NJA 1987 s. 31
Fastighetsägaren A yrkade förpliktande för P att utge vissa pantbrev gällande i A:s fastigheter och åberopade som grund att pantbreven tillhörde honom. Tvisten har, oaktat P som grund för bestridande åberopat att pantbreven var pantförskrivna till honom, inte ansetts gälla frågan om panträtt i fastigheterna. Bestämmelsen om fastighetsforum i 10 kap 10 § RB har därför inte varit tillämplig.
TR:n
I ansökan om handräckning vid Huddinge TR yrkade P-O.A. förpliktande för L.P. att genast till honom utge sex pantbrev, utgörande bevis om inteckningar i fastigheterna stadsägan 81 A och stadsägan 81 B i Lindesberg.
Som grund för sin ansökan anförde P-O.A. att L.P. var skyldig att utge pantbreven till honom såsom ägare till fastigheterna, då L.P. ej kunnat styrka att giltig pantsättning skett.
TR:n förpliktade genom utslag d 27 sept 1984 L.P. att utge pantbreven i original till P-O.A..
L.P. sökte återvinning och gjorde som grund för bestridande av P-O.A:s talan gällande, att pantbreven pantförskrivits till honom.
Sedan TR:n upptagit fråga om avvisning av P-O.A:s talan såsom väckt vid fel forum och berett parterna tillfälle att yttra sig, anförde P-O.A.: Kärandens yrkande är att utfå lös egendom (pantbrev) från svaranden. Då frågan om giltig pantsättning föreligger eller inte endast är av prejudiciell betydelse, är RB 10:10 inte tillämplig. För att lagrummet skall vara tillämpligt fordras att kärandens yrkande avser någon av de rättigheter som räknas upp i paragrafen.
Domskäl
TR:n (rådmannen Carstensen) anförde i beslut d 26 okt 1984:
Skäl. Panträtten är i princip för sitt bestånd beroende av att pantbrevet förblir i panträttshavarens besittning. Om pantbrevet lämnas till ägaren av den intecknade fastigheten och detta sker för annat än ett rent tillfälligt syfte blir följden att panträtten förfaller.
P-O.A. grundar sin talan om utfående av pantbreven på att han äger de intecknade fastigheterna och att giltig pantsättning till L.P. inte har skett. Ett bifall till denna talan skulle innebära ett rättskraftigt avgörande av frågan om beståndet av den panträtt som L.P. anser sig ha i fastigheterna.
TR:n finner på grund härav att målet gäller sådan tvist om särskild rätt till fast egendom som jämlikt 10 kap 10 § 1 st RB skall handläggas vid fastighetsforum. TR:n är därför inte behörig att upptaga P-O.A:s talan. Denna skall som en följd härav avvisas.
Slut. Med undanröjande av TR:ns utslag i handräckningsmål d 27 sept 1984 avvisas P-O.A:s talan.
P-O.A. anförde besvär i Svea HovR och yrkade, att TR:ns avvisningsbeslut måtte undanröjas och målet återförvisas till TR:n för erforderlig handläggning.
L.P. bestred ändring.
HovR:n (hovrättslagmannen Marcus och adj led Ljungqvist, referent) anförde i beslut d 29 mars 1985:
Skäl. De sex i målet aktuella pantbreven utgör bevis om inteckning i fastigheterna stadsägan 81 A och stadsägan 81 B i Lindesbergs kommun. Dessa fastigheter ägs av P-O.A.. I ansökningen om handräckning för att få ut pantbreven från L.P. har P-O.A. gjort gällande att pantbreven tillhör honom och att han inte pantförskrivit dem. L.P. har å sin sida i ansökningen om återvinning hävdat, i första hand, att P-O.A:s bror L.A., som tidigare ägde fastigheterna, såsom ombud för P-O.A. pantförskrivit pantbreven till säkerhet för ett lån som L.P. beviljat L.A. och, i andra hand, att L.A. såsom fastighetens verklige ägare gjort pantförskrivningen. Tvisten i målet gäller således om giltig pantsättning kommit till stånd eller inte. TR:n är, såsom den ock funnit, inte behörig att pröva sådan tvist om panträtt. TR:ns avvisningsbeslut skall därför stå fast.
HovR:ns avgörande. HovR:n lämnar besvären utan bifall.
Hovrättsrådet Beling var av skiljaktig mening och anförde: Den handräckning som efter ansökan om återvinning är föremål för prövning avser utfående av sex pantbrev. Vad domstolen skall pröva är således besittningsrätten till pantbreven, vilka är att hänföra till lös egendom. En sådan rent possessorisk talan skall enligt 2 § handräckningslagen (1981:847) jämfört med 10 kap 1 § RB prövas av rätten i den ort där svaranden har sitt hemvist. Jag prövar därför lagligt att med undanröjande av överklagade beslutet visa målet åter till TR:n för erforderlig behandling.
P-O.A. (ombud advokaten N.N.) anförde besvär och yrkade, att HD med undanröjande av HovR:ns beslut måtte återförvisa målet till TR:n för erforderlig behandling i sak.
L.P. (ombud advokaten T.G.) bestred bifall till besvären.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Öhrström, hemställde i betänkande om följande beslut: Skäl. För pant i fast egendom gäller att upplåtelse av pant kommer till stånd genom behörig pantförskrivning jämte tradition av pantbrev till borgenären. Panträtten är därefter för sitt bestånd beroende av att pantbrevet förblir i borgenärens besittning. - Mot bakgrund härav skulle det av P-O.A. framställda yrkandet vid bifall till hans talan innebära den rättsföljden att den av L.P. hävdade panträttsupplåtelsen inte vidare skulle bestå. Även om P-O.A:s yrkande inskränkts till att avse utlämnande av ifrågavarande pantbrev utgör hans talan således en sådan talan om panträttens bestånd, för vilken forumregeln i 10 kap 10 § RB är tillämplig. Det slut vartill HovR:n kommit skall därför fastställas.
Domslut
HD:s avgörande. HD fastställer HovR:ns beslut.
HD (JustR:n Welamson, Erik Nyman, Persson, Gregow, referent, och Lars Å Beckman) fattade följande slutliga beslut:
Domskäl
Skäl. I ansökningen om handräckning yrkade P-O.A. att L.P. skulle förpliktas att till honom genast utge sex angivna pantbrev avseende två fastigheter belägna i Lindesbergs kommun. Som grund för yrkandet åberopades att pantbreven tillhörde P-O.A., som angavs vara ägare till fastigheterna. I ansökningen upplystes att L.P. vägrade utlämna pantbreven under påstående att de pantförskrivits till honom. Sedan TR:n genom utslag i handräckningsmålet bifallit P-O.A:s yrkande, sökte L.P. återvinning och åberopade därvid som stöd för bestridande av yrkandet att pantbreven pantförskrivits till honom.
Enligt 10 kap 10 § RB skall vissa tvister avseende fast egendom, bl a om särskild rätt till sådan egendom, upptas av rätten i den ort där fastigheten är belägen. Med särskild rätt avses i bestämmelsen bl a panträtt.
P-O.A:s talan i målet avser enbart frågan om utfående från L.P. av de ifrågavarande pantbreven. Tvisten i målet kan därför, oaktat L.P. som grund för sitt bestridande åberopat att pantbreven är pantförskrivna till honom, inte anses gälla frågan huruvida giltig pantförskrivning föreligger eller eljest frågan om panträtt i fastigheterna. Bestämmelsen i 10 kap 10 § RB är därför inte tillämplig i målet.
På grund av det anförda föreligger inte i angivna hänseende hinder mot att P-O.A:s talan prövas av TR:n.
Domslut
HD:s avgörande. Med undanröjande av domstolarnas beslut visar HD målet åter till TR:n för erforderlig behandling.