NJA 1987 s. 19

Domskäl

Skäl. De medel som belagts med kvarstad innestår på ett konto, vilket disponeras av E.Ö.. Det må vara att merparten av medlen härrör från räntebidrag för lån i fastigheter, som inte längre tillhör E.Ö.. Dessa medel har denne emellertid inte hållit avskilda för redovisning till de nya fastighetsägarna. Därför hör medlen helt till E.Ö:s förmögenhetsmassa och var lagligen tillgängliga för kvarstad hos honom.

Besvären skall lämnas utan bifall.

HovR:ns avgörande. HovR:n lämnar besvären utan bifall.

E.Ö. (ombud advokaten P-Å.E.) anförde besvär och yrkade att beslutet om verkställighet av kvarstaden skulle upphävas.

E.R. (ombud advokaten C.J.) bestred ändring.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Forsström, hemställde i betänkande om följande beslut: Skäl. Enligt bostadsfinansieringsförordningen utbetalas det statliga räntebidraget halvårsvis i efterskott. Vidare sägs i förordningen att bidraget i första hand skall användas till att betala ränta och amortering på det bostadslån för vilket bidraget lämnas. I bostadsstyrelsens tillämpningsföreskrifter anges i förevarande sammanhang att bidraget betalas ut till låntagaren och att - för det fall fastigheten överlåtits under bidragsperioden - det ankommer på parterna att överenskomma om eventuell fördelning av bidragsbeloppet. E.Ö. har i HD angett att meddelande om ny ägare till fastigheterna inte hunnit in i tid till bostadsstyrelsen för att kunna beaktas vid utbetalningen. E.Ö. har härvid gjort gällande att detta innebär att styrelsen av misstag betalat ut bidraget till E.Ö. i stället för resp köpare.

Av i målet ingivna likvidavräkningar framgår att parterna överenskommit att E.Ö. skulle tillföras hela beloppet av de aktuella räntebidragen samt att resp köpare skulle "förskottera" E.Ö. räntebidragens belopp. När bidragen därefter utbetalades skulle de tillföras resp köpare såsom en återbetalning av den försträckning förskotteringen får anses utgöra.

Bostadsstyrelsens föreskrifter innebär att styrelsen betalar ut räntebidrag till den som man vid tidpunkten för utbetalningen har antecknad som låntagare/fastighetsägare. I detta fall har E.Ö. stått kvar som låntagare/fastighetsägare. Utbetalningen till honom har således inte skett av misstag.

Bostadsstyrelsen har ostridigt inte underrättats om att E.Ö. skulle ha överlåtit sin fordran på räntebidrag till resp köpare. Även om fordran på räntebidrag anses ha överlåtits skulle överlåtelsen således inte varit gällande mot E.Ö:s övriga borgenärer.

Bevisbördan för att E.Ö. skulle ha mottagit medlen för köparnas räkning åvilar E.Ö.. HD finner inte att omständigheterna föranleder till bedömningen att redovisningslagen är tillämplig. Anledning saknas då att ta ställning till frågan om dröjsmål med avskiljandet har förekommit.

På anförda skäl skall det slut vartill HovR:n kommit fastställas.

Domslut

HD:s avgörande. HD fastställer det slut vartill HovR:n kommit.

Domskäl

Skäl. Av handlingarna i målet framgår följande: Genom sex särskilda köpekontrakt d 21 mars 1985 sålde E.Ö. till S.A. sex fastigheter i Örebro med tillträde d 1 maj 1985. Genom köpekontrakt d 19 april 1985 sålde E.Ö. en annan fastighet i Örebro till S.L:s Rörlednings AB likaså med tillträde d 1 maj 1985. Enligt köpevillkoren skulle köparna beträffande envar av de sju fastigheterna överta säljarens lån hos länsbostadsnämnden i Örebro län, för vilka pantbrev i fastigheterna utgjorde säkerhet. Dessa lån var förenade med rätt till räntebidrag från staten. Köpebrev utfärdades d 2 maj 1985. Enligt samma dag upprättade likvidräkningar påfördes för envar av fastigheterna köparen utöver köpeskillingen även räntebidrag "per 850430" med 21 366, 21 684, 21 480, 21 480, 21 480, 21 684 resp 18 789 kr, vilket tillhopa utgör 147 963 kr. I följd härav ingick motsvarande belopp i vad köparen hade att betala kontant. Den 28 juni 1985 utanordnade bostadsstyrelsen räntebidrag för de ifrågavarande bostadslånen genom att insätta bidragen på E.Ö:s postgirokonto, där de blev tillgängliga d 1 juli. Samma dag överfördes medlen automatiskt till ett konto som E.Ö. innehade i Örebro Läns Sparbank. De av bostadsstyrelsen utbetalade räntebidragen skilde sig till beloppen något från de i likvidräkningarna angivna, såtillvida att de uppgick till 21 904:75, 21 580, 21 904:75, 21 690, 21 690, 21 690 resp 17 668:50 eller tillhopa 148 128 kr. Den 4 juli belade kronofogdemyndigheten tillgodohavandet på bankkontot som då uppgick till 207609 kr 58 öre med kvarstad för en fordran, inkl utsökningsavgift, på 150 250 kr. Av tillgodohavandet har banken senare utbetalat 150 250 kr till kronofogdemyndigheten.

Räntebidrag som utgår i anledning av statligt bostadslån skall i första hand användas för betalning av ränta och amortering på bostadslånet. Det räntebidrag som i vissa fall kan föreligga därutöver skall utbetalas till låntagaren. Bestämmelserna rörande räntebidrag måste så förstås, att sådant överskjutande räntebidrag tillkommer den som vid tiden för utbetalningen är betalningsansvarig för lånet.

I förevarande fall framgår av köpebreven och likvidräkningarna att E.Ö. i samband med att fastigheterna tillträddes av köparna erhöll ersättning av dessa motsvarande beräknat räntebidrag för tiden fram till tillträdet. Det måste vidare antas att parterna därvid utgått från att de räntebidrag som skulle utbetalas d 1 juli 1985 skulle av bostadsstyrelsen tillställas köparna. Att så inte kom att ske, oaktat köparna enligt vad som framgår av handlingarna dessförinnan i föreskriven ordning medgivits överta bostadslånen, får antas ha berott på att en förutsättning för att räntebidrag skall utbetalas till ny låntagare är att bostadsstyrelsen underrättats om övertagandet minst två månader före utbetalningen.

Av vad som sagt i det föregående följer att de räntebidrag, avseende bostadslån till de av E.Ö. överlåtna fastigheterna, som bostadsstyrelsen hade att utbetala d 1 juli 1985 rätteligen tillkom S.A. och bolaget i egenskap av nya låntagare. Då räntebidragen likväl, till följd av bostadsstyrelsens rutiner, utbetalades till E.Ö., har det ålegat honom att tillställa S.A. och bolaget beloppet. Med hänsyn till de förhållanden under vilka medlen utbetalades till E.Ö. måste han anses ha mottagit medlen med skyldighet att redovisa för dem i den mening som avses i lagen om redovisningsmedel.

Medlen var inte avskilda då tillgodohavandet på E.Ö:s bankkonto belades med kvarstad. För att medel i sådant fall likväl skall vara förbehållna huvudmannen krävs enligt 2 st i lagen om redovisningsmedel att medlen är omedelbart tillgängliga för att avskiljas samt att dröjsmål med avskiljandet inte föreligger.

Det nu aktuella beloppet, som vid kvarstadstillfället innestod på E.Ö:s bankkonto, måste anses ha då varit omedelbart tillgängligt för att avskiljas.

E.Ö. har uppgivit att han avreste till utlandet söndagen d 30 juni 1985, att han återkom lördagen d 6 juli, att han först då fick kännedom om att räntebidragen utbetalats till honom genom insättning på hans postgirokonto samt att han måndagen d 8 juli försökte överföra beloppet till S.A. och bolaget, vilket dock visade sig inte vara möjligt på grund av kvarstaden. Dessa uppgifter, som stöds av skriftlig bevisning, bör godtas såsom riktiga.

Med hänsyn till att det från den dag räntebidragen blev tillgängliga för E.Ö. på hans bankkonto inte förflutit längre tid än tre dagar när tillgodohavandet på kontot togs i anspråk genom kvarstaden samt till att E.Ö., som under denna tid befann sig utomlands, saknade kännedom om att räntebidragen utbetalats till honom kan dröjsmål med medlens avskiljande för S.A. och bolagets räkning inte anses ha förelegat vid tidpunkten för verkställigheten.

Av anförda skäl har beloppet 148 128 kr vid tiden för verkställigheten varit förbehållet S.A. och bolaget. Härav följer att tillgodohavandet på kontot då inte kunnat för annan fordran beläggas med kvarstad såvitt avser nämnda belopp.

Av handlingarna i målet framgår vidare att på E.Ö:s bankkonto d 3 juli 1985 insattes genom överföring från hans postgirokonto ett belopp om 59 415 kr, vilket innestod på bankkontot då tillgodohavandet belades med kvarstad. E.Ö., som synes göra gällande att även detta belopp skulle vara förbehållet S.A. och bolaget, har uppgivit att beloppet utgjorde kompensation för fastighetsskatt avseende hela år 1985 samt att, sedan kronofogdemyndigheten erhållit 150 250 kr och återstoden av tillgodohavandet gjorts tillgängligt för E.Ö., han översänt beloppet 59 415 kr till S.A. och bolaget i deras egenskap av nya ägare till fastigheterna. Det kan härtill anmärkas att vad E.Ö. erhöll av det då kvarstadsbelagda tillgodohavandet utgjorde 57 359:58 kr, vilket var det belopp som återstod efter det att kvarstadssökandens anspråk blivit tillgodosett.

Någon närmare utredning har inte förebragts i saken. Det kan därför inte anses visat att omständigheterna varit sådana att beloppet om 59 415 kr varit förbehållet S.A. och bolaget. Något hinder mot att banktillgodohavandet såvitt avser detta belopp belades med kvarstad kan därför inte anses ha förelegat.

På grund av det anförda skall verkställigheten av kvarstad hävas utom såvitt avser ett belopp om (207 609:58 - 148 128 =) 59 481 kr 58 öre.

Domslut

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut upphäver HD kronofogdemyndighetens beslut om verkställighet av kvarstad ayseende tillgodohavandet på E.Ö:s konto nr 803 500 444-2 i Örebro Läns Sparbank utom såvitt avser ett belopp om 59 481 kr 58 öre.