n har vid en skälighetsbedömning enligt 100 a § KL funnit att L.R. i konkursen skall få göra gällande en lönefordran utgörande dels 20000 kr i månaden under en uppsägningstid efter konkursutbrottet om sex månader, dels semesterersättning beräknad på samma månadslön intill utgången av nämnda uppsägningstid dels ock 8 500 kr avseende förmånen av fri bil under samma uppsägningstid.

Ett bifall till riksskatteverkets talan i HD innebär att den lönefordran L.R. får göra gällande i konkursen begränsas på det sättet att den beräknas med utgångspunkt från en uppsägningstid av endast en och en halv månad men i övrigt med god tagande av HovR:ns beräkningssätt.

Riksskatteverket har i frågan om skälighetsbedömningen enligt 100 a § KL sammanfattningsvis anfört följande. Frågan är huruvida L.R:s lönekrav varit skäligt med hänsyn till den nytta bolaget haft av det arbete som kravet avser. Denna fråga måste besvaras nekande. Redan viss kortare tid efter sitt tillträde som verkställande direktör, högst någon månad, måste L.R. ha insett att verksamheten borde omedelbart läggas ned dels på grund av att den var olönsam och tillika saknade förutsättningar att bli lönsam, dels därför att bolagets kapital gått helt förlorat. Bolaget och dess intressenter skadades genom att verksamheten drevs vidare under L.R:s ledning. Det är därför skäligt att lönekravet jämkas i enlighet med riksskatteverkets yrkande.

Till belysning av frågan huruvida L.R. vid skälighetsbedömningen skall lastas för att bolagets verksamhet drevs vidare på det sätt som skedde torde följande kunna utläsas ur handlingarna. Under bolagets första räkenskapsår, som om fattar tiden d 1 juli 1982-d 31 dec 1983, belastades bolaget med stora utvecklingskostnader under det att den fakturerade försäljningen blev obetydlig. Enligt resultaträkningen uppgick årets förlust till 420231 kr. Av balansräkningen framgår att bolagets egna kapital var i sin helhet förbrukat vid räkenskapsårets utgång d 31 dec 1983. Vid styrelsesammanträde d 22 dec 1983 informerade bolagets revisor, auktoriserade revisorn G.L., styrelsen om att likvidationsplikt för bolaget förelåg. Enligt protokoll från styrelsesammanträde d 20 jan 1984 konstaterade styrelsens ordförande att likvidationsplikt förelåg. Emellertid framgår av en utredning som på konkursförvaltarens uppdrag företagits av auktoriserade revisorn G.W. att aktieägare hade tillfört bolaget ytterligare eget kapital till ett belopp av drygt 1,2 milj kr och att beloppet förelåg inbetalt d 31 dec 1983. G.W. har i brev d 12 april 1985 till förvaltaren uttalat att bolagets registrerade aktiekapital inte var förbrukat vid räkenskapsårets utgång, om det anförda kapitaltillskottet beaktas. Under våren och sommaren 1984 tillförde aktieägare bolaget ytterligare eget kapital i omgångar med sammanlagt drygt 2,3 milj kr. Konkursförvaltaren har uppgivit att L.R. "under våren och sommaren 1984 hållit nära kontakter med aktieägarna" och att "dessa informerats om bolagets utveckling".

Enligt HD:s mening leder vad som sålunda anförts och vad som i övrigt förekommit i målet till följande bedömning.

Skälighetsprövningen enligt 100 a § KL skall ske på grundval av en helhetsbedömning av föreliggande omständigheter (jfr prop 1975:6 s 217). L.R. anställdes som verkställande direktör d 23 nov 1983 med särskilt uppdrag att försöka vända bolagets negativa resultatutveckling. L.R. hade ej något ekonomiskt intresse i bolaget. Det har inte upplysts eller eljest framkommit att L.R. hade något längre gående inflytande i styrelsen än som tillkom honom såsom anställd verkställande direktör och styrelseledamot. I samband med att bolagets första räkenskapsår gick till ända d 31 dec 1983 behandlade styrelsen frågan om bolaget skulle träda i likvidation. Betydande kapitaltillskott från aktieägares sida skedde dels omkring d 31 dec 1983, dels senare under våren och sommaren 1984. I målet har inte utretts att det vid årsskiftet 1983-1984 eller under den närmaste tiden därefter funnits skäl att anta att bolagets egna kapital understigit hälften av det registrerade aktiekapitalet så att skyldighet uppkommit för styrelsen enligt 13 kap 2 § 1 st aktiebolagslagen att upprätta kontrollbalansräkning. L.R. har såvitt framkommit inte brustit i sitt handhavande enligt 8 kap 6 § aktiebolagslagen av den löpande förvaltningen av bolagets angelägenheter.

HD finner vid en bedömning på grundval av anförda omständigheter att det kan anses skäligt att L.R. får göra gällande lönefordran i konkursen med de belopp som HovR:n angivit.

L.R. skall åtnjuta förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen för samma belopp.

Det slut vartill HovR:n har kommit skall följaktligen fastställas.

HD:s avgörande.

HD avvisar den av riksskatteverket åberopade bevisningen bestående av en revisorsutredning avseende Snabb-Hak i Trelleborg AB. Riksskatteverkets talan mot HovR:ns beslut d 16 juli 1985 föranleder ingen vidare åtgärd.

HD fastställer det slut vartill HovR:n har kommit i sitt beslut d 19 juli 1985.

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1987-03-04
Målnummer
Ö1361-85
Lagrum
29 a § 2 st. 3 konkurslagen (1921:225)
100 a § konkurslagen (1921:225)
Litteratur
Sökord
Aktiebolag
Verkställande direktör
Fordran
Bevakning
Konkurs
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (1)

NJA 1996 s. 732: En arbetstagare, som hade insyn i arbetsgivarbolagets ekonomi, erhöll under cirka sju månader inte lön för utfört arbete. Arbetstagaren har tillerkänts ersättning enligt lönegarantilagen (1992:497)....
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation